Skriva av sig-tråden

EEEEEEEEEEEEEEEW EEEEEEEEEEEEEEW EW EW EW EW EEEEEEWWW!!!!! BUUUUUHUHUHUHUHUHUUÄÄÄÄÄÄÄHHHH!

Jag dammsuger en gång i veckan för att hålla spindelnäten borta och skurar för att hålla det relativt fräscht... idag var jag dock lat och tänkte "äh, tar det en annan dag"... och EEEEW. Jag kommer inte våga sova inatt.

Visst. Inga problem med små spindlar som kan krypa in i örat och bygga bo. Inga problem med små spindlar som spinner sina oskyldiga nät överallt. MEN STORA DJÄVLA ÄCKLIGA HUSSPINDLAR SOM SPRINGER FRAM FRÅN INGENSTANS OCH BAH "HEJ, Jag ska stå på ditt golv och glo på min kompis som också springer fram nu. Det är okej med dig va?" och jag bah "EEEEEEW! VAR FAN ÄR KATTEN NÄR JAG BEHÖVER DEN? *tar ett kuvert och SPLASH!*... väderleksgubbarna imorgon bah "Det har dragit in en ny storm lokalt över Göteborg inatt. Det är ute för stan".

Hehe, visste du att det kryper in 5 spindlar i munnen per år på varje människa?

Men jag avskyr också spindlar.

Jag har hört att det är 7! Fast sedan att några säger 7 per natt, 7 per vecka, 7per år, 7 per livstid är en annan femma. Jag slår vad om att spindlarna bor inom mig och ploppar fram om nätterna. Seriöst alltså.

Det är inget fel att gråta, att känna panik och stress i tonåren, gumman. Jag skulle gissa att ungefär 9/10 ungdomar känner så, även om man känner sig helt ensam om det. Ibland kan man känna sig olycklig utan att veta varför, och det är helt okej! Prata med din mamma, förklara hur situationen ligger till. Jag är säker på att hon förstår, för du vet, med stöd blir allt lättare.
Det kan vara svårt att gå ut med känslor, men ibland får man tänka lite logiskt, på vad som faktiskt bli bäst i slutändan, och genomföra handling, trots att det är svårt.
Tonåren är svåra, det är mycket i skolan, man blir i de flesta fall automatiskt stressad, strul med relationer, och man känner sig som ett nervvrak som bara vill spotta ut sorg eller ilska. Så kan det vara ibland, och som jag sa tidigare är det helt okej. Man måste inte alltid veta anledningen - det kan kanske byggts på under en längre tid? Små saker som byggts på till ett berg som helt enkelt inte får plats längre inuti? Sen spelar ju också gärna ens hormoner små spratt också, vilket kan ligga bakom många anledningar.
Ta ett djupt andetag, tjejen. Du är aldrig ensam. ♥

Har nu haft ett ca 50 minuters samtal med min mamma.
Jag berättade allt, vilket var svårt eftersom jag 1) hatar att prata om hur jag mår med mina föräldrar och andra vuxna och 2) jag satt och grät och kunde knappt få fram ett ord.

Imorgon ska hon ringa en doktor/psykolog och boka en tid så att jag ska på en undersökning w/e och kolla upp om jag har depression och behöver ta tabletter, eller bara prata med någon.

Det känns skönt att hon ska boka en tid, mindre skönt att hon troligtvis kommer sitta med hela tiden då jag pratar med doktorn/psykologen, jag kommer inte kunna öppna mig helt då och kommer då inte kunna få en riktig diagnos.

Sedan tog vi upp skolarbetet. Finns inte så mycket hon kan göra, men jag berättade att jag får mycket hjälp av en lärare, så det är väll okej.

Vad skönt! Jag är lättad av att ett första samtal blivit av ärligt talat. Jag VET att det är jobbigt! Jag vet att det är hemskt men när första orden väl ploppat ut så känns det mycket lättare och man orkar så himla mycket mer!

Om du absolut inte vill att din mamma skall sitta med när du talar med en psykolog så tala om det för psykologen och din mor. Säg som det är, att det är jobbigt att tala om allt med henne precis bredvid.

^^ Jag håller tummarna på att det kommer bli bättre för dig framöver. Våga slappna av, njuta av livet och våga sikta framåt! Själv hade jag ALDRIG tagit mig till den är åldern om det inte vore för mina framtidsdrömmar.

soratanaka: Underbara du! ♥ Måste säga att även om vi inte har skrivit med varandra något speciellt tidigare så men det känns ändå som om du verkligen är en person man skulle kunna prata ut med. Det är verkligen något positivt!

Du passar alltså bra i den här tråden! ♥ ♥

Alltså fuck this jag behöver prata med någon jag verkligen kan lita på, någon?!?!?! åh har gråtit i flera timmar nu och bara väntar

Du vet vart du har mig. Right? ♥ Du vet vart jag bor, du kan mitt nummer osv. Finns här, alltid.

trevor, vet inte om du litar på mig, men jag för inte saker folk säger till mig vidare, vill du prata så är det bara att skicka ett meddelande, jag finns alltid här och svarar ♥