Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara hade sett hans leende när hon hadep ratat theo. Lite ogillade hon Theo än men han hade blivit mycket bättre på små skaer. Sara kudne inte låta lbi skratta till när han sa om anledning
-låter som en bra ide
viskar hon roat och besvarade hans kyss direkt när han sökte upp hnenes läppar. Hon kände hans värme och glödjen sprida isg i hennes kropp. Hon var såld på lucas och kommer alltid nog förbli det

I en smidig rörelse greppar Lucas tag om Sara och hivade upp henne i sin famn. Han kysser henne gång på gång medan han gick upp för trappan och vidare mot sitt rum. Placerade henne på sängen med sig själv ovanpå och drog sakta handen genom hennes hår som nu låg utspritt på täcket under dem. Kyssarna blev återigen djupa och passionerade och Lucas lät sig omfamnas av den magiska natten. Av alla platser som fanns i världen var det just där han ville vara. Tillsammans med Sara Wood.

....

Veckorna gick, och vid upprepade tillfällen försvann Sara utan att berätta vart hon skulle eller när hon skulle komma tillbaka. Det slutade alltid med att Lucas hämtade upp henne på de allra konstigaste platserna men fick aldrig någon förklaring på vad det var hon hade haft för sig hela kvällarna. Men en dag fick han nog av alla hemligheter och beslutade sig för att förfölja henne – för att ta reda på vad som egentligen stod på. Hon lyckades alltid skaka av sig de andra männen, men Lucas kände till hennes små tricks och kunde därför skugga henne hela vägen utan att bli upptäckt.

Sara hade märkt Lucas verkade mer misstänksam över hennes betende, menar hon visste inte hur som skulle stå. Hon hade små små gamla känslor för Will men hon typ bekräftade sig med vara med lucas om nätterna och bara njuta av stunderna. Hon ahde skakat av hans män dag efter dag men hon visste för eller senare kommer lucas ta detta i egna händer. Men när ville hon inte veta. Hon hade smitit till william, fått komma in och rånat han på glassen hon ville ha och satt mest tyst och tänkte på saker. hon tyckte med magkänslan att något inte stämde.

Lucas stod ensam utanför våningshuset som han hade sett Sara gå in i. Det hade blivit mörkt ute och tack vare en lampa inifrån en av lägenheterna på den fjärde våningen tyckte han sig se Sara. Hon pratade med någon – skrattade – men han kunde inte urskilja vem det var som var där inne med henne..
När en äldre kvinna klev ut genom den stora lägenhetsporten för att ta en sista kvällspromenad med sin hund, passade Lucas på att slinka in. Och tack vare hennes dåliga syn kunde hon inte se vem det var. Bara en välklädd ung man som förmodligen kommit dit för att hälsa på någon som bodde där.
Han klev lugnt upp för trapporna och stannade på den fjärde våningen, räknade ut vilken dörr som hörde till fönstret som han hade sett Sara igenom och läste efternamnet på brevinkastet. Det var inget namn som han kände igen – eller som han hade hört Sara nämna tidigare. Lucas lyfte ena och gjorde tre hårda knackningar på dörren. Sen var det bara att vänta..
William ryckte till när någon plötsligt knackade på ytterdörren.
– Det är förmodligen grannen som vill klaga på volymen igen.
sa han med en suck, pausade filmen och flyttade sig motvilligt ifrån Sara för att gå bort till hallen.
– Våga inte starta igen utan mig!
sa han roat innan han öppnade dörren och möttes av Lucas iskalla blick.

Sara hade settt på William när det kancakr och suckar tyst. hon nickar tyst
-lovar
sa hon tyst och reser sig fröskigt upp och smet lite urnt ett hörn och tänkte och lyssnar på williams steg när han gick och öppnade. Hon kikar fram och stelnar när hon såg det var lucas och svor tyst till
-åh
fick hon tyst fram och ville inte wiliam blev ksadad
-lucas nej
sa hon direkt kort och kom frma

Till en början stirrade de bara på varandra. Sen tog Lucas ett steg in i lägenheten, vilket fick William att ta ett steg tillbaka. Lucas såg hur Sara klev fram från bakom ett hörn, men sa ingenting. Även om det inte synes utåt så var han lika chockad som hon var. Han såg sig om i lägenheten och fastnade direkt på uniformen som hängde bland ytterkläderna – och synen fick hans ögon att smalna av. Vanligtvis skulle han lyssnat på Saras ord – men nu såg han rött av ilska. Om det var någonting Lucas avskydde så var det poliser, och senast som Sara umgicks med dem slutade det med att han själv hamnade bakom galler, i en trång cell.
I nästa stund hade Lucas stoppat handen i innerfickan och dragit fram ett vapen som han riktade rakt mot William.
Will lyfte genast upp händerna framför sig och frös till. Det fanns ingenting han kunde göra mer än att stå där. Han hade inget att försvara sig med.

Sara hade följt männenes steg för stego ch när plötsligt lucas såg unfomren svor Sra för sig själv. hon såg hur Lucas snart drog ett vapen, klump i magen kom direkt.
-LUCAS.
sa hon direkt och utan förvaring stod hon nu mellan de två männen så skottet träffar henne om han skjuter.
-han tjallar inte. skjut honom du skjuter mig
sa hon direkt och såg på lucas med bedjande ögon i hop om han kanske kudne lyssna. Hon visste hans ilska var svår att hantera men värre var hans hat mot poliser. Men hon vet hans kärlek låg hos henne.

Lucas var i princip redo att skjuta. Han hörde knappt Sara skrika hans namn, men när hon plötsligt ställde sig mellan pistolen och William var det som att han till slut vaknade till igen. Han tittade häpet på flickan framför sig, men sänkte inte vapnet.
– Varför..?
frågade han tyst. Kunde fortfarande inte ta in att Sara hade smitit ut på kvällarna för att träffa en snut bakom hans rygg. Han slängde en blick på killen bakom henne som nu hade tagit ner sina händer igen. Vem var han? Varför hade Sara träffat honom i hemlighet? Ett dussintal frågor dök upp i Lucas huvud. Men utåt verkade han fortfarande iskall.

Sara visste han säkert bara var arg, men han vkrade inte sänka vapnet, men en sak hon vet om honom är att han aldrig skadar henne mer än nödvändigt.
-sänk det. vi pratar ensamma
sa hon till Lucas mjukt, hon menar bara hon och Lucas
-han e en vän
sa hon och pejar försigt på william
-låt mig ha ne vän lucas en
sa hon mjukt och såg in i hans ögon

Lucas såg tillbaka mot Sara, mötte hennes blick, och hennes ord fick honom att långsamt sänka vapnet igen.
William pustade ut när DeMora valde att ta ner pistolen. Han tittade på dem båda och förundrades över hur Sara fick Lucas att lyssna på henne. Vad han förstod var det inte vem som helst som kunde göra det.
Lucas kramade om vapnet som fortfarande vilade i hans hand.
– Vi åker hem.. Nu.
sa han kyligt, vände på klacken och lämnade lägenheten.
William sträckte sig fram och tog ett lätt grepp om Saras handled i ett försök att få henne att stanna kvar.
– Gå inte med honom..
Kunde han höra sig själv säga. Han kände inte Lucas, visste inte hur deras relation till varandra såg ut – allt han visste var vad den mannen var kapabel till att göra.