tippest & yehet prs

Det är omöjligt att prata med människor när tankarna är på helt andra håll. Helt andra håll = Elijah Fuller. Alltid, alltid Elijah. Hur är det ens möjligt? Hur kan plötsligt allting påminna om den jämnåriga prefekten?
Nej, allting blir så otroligt frustrerande när han inte kan hänga med i sina vänners tankegångar och samtal.
”Jag tror att jag går och lägger mig”, säger han efter ett tag och reser sig från fåtöljen han tidigare slagit sig ner i. Vännerna tittar konstigt på honom. Förståeligt, klockan är inte ens åtta. Okej, Rom, kom på en ursäkt. Quick. Snabbt. Nu.
”Jag är ju sjuk”, fångar han upp senare, får godkännande blickar av sina kompisar och några godnatt. Sen går han till sin sovsal. Sovsalen, som han turs nog inte delar med några av sina närmaste vänner. Det är en definitiv paus från dem. Det behövs verkligen. Problemet, däremot, är att Elijah delar sovsal med Rom. Fast egentligen är det inget problem. Nej, Rom, titta inte på honom bara. Det är lugnt.
När han väl kommer in i sovsalen är det redan andra elever dör inne. Varav en är Elijah. Toppen. Så jävla bra då. Inte.

Efter att ha bytt om till ett par rutiga pyjamasbyxor och en tjocktröja med huvan på, sätter sig Elijah i skräddare på sin säng medan Levi pysslar med något i sin byrålåda.
"Roman!" Tjuter Thomas glatt och slår handflatorna mot varandra. Brunettens ögon glider upp mot det bekanta ansiktet, fastnar på honom. Stunderna från tidigare under dagen glider förbi hans ögon, och han kan inte undgå att få en rosig färg på kinderna. Varför? Det är en bra fråga. " Desto fler ju roligare!" Levi släpper ut sig en lättad suck, får fram det han letar efter. Och när Elijah får syn på det blir hans ögon stora som tefat, har de glömt bort att han är en perfekt? Och att de är minderåriga?Åh jösses.. han kommer bryta mot många regler om han går med på deras planer.

Thomas och Levi. Det bådar aldrig gott. De har alltid, alltid, något dumt på gång känns det som. Roman pressar fram ett stelt leende mot Thomas, som svar på hans tjut. Lugn och ro? Glöm det. Aldrig med Thomas och Levi.
Rom undviker Elijah med blicken så gott han bara kan. Svårt. Riktigt svårt. Det krävs riktiga krafter för att stå emot impulsen att bara gå fram till honom, där han satt på sängen, och bara... Tja, vadå? Det är mer oklart.
Hur som helst lyckas han stå kvar där vid dörren och vänder blicken mot Levis håll då han håller fram något. En flaska. Rom kan inte riktigt se vad det är, men alkohol, ja det var det definitivt. Vilket är en otroligt dålig idé. Visserligen har Rom druckit tidigare, för att fira quidditchvinster bland annat, men... Med dessa människorna? Ska han dricka med dem? Nä, det låter inte allt för lockande.
”Räkna inte med mig”, säger han bara och skakar lätt på huvudet. Nej, Thomas och Levi, vad fan tror dem? Ugh. Istället för att stå kvar där och glo på dem så går Rom och slår sig ner på sin säng.

"Aw, inte?" Undrar Thomas besviket och axlarna sjunker drastiskt tillsammans med att putande på läpparna blir allt större. "Elijah?" Prefekten låter blicken glida från Roman till de andra två bråkstakarna. Egentligen vet han mycket väl att han inte borde, men efter allt som hänt behöver han göra något som kan få alla tankar att lugna ner sig, få honom att må någorlunda bra. Strunta i den jämnårige som lagt sig i sin säng.
"Visst." Svarar han tillslut, och Levi slänger sig över honom, innan de häller upp den uppenbara alkoholen i varsitt glas.
"Vi kör jag har aldrig."

Elijah? Prefekten? Really? Åh. Rom blir chockad. Fast varför? Nej, du känner inte honom, Rom. Det är klart att en prefekt kan bryta mot skolans regler. Och dricka alkohol. Men ändå... chockerande. Minst sagt.
Och sedan sägs det att de ska köra jag har aldrig. Något Rom kört ett par gånger förut (dock aldrig fullständigt sanningsenlig) men nu... Med Elijah. Det lockar. Då kanske han kan fråga grejer. Och få svar. Utan att det är konstigt. Jag har aldrig kan vara jäkligt perverst. Inte för att Rom vill ställa några perversa frågor. Eller? Nej. Kanske. Ja. Inte för att han ens har några konkreta frågor som han vill ha svar på än.
”Vänta”, säger han och sätter sig upp. Gud vad pinsam du är, Rom. Ändrar dig efter en kort, kort stund och utan någon övertalning. Ugh. ”Jag är med.”

Det är väldigt oroväckande för Elijah att jämföra sig med andra prefekter. Som Percy Weasley, han hade varit väldigt på alla, och rätt så ogillad. Tyvärr bryr sig sextonåringen väldigt mycket om vad andra tycker om honom, men nu år det faktiskt inte det som spelar i .. Nej han vill bara glömma bort, och alkohol kan vara en bra medicin för det. Kanske han kommer ångra sig, men det spelar ingen roll.
"Hmh?" Börjar Levi och ger vardera rumskompis ett glas. "Då får du äran att komma på den första frågan Roman, och visste behöver vi inte gå igenom reglerna?"

Rom reser sig från sin säng och slår sig istället ner vid de andra. Tar emot glaset som Levi räcker fram mot honom.
Första frågan? Åh. Han vill ju ställa frågor. Men frågorna han är sugen på att ställa är ju inte riktigt... Normala. Nej. Öh, nu låter det där ju riktigt skumt men... Roms frågor passar nog sig bättre när kamraterna har mer alkohol i systemet. Lite för mycket alkohol, typ.
Men en mild fråga. Kom på något. Snälla, Rom.
”Öh...”, börjar han och kliar sig i nacken. Snabbt nu, Rom. Var inte så seg som du alltid är. Bli lite kvicktänkt för en gångs skull. ”Jag har aldrig... Hånglat med någon ur ett annat elevhem.” Åh, så otroligt mesig fråga. För mesig, eller? Åh Rom. Hur som helst drack han en klunk av den alkoholhaltiga drycken i sitt glas. Tja, nu var det väl inte läge att berätta att det hade varit under sanning och konka. Nej så mycket vill Rom inte skämma ut sig.

Elijah stirrar ner i sitt glas en kort stund, jo.. Jackson har han ju gjort det en hel del med. Så därför tar han en skyldig klunk av sin dricka, precis som alla andra som bosatt sig i sängen. Ögonen möte Romans blåa, och han kan inte undgå att undra vem det varit.. om det bara varit en engångsgrej eller om de fortfarande är tillsammans. Varför han får dessa frågor vet han inte., men han vet att han inte har dem snurrande för Levi eller Thomas. Underligt? Ja. Levi fnissar till och det tar inte lång tid förrän det spårar ut.. förrän Levi och Thomas tagit över frågorna, och alla får ta sig flera välförtjänta klunkar av den bittra alkoholen.

Elijah tar en klunk från sitt glas. Okej Roman, det visste du väl ändå. Den där... Jackson, ja... Jackson och Elijah. Okej sluta tänka på det där Rom. Det gör inte dig lyckligare precis.
Flera klunkar dricks ur allas glas. Roman är ärlig. Tar inte klunkar trots att hans image vill tvinga honom. Nej, Roman, var ärlig nu. Försök inte imponera. Du behöver inte försöka vara någon annan än den du faktiskt är.
”Elijah, du har inte ställt en fråga än”, säger Roman när Levis och Thomas fnitter tagit en paus i några sekunder. Hans blåa ögon vänds mot prefekten som sitter så nära, men samtidigt alldeles för långt ifrån.

De mörkt chokladbruna ögonen glider mot Roman av hans konstaterande.. Nej det har han ju inte. Men var den jämnårige verkligen tvungen att säga det, påminna dem? Levi och Thomas tar en liten paus från sitt fnitter, men uppenbarligen är de alldeles för borttappade.
"Okej.." Han harklar sig lite, och bestämmer sig för en uppföljare på Romans fråga. "Jag har aldrig legat med någon från ett annat elevhem." Ögonen är i en brinnande ögonkontakt med Romans, medan Levi och Thomas tar ytterligare klunkar med små skratt. Den här gången dricker inte Elijah, endast för att bevisa att han inte är den slampa han är. Vilket Roman förhoppningsvis fått in i huvudet vid det här laget.