[PRS] Cawith & Aphrodite

”Inte riktigt. Hon lyssnade aldrig på mig, även om jag hade rätt”, påpekade Allison. Hon orkade inte riktigt prata om hennes mor, hon hade trott bättre om henne.
”Jag vet inte”, fortsatte hon sedan. ”De flesta anser väl att vi är ”finare”, för att vi har ängelns blod i oss, och ni Downworlders har demoners. Sen tycker väl vissa att ni är ett hot mot mundanes, vad vet jag”, sade hon och ryckte på axlarna. Hon försökte alltid hålla sig lite på sidan när det diskuterades om downworlders på institutet. På grund av alla olika åsikter kom de sällan fram till något. Allison kände att orden lämnade hennes mun snabbare och snabbare- troligtvis en biverkning av all alkohol hon fått i sig.

Azula svepte resten av sitt glas och satte ner det på bordet. Drinkarna hade varit starkare än normalt, för hon brukade kunna dricka tre och vara mindre påverkad än nu. Men det var klart, hon hade förlorat en hel del blod på väldigt kort tid.
”En livslång fejd, det är vad det är” sa hon och skakade på huvudet. Hon kände hur hennes hjärna blev lite luddig, och allt runt henne var lite suddigt nästan, allt utom Skuggjägaren. Azula såg henne klarare än någonsin. Hon lät de guldiga ögonen hitta de bruna.
”Jag vet inte vad du känner, men jag är nöjd för ikväll. Jag gör en helt galet god espresso martini om du vill ha en sängfösare” sa hon med ett leende och trevade med handen efter sin handväska. Hon placerade den i knät och reste sig upp. Hon var faktiskt lite ostadig, något hon inte hade varit på länge. Men hon skyllde det på blodsförlusten, och hoppades att Skuggjägaren i alla fall var minst lika påverkad som hon själv.