prs yehet & kkaebsong

Joshua försöker att hålla tankarna i styr, fokusera på Snapes hårda ord som han alltid brukar anteckna. Av någon anledning går orden in genom ena örat, och ut genom det andra. Enda gången det hänt under lektionstid. Fjäderpennan rör sig sakta, gör klara och tydliga slirkande bokstäver över pappret. Det är en talang han har, att kunna anteckna även med tankarna på ett helt annat ställe. Trolldrykskonst har alltid varit ett av Joshuas favoritämnen, och även om Snape må avsky umgängets insatser på skolan helt generellt, är han tvungen att ge Joshua betyget han förtjänar.

"Fick ni tag på det ni sökte i Snapes hemliga lilla byrå då?" frågar sextonåringen där de går, Lee har en vältränad arm över Julians axlar, försöker att argumentera sig ut från trubbel. Fred går längre bort med Angelina, flickan han alltid varit förtjust i. Och alla vet det.
"Faktiskt, så vi är redo för att lägga in våra lappar i bägaren ikväll, du följer med inte sant?" svarar George med händerna i fickorna, visslar efter sin bror som ger ett långfinger tillbaka.
"Det tror jag väl.." svarar Joshua, tänker på om när de skulle äta.
"Något sådant roligt kommer vi ju inte att missa!" utbrister en lycklig Liljah, nöjd för att för engångsskull få tag på sin vän. Hennes magra arm slingrar sig runt Joshuas i armkrok. "Du min lilla gosse måste ta med dig kameran, jag svär på mitt liv att något olyckligt kommer att inträffa."

Lektionen led äntligen mot sitt slut och i samma sekund som Moody nämnde att de kunde gå för dagen, vara alla elever redan som bortblåsta. Precis när Zihao skulle passera ut genom dörren tillsammans med resten av sina kamrater, kände han en stor, klumpig hand på sin axel som genast sände kalla kårar genom hela hans kropp.
”Inte du”, grymtade han och föste ut Andrew, Jayden och Anthony med trollstaven i högsta hugg. När dörren sedan var ordentligt stängd, gick professorn tillbaka till sin kateder och slog sig ner med ett obehagligt läte.
”Sitt”, uppmanade han och pekade på bänken framför sig.

Zihao insåg nästan genast att någonting var påväg att gå riktigt jävla fel, han kände det på sig.
”Hur kommer det sig att du inte har talat om för någon om det där?” Frågade Moody misstänksamt och pekade menande mot Zihaos bröstkorg.
”Vadå?” Svarade han och försökte spela dum, trots att han förstod precis vad läraren menade.

Konversationen varade i nästan en timme och när Moody tillslut lät honom gå, var han alldeles utmattad - för att inte tala om förskräckt. Professorn hade lovat honom att tala med rektorn under kvällen och vem visste vad det i sin tur kunde leda till? Zihao lindade armarna omkring sig och skyndade sig snabbt ner för trapporna, rädd att professorn skulle dyka upp bakom honom med sina uppläxningar och utskällningar. Vilken otroligt utmattande dag...

Nästa lektion för dagen, även lyckligtvis den sista, är skötsel och vård av magiska djur, något Joshua älskat ända sedan han valde det i årskurs tre.
"Vi ska visst studera enhörningar idag," säger Liljah ivrigt när de rör sig ner över gräsplanen. "Har du någonsin sett en?"
"Lil, behöver du ens fråga?" undrar Julian som går strax efter dem, ansiktet nertryckt i en ut av böckerna de fått av Hagrid. Att vara duktiga på ämnet, och vän med Hagrid har sina fördelar. Mannen hade bara några få exemplar av boken, och gav mer än gärna bort dem till de tre fascinerade eleverna. "Josh här har nog inte ens sett en fladdermus!" Joshua puttar till sin vän som skrattar roat till svar, visar att han haft rätt från första början.
"Jag har sett på bilder!" skjuter sextonåringen och lägger armarna i kors, vilket får Liljah också att skratta.
"Du kommer att älska dem gulleplutt, de är hur vackra och exemplariska som helst." berättar hon och klappar sin vän tafatt på axeln.

Och de två kamraterna hade haft rätt, Joshua blev mer fascinerad än han blivit av något annat djur, och på vägen tillbaka är det hans ansikte som är nere i bokens sidor.
"Tänk att vi kanske ska få vårda en i en vecka.." tjuter Liljah som på något sätt blivit ännu mer exalterad.

Fyrtiofem minuter sen, slängde Zihao sig in i det mörka, kvava klassrummet där Snape höll sina lektioner. Rummet var fyllt med ångor i lustiga färger som rörde sig upp från elevernas kittlar och vidare ut i rummet. Han skyndade hastigt fram till bordet där Andrew, Jayden och Anthony satt, i hopp om att professorn inte lagt märke till honom. Med en suck slog han sig ner vid bordets kant och bredde ut armarna framför sig.

”Vi började tro att den där Moody tagit livet av dig”, sade Andrew och placerade ett lock över sin kittel. ”Vad var det han ville prata med dig om ens?”
Zihao lutade pannan mot bordets svala yta för att gömma ansiktet, annars skulle Jayden ändå bara se rakt igenom honom, precis som Moodys läskiga öga...
”Ingenting särkilt”, ljög han och slöt ögonen. ”Åtminstone ingenting viktigt”, förtydligade han sedan.

Jayden fnös, som han brukade göra när han inte var övertygad.
”Om det inte var någonting viktigt, varför var du borta så länge?” Frågade han och Zihao kunde näsan föreställa sig hur han höjt ögonbrynen.
”Det har du faktiskt inte med att göra..”

Joshua sjunker ner på en av uteplatserna, låter solen kasta sina strålar på honom. Kanske hans hud får lite mer färg på sig. Fingrarna håller ett fast tag om fjäderpennan medan bläcket rör sig över pappret, skapar något utan betydelse. Liljah har gått till sin nästa lektion, mugglarstudier. Hon brukar alltid be Joshua om hjälp när de har en inlämning, och han protesterar inte.
"Så hur har dagen varit än så länge?" frågar Julian, som nu när han är ensam med sin vän tänker fiska ut det han vill höra. Joshua tittar tyst på honom, förstår vart konversationen kommer gå, och fortsätter att måla.

"Fint fint," svarar han med en ryckning på axlarna, puttar upp glasögonen på nässpetsen. "Jag åt med Samuel."
"Mhmmm.." börjar den längre och höjer roat på ögonbrynen mot sin vän, som inte har någon aning om att han sett lite av det som hänt tidigare. "Så hur går det med Zihao? Har han gjort något värt att nämna än?"
"Faktiskt inte, han har varit förvånansvärt snäll. Eller ja, de få stunder jag stött på honom.." när blicken glider upp mot sin vän ser han det djupa flinet över ansiktet, och hur Julian vickar på ögonbrynen.
"Jaså? Bara så att du inte glömt bort, men han har konstant förstört för de tidigare fem åren. Det borde inte vara så lätt att förlåta honom."
"Jag vet.."

Den lilla gruppen på fyra gick under tystad upp för trapporna som ledde mot entréhallen. Zihao var ännu en gång förbannad på sina kamrater, som inte hade lämnat honom ifred en endaste minut under lektionen i trolldryckskonst. När de andra kilade iväg in i den stora salen för att hämta någonting litet att äta, tog han därför chansen att smita iväg på egen hand. De gick honom verkligen på nerverna ibland, med sina tusentals frågor och irriterande flin. Han slängde vredgat med sin väska omkring sig när han kommit ut på det stenbeklädda området utanför portarna. Allting var så jävla dumt att han hade god lust att slå till någonting. Och inte nog med hans apor till kompisar, nu skulle Moody säkert få honom relegerad. Vad skulle han ta sig till då? Han skulle knappast få återvända hem i alla fall.

Med en bedrövad suck sjönk han ner intill den skrovliga stenväggen. Zihao lindade armarna runt benen och lutade pannan mot knäna. Vad hade han inte gett för att få återvända bakåt i tiden? Vad hade han inte gett ör att få undkomma situationen han nu satt i?

Julian bestämmer sig för att sluta reta den kortare eleven, då han vet att Joshua inte kommer dela med sig hur mycket han än försöker.
"Hur som helst, du vet att du kan prata med mig va?" frågar vännen och låter huvudet falla på sniskan. Joshua biter sig lätt i underläppen, låter sina ögon möta den andres.
"Jag vet, tack." säger han. De bestämmer sig för att gå inåt, se vad det är för dryck Fred och George kokat till. Dock kommer de inte mycket längre än ett par meter, då Joshua får syn på något i ögonvrån. "Duuu..jag tror jag stannar ute en liten stund till, men gå i förväg du!" Julian blinkar dumt mot sin vän, men bestämmer sig för att inte protestera.,
"Fine, men va inte borta för länge, vi behöver stunden dokumenterat." påminner han och Joshua nickar bara som svar, följer sin vän med blicken när han går in i slottet.

Joshua går fram mot Zihao, låter sin nätta kropp falla ner till gräset i tystnad innan han tar upp sitt målarblock igen.
"Vill du berätta vad det är som har hänt?" bestämmer han sig för att fråga.

Zihao ryckte till lite när Joshuas röst plötsligt ljöd precis bredvid honom. Långsamt tittade han upp från sina knän och betraktade den yngre eleven med trötta ögon.
”Moody vet”, började han nedstämt. ”Och han tänker berätta för rektorn vilket antagligen betyder att jag är körd”, fortsatte han och vände blicken ut mot området som omgav skolan. Bara rena rama tanken på att behöva lämna stället, fick honom att vilja brista ut i gråt igen. Ännu värre kändes det när han tänkte på vad han skulle kunna tänkas kastas in i för liv om han faktiskt blev relegerad. Ett liv i misär och fattigdom, någonstans i ett av Londons många slumkvarter.

Med ett bistert leende skrattade han till och började pilla på sina skinande rena skor. Inga fler fina kläder och polerade skor för Xie Zihao. Han skulle ändå aldrig kunna få något jobb och ännu mindre var chansen att han skulle få bo kvar hemma. Föräldrarna skämdes redan för deras mellan barn. Om de fick reda på resten nu skulle de aldrig tala med honom igen.

”Den där jävla Moody och hans vidriga magiska öga”, utbrast han efter ett tag och förde händerna till ansiktet istället. ”Det var nästan som om han visste om det samma sekund som jag satte fot i klassrummet...” Frustrerat slog han med knytnävarna i marken och lutade sig bak mot väggen.

Joshua sitter i tystnad efter den andres bekännelse, tar in och bearbetar orden med ögonen fäst på pappret framför sig.
"Jag tror du missförstår, eller inte känner Dumbledore tillräckligt bra Zihao. Han skulle aldrig relegera dig för något du inte kan styra över," försäkrar han stryker den andre över ryggen med ett leende över läpparna. "Du vet, Dumbledore ville ha kvar Lupin som professor, han slutade för sin egna skull, han blev inte sparkad." fortsätter sextonåringen och lutar huvudet försiktigt mot stenväggen, blicken vilandes på Zihao under tystnad.

"Moody har en talang att anses sjukt elak och läskig, men han är trots allt en pensionerad auror. Du kanske inte ser det nu, men helt ärligt tror jag att det är bra att någon lärare ser att du inte mår bra och tar upp det med rektorn. Du kanske kan få lite mer hjälp, även om det låter som att inget positivt kan komma från det."

Joshuas ord lugnade Zihao en aning. Det var i och för sig sant, Dumbledore var väldigt rättvis och klok, men samtidigt hade han ju trots allt försatt både sig själv och alla andra i fara genom att hålla munnen stängd. Även om det kändes jobbigt nu så hade log den andre rätt om att det bara kunde bli bättre i slutändan, då de anställda visste om det och även kunde ha överseende med det. Han drog på munnen en aning och flyttade sig närmare den yngre eleven.

”Tack”, mumlade han och såg med ens mycket ynklig ut när han kurade ihop sig intill Joshua. Zihao lutade försiktigt huvudet mot hans smala axel och drog en djup suck.
”Du har rätt, jag hade bara inte tänkt så långt”, fortsatte han i samma veva som blicken vandrade ner mot målarblocket. ”Målar du?”