Privat Emma07

Grace tittade fortfarande ner i marken.
"Lord och Lady Stark är inte mina föräldrar. Khal Rhaego ,son av Daenarys Targaryen och Khal Drogo, är min far" sa hon och tittade upp. Hennes lila ögon glänste av tårarna som hon kämpade med att hålla tillbaka.
"Mitt riktiga namn är Rhaenys. Rhaenys Targaryen" viskade hon och knöt sina händer, och förberedde sig på det värsta.

Jack såg chockat på henne nu med stora ögon.
"Du är en Targaryen?", frågade han sedan, chockat. Själv delade han verkligen inte sin mors uppfattning om dem, tvärtom, han tyckte hon var väldigt överdriven med det och att släktingarna inte skulle behöva sota för deras förfäders handlingar.

Grace nickade och tittade ner i marken igen.
"Snälla, berätta det inte för drottningen" sa hon och knep ihop ögonen. Hon andades tungt, och försökte koncentrera sig på att ta djupa andetag. Hemligheten var ute nu, vad skulle hända med henne? Vad skulle hända med Robb och Talisa, som hade gömt henne i tio år? Hon ville inte veta.

Jack såg på henne nu, det hade verkligen varit vågat av dem att hon ens var i huvudstaden och speciellt då så nära kungafamiljen med tanke på hans mor. Han tänkte lite nu innan han faktiskt gick fram till henne och drog in henne i en kram.
"Absolut inte. Men du måste vara försiktigare, jag vill inte ens veta vad mamma gör om hon får reda på det", sade han tyst sen, visste att hon sedan länge velat skicka lönnmördare efter de Targaryens som fanns kvar, men hans far hade tyckt att det varit för dyrt när de ändå inte utgjorde något hot i stunden. Fadern gillade visserligen inte Targaryens, men han var inte lika anti dem som modern åtminstone.

Grace ryckte till när han gick in i boxen, och försökte backa bakåt, men väggen var i vägen. Hon drogs in i en omfamning och hon stod blickstilla, rörde inte ens armarna. Hon nickade när han hade talat klart.
"Jag ska vara försiktig, jag har bara så mycket hemlängtan just nu" sa hon tyst och visste inte riktigt vart hon skulle fästa blicken.

Jack släppte henne nu, men lade istället handen bakom hennes nacke så att hon såg på honom.
"Det förstår jag. Men försök så gott du kan", sade han tyst nu. Han var väl fortfarande lite i chock, men också ganska chockad över det att hon överhuvudtaget vågat följa med hit, det var antagligen det farligaste stället hon kunde vara på.

Grace nickade.
"Tack för att du förstår" sa hon tyst och gick ut ur stallet. Hon gick bort till bryggan igen och satte sig med fötterna i vattnet.

Jack såg efter henne i tankar lite innan han bestämde sig för att gå efter henne. Så han gick tyst ut dit nu och satte sig tyst ned bredvid henne.
"Hur kommer det sig att du hamnade hos Starks?", frågade han henne vänligt sedan, fick erkänna att han var nyfiken samtidigt som han fortfarande inte var helt med på hur allt hängde ihop.

Grace vred på huvudet och tittade på honom.
"Jag behövde någonstans att fly, för drottningens lönnmördare var inte nådiga. Ned Stark lade in ett gott ord om Targaryen hos Starks, och de erbjöd sig att ta in mig tills drottningen lugnade ner sig." sa hon och tittade ut över havet igen.
"Det tog längre tid än väntat" la hon till med torr röst.

Jack såg på henne och lyssnade nu, suckade lite då hon talat klart.
"Ja, hon är verkligen envis med det där. Pappa brukar kunna hindra henne från att göra vad som helst, men hon är verkligen envis med det", sade han nu. Han hade fått växa upp med att hon var så anti Targaryen, vilket nog var lite varför han och hans syster med för den delen, inte alls var anti dem såsom hon var.