Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

"Jag överlevde kaninen" sa hon och tittade på honom. Hon skakade på huvudet.
"Jag kan rädda någon. Jag kan rädda hans familj från en sorg som aldrig går över" sa hon och bet sig i läppen. Hon tittade på sina händer, som skakade lite lätt. Hon var fortfarande rätt slut i huvudet efter att ha hjälpt alla inne i andaktsrummet.

"Grace, jag fattar men vad ska vi säga till alla som såg honom dö? Hm? Har du tänkt på det? Tror du inte folk kommer utnyttja dig då?" frågade han irriterat och kollade på henne. "Du får inte." sade han sedan och la armarna i kors.

Grace tystnade. Hon hade inte tänkt på det. Hon gick bort till sitt rum och drog fram fickpluntan hon hade packat ner, för säkerthetsskull. Hon gick ut till allrummet igen och satte sig i soffan.
"Jag kan i alla fall få slippa rösterna en stund" sa hon och tog en stor klunk ur flaskan.

Han såg på henne med stora ögon och suckade lågt.
"Försök somna, Grace." sade han bara och pussade hennes huvud innan han gick in till sitt egna rum. Han tog av sig den blodiga kostymen och la sig ner i sängen.

Grace nickade och tog ett par klunkar till innan hon drog av sig klänningen och lade sig i sängen. Hon blundade och kände hur hon drogs in i drömvärlden. Hon rynkade pannan. Det kändes som om hon var vaken, men hon stod i en park, och på en bänk längre fram satt en dhampir hon kände igen. Hon gick bort och satte sig bredvid Calvin.
"Hm, vad gör du i en park?" frågade hon och flinade.

Calvin hade somnat ganska snabbt och en dröm som börjat med kvällens händelser ändrades till en park. Han rynkade förvirrat på pannan, fattade inte varför det kändes så verkligt. Han såg åt sidan och märkte då att han satt ner med Grace bredvid sig.
"Va?" sade han förvirrat och såg sig omkring.

Grace log. Detta hade hänt en gång tidigare, men hon hade inte fattat vad det var förrän nu. Hon tittade ner och såg att hon var klädd i balklänningen igen. Hon reste sig.
"Det är din dröm, jag undrar bara varför du drömmer om en park. Och varför du klär mig i en balklänning" sa hon och skrattade lätt.

Calvin rynkade på pannan och nickade lite, fattade inte något alls men tänkte bara spela med.
"Mhm, jag vet inte." sade han osäkert och rynkade lite på pannan för sig själv. Han reste sig upp och sträckte lite på sig.

Grace tittade sig omkring i parken. Hon kände inte igen sig.
”Vart är vi? Detta är väl inte ens i närheten av skolan?” Frågade hon och tittade på Calvin, som hade fått det bekanta skimret igen.

"Min mamma bor här i närheten." sade han och såg på Grace lite snabbt. "En liten park i New York." tillade han och svalde hårt. Han hade inte varit där på hur länge som helst.