Solangelo Wedding (Öppet för alla)

Jag vänder mig om och inser att det är en hop med dryader och skogsnymfer bakom mig.
- Du sjunger gudomligt vackert! säger en i ljusrosa klänning som tagit täten.
- Åh! Tack så mycket! svarar jag.
- Du MÅSTE sjunga på mitt bröllop! säger hon igen.
- Mitt med! säger en annan.
- Mitt också!
- Mitt med!
Tillslut hade alla sagt något med att sjunga på deras bröllop!
- Ja! Det ska jag! svarar jag dem.
- Fast! Nu måste jag tillbaks till lägret och hjälpa till! säger jag och börjar gå mot lägret.
- Lycka till imorgon! ropar hon i rosa klänning efter mig.
Jag svarar henne med ett leende.

På vägen tillbaka kommer mina tankar in på Leo! En snygg kille. Han är Fanny Valdez's storebror och han är 20 år! Aldeles för gammal för mig! Men jag kan ju alltid drömma!

Jag letade i minst en halvtimme efter Tena men kunde inte hitta henne. Så jag gick runt och kollade på alla dekorationer. Men jag kunde inte hitta en blomring som brudparet brukar stå under. Undrandes såg jag mig omkring för att se om jag hade missat den. Det hade jag inte, jag gick till Demeter barnen för att se om de höll på med den. Miranda och några andra höll på att få blommor att växa. Katie stod på vakt från Hermesbarnen.
" Hej, vad gör ni?" frågade jag
" Vi håller på att fixa buketter till brudnäbbarna," svarar Miranda " du kan ta en." Jag tog en bukett med gula och svarta rosor sedan frågade jag henne om blomringen.
" Billie och några andra håller på med den."

Annabeth har gjort en ritning på exakt hur allt på heöa lägret ska se ut. Allt ifrån blomsterdekorationerna till altaret till stugorna. Alla har blivit tilldelade varitt område som de ska fixa, utom jag. Jag måste vara beredd att hjälpa Will med vad än han kan vilja och till han vill något så är jag där jag mest behövs och hjälper till.
Alla är mitt uppe i sina uppgifter när Percy kommer och knackar Annabeth på axeln. Han gestikulerar till henne att följa med och efter en irriterad suck följer hon med. Efter någon minut hhärs höjda röster från deras håll och Annabeth kommer skyndande tillbaka. Hon sveper med blicken över de runt henne och hennes blick fastnar vid mig.
"Mike! Kom hit, jag behöver din hjälp med en sak!" Lydigt går jag dit och Annabeth säger lågt, för att inte alla ska höra henne.
"Du måste gå och skaffa nya pappersdekorationer till stugorna. Percy lyckades blöta ner alla när han skulle sätta upp dem, den klantskallen. Ta med dig någon!" Så vänder hon sig återigen till sina ritninger.
Jag ser min omkring. Vem kan jag ta med mig?

Skummis vakna precis när Nico skulle gå till dörren.
"AKTA DIG DI ANGELO!" skrek SKummis och sprang framför dörren.
"Varför?" frågade han förvirrat.
"DUCKA!" skrek hen och drog ner Nico och sig själv på golvet.
"Vad håller du på med Al?"
"Det finns paparazzis här." svarade hen.

Jag hatar verkligen folkmassor! Jag går runt en stund på jakt efter något att göra, men hittar inget. Alla andra verkar ha något att göra, men inte jag. Athena barnen verkade hålla på med något som såg riktigt komplicerat ut. Jag tittade upp mot himlen, det var iallafall riktigt fint väder, kanske lite för ljust bara.

Bra tänkte jag och stack iväg igen. Det gick inte att springa i klackarna, varför var jag tvungen att ha 10cm höga klackar? De går ju inte ens att gå i. Irriterad och arg gick jag bort till Hestofaitos stuga för att såga av hälarna. Jag hittade en såg och tog snabbt av mig skorna och sågade försiktigt av klackarna. När det var klart satte jag på mig dem. Det var så skönt att slippa dem. Sedan gick jag ut och bort till Ida Som också var brudnäbb.
" Nervös?" frågade jag
" Lite, men det ska bli kul," sa Ida
" Mmm, synd att man inte får hjälpa till att organisera i kläderna," sa jag nedstämt
" Kan du väl göra ändå," sa hon, jag stirrade misstroget på henne
" Och riskera att bli dödad av Aphrodite stugan? Skulle inte tro det. Är redan död pågrund av skorna."

Jag kom fram till folkmassan och såg Mike, en av mina vänner från Athenas stuga.
- Hej Mike! ropar jag och vinkar.

Jag ser över folkhavet. Jag vill självklart ha sällskap, men vill inte störa någon i deras förberedelser. Då hör jag en röst bakom mig och snor runt.
"Hej Millie!" Först trodde jag att det var ett Afroditebarn som ville att jag skulle prova kostymer till imorgon, så när jag såg Millie blev jag lättad och glad.
"Hej Mike. Vad gör du?" undrar Millie. Hon ser inte allt för upptagen ut.
"Vi har problem med dekorationerna, jag ska inte gå in på detaljer, men det inkluderar blött papper." Jag blinkar flinande med ena ögat. "Vill du följa med och skaffa nya grejer?"

När jag gjort massor av blomsterkransar och mina fingrar börjat bli röda bestämde jag mig för att ta en paus. Kransarna var stora och fina med gula och svarta blommor och gröna stjälkar och blad. Färgtemat på bröllopet var gult, med dödskallar här och var, och svarta detaljer lite överallt. Jag antog att det var för att symbolisera både Will och Nico.

- Ja! Jag hänger gärna med! svarar jag.
- Vad bra! Det är så tråkigt att åka ensam! säger Mike med ett leende.
- Men hur ska vi ta oss in till någon affär? frågar jag honom.