HP-roll [PRS]

"Men de blev av med fyrtio poäng iallafall!" ropade Padma glatt när vi nått fram till uppehållsrummet. Förutom en grinig tredjeårselev hade ingen annan kommenterat straffkommenderingen eller poängavdraget.
"Vi ligger ändå före dem!" tjöt Michael och dansade en dans jag antog att var inspirerad av Luna.
"Just nu i alla fall", suckade jag. "Nu när Umbitch samlat ihop Inkvisitorspatrullen kommer ju Slytherin vinna."
En rad dystra suckar ljöd genom uppehållsrummet och Michael dunkade knytnäven i ett bord där två förstaårselever satt och pluggade. De ryckte förskräckt till.
"FAN TA DIG DIN JÄVLA PADDTANT!" vrålade han och förstaårseleverna bytte förskräckt bord. Under alla år jag känt honom hade han aldrig varit så arg och jag träffade Corner-familjen för första gången när jag var fem.
"Förlåt", suckade Michael och sjönk ihop i den nu tomma stolen.
Jag klappade honom tröstande på ryggen.
"Du vet", suckade Padma som varit tyst under Michaels utbrott och satte sig ner mittemot min kompis.
"Vi känner väl alla så, egentligen."
Jag nickade instämmande.
"Men alla är inte så högljudda om sina åsikter och vissa säger dem inte alls. Jag tror inte direkt Malfoy och de andra har skapat en Umbridge fanclub där man bara får ha på sig rosa. Eller, jag hoppas i alla fall inte det. "
Michael log svagt.
"Inte bara det att hon favoriserar Slytherinare, men över huvud taget liksom.." suckade han. "Förresten, skulle inte hon och Snape passa bra ihop?" lade han till med lite gladare ton. Vi frustade till av skratt.
"Det har du rätt i", fnissade Padma. "Vilket par, Snape och Umbitch. Korpen och Paddan."

Efter att ha pratat om random saker, jag, Padma, några andra och Michael, sade vi godnatt och gick till våra sovsalar. Klockan var runt elva vilket betydde att vi bara skulle få några timmars sömn innan straffkommenderingen så det var väl bara dumt att vara uppe sent. När jag och Michael bytt om och borstat tänderna dunsade vi samtidigt ner på sängarna. Varken Terry eller Anthony
"Du vet", sade Michael efter en stunds tystnad. "Vi är inte arga på dig. Det var bara femtio poäng och straffkommendering, tänk dig hur det hade varit om Umbitch hade kommit. Eller om Snape var på riktigt dåligt humör."
Jag nickade, men kom på att han inte kunde se mig då han sov i sägen längst bort från min.
"Ja, eller hur."
"Fast", sade Michael något fundersamt. "Jag hade föredragit en sovmorgon."
Jag skrattade åt honom.

Jag och Pansy strollade tillbaka mot uppehållsrummet.
"Du, du vet att jag ljög förut för att få dig att släppa ut ilskan?" Frågade jag lågmält.
"Så det var inte du som parade ihop dem?" Undrade hon och vi stannade utanför ingången för att prata ostört.
"Nej herregud nej, jag kunde inte bry mig mindre om vem Draco dejtar... och du, hitta någon som förtjänar dig!" Jag puttade till henne lite lätt och hon tvingade fram ett litet leende.
"Tack Vi." Det var första gången hon kallade mig vid mitt smeknamn så jag stirrade lite förvånat på henne innan jag log tillbaka.
"Varför köpte du en julklapp till mig förresten? Det är inte direkt så att jag förtjänat en." Sa hon lite nedstämt. Wow, Pansy kunde faktiskt vara medgörlig alltså.
"Jag vet faktiskt inte." Fnissade jag.
"Gick förbi och såg den i ett skyltfönster och tänkte på dig direkt så..." Pansy avbröt mig med ett hysh.
"Hallå jag har inte öppnat den än så avslöja det inte!" Flinade hon.
"Jag har inte öppnat mina heller. Jag tänker vänta tills julafton." Svarade jag uppriktigt.
Vi gick in i uppehållsrummet där Andy satt och väntade tålmodigt på mig.
"Godnatt." Sa Pansy kvickt och skyndade mot sin sovsal.

Det var dunkelt på ett mysigt sätt i rummet när jag gick fram till Andy i soffan och slog mig ned.
"Äntligen kommer du! Har du öppnat min julklapp?" Andy log charmigt.
"Nej jag vill vänta tills julafton... Har du öppnat min?"
"Ja... jag kunde inte vänta! Kolla!" Han drog bak ärmen på skjortan och visade fram silverklockan jag gett honom. Det var ingen vanlig klocka, utan en klocka som man kunde justera efter tycke. Man kunde välja hur många visare den skulle ha och vad den skulle visa.
"Jag har lagt till dig på en visare, kolla!" Han pekade på en av visarna och jag såg mig själv titta tillbaka med ett leende som mötte Andys visare.
"Jag har justerat den så den visar vad vi gör om dagarna! På såsätt så hittar jag dig lättare och du! Jag har lagt till humör visare också!" Han visade stolt hur det stod att jag var "kär", under mitt namn. Han flinade.
"Jag är kär i dig också." Sa han och jag kände hur mina kinder blev varma. Mina läppar mötte hans och fjärilarna i magen kunde inte kontrolleras.

"Får jag följa med dig hem första veckan? Mina föräldrar ska spendera julen hos mina kusiner och jag vill verkligen inte med dit... Rädda mig!" Han snosade mig på halsen och jag fnittrade.
"Jag måste skicka en uggla till mamma och fråga först, jag meddelar dig imorgonbitti!" Sa jag uppriktigt och gav honom en puss på nästippen innan jag reste mig upp.
"Godnatt Andrew." Jag log varmt.
"Godnatt Violet." Han bet sig i läppen och jag fick tvinga mig själv bort från honom för annars var risken att jag fastnade där resten av natten. Jag hade inte berättat för honom om straffkommenderingen för jag orkade inte återuppge berättelsen om vad som hänt ute i korridoren. Det fick vänta tills imorgon, nu var jag tvungen att packa och sova!

"Vakna!" tjöt Michael och med tanke på hans tonfall var han stressad. Jag stönade och rullade runt men när han inte fick den reaktionen han önskade träffade ett hårt material min hud.
"Ouch!" skrek jag och satte mig käpprak i sängen. Min så kallade kompis hade släppt ner sin koffert på mina fötter.
"Seriöst Michael", stönade jag och masserade mina tår när han förflyttade den. Hur den ens hittat platsen på mina fötter var ofattbart, tills min trötta hjärna kom på förklaringen; Magic.
"Klockan är kvart i fem, hönshjärna! Ta på dig kläderna nu!" skrek han och höll på att släppa kofferten på mina fötter igen.
"Shit!" Jag hade helt glömt bort straffkommenderingen och drog på kläderna jag lagt fram dagen tidigare; en svart tröja och en mörkblå hoodie med trycket Ravenclaw Quidditch Team på ryggen och ett par jeans. Jag drog på mig dem på rekordtid(fem minuter) och skyndade till fängelsehålorna med de andra.
"Vi ska bära väskor", upprepade sig Michael. Han såg skräckslagen ut när vi knackade på Snapes dörr och han såg helt petrifierad ur när Snape svarade.
"Kom in", mullrade hans monotona röst och Padma sköt upp dörren. Till allas förvåning stod Pansy och Violet vid Snapes bord. Jag fångade Violets blick och flinade med höjda ögonbryn.
Så de åkte fast ändå. Hennes skor blev tydligen väldigt intressanta då hon envist började stirra ner på dem. Jag skakade på huvudet och vände huvudet mot professorns svarta korpblick.
Korpen och paddan.
Jag bet mig i kinden för att inte brista ut i skratt och en smak av järn tog över min mun.
"Woodley, Malfoy", sade Snape skarpt. "Ni går och matar testralerna." Motvilligt följde jag efter Violet till en glänta i skogen som Snape hänvisat oss till, men det var inget där.
"Var är de?" frågade jag surt. Att Snape gett oss uppgiften att mata djur som inte ens fanns var skrattretande. Något knuffade till mig och moln åkte ut, som när man andas ut i kyla.
Violet skrattade syrligt.
"Testraler. Man ser dem bara om man sett någon dö." Jag nickade. Fy vad sorgligt att kunna se dem. "Kom igen slöfock, mata dem."
Jag plockade upp en rå köttbit och slängde iväg den. Den åts upp lika snabbt som den landat på marken.
"Vad konstigt det känns", sa jag efter ett tag. "Att mata nåt man inte ens ser."

Klockan tjugo i fem så var jag i full fart med att klä mig i en svart kjol, svarta strumpbyxor och en mörkgrön/näst intill svart sweater. Jag fångade upp mitt långa hår i en hög hästsvans och smörjde på lite ljusrött läppstift varefter jag lät min packning sväva ut efter mig från sovsalen. Daphne låg fortfarande och sov så jag var tvungen att vara så tyst som möjligt. Pansy stod och trampade nervöst vid soffan och pustade ut när jag kom ner.
"Jag trodde du hade gått ner utan mig!" Sa hon med ett leende som jag trött besvarade när hon lät sin väska sväva upp i luften. Vi lämnade uppehållsrummet för att gå till andra sidan fängelsehålan mot Severus kontor.
"Jag trodde inte att han skulle ge oss straffkommendering med tanke på hur favoriserade vi jämt är, eller iallafall du." Sa hon med uppgiven röst när vi hörde fotsteg från våningen över.
"Jag? Nej du måste ha fått det om bakfoten! Draco blir favoriserad, Sev...Snape tycker precis som alla andra att jag bara är ett misslyckande." Sa jag med en axelryckning. Pansy ryckte tag i min arm och kollade på mig med en allvarlig min.
"Du är inget misslyckande."
Jag log mot henne med en återigen förvånad blick. Var detta verkligen Pansy Parkinson som talade?
"Tack..." Sa jag näst intill viskande och vi fortsatte gå.

Väl utanför kontoret så blåste jag ut ett andetag och knackade på.
"Kom in." Vi steg på och fick genast ögonkontakt med Snape som satt bakom katedern.
"Vill ni att vi ska börja redan nu, sir?" Frågade Pansy med artig ton och läraren skakade på huvudet.
"Nej, jag har fixat grupperingar så det inte blir en massa svammel idag. Detta ska gå snabbt och vara effektivt." Sa han stelt och kollade mot klockan som började bli allt för mycket.
"Är du familjär med Testraler miss Malfoy?" Frågade Snape och jag kollade på honom med en rynka mellan ögonbrynen.
"Jag vet vad Testraler är, Sir? Om det är det ni menar?" Jag svarade svagt.
"Bra."
"Ursäkta sir, men vad exakt är Testraler?" Pansy var nyfiken medan hon rullade tummarna.
"Inget du behöver bry dig om, du ska bära väskor med Corner." Svarade han återigen frygt och Pansy som ville protestera höll munnen fastklistrad. Det knackade på dörren och vi kollade upp mot klockan alla tre. De var här precis på minuten vilket inte var speciellt Ravenclaw-aktigt.
"Kom in." Upprepade Snape precis som till oss. Hela hopen med Ravenclaw eleverna hasade sig in och kollade snabbt på mig och Pansy som stod framme vid katedern. Jag mötte Jadens blick och han började flina hånfullt. Jag vägrade möta hans blick då den fick mig att mullra som ett åskmoln inombords.

Jag kunde inte tro mina öron när Snape parade ihop mig med Jaden och gav oss uppgiften att mata Testralerna som senare skulle komma till att dra vagnarna från slottet till hogsmeade.
"Test-vadå sa du?" Hade Jaden kastat ur sig och Snape hade bara kollat på honom med en misstrogen blick varefter jag ryckte tag i Jadens klädnad och började dra med honom ut från kontoret.
"Jag berättar sen." Sa jag stelt. Han ryckte sig motvilligt bort från mitt grepp för att visa att han inte lydde order från mig och jag himlade dramatiskt med ögonen.
"Du har ingen rätt att vara sur på mig..." Sa Jaden när vi kommit uppför trappan till entréhallen men jag fortsatte gå med honom i släptåg.
"Hade det inte varit för dig så hade vi alla fortfarande sovit just nu och sedan bekvämt varit påväg hem för lov." Sa jag bistert med höjda ögonbryn. Jaden skrattade glädjelöst.
"Det kanske du skulle ha tänkt på när du skickade din bror på mig och Aleisha ute vid växthusen." Svarade han tvärt och jag rös till av olustighet när han nämnde hennes namn och höll på att kräkas lite i munnen.

Väl nere i skogsbrynet där Snape informerat mig om att Testralerna höll till så stannade jag och spanade runt efter maten vi skulle ge varelserna.
"Är det detta vi ska mata dem med?" Frågade Jaden och pekade mot ett dussin igentäppta hinkar och jag nickade allvarligt och buttade mig förbi honom för att komma fram till dem. Han hade bara flinat vilket irriterade mig ännu mer. Jag öppnade locket till en av hinkarna och märkte att de var fyllda med råa köttbitar. Jag rynkade på näsan och hörde Jaden skria till vilket skrämde slag på mig.
"Vad var det där?" Jag kollade oförstående på honom en sekund innan jag hörde ett frustande och såg ett moln av andedräkt bakom honom.
"Det var en Testral." Sa jag med ett hånfullt flin.
"Var är de?" Frågade Jaden surmulet och kollade runt med skrynklade ögonbryn när han gick fram och plockade upp en köttbit i handen. Han fick en putt framåt så han höll på att tappa balansen och han vände sig livrädd om och kollade runt sig och jag kunde inte låta bli att skratta.
"Man ser dem bara om man sett döden med egna ögon." Förklarade jag och sträckte fram en köttbit i luften. Jag ryckte tillbaka handen kvickt när något haspigt smackade tag i köttet för att inte ta risken att bli biten. Jaden kollade storögt och slängde ner en köttbit framför sig som vi såg bli uppslukat.
"Vad konstigt det känns. Att mata något man inte ens ser." Jaden stirrade ut i tomma intet.
"Jag har hört att de ser ut som enorma tigrar när man väl ser dem... Men stora tänder och lysande ögon." Ljög jag och var tvungen att dölja mitt skratt när jag såg hur skrämd Jaden var.
"Seriöst?" Jag nickade åt honom och höll fram en till köttbit.

"Du ljuger", sa jag misstroget. Violet svarade med ett hånflin och kastade en till köttbit. Den försvann ur tomma intet igen. Jag rös till. "Hade de varit tigrar hade de väl ändå ätit upp oss, tigrar är ju svårtämjda." Violet himlade med ögonen och jag tog upp ännu en köttbit, som jag knappt hann kasta iväg innan en Testral åt upp den.
"Elva hinkar kvar", informerade Violet och slängde iväg ännu en.
Jag öppnade locket på nästa hink och tog upp en rå köttbit. Tydligen hade några Testraler också märkt det, för jag var iprincip omringad av rökmoln som kom från deras näsborrar. Eftersom att rökmolnen var så stora kunde de inte komma från en tigers näsborrar, så min slutsats var att Violet ljög.
"Woaah, take a chill pill!" ropade jag när köttbiten försvann ur min hand. Tydligen fann Violet det komiskt, för hon började skratta åt mig. Jag tog fram en till köttbit, men Testralen som åt upp den förra han inte ät den jag höll i handen, för den var till Violet.
"Se upp!" skrek jag och Violet snodde runt, bara för att bli träffad av en stor, rå köttbit i ansiktet. Jag frustade av skratt.
"Ew, men varför kastade du den på mig för Merlins skägg?" tjöt hon och kletade av sig det kalla köttet.
"Jag sa ju åt dig att se upp!" frustade jag och gav en Testral en annan köttbit. "Ta det på ett bra sätt!"
Violet blängde på mig med bister min.
"Snällt, verkligen! Vad har jag gjort dig?" väste hon.
"Nej, du har verkligen inte gjort nåt", svarade jag henne och himlade med ögonen. Varje bokstav var dränkt i ironi.
"Som vad?" gnällde hon. "Din julklapp var inte direkt billig."
"Inte din heller", spottade jag fram och kastade iväg ännu en köttbit.

Jag duckade för en till köttbit som en Testral ivrigt snappade åt sig i luften bakom mig och jag frös till.
"Min? Köpte du en julklapp till mig?" Jag kollade förundrat på Jaden som med höjt ögonbryn sträckte fram handen i luften för att försöka röra vid en varelse. Han log nätt när han började klappa på något osynligt.
"Ja fick du den inte?" Undrade han och jag skakade på huvudet fortfarande förvånad.
"Jag har inte kollat dagens post." Sa jag och ryckte på axlarna när jag fortsatte slänga köttbitar på marken framför mig. Stämningen lättades upp aningen.
"Har du öppnat min än?" Jag harklade mig och kollade snett på honom.
"Nej jag har varit för upptagen med att komma på sätt att hämnas på dig." Jaden flinade och jag himlade med ögonen igen.
"Du himlar jämt med ögonen..." Sa han observant och jag fnissade till och klappade varelsen framför mig som frustade nöjt.
"Det är väl en del av min image."
Jag kände Jadens blick i nacken när jag tömde den näst sista hinken.
"Är ni klara än?" En mullrande röst fick oss att hoppa till. Det var Hogwarts skogvaktare Hagrid som kom gåendes mot oss och han bar någon osynligt över axeln. Jag svarade inte utan kollade ner i marken på mina skor som blivit skitiga efter arbetet.
"Ja vi har bara en hink kvar Hagrid." Sa Jaden och mottog en vad som skulle vara vänlig, klapp på ryggen som nästan fick honom att flyga framstupa ned på marken. Jag flinade för mig själv.
"Det e dags att föra dem till vagnarna!" Sa halvjätten och stoppade två fingrar i munnen varefter han visslade högt. Jag och Jaden stirrade storögt när han började fumla fast redskapen som skulle hakas på i vagnfästena på Testralerna. Jag skulle aldrig ha klarat den uppgiften själv så jag kunde inte dölja hur imponerad jag var.
"Här håll i dem här Malfoy, och släpp inte taget!" Hagrid log och sträckte fram ett par osynliga rep mot mig som jag trevande tog emot. Efter några minuter så var vi påväg bort från gläntan mot grindarna som skulle leda oss ut till vagnarna.
"Ouuuh... är vi klara snart?" En killes röst ljöd lite längre fram och snart hörde jag hur Jaden fnissade.
"Vad?" Undrade jag och kollade på honom.
"Det var Michael... Alltid så gnällig." Sa han med ett flin. Snart var vi framme vid grindarna och vi stötte på en svettig Pansy tätt följd av en ännu svettigare Michael Corner.
"V...varför ser ni inte slutkörda ut?" Flämtade Pansy avundsjukt och kollade förvirrat på våra händer som höll i något osynligt. Jag fnissade och klappade henne på ryggen.
"Gå upp till skolan du, jag ska bara fixa klart vagnarna så möts vi i uppehållsrummet!" Pansy nickade åt mig och släpade sig iväg. Det var snart dags att åka hem och jag var tvungen att hitta Dracos uggla för att sedan meddela Andy vad mor svarat. Jag höll tummarna p åatt han skulle få fira jul med oss!

När Violet och jag fixat vagnarna mötte jag Michael vid ingången till slottet.
"Men vad i Merlins kalsonger, Michael?" utbrast jag vid åsynen av min rumskamrat. Hans svarta, nästan axellånga hår var tovigt och hans kinder illröda. Hans panna var forfarande glansig av svett.
"Vad?" frågade han, smått irriterad av att jag öppet skrattade åt hans utseende. Han såg seriöst ut som en nakenhamster med dålig kondition.
"Du kanske borde träna mer, inte för att vara otrevlig eller nåt, men det skulle göra livet något lättare", förklarade jag försiktigt. Michael blängde på mig innan han började flina.
"Såå, hur var det med den bättre Malfoyen?" frågade han. Jag fnös åt honom. Han hade aldrig gillat någon av dem mer.
"Sen när var hon 'den bättre'?" frågade jag retsamt.
"Seriöst, Jaden. Du borde väl fatta att hon är 'den bättre' av dem? Hon är ju snällare och snyggare än sin bror. Faktiskt", erkände Michael och hans kinder blev ännu rödare. Jag kunde inte neka vad han sa; Violet såg ju bra ut, men jag trodde aldrig att det skulle komma från honom.
"Vääänta, du har väl inte en crush på henne...?" frågade jag misstroget och Michaels kinder tog en ännu rödare nyans.
"Gode Godric!" utbrast jag. "Men du och Ginny...?"
Michael skakade på huvudet.
"Vi är bara ihop för att göra Potter och ... Cho svartsjuka", bekände han och sjönk ihop. Jag gapade mot honom; jag hade aldrig trott nåt sånt om honom! Det var ju alltid han som sa att man skulle 'låta kärleken komma naturligt.'
"Men..." Michael avbröt mig igen med en djup suck.
"Jaden, har du seriöst inte heller fattat att i princip alla har samma åsikt som mig? Visst, hon kan vara lite bitchig ibland, men hon är ju snygg."
Jag granskade misstroget Michael.
"Du, är du säker på att ingen förgiftat dig?" frågade jag och vi gick in i byggnaden, mot vårat uppehållsrum.
Michael skakade på huvudet och log mot mig.
"Du... kan du ge mig lösenordet till prefekternas badrum? Jag behöver duscha."
Jag skrattade åt Michaels försök att göra ett hundvalpsansikte.
"Visst, bara du lovar att vara normal igen."
Michael nickade men jag antog att han mentalt himlade med ögonen åt mig.
"Säg det bara."
"Ananasjuice", viskade jag. Michael såg tacksam ut och vinkade hejdå åt mig innan han försvann åt riktningen mot prefekternas badrum medan jag själv skyndade mig mot Stora Salen. Jag hoppades innerligt att Jade vaknat, för klockan var snart tio.

Jag hade lämnat Jadens sida utanför porten till slottet då han hade kommit ifatt sin kompis och jag nickade ett hejdå till honom. Jag kunde inte undgå att märka hur mycket Michael Corner stirrade på mig, men det var inte ett ogillande ansiktsuttryck som de flesta från de övriga elevhemmen brukade ge mig, utan det var någonting annat i honom som lös. Jag skakade av mig tanken när jag skyndade mig ner till uppehållsrummet.
"Dragonis" Väggen svängde åt sidan och jag gick in genom porten i det ganska fullsmockade rummet där många förstaårselever trängdes med sitt handbagage.
"Draco!" Jag såg min bror precis försvinna uppför trappan mot sovsalarna och han stannade till. Jag joggade fram och gick upp för halva trappan dit han stod lutad mot stenväggen.
"Här." Sa han kort och jag kunde inte undå att märka hur han sken ur ögonen när han räckte mig brevet från mor. Han hade varit såhär ända sedan gårdagen när han kysste Daph och jag flinade och buttade till hans axel.
"Du är inte så bra på det här med att hålla rakt ansikte." Sa jag lågmält och han skrattade till.
"Tyst, du förstör min image." Han sprudlade när han svarade och jag skakade på huvudet.
"Ska du bjuda hem henne någon gång under lovet?" Frågade jag och han bet sig i läppen och hans humör sjönk aningen.
"Jag vet inte... " Jag förstod vad han syftade på."
"Hej du... det är inte förrän nästa lov Draco. Njut så länge det varar, det ska jag göra iallafall." Han drog in ett andetag och nickade varefter han pustade ut.
"Du har rätt. Jag bjuder hem henne! Vi ses vid tåget." Han försvann uppför trappan till sin sovsal. Det här året så fick vi två veckors jullov istället för en som vanligt och det skulle bli så skönt att slippa alla studier för en gångs skull. Jag slet upp kuvertet och började läsa.

God morgon hjärtat.
Jag mottog ett brev av Severus för några dagar sedan och han berättade att
han informerat dig och Draco om vad som komma skall. Vi pratar mer om
detta när ni kommer hem ikväll. Jag och er far har pratat ihop oss och det
går givetvis bra att Mr. Westhope stannar hos oss över jul. Jag städar i ett av
gästrummen och bäddar rent tills ni kommer och jag har informerat
husalferna om att vi blir ett huvud extra. Vi saknar er och ser fram emot att
möta er på perrongen.
Kram, mamma.

Jag log ned mot brevet. Jag saknade min mamma väldigt mycket men jag var tveksam på att vår far saknade oss. Men jag låtsades att inte bry mig om detta så mycket.
"Vi, har du inte ätit frukost än?" Daph dök upp med en toast i handen och jag förstod att hon nyss varit nere själv och ätit. Jag skakade på huvudet.
"Andy väntar på dig nere vid bordet." Hon blinkade och försvann upp.

Jag slog ner mig brevid Jade, som tydligen orkat gå upp trots allt. Hon babblade inte som vanligt, utan petade i filen med sin sked. Lilith, som satt brevid Jade, försökte förgäves få henne att äta upp. Jag dunsade ner på en ledig plats mellan Jade och Anthony och hälsade på dem.
"Vah?" Mumlade Jade och vände sitt ansikte mot mig. Hon såg obehagligt mycket ut som vampyrerna mugglare föreställde sig; med spretigt hår som stod åt alla håll, blek hy, nästintill avart under ögonen och helt och hållet osminkad. Vid synen av hennes ansinte tappade jag nästan vattenglaset jag fyllt på för två sekunder sedan.
"Jag väckte henne halv tio", sade Liltih bekymrat. "Hon envisades med att lägga sig klockan sju på morgonen."
Jag fnös åt min tvillingsysters tröga och hjälplösa ansiktsuttryck och plockade ett äpple från ett av faten. Jag bet i det, och det var syrligt men samtisigt sött utan att vara mjöligt. När jag ätit upp det stirrade Jade på mig med stora ögon och hennes blick hade klarnat åtminstone lite.
"Skaddu inte äta mer?" Sluddrade hon och klarheten ur hennes blick försvann direkt och hon höll på att däcka i tallriken med fil.
"Shit Jade!" Ropade Lilith förskräckt och ryckte upp Jade i sista sekund.
"Man skulle ju kunna tro att hon var bakfull", skrattade jag. Jade kollade oförstående på mig innan hon försökte stoppa skeden i munnen. Den fliliga skeden träffade hennes överläpp och det såg så komiskt ut att jag började gapskratta.
"Eh", avbröt en nervös röst mig och jag vände mig om. Förstaårseleven från igår stirrade skräckslaget på mig innan hon hasplade ur sig information. "Andy Westhope hälsar att Violet Malfoy är hans och Violet Malfoy hälsar en god jul och att hon har fått sin present men inte öppnat den."
Hon försvann på en sekund och jag stirrade inte längre in i ett par giganorma, skräckslagna ögon utan i tom luft.

Jag gjorde entré in i stora salen som var lika fullpackad den med. Det snöade torr snö från taket ner över alla elever men snöflingorna försvann precis innan de nådde maten på borden.
"Godmorgon Vi, hörde att ni var uppe med tuppen imorse?" Blaise puttade till mig med armbågen och skrattade skadeglatt. Jag lipade åt honom och flinade.
"Tyst, jag hade bara lite oflyt igår." Försvarade jag mig med näsan i vädret.
"Jag antar att du och Andy hade kul i någon städskubb lit..."
"ZABINI!" Utbrast jag och slog honom hårt på armen och han skrattade och gick därifrån. Jag skakade på huvudet och gick mot Slytherinbordet där jag snart kollade in i ett par klarblåa ögon och möttes av ett bländande leende.
"Hej Andy." Jag log och satte mig bredvid honom och tog hans hand. Han studerade mig en stund och jag blev med ens lite orolig över att jag hade något i ansiktet, men snart öppnade han munnen.
"Du berättade inte att du hade straffkommendering idag..." Sa han med ett höjt ögonbryn och ett snett flin. Jag ryckte på axlarna och slevade upp lite äggröra på tallriken.
"Jaså, ehm nej jag tänkte inte riktigt på det igår. Men du! Du får följa med mig hem över jul" Sa jag med ett stort leende när han gjort ett segertecken med handen.
"Ät nu knäppo." Fnittrade jag.
"Kolla på Woodleys reaktion." Viskade Andy i mitt öra och jag vände mig förvirrat mot Ravenclaw bordet och letade upp Jaden med blicken. En liten tjej stod framför honom och pratade varefter hon snabbt skyndade sig iväg och Jaden vände snabbt huvudet mot mig och Andy med stora ögon. Jag hörde Andy garva bredvid mig och jag vände mitt huvud blixtsnabbt mot honom.
"Vad har du gjort nu?" Jag kunde inte låta bli att fnissa åt hur busig han såg ut.
"Nä jag bara önskade honom god jul från oss." Ljög han med ett dovt skratt i halsen och jag skakade på huvudet då jag förstod att han bara hittade på. Ja, jag skulle väl säkert få höra från Jaden under lovet via brev eller när vi kom tillbaka till skolan.

Klockan började ticka mot elva och vi klev av vagnarna nere vid stationen i Hogsmeade. Perrongen låg i tjock dimma av röken som bolmade ut från hogwartsexpressen och jag kollade mig omkring med en djup suck.