Brev till mamma

_{Skrivet av Borttagen:}
Hej igen mamma, det är nog inte så många som läser detta brev och allra minst du.. Det värsta är att jag inte vet hur det är att kalla en kvinna "mamma" längre, jag vet inte hur det känns! Visste du ens att du skulle förstöra mitt liv? Du sa till pappa att du inte var bra för oss, men du kunde ha låtit mig växa upp och då skulle jag kunna klara av dig.. Du skulle ha gett mig chansen! Jag vet inte hur det är att ha en mamma längre, ville du att jag skulle gråta när jag hör en sorlig låt? Ville du att jag skulle förstöras? Det ville du säkert inte men du kunde ha kämpat LITE till, för min skull. Du fick aldrig se mig växa upp till den jag är idag och det är din förlust men jag skulle ha valt att se dig i mitt liv mera! Ville du att jag skulle falla ihop när jag ser tågspåret so, du tog ditt liv på? Ville du att jag skulle drömma mardrömmar om det? Ville du att jag skulle gråta varje gång jag sitter på ett tåg? Du fattade inte vad du har gjort mot mig! Jag blir hel krossad när någon säger "då ska jag säga till din mamma" eller "ta hem detta så får dina föräldrar skriva under".. Jag blir helt sönderkrossad men jag vågar inte säga ifrån, jag vågar inte börja gråta, visa mina känslor.. Jag skulle bara vilja gråta ut.. Ingen förstår mig, men du skulle ha gjort det.. Detta blir nog det sista brevet jag skriver till dig.. Jag älskar eller älskade dig..

_{Skrivet av Chaemy:}

Jag har inga ord, jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill inte såra dig, jag vill inte råka säga något fel.. Jag är så ledsen över vad som hänt!!
Man mår inte bra av att hålla sorgen inne. Man måste gråta ut, det gör dig bättre. Det gör jag ibland. Dagen har varit hemsk, men jag har hållit det värsta inne. När jag kommer hem så bara lägger jag mig på sängen och gråter över det som hänt. Det är inte fånigt, det är mänskligt. Alla får vara ledsna. Om det är något som du vill prata ut om får du absolut vända dig mot mig om det känns rätt. Ibland vill man bara vara ifred, och det förstår jag.
♥♥♥♥♥♥♥♥

_{Skrivet av Borttagen:}


Ibland vill jag bara gå från lektionen och vara för mig själv, men det får man nog inte..

_{Skrivet av Chaemy:}

Om du har en snäll lärare som vet vad som hänt så borde du faktiskt kunna säga det, att du mår dåligt och vill vara ifred. De kommer inte att förstå dig helt, men de måste förstå att du inte mår bra över detta. Kram ♥

_{Skrivet av Hermione Jane:}

Jag har såna här jobbiga perioder när jag påminns om vad som har hänt, dom brukar vara i några timmar och under alla som timmarna måste jag kämpa för att inte försöka ta mitt liv eller skada mig.. Då vet du det också..

_{Skrivet av Borttagen:}


Jag har såna här jobbiga perioder när jag påminns om vad som har hänt, dom brukar vara i några timmar och under alla som timmarna måste jag kämpa för att inte försöka ta mitt liv eller skada mig.. Då vet du det också..

_{Skrivet av Chaemy:}


Jag blir jävligt rädd när du skriver så! Du får inte! Om det hände skulle halva mitt hjärta bli obotligt skadat och jag skulle jag skulle göra allt för dig, även om du inte fanns där. Du betyder ju ALLT för mig! Du är min bästa vän och jag vägrar att förlora dig! Ingen som du känner vill det. Ingen alls.
Du vet att du inte vill förlora ditt liv. Du är bara tretton år, du ska leva i åttio år till, du har inte kommit till den tiden då du ser dina barn växa upp, den dagen då du gifter dig med din blivande man/kvinna, den dagen din största dröm uppfylls.
Jag har haft sådana tankar, men då tänker jag på min familj. Mina vänner. Det som gör mig till en lycklig människa. Det som får mig att fortsätta kämpa. Det som gör mitt liv!

_{Skrivet av Borttagen:}
Hej igen mamma, det är nog inte så många som läser detta brev och allra minst du.. Det värsta är att jag inte vet hur det är att kalla en kvinna "mamma" längre, jag vet inte hur det känns! Visste du ens att du skulle förstöra mitt liv? Du sa till pappa att du inte var bra för oss, men du kunde ha låtit mig växa upp och då skulle jag kunna klara av dig.. Du skulle ha gett mig chansen! Jag vet inte hur det är att ha en mamma längre, ville du att jag skulle gråta när jag hör en sorlig låt? Ville du att jag skulle förstöras? Det ville du säkert inte men du kunde ha kämpat LITE till, för min skull. Du fick aldrig se mig växa upp till den jag är idag och det är din förlust men jag skulle ha valt att se dig i mitt liv mera! Ville du att jag skulle falla ihop när jag ser tågspåret so, du tog ditt liv på? Ville du att jag skulle drömma mardrömmar om det? Ville du att jag skulle gråta varje gång jag sitter på ett tåg? Du fattade inte vad du har gjort mot mig! Jag blir hel krossad när någon säger "då ska jag säga till din mamma" eller "ta hem detta så får dina föräldrar skriva under".. Jag blir helt sönderkrossad men jag vågar inte säga ifrån, jag vågar inte börja gråta, visa mina känslor.. Jag skulle bara vilja gråta ut.. Ingen förstår mig, men du skulle ha gjort det.. Detta blir nog det sista brevet jag skriver till dig.. Jag älskar eller älskade dig..