prs rollspelare & wolfy

Hans mobil vibrerade plötsligt till. Han undrade först vems båt han skulle komma till innan han räknade ut att det var Evelyn, kände igen hennes nummer trots att han nyss raderat det. //behöver jag ha med mig vapen att försvara mig med?// Han visste inte vad han skulle förvänta sig, kanske hon bara ville ha en bättre förklaring av honom än vad han gett henne.

//nej// skrev hon bara och slöt ögonen en stund. //vill bara prata// skrev hon och la ifrån sig mobilen. Om han kom så gjorde han DDT annars var det hans förlust.

Efter tjugo minuter parkerade han bilen en bit ifrån hamnen, gick resten av vägen fram till rätt båt.
”Hallå?” sa han och stack in huvudet i ett av rummen, undrade var hon gömde sig någonstans.

Evelyn öppnade dörren till sitt rum och gick ut. Hon hade tagit av sig sina klackar och såg numera ut som en liten sorgsen pälsboll. Hon tittade upp på honom och svalde hårt innan hon gick förbi honom och vidare till vardagsrummet. Hon tände lampan och satte sig på soffan.
”Jag vill bara veta varför...”

”Jag räknade aldrig med att jag skulle få känslor för dig eller du för mig. Jag ville endast åt din pappa. Både för att det var den uppgift jag fått från de högre uppsatta men också av personliga anledningar. Jag ville aldrig såra dig.” Han satte sig ner på huk framför henne. ”Jag vet att en ursäkt inte betyder något för dig men jag är uppriktigt ledsen.”

”Det är bara... jag vet att jag aldrig kommer kunna lita på någon igen. Varken som vän eller något. Jag har en pistol liksom men jag vet inte vem av oss jag vill använda den på.” Sade hon tyst och kollade på honom. ”Hur ska jag kunna leva om jag konstant är paranoid och tror att nån av ute efter att utnyttja mig?” Hon tittade bort från honom och blundade hårt.

Jax slöt ögonen och tog ett djupt andetag, avskydde sig för den smärta han utsatt henne för och som han inte kunde ta tillbaka.
”Du kommer lita på någon igen. Alla människor är inte onda eller ute efter att göra dig illa. Jag är ledsen för att du haft oturen att träffa både Brian och mig.”

”Tänk om jag inte gör det. Tänk om dom enda killarna som visar intresse för mig är dom som egentligen är ute efter min far?” Frågade hon hest och drog upp sina ben mot sin bröstkorg.

Han skakade bestämt på huvudet.
”Du är en väldigt vacker ung kvinna, både på utsidan som på insidan. Jag kan lova dig att det finns fina och trevliga killar som inte är ute efter din far i den här världen, som skulle vara lyckliga om de fick någon som dig.”

”Och om jag älskar nån annan då?” Frågade hon hest, hade knappt erkänt det för sig själv än. Hon slöt ögonen en stund innan hon kollade på honom. ”Tänk om jag djupt inne egentligen älskar dig.” Sade hon tyst.