Sjunde året på Hogwarts

(haha xD ja jo jag förstår att de var bland de första du kom på, Twillight hemsöker oss xd den första jag tänkte på var HP men sen kom jag på att de inte kan se en film om sig själva xD ja Twillight förstörde hela vampyr grejen!)

jag trodde inte jag kunde bli gladare när filmen var slut.
"Ja filmen var hemsk! vampyrer glittar inte!" sa jag irriterat och Draco nickade
"Asså mugglar grejer är helt okej. kanske inte fottboll då, för de var bara tårkigt. men det är kanske för att jag inte tycker sport är så kul allas." skrattade jag
"Ja det är helt okej. tänk om våra föräldrar hörde oss nu." sa Draco oroligt
"Andas. de är inte här och jag har ju lovat att Lucius inte ska kunna låsa in dig i fängelsehålan något mer. och min far kan jag hantera." sa jag och log
"Men hur reagerade ni när ni fick breven då?" frågade jag Laura och Dean

Jag badade varmbadet och gick sedan och lade mig.
Jagvaknade på morgonen av att solen som sken över vattnet fick sovsalen att lysa i gröna färger.
Jag reste mig upp och böt om varefter jag drog ur flätan som torkat ur håret och mitt hår blev stort och lockigt.
därefter gick jag ned till frukosten och åt en massa godsaker.
Jag gick sakta från stora salen med en toast i handen när det brände till i myntet som låg i fickan. det myntet jag fick av Cara i julklapp.
Jag tog snabbt upp den och läste på det.
"Hjälp mig! utkanten av Hogsmeade." stod det på myntet och jag fick stora ögon.
Var Cara i fara? eller... vänta nu.. kunde andra kontakta mig via sådanna här mynt?
Jag skyndade att klä på mig min knä långa svart och vit prickiga kappa med päls i ärmarna och mina öronmuffar, varefter jag rusade igenom en massa korridorer för att komma rätt.
Tillslut hittade jag den enögda häxans staty och kröp igenom ingången och kom upp vid godisbaronen.
Jag rusade igenom affären och längs ett antal gator. tillslut så stannade jag till när jag såg någon ligga på marken ett par meter bort.
Jag sprag dit och skrek till när jag såg att Jack låg orörlig på marken med huvudet mot snön.
-"nej..nej..nej.." viskade jag och föll ned på knä. jag vände på honom och såg allt blod.
-"nej.. JACK! snälla! var inte borta!" skrek jag och började skaka honom. Gråten brast ut.
Jag kände efter pulsen utan resultat och drog upp trollstaven.
-"renervate! renervate!! RENERVATE!!!" skrek jag och tårarna forsade.
Återupplivningsformeln funkade inte, det var försent.
jag höjde staven en sista gång.
-"rene..." började jag men min röst kvävdes i gråt och jag låg skakandes av gråt över min killes kropp.
Han fick inte vara borta!
Inga shjärtslag, ingen puls, inget blodflöde... det var för sent för att rädda honom.
Jag skrek föfärat och hjärtskärande ut i luften och lutade min panna övemot hans.
Mitt ansikte fick hans blod på sig.
-"älskar dig, så otroligt! du är mitt allt, lämna mig inte.. snälla!" snyftade jag i viskande ton. det var mitt fel, jag hade kommit för sent.
det var över.

( Ja men eller hur jag skrev HP först, men då kom jag på att det inte funka, då kom jag på Twilight att den skulle vara kass eftersom trollkarlar känner till Äkta vampyrer)

- Haha jag vet det är ganska kul att kolla på sådana grejer när man känner till den äkta varan på riktigt sa jag med ett skratt.
Alltså jag trodde det var något skämt först, när jag fick brevet.
Ja ni förstår om jag är uppväxt med sådana här filmer, så tror man bara att det är ja på film.
Fast de sände ju ut en trollkarl som hjälper en mugglarfödd, min var Kingsley, ni vet auroren.
Han visade allt ni vet Diagongränden, trollsaker osv.
Det var jätte häftigt.
Det är nog därför jag vill bli en auror, tack vare Kingsley.
- Vilken var din Dean? sa jag frågande
- Min var profssor Spraut, och jag reagerade precis som du, as häftigt.

- Jamen hur är det att växa upp i trollkarlsfamilj då?
Ni måste ha haft en jätte häftig barndom. Sa jag och kollade på de tre renblodiga.

Jag låg kvar över honom och kände hur mina tårar frös och mitt smink var utkletat.
-"Jack.. snälla.." snyftade jag men nej.
Mitt liv var över, Det var ju honom jag hade velat dela mitt liv med. Jag hade gått runt i flera dagar och väntat på att se honom komma gåendes mot mig i slottet. komma och hålla om mig, kyssa mig och säga att han saknat mig.
Jag kollade ned på hans blodiga hand och såg myntet.
Jag tog det sakta ifrån honom.
texten "jag älskar dig" stod på det och nya varma tårar rann längs mina kinder.
-"älskar dig också.." snyftade jag förfärat och lade mig bredvid honom på hans arm och försökte förgäves att värma honom.

(precis )

Jag lyssnade på mina vänenr och nickade. det måste ha varit konstigt att få ett brev hem där någon sa att man var trollkarl/häxa.
"Ja du jag vet inte om min var as häftig. jag bodde hos papap förstå året men därifrån minns jag ju inte så mycket och sedan växte jag upp med Snape och det var väll kul. jag menar jag älskade att bo hos Severus, men alla trolldrycker som puttrade, alla mystisga böcker, alla konstiga varelser man fick se. så för mig var det inget konstigt. det var värre när pappa kom tillbaka. det blev så konstigt att flytta hem till honom, att träffa honom efter så många år, och se alla människor som han torterade och dödade." sa jag och såg på dem, Draco la en arm om mig
"Ja jag förstår dig. jag menar det kan vara jobbigt att komma från en trolkalrsfamilj de finns så mycket att leva upp till..." började Draco men avbröt sig sedan
"Hörde ni också ett skrik?" sa Draco och jag såg på honom.
"Nej." sa jag och såg lite konstigt på honom
"De lät som Viole." sa han och jag han inte reagera fören han drog iväg mig och sprang genom byn och när han tvärstannade höll jag på att ramla. jag följde hans blick och såg på Viole och hade en blodig Jack i famnen. och jag blev försteland. Draco gick fram till henne och satte sig bredvid henne och jag såg mig omkring efter någon men stället var tomt.
"Jag är så ledsen, Viole." sa jag och satte mig bredvid henne

(Du kan ju inte bara döda honom )

Jag, Dean och Neville stod och såg på den livlösa kroppen och den förtvivlade Viole.
Draco och Cara försökte trösta henne jag visste inte vad jag skulle göra.
Så jag bara stod där med de andra och såg på den ledsamma schenen framför oss.

(det måste hända något dramatiskt han dog istället för severus )

Min bror och Cara kom springande mot mig och dem andra tätt efter.
Draco satte sig ned bredvid mig stumt och jag snyftade förfärligt.
-"Jag är så ledsen, Viole." sa Cara med hes röst.
Jag hade en stor klump i magen och ville bara skrika och slåss, sedan bara dö.
dö och få leva med Jack...

(ja men endå )

Jag såg på Viole och jag visste inte vad jag skulle säga. det kändes som om det inte hade spelat någon roll. jag hade kunnat säga vad som helst till henne. det hade inte hjälpt. Draco försökte trösta henne, men han verkade inte heller veta vad han skulle göra.
"Vi bör kanske kotakta någon." sa Neville och jag nickade
"Det kan nog vara en bra ide. fixar ni det? jag vill inte riktigt lämna henne." sa jag och såg på de andra tre som nickade. ja la armen runt Viole och försökte trötsa henne så gott jag kunde och såg oroligt på henne

Jag grät tills jag inte hade några tårar kvar och det var då ilskan kom till istället.
Jag kastade av Caras arm från mina axlar, sedan ställde jag mig upp och började koka.
-"JAG SKA DÖDA DEN SOM GJORDE DET! " Skrek jag förbannat och gav ifrån mig ett till hjärtskärande skrik.
sedan slängde jag mig i en snöhög med huvudet i snön.
-"Viole?" frågade Draco lugnt.
-"Låt mig vara när jag försöker dö.." muttrade jag med varma tårar rinnande.

Vi gick bort en bit från de andra
- Okej, sa jag vi kan sända iväg våra patronusar
- Kan du det?, undrade Dean
- Ja Kingsley, lärde mig det i sommras
Det är lite krongligare än vanligt
Först måste ni tänka på något som gör er glad
Sen det medelande ni vill skicka
Och sen den ni vill skicka till, alltså Snape
- Okej då börjar vi, sa Dean
- Expecto Patronum
Och en björn, en hund och en ekorre sprang fram ur våra stavar mot Hogwarts
och i nästa sekund var snape där.