Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara såg klockan och svor tyst till och tog snabbt mobilen och skrev tyst till Lucas snabbt *gick vilse i gärndne igen..* skickar hon snabt och skrattar till åt honom.
-så går det när man tjuvar min glass
sa hon och stänger glassbruken och reser sig tyst upp
-men du William jag måste gå. Lucas kommer inte bli glad om jag e borta
sa han tyst och scuakr

Lucas leende försvann när Sara sa att hon behövde gå. Och det gjorde honom inte direkt gladare att Lucas var anledningen till varför. Helst av allt ville han övertyga henne att stanna längre. Men visste att det var lönlöst. Så istället gav han ifrån sig en tyst suck och nickade lätt på huvudet.
– Jag hoppas du kan stanna längre nästa gång. Middag här på söndagkvällen. Jag förväntar mig att du kommer.
sa han samtidigt som ett litet leende började leta sig tillbaka.
– Gissar att du inte har bil. Ska jag skjutsa dig?

Det tog inte lång tid innan Lucas svarade på meddelandet; *Är du okej? Ska jag hämta upp dig någonstans?*

Sara hade sett hur hans glädje försvann, det gjorde hon i henne se den sakta dö ut på det viset. hon fick så mycket skuld, hon älskade :Lucas men Wlliam hade med en plats.
-jag kna försöka kan inte lova dig något men kan jag komma så kommer jag
sa hon ärligt och log till mot honom och kramar förskigt om honom
-nej, jag går. ha nhhämtar mig- har sagt jag har gått vilse i gränden igen som förr. minnns du.
sa hon och skrattar tyst till och läste lucas svar *jag ska försöka hita först xD här av mig men fäörväntar mig du e ledig iikväll* skickar hon bara envist

William reste sig till slut från soffan för att följa Sara till hallen. Han tog ner hennes jacka från hängaren och räckte fram den.
– Du ska veta att du alltid är välkommen här. Du kan komma hit när du än vill.
sa han med ett mjukt leende. Trots omständigheterna ville han att Sara skulle veta att han alltid fanns till för henne. Och om det någonsin skulle hända någonting mellan henne och DeMora, så kunde hon alltid vända sig till honom.
– Och jag lovar att jag ska hålla ett extra öga på din far.

Sara log och tog tyst jackan och tänkte lite och nivkar tyst
-jag vet och du har alltid välkomnat mig i allt
sa hon ärlgit och täkte inan hon kramar om honom snabbt
-tack för han ebhöver det , tror inte han klara sig utan ett vaktade öga
vsiar hon tyst i hans öra inan nhon släpper honom och smet ur lägenheten och gick snabbt ner i trapphuset och vidare. hon kom snabbt ur på gatan och smet in i gatorna hon viste det var där hon gick vile och när hon väl kom vilse på ritkig smsar hon lucas *okej hämta xD seriöst gick vilse igen.. sätter på plats info så spåra på stalekr!* skickar hon tyst och satt igån

En stund efter att Sara hade delat med sig av sin platsinfo svängde den in en svart bil med tonade rutor på den mörka gatan. Fordonet stannade intill henne och när dörren till förarsätet öppnades kunde man se Lucas bakom ratten. Han klev ur och bemötte Sara med ett leende.
– Jag förstår inte hur du lyckas gå vilse igen..
sa han roat och öppnade passagerardörren åt henne så att hon enkelt kunde kliva in i bilen.

Sara log lite när det gick fort faktistl att hitta henne. Hon såg på Lucas snabbt när han klev ur och bemötte hennes med ett leende.
-nu vet jag.. Du stalkar mig
retas hon på skoj nu och rättar håret lite grann snabbt
-fråga inte mig, pappa frågade mig den fråga i 10 år
sa hon roat och gick tyst och satt isg i bilen, stängde tyst av lite saer på mobilen

– Om jag förföljde dig så hade jag vetat var du varit hela kvällen.
svarade Lucas samtidigt som han gick runt bilen och öppnade dörren till förarsätet. Han slängde ett öga omkring dem för att försäkra sig om att de inte var förföljda, innan han satte sig bakom ratten igen och startade bilden. Snart var de iväg.
– Jag har varken sett eller hört från dig. Måste erkänna att det började bli ensamt.
sa hon roat och såg mot henne. Han sträckte fram sin fria hand för att ta hennes.

Strax efter att Sara tagit upp mobilen kom det ett sms från William. *Tack för ikväll. Ser fram emot att se dig igen snart*

Sara hade snabbt svarat på Williams sms när Lucas gick runt bilen *Tack själv. vi ses igen * skciakr hon snabbt bara och la ner mobilen och log till mot Lucas när han kom runt bilen och satt sig, hon lyssnar på hans ord och flinar lite
-jaså? ensamt?
sa hon roat och tog tyst hans hand men fröst rättade hon till en av hans ringar inan hon flättar ihop deras fingrar
-då får jag väl inte låta dig vara ensam mer ikväll
sa hon mjukt och log lite mot honom. Hon älskade Lucas det visste han nog att hn kommer stanna hos ohonm.

Ett nöjt leende letade sig fram på Lucas läppar när Sara sa att hon skulle finnas vid hans sida resten av kvällen och natten. Han hade sett att hon snabbt lagt undan mobilen när han kom in i bilen, men tänkte inte mer på det.
– Jag vill inget hellre.
svarade han, lyfte hennes hand och kysste den lätt medans hans ögon fortfarande var fäst mot vägen framför dem. Han trampade lite extra på gasen. Efter en lång dag fylld med arbete såg han fram emot att komma hem och få ensamtid med Sara.