Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Det dröjde inte länge förrän hon hörde fotsteg närma sig köket. Då Ederel kommenterade frukosten ryckte hon på axlarna, lutade huvudet bakåt mot soffans ryggstöd för att se på honom upp-och-ner.
"Bara att hugga i," konstaterade hon mjukt. Grace hade för det mesta en skaplig aptit men de senaste dagarna hade hon inte riktigt kunnat förmå sig att äta ordentligt. Antagligen hade hon bara för mycket på gång i huvudet som distraherade henne, bland annat från känslan av hunger.

Han var fortfarande långt ifrån säker med henne, men det kändes ändå som om hon var något vänligare inställd till honom än dagen innan vilket åtminstone gav honom lite hopp, hopp om att de skulle kunna lösa det här ordentligt. Samtidigt som hennes sätt fick honom att le lite, det var ju ändå gulligt hur hon låg sådär.
"Tack. Ska inte du äta?" frågade han nyfiket, samtidigt som han slog sig ner vid bordet för att ta för sig utav frukosten. Bara att kliva upp till det här kändes lyxigt och ovant - och en del av honom hoppades att det skulle vara någon slags fredsgest ifrån henne, samtidigt som han också tvivlade lite på att det skulle vara riktigt så enkelt.

"Jag är inte hungrig." Grace blundade för några sekunder innan hon reste sig upp, satte sig istället ner vid bordet efter att ha fyllt ett glas med apelsinjuice. Hon vilade blicken på honom en stund innan hon tittade åt ett annat håll - osäker på vad hon skulle säga. Grace skulle inte direkt påstå att stämningen var obekväm, den var nog mer laddad om man kunde säga så. Vad som helst kunde hända egentligen, och leda till vad som helst.

Ederel ville tro att de kanske var på bättre fot med varandra igen, och att de "bara" behövde bryta den här isen som fanns emellan dem - men han var visserligen långt ifrån säker på det. Men han hoppades på det, och valde väl lite att försöka se på det så - om inte annat för att det skulle kännas lite bättre. Och göra det lite lättare att också försöka börja prata med henne mer.
"Har du sovit gott?" frågade han, trodde iallafall att han lyckades fråga i helt normal ton. Det kändes dock inte riktigt tillräckligt, utan som om han borde försöka anstränga sig mer än så för att ta tag i det här igen. Anstränga sig lite mer för att starta ett samtal oberoende av de här två dagarnas bråk.
"Du ser riktigt vacker ut", sade han till sist mjukt med ett lika mjukt leende, det fanns en massa såna saker som han skulle velat säga till henne efter att hon dött. Nu skulle han förhoppningsvis få chansen till det, även om han förstås nu sade det för att han beundrade hur vacker hon var där hon satt.

Grace nöjde sig med att avfärdade rycka på axlarna. Hon hade inte alls sovit något vidare bra. Hon hade vaknat till och från och sömnen hade varit ytlig. Men det hade kunnat vara värre. Då han komplimerade henne sneglade hon ner på sitt linne och mjukisshortsen, kunde tänka sig att hennes hår var lite trassligt efter natten också. Hon kunde inte för allt i världen förstå vad han såg i henne men hans ord värmde hennes hjärta ändå.
"Jag tror att det börjar bli dags för dig att kontrollera din syn hos en specialist," suckade hon med ett litet flin, "farfar." Hon hade förr haft en tendens att kalla honom för farfar bara för att retas med honom. Han var såpass mycket äldre än henne egentligen att han faktiskt till och med skulle kunna vara hennes gammelfarfar.

Att han inte fick svar på det första oroade honom lite, en oro som dock snabbt lade sig av det svar han sen fick. Kanske han haft rätt i att de bara behövde bryta isen? Det verkade ju faktiskt så av att hon börjat retas med honom, ett väldigt gott tecken enligt honom.
"Och jag tror att det inte kommer ändras det minsta om jag så skulle bli blind", sade han med ett brett leende, lite på gränsen till ett flin men främst bara glatt.
"Jag tänker låtsas som om jag inte hörde det där" tillade han med ett bredare flin - även om han inte var så förtjust i det där smeknamnet, var han väldigt glad över att hon tog upp såna saker igen och var på det humöret. Han hade snart fått i sig sin frukost - hade alltid varit en snabb ätare och hade väl blivit lite mindre i maten på sistone - och drack ur det sista ur koppen med kaffe.
"Hade du några planer för idag?" frågade han, visste inte ifall hon ville göra något men själv hade han åtminstone inte många idéer.

"Om du så säger." Grace ryckte på axlarna och hällde i sig resten av glasets innehåll. Trots att hon bara fått i sig lite juice så kände hon sig nöjd. Det var ju inte i längden hållbart att få i sig så lite, men hon tvivlade starkt på att det var frågan om någon större fara. Trots allt var hon en fallen ängel nu.
"Jag tänkte ta en dusch." Något annat hade hon inte planerat för idag. När skulle hon ha hunnit med det? Hon reste sig upp för att försvinna iväg. Trots att hon inte sagt det högt så var det en inbjudan for honom att göra henne sällskap.

Ederel reste sig upp för att börja plocka undan ifrån bordet, tyckte definitivt att hon redan gjort nog med att överraska och fixa iordning allt det här. Hon skulle inte behöva bekymra sig om att plocka undan det också, det gjorde han så gärna så. Blicken drogs dock snart tillbaka till henne med ett litet leende. Visserligen tyckte han inte riktigt om att hon åt så lite - men ville hon inte äta mer så ville hon inte, och tills han var mer säker på henne igen så ville han inte riskera att ställa till det igen genom att tjata på henne. Han kände henne dock tillräckligt väl för att våga sig på att följa efter då hon gav sig iväg.
"Hade du tänkt ge dig iväg bara sådär, utan ens en kyss?" frågade han oskyldigt, med en min med bland annat ett höjt ögonbryn som var långt ifrån lika oskyldigt.

"Ja, det hade jag," småsjöng hon och kastade en blick på honom över axeln, tryckte ner handtaget till badrummet för att kliva in, "men det finns ju ingenting som hindrar dig från att duscha tillsammans med mig." Det verkade nästan som om han behövde höra henne säga det. Då kläderna låg på golvet hoppade hon in i duschen och böjde huvudet bakåt. Hon drog fingrarna genom håret samtidigt som det varma, behagliga vattnet sköljde över hennes kropp.
"Varför har du sparat den här?" Grace höll upp en flaska med schampo som var av det märke hon brukat använda. Såvida inte Chiara använt sig av likadana produkter så var det hennes flaska som fortfarande stod kvar.

Ederel flinade roat åt hur hon i princip bjöd in honom till det, samtidigt som han också var lite glad. För uppriktigt talat så visste han inte ifall han skulle ha haft modet att envisas mer och fortsätta retas annars. Inte förräns han var mer säker på vad hon tyckte, ville och kände. Ännu en av alla de saker som förändrats, han hade väl blivit mer försiktig. Eller kanske att sluten skulle vara ett bättre ord.
"Hur skulle jag kunna säga nej till något sådant?" Då också han fått av sig kläderna klev han in i duschen efter henne. Han hade just tänkt försöka närma sig och kyssa henne då hon tog upp flaskan, vilket fick honom att tveka. Först ryckte han på axlarna som för att avslå det hela som om han inte riktigt visste varför, men insåg sen att hon förtjänade mer svar än så.
"Det var svårt att göra sig av med dina saker, vad det än var för något", sade han, det var sant även om det var långt ifrån hela sanningen. Egentligen försökte han väl klamra sig fast vid allt det där. Med att inte ta bort hennes saker fanns där ändå något som pekade på att hon inte var helt borta, hur desperat det än var - men sen var han väl också lite desperat, han var livrädd för den dagen han inte riktigt skulle kunna förneka allt längre och låtsas som ingenting. Rädd för att det skulle bli för mycket att handskas med - vilket det väl egentligen redan var.