prs rollspelare & wolfy

Jax la inte märke till Evelyn vilket bara var bra då han inte kände sig på humör för att fundera på vad han skulle göra med henne. Han fimpade ciggen innan han gick mot ingången, stannade till vid receptionen för att fråga vilket rum Taylor befann sig i och gick sedan dit.

Evelyn gick till sin kusins nummer där hon fick numret. Hon satt där ett bra tag och gullade med bebisen innan hon gick ut från rummet för att ta ett snabbt samtal. Hon vandrade runt i korridoren medan hon pratade med Lukas, de hade fått upp kontakten då hon kommit fram till att han var den enda som inte lekt med henne.

”Vill du ha något?” Jax reste sig upp för att vandra iväg till kafeterian. Han hade suttit ett bra tag och tröstat sin syster som var fast besluten om att det var hennes fel att hon låg på sjukhus. Han trummade med fingrarna mot disken samtidigt som han lät blicken glida över urvalet.

Evelyn satte sig ner på en bänk och drog handen över ansiktet då Lukas drog upp Jax. Hon hade inte sagt sanningen till någon, visste att hennes pappa hade dödat honom direkt och hon ville inte det.

”Jackson?” hördes en kvinnlig röst då han kom gående tillbaka mot receptionen. Han stannade upp för att prata med sköterskan angående hans systers tillstånd, det var väldigt länge sedan någon senast använt hans hela förnamn.

Evelyn la på efter en stund och satt där en stund. Hon svalde hårt och reste sig upp, tänkte inte prata med Jax den dagen. Hon kände inte alls samma ilska längre så hon tänkte sägs hejdå till sin kusin och åka vidare.

I ögonvrån såg han Evelyn där. Det var nästan skrattretande men något skratt lockade synen ändå inte ur honom. Istället kände han ett sting av skuld och sorg i bröstkorgen men tvingade sig att skaka av sig de känslorna för att gå in till Taylors rum igen.

Evelyn kramade sin släkt hejdå innan hon lämnade rummet. Hon drog pälsvästen tätare runt sin kropp och gick mot utgången, trots att hon var otroligt arg på honom så saknade hon honom lite. Hon svalde hårt och kliade sig i nacken.

Jax ursäktade sig efter en stund och lämnade småspringande rummet, kunde inte låta Evelyn gå utan att prata med henne. Eller försöka åtminstone för han var säker på att hon inte ville ha något med honom att göra.
”Vänta.” Han snuddade lätt med fingrarna mot hennes axel då han hunnit ikapp henne.

Evelyn backade undan från honom direkt och rynkade äcklat på honom, visst hatade hon honom inte och hon saknade honom lite men han var fortfarande lika äcklig.
”Rör mig inte.” Sade hon kallt och la händerna i sina fickor. Hon tog ett litet steg ifrån honom och höjde sedan på ögonbrynet, fattade inte vad han ville.