Onödig eller nödvändig fakta om er
Forum > Off Topic > Onödig eller nödvändig fakta om er
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
![]() |
Skrivet av Atira: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Jag gillar inte att småprata med folk.. Hatar att man "måste" vara social. Vissa tycker att jag är en bitch för att jag inte vill prata med dem. Alltså jag håller så mycket med om det här varje gång jag ser någon skriva det. Var på maskeradfest för några helger sen, och en tjej satte sig bredvid mig och började prata med mig - eller rättare sagt; till mig - för hon pratade så vilt och brett om så många saker att jag inte skulle få en syl i vädret även om jag hade velat säga något. Så när jag inte hade något svar på tal om att hon råkade gå till jobbet med två olikfärgade strumpor en gång, så fick hon nästan panik. "Alltså vi måste ju prata om något vad ska vi prata om? Vad tycker du om att göra? Vad är din favoritfärg? Är du ihop med någon? Hur många kuddar har du när du sover?" Och jag bara.. "Hey, we really don't have to do this, you know." Jag vet aldrig hur jag ska bete mig runt sådana människor, jag blir alltid så tafatt. Jag är en sån person som bara talar om jag faktiskt har något att säga, men om man inte pratar hela tiden så tror folk antingen att man har tråkigt, att man tror sig vara bättre än alla andra eller också tycker de att man är tråkig. Det är riktigt jobbigt med personer som inte ger en en chans att säga något alls! Ett samtal ska ju vara en dialog mellan två människor, inte att den ena tar över helt. Annars är jag en person som anpassar mig väldigt mkt efter hur den jag pratar med beter sig. Är det en person som pratar mycket och drar upp nya samtalsämnen snabbt, så försöker jag haka på och då går det lättare. Men är det en mer tystlåten person som jag pratar med blir jag lätt likadan själv... ![]() ![]() Oh.. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det så. Att personen kanske tycker att man tycker den är tråkig eller att man ska bli less. Sedan fungerar jag lite så, också.. att om jag träffar en ny person, och det blir tyst, så är det ofta ett bra sätt för mig att känna av om jag trivs med den personen eller ej. För det är inte många man kan sitta och vara tyst med utan att det blir stelt och pinsamt. Så när det väl händer att någon kommer och sätter sig, och det kanske blir tyst en stund, men att det liksom inte blir en jobbig tystnad.. då händer det att jag är den som tar första steget att börja prata om något. Men det händer inte särskilt ofta, just eftersom man aldrig får chansen att kunna sitta tyst med någon utan att personen känner att hen måste fylla tystnaden med prat. ..och när jag faktiskt skrev ut det där så känns det rent allmänt som att jag är en jävligt jobbig sate att lära känna. xD Shit.. 31 mar, 2016 20:41 |
L'Amour et Psyché
Elev ![]() |
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Atira: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Jag gillar inte att småprata med folk.. Hatar att man "måste" vara social. Vissa tycker att jag är en bitch för att jag inte vill prata med dem. Alltså jag håller så mycket med om det här varje gång jag ser någon skriva det. Var på maskeradfest för några helger sen, och en tjej satte sig bredvid mig och började prata med mig - eller rättare sagt; till mig - för hon pratade så vilt och brett om så många saker att jag inte skulle få en syl i vädret även om jag hade velat säga något. Så när jag inte hade något svar på tal om att hon råkade gå till jobbet med två olikfärgade strumpor en gång, så fick hon nästan panik. "Alltså vi måste ju prata om något vad ska vi prata om? Vad tycker du om att göra? Vad är din favoritfärg? Är du ihop med någon? Hur många kuddar har du när du sover?" Och jag bara.. "Hey, we really don't have to do this, you know." Jag vet aldrig hur jag ska bete mig runt sådana människor, jag blir alltid så tafatt. Jag är en sån person som bara talar om jag faktiskt har något att säga, men om man inte pratar hela tiden så tror folk antingen att man har tråkigt, att man tror sig vara bättre än alla andra eller också tycker de att man är tråkig. Det är riktigt jobbigt med personer som inte ger en en chans att säga något alls! Ett samtal ska ju vara en dialog mellan två människor, inte att den ena tar över helt. Annars är jag en person som anpassar mig väldigt mkt efter hur den jag pratar med beter sig. Är det en person som pratar mycket och drar upp nya samtalsämnen snabbt, så försöker jag haka på och då går det lättare. Men är det en mer tystlåten person som jag pratar med blir jag lätt likadan själv... ![]() ![]() Oh.. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det så. Att personen kanske tycker att man tycker den är tråkig eller att man ska bli less. Sedan fungerar jag lite så, också.. att om jag träffar en ny person, och det blir tyst, så är det ofta ett bra sätt för mig att känna av om jag trivs med den personen eller ej. För det är inte många man kan sitta och vara tyst med utan att det blir stelt och pinsamt. Så när det väl händer att någon kommer och sätter sig, och det kanske blir tyst en stund, men att det liksom inte blir en jobbig tystnad.. då händer det att jag är den som tar första steget att börja prata om något. Men det händer inte särskilt ofta, just eftersom man aldrig får chansen att kunna sitta tyst med någon utan att personen känner att hen måste fylla tystnaden med prat. ..och när jag faktiskt skrev ut det där så känns det rent allmänt som att jag är en jävligt jobbig sate att lära känna. xD Shit.. Många rädda för tystnader. Jag kan tycka det är trevligt att prata ibland men vill också att det ska va ok att vara tysta tillsammans; vi kommunicerar ju med mer än bara ord. Men det kanske glöms bort lite. 31 mar, 2016 21:03 |
Atira
Elev ![]() |
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Atira: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Jag gillar inte att småprata med folk.. Hatar att man "måste" vara social. Vissa tycker att jag är en bitch för att jag inte vill prata med dem. Alltså jag håller så mycket med om det här varje gång jag ser någon skriva det. Var på maskeradfest för några helger sen, och en tjej satte sig bredvid mig och började prata med mig - eller rättare sagt; till mig - för hon pratade så vilt och brett om så många saker att jag inte skulle få en syl i vädret även om jag hade velat säga något. Så när jag inte hade något svar på tal om att hon råkade gå till jobbet med två olikfärgade strumpor en gång, så fick hon nästan panik. "Alltså vi måste ju prata om något vad ska vi prata om? Vad tycker du om att göra? Vad är din favoritfärg? Är du ihop med någon? Hur många kuddar har du när du sover?" Och jag bara.. "Hey, we really don't have to do this, you know." Jag vet aldrig hur jag ska bete mig runt sådana människor, jag blir alltid så tafatt. Jag är en sån person som bara talar om jag faktiskt har något att säga, men om man inte pratar hela tiden så tror folk antingen att man har tråkigt, att man tror sig vara bättre än alla andra eller också tycker de att man är tråkig. Det är riktigt jobbigt med personer som inte ger en en chans att säga något alls! Ett samtal ska ju vara en dialog mellan två människor, inte att den ena tar över helt. Annars är jag en person som anpassar mig väldigt mkt efter hur den jag pratar med beter sig. Är det en person som pratar mycket och drar upp nya samtalsämnen snabbt, så försöker jag haka på och då går det lättare. Men är det en mer tystlåten person som jag pratar med blir jag lätt likadan själv... ![]() ![]() Oh.. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det så. Att personen kanske tycker att man tycker den är tråkig eller att man ska bli less. Sedan fungerar jag lite så, också.. att om jag träffar en ny person, och det blir tyst, så är det ofta ett bra sätt för mig att känna av om jag trivs med den personen eller ej. För det är inte många man kan sitta och vara tyst med utan att det blir stelt och pinsamt. Så när det väl händer att någon kommer och sätter sig, och det kanske blir tyst en stund, men att det liksom inte blir en jobbig tystnad.. då händer det att jag är den som tar första steget att börja prata om något. Men det händer inte särskilt ofta, just eftersom man aldrig får chansen att kunna sitta tyst med någon utan att personen känner att hen måste fylla tystnaden med prat. ..och när jag faktiskt skrev ut det där så känns det rent allmänt som att jag är en jävligt jobbig sate att lära känna. xD Shit.. Jag tror många tänker så nämligen.. de pratar om allt mellan himmel och jord för de är livrädda att andra ska uppfatta de som tråkiga/osociala/konstiga vilket typ har motsatt effekt. De upplevs bara som jobbiga istället. ;P Men absolut, du har en poäng i det oxå! Det är skillnad på tystnad och tystnad. Jag kan sitta tyst, så länge det inte känns stelt och awkward. Att kunna vara tysta tillsammans är verkligen inget fel. ![]() 2 apr, 2016 17:47 |
Missy The Timelady
Elev ![]() |
3 apr, 2016 20:42 |
Oliviii
Elev ![]() |
Jag är väldigt känslig mot kritik, även fast den inte är direkt riktad mot mig
Det suger för jag kan bryta ihop ganska lätt hehe (*´_ゝ`) 3 apr, 2016 20:48 |
Anna-chan
Elev ![]() |
Väldigt ofta när jag inte vet vad jag ska säga eller bara tänker så börjar jag att nynna på Harry Potter "openingen"...
Join the dark side, we have cookies~ ![]() 5 apr, 2016 16:53 |
Borttagen
![]() |
Jag har en sådan sak att toalettlock måste bör vara nere så att inte toaletten står "öppen". Det kan driva mig till vansinne att behöva gå och stänga locket efter andra.
5 apr, 2016 18:08 |
Borttagen
![]() |
Jag trivs bra på kyrkogården. Slipper vara en person så mycket på något sätt, eller snarare slipper känna mig så mycket som ett vilsekommet spöke som jag gör bland andra människor. Att gå dit och sätta mig ett tag gör att jag kan sortera ut mig själv bättre en stund.
6 apr, 2016 15:50 |
månbarnet
Elev ![]() |
Jag har inte varit inne här på typ två år.
(det måste.cäl vara rätt onödig info?) 6 apr, 2016 16:43 |
Borttagen
![]() |
Jag öppnar väldigt ofta fel skåp eller låda eller går in i fel rum, för att jag är så disträ. Nästan varje gång när jag ska hämta något råkar jag öppna lådan eller skåpet bredvid istället.
6 apr, 2016 21:12 |
Du får inte svara på den här tråden.