Sjunde året på Hogwarts

(Eller hur xD men jag hatar hela grejen över att de är rädda för ett namn xD)

jag såg på Laura som kom i mot mig, hon satte sig ner.och jag såg sorgset på henne.
"JAg vet att någon kommer vinna, men jag önskar de bara kunde lägga ner hela kriget."
"Ja men nackdelen är att dödsätarna är maskerade, eller du brukar vara det så jag vet inte vem som är vem och om jag träffar fel dödsätare så räcker det inte med nån förtrållning då är det mitt liv som det gäller." suckade jag
"Och nej jag vill inte skada någon." jag log mot Laura
"Vet du något om juredik?" frågade jag henne och höjde ett ögonbryn
"Laura jag måste berätta en sak för dig. Harry och de letar efter hocruxses som ska döda pappa och de har nog hittat de flesta snart, men medaljongen jag har är den sista och detär därför jag kmmer bli tvungen att välja. antingen så förstör jag den och låter pappa dö eller så förstör jag den inte och låter Harry dö." sa jag sorgset
"Det är därför det känns så hopplöst." sa jag och såg på min vän

(Ja eller hur? Helknäppt att vara rädd för ett namn. Därför är Laura otroligt modig eller jag otroligt lat )

- Jodå jag har läst lite juredik, visste inte vad jag ville bli efter Hogwarts så jag pluggade lite av varje för att se vad jag skulle gilla.
Fast det var inget för mig, men händer det dig så ställer jag gärna upp, sa jag med ett leende.

- Och horocruxser visst är det en bit av en själ eller något?
Typ som man kan ta loss när man dödat någon?

- Ja det var däremot jobbigt, vet inte vad jag. Jag mena han är ändå din far.
Och det är ju lika många på båda sidorna som följer dem,
så du kan ju inte gå efter antalet heller.
Jag vet vad jag vill att du ska göra,
men det är ett hemskt beslut.
Att döda sin egen far det tror jag aldrig att jag skulle klara av,
sa jag och såg medlidsamt på Cara.
Ååå jag förstår dig verkligen,
det är ju helt hopplöst alltihopa,
sa jag och såg på medaljongen med ett stort S på.
Är inte det där Slytherins försvunna medaljong?

(haha xD ja jag tkr det är as töntigt xD vi säger att Laura är modig det låter bättre )

"Så du studerade Juredi?" skrattade jag och Laura nickade
"Ja det är det och pappa hade ju inga problem med det."
"Det är det som är problemet. han är min far. det är så att antingen är jag den enda lyckliga eller den enda olyckliga." suckade jag
"Ja jag önskar att jag aldrig hade dragits in i det här. kunde jag inte fått vara någon annan stans!" klagade jag. jag såg på medaljonen när Laura nämnde den
"Jo det är det, det är en släktklenod, min farmor var släkt med Salazar." förklarade jag för Laura
"Pappa letade upp den och gjorde den till en hocruxses. kunde han bara inte, ja vet inte odlat roser eller något istället." sa jag och började sedan skratta när jag fick upp en bild av Voldemort som odlade rosor

- Jo men eller hur, så länge han inte dödar alla rosor med blicken, sa jag och skrattade lättat.
- Men jag kan inte säga hur du ska göra,
det är något du måste känna av själv.
Men jag har en känsla av att det kommer bli bra hur det än blir.
Jag mena om din pappa nu tar över och vi skulle förfoga oss i det.
Så tror jag att det kanske kan bli ganska lugnt i alla falll, tar kriget slut så blir det förmodligen minder hemskheter.
Även om jag inte kan säga att jag skulle gilla det ändå.
Och om nu Harry dör, så tänker jag inte ge upp ändå och det är jag säker på att ingen annan kommer att göra heller.
Och så är det ju om din far dör, ondskan kommer ju ändå att förtsätta.
Det blir ju inte definitivt slut om någon av de dör.
- Så du är släkt med Salazar Slytherin, vad häftigt, sa jag och log till Cara.

"han hade defenetivt lyckas dödat rosorna på något sätt, men det hade varit bättre än allt folk." sa jag och log lite.
"Men grejen är att om pappa nu tar över så kommer kriget antagligen fortsätta om han inte lyckas döda varenda i fenixorden o DA o då blir de hjältar och då kommer andra gå i deras fotsteg. ja jag vet att ondskan kommer fortsätta, men för hoppnings vis så kommer trollkarlsvärlden vara mer redo och stoppa den i tid." sa jag och såg på Laura
"Ja jag är släkt med honom. och innan du frågar, ja jag kan prata med ormar" sa jag och log
"Det är väll lika bra att gå tillbaka till de andra" sa jag och vi reste oss och gick in

- Det tycker jag är en bra talang,
sa jag och log,
man kan aldrig ha förlite kunskap om djurens värld, sa jag med ett skratt.
Cara tittade förvånat på mej
- Ja jag vet att de flesta tycker att det är ont, men det är väll ingen ond talang bara man använder den rätt.

Cara verkade må bättre så vi reste oss upp och gick in i rummet till de andra.

- Mår du bättre nu? undrade Draco och såg på Cara.

Laura hade rätt
"Jag håller med dig. men det är väll som med allt, allt är ont i händerna på fel personer!" sa jag och vi gick in och Draco såg på mig
"Ja jag mår bättre. oroa dig inte. Allt är fortfarande hopplöst jobbigt, men jag gör som Laura sa och tar i tur med det när vi kommer dit." sa jag och log, Draco såg glatt på mig
"Vad bra. och jag stöttar dig vad du än väljer." sa han och jag nickade glatt
"Hur går det för er då?" frågade jag dem

- Jo här går det bra, sa Neville och Dean i kör.
- Fast jag gillar förhäxningar bättre, sa Neville.
- Ja vem gör inte det sa jag, men det är otroligt bra att kunna.
Det beror ju på vem man använder dem på,
jag skulle aldrig kunna använda dem mot oskyldiga eller andra som inte skulle använda samma sak mot mig.
- Tack, ska du ha Cara, för att du lär oss sånt här skulle aldrig tro att jag skulle ha användning för det.
Men jag tror att det är mycket andväntbart, sa jag och log mot henne.

jag såg på dem och nickde. jag var glad att de klarade det bra.
"Bra att det går bra, för ni lär behöva kuskaperna. jag tänker inte ljuga för er! dödsätarna är inte enkla och ni kan inte spela ärligt mot dem. du vet vad jag menar Neville." sa jag och han nickade.
"Jag lär er jätte gärna försvara er. jag vill inte se er bli skadade." sa jag och log mot Laura. jag satte mig ner igen och såg på dem.
"Vad är ni mest rädda för?" frågade jag dem plötsligt och de såg på mig.

- Jag vet faktist inte, sa jag jag var sjuk den gången vi skulle öva på boggartar med Lupin.
- För mig är det professor Snape sa Neville och log skuldmedvetet mot Cara
- Jag är rädd för spindlar sa Dean med ett leende.