prs rollspelare & wolfy

Jax hade aldrig frivilligt velat återvända till den alltför bekanta staden, men eftersom hans syster befann sig på någon nattklubb som var känd för sitt dåliga rykte så kunde han inte tillåta att hon sprang runt där.
”Tay,” utbrast han då han såg henne längre fram där hon dansade med någon okänd kille som verkade befinna sig i en helt annan värld.

Evelyn hade spårat sen han lämnat henne, var nästintill alltid starkt påverkad av någon substans och hade om ens möjligt, blivit ännu svårare att prata med då hon vägrade öppna upp sig till någon. Hon hade gjort det två gånger och det räckte gott och väl. Hon satt vid något bord med sina vänner och såg sig omkring, kände direkt hur det knöt sig i magen när hon såg en välbekant rygg. Hon reste sig upp, tänkte gå och konfrontera honom men klarade inte av det när hon kommit fram så hon fortsatte ut.

Jax sträckte sig efter Taylors handled och drog den feminina kopian av sig själv intill sig. Hon var den vackrare av syskonen. Bestämt förklarade han att det var slut på dansandet och att hon skulle ut till bilen med det samma. På väg ut fick han syn på en välbekant tjej som nästan fick honom att tappa andan. Skulle han prata med henne eller låtsas som ingenting?
”Evelyn?” fick han ur sig då de kom ut.

”Fel person.” Sade hon kallt utan att kolla på honom, behövde inte titta för att veta vem det var. Hon kunde inte låta bli utan tog upp en joint som hon tände. Hon skakade för mycket och hon behövde lugna ner sig, ville inte verka så bräcklig framför honom.

Han spände käkarna då han såg vilket tillstånd hon befann sig i. Vad hade det tagit åt henne?
”Om du någon dag kan tänka dig att lyssna på varför jag drog, så kan du väl ringa?” Han räckte henne en skrynklig lapp innan han vände sig om för att gå mot bilen, kunde inte lämna Taylor ensam länge.

”Jag vill inte prata med dig mer.” Sade hon hest och blundade hårt då hon kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Hon slängde ifrån sig jointen och kollade på honom lite snabbt innan hon började gå därifrån.

Att hon inte ville prata mer med honom var lika bra, hon förtjänade bättre. Den saken hade hon tydligen inte insett då hon slösade bort sina dagar med att vara märkbart påverkad. Han hade åtminstone känslan av att idag inte varit ett undantag för henne.

Evelyn stannade efter några meter, tänkte ta en taxi hem. Hennes jacka och mobil var kvar där inne men hon kunde bara skicka nån vakt för att hämta det senare, nu ville hon bara hem.

Några dagar gick förbi igen. Jax visste inte vad han hoppats på att han skulle åstadkomma genom att ge henne sitt mobilnummer, det var ju ändå uppenbart att hon inte skulle höra av sig.

Evelyn hade hållit sig någorlunda nykter i några dagar då hennes pappa hotat med att skicka henne på behandlingshem. Hon satt i sitt rum och pillade lite med lappen Jax hade gett henne, hon suckade lågt och ringde upp numret tillslut. Var för nyfiken för att låta bli.