Sjunde året på Hogwarts

jag såg på dem
"asså jag vet inte. men jag hade också det när jag började med det, men pappa tröstade mig alltid så det gick över snarts. det är lite komiskt först lär han mig svartkonsterna och sedna tröstar han mig när de ger mig mardrömmar, föräldrar." sa jag och log
"Jag hade mardrömmar av det i början med så jag antar att det är normalt. fast min pappa var ju itne lika förstående som din." sa Draco och jag log medlidande på honom.
"Det är ingen fara längra Draco." sa jag till honom o tog hans hand o han nickade o när han log så vände jag mig till de andra tre
"Så vad vill ni öva på idag?" frågade jag dem

- Ja har du några mer svartkonster på lager?, sa jag med ett skratt.
- Sen har jag funderat på en sak, håller din pappa sig med dementorer eller?
- Ja det skulle vara ganska bra att veta, sa Dean occh såg på Cara

(nu måste jag ju leta efter svartkonsts formler. de fanns en massa trollformler men jag orkade inte leta igenom alla o se vilka som klassades som förbannelser xD)

"ja vi har ju Blästring Förbannelse den får allt som formlern kommer i kontakt med att explodera och så har vi Fiendfyre den framkallar en eld som jagar allti dens närhet tills de dör." sa jag lätt
"Du skrämer mig ibland Cara." sa Draco och jag såg på honom
"Du av nån borde väll vara van!" skrattade jag och såg på de andra

(Haha, vi behöver inga fler eller annars kan man hitta på, det är bara att översätta Svenska till Latin )

- Jag har tänkt på en sak, egentligen så är Avada Kedavra ganska human, om man jämför med andra förbannelser.
Jag mena då dör man ju direkt, annars i de flesta fall plågas man till döds.
Du Cara ibland är du riktigt läskig.
Ibland glömmer jag bort vilken som är er familj, och ibland skrämer det mig verkligen, sa jag och log mot Draco och Cara.

(haha xD lösningen på allt översatt normala ord till latin xD)

"Ja Avada Kedavra är väll den lätaste utvägen. men som sagt så plågar de väll mer personen som kastar den." sa jag och såg sedan på Laura och skrattade
"Haha ni skulle bara veta vad jag kan. ne men skämt och sido så är jag väll inte läskigare än någon annan." sa jag
"Inte?" sa Draco och jag såg på honom.
"Men Cara, först så umgås du med de farligaste människorna i trollkarlsvärlden, sedan så kan du får deras ledare att ändra sina planer så egentligen är det dig vi borde se upp för." sa Draco och jag såg förvånat på honom.
"Jag har aldrig sätt det på de sättet." mumlade jag, tänk om det var jag som var den elakaste.
"Nej Cara, du är inte den elakaste." hörde jag Severus röst bakom mig, de andra såg på honom.
"Tack Severus." sa jag och log
"Men...Hon sa inte ett ord." sa Neville och såg förvånat först på Severus och sedan på mig.
"Jag känner henne tillräckligt väl för att veta hur hon tänker. och ag visste att hon direkt skulle börja se sig själv som elak efter mr Malfoys ord. men Cara du är allt annat än elak glöm aldrig det. här jag vet inte om du behöver dem men det är lika bra att ge dig dem nu ut i fall att." sa han och jag mig dryckerna och jag såg på honom och log
"Tack Severus för båda sakerna." sa jag och log stort mot honom, han gav mig ett leende innan han gick upp till sin plats mot lärarbordet.
"Förlåt Cara det var itne meningen att säga något dumt." sa Draco
"Ingen fara. det var inte ditt fel Draco." sa jag lätt och log mot de andra
"Jo du frågade förresten om Dementorerna och ja de står på pappas sida, precis som jättarna och varulvarna." sa jag och såg på dem

- Kom vi går till Vid-Behov-Rummet, sa jag.

Vi reste oss upp och gick

- Ja dementorer klarar jag av, sa jag viftade med min trollstav och en stor silverskimrande brunbjörn trädde fram, ur staven.
- Men vad biter på varulvar och jättar då? Jättar borde ju ha ett otroligt magiskt skydd, med tanke på att de inte kunde angripa Hagrid förra året och han är ju bara halvjätte, sa jag undrande och såg på Cara

jag nickade och vi reste oss och gick mot vid-behov-rummet.
Jag såg på Lauras patronus och trollade fram min egen, en baby drake och lät den flyga genom luften.
"Det är väll inget som biter mer eller mindre på varulvar. det är det som är jobbigt, men de har därimot mer utväcklade sinnen och oftast galna, se bara på Grårygg! och Jättar jag jag vet inte. jag har aldrig mött någon. Pappa har precis hittat dem. jag trodde nästan de var utdöda." sa jag bevsiket
"an vi inte bara ge Grårygg ett ben så kanske han är lugn?" skämtade Draco och jag log mot honom
"Ja försök du med det, men jag tänker inte rädda dig när det är ditt ben han gnager på." sa jag till honom och han såg lite oroligt på mig och jag bara himlade med ögonen.
"Nej jag vet inte riktigt vad jag ska säga. vi kanske ska försöka få tag på professor Lupin, han är ju varulv så han borde veta." sa jag
"Vänta. Stopp, STopp." sa Dean och jag såg på honom
"Är Lupin varulv?" frågade han förvirrat
"Visste ni inte deT? jag trodde alla visste det! jag trodde de läckte ut under tredje året och att det var därför han fick sluta" sa jag
"Jag har aldrig hört om det." sa Neville och jag såg på dem
"Ja nu vet ni i alla fall." skrattade jag och vi kom fram till målet och jag gick fram och tillbaka tre gånger medans jag ville ha ett rum som vi kunde träna i och snart kom en dörr fram och vi gick in.
"Ja det är bara och sätta igång när ni vill." sa jag och log

Jag himlade med ögonen mot Beville och Dean.
- Men snälla ni gjorde ni inte Snapes läxa om varulvar eller?
Alla tecken visade ju på att Lupin var en varulv, och jag som tycker att jag är underinformerad, sa jag med ett skratt.

Vi kom in i Vid-Behov-Rummet (Jobbigt ord att skriva, lika jobbigt som Den-Som-Inte-Får-Nämnas-Vid-Namn XD)

- Okej då sätter vi igång då, vi skulle verkligen behöva dockor som rörsig och gör motstånd, det är ingen match att göra det på dem när de står stilla.

Plötsligt kom det fram 5 dödsätardockor, som började kasta förbannelser omkring sig.
- Aj, sa Neville och fick Crusio över sig
- Gick det bra? undrade jag oroligt, det var ju min idé.
- Jadå, det känns bara som ett myggbett, som tur är, sa Neville
- Ja det är ju bara träning, sa jag

Jag vände mig om mot den första dödsätardockan riktade staven mot den och skrek,
- Crusio, och dockan for ner i kramper
Sen skrek jag
- Lamslå, och dockan blev still men hade fortfarande ohygliga smärtor.'
- Bra kombination, sa Dean och skrattade

(Hahah jag vet det är as jobbigt att skriva xD)

Jag skrattade åt Lauras komentar. Ibland känns det som om killar aldrig gör sina läxor. jag såg på när mina vänner kastade förbannelser och jag kände att jag inte hade någon lust. jag såg på dödsätar dockorna. och jag tänkte på hur det skulle bli om det blev när kriget kom. skulle jag kunna kasta förbannelser på dödsätarna? jag gillade en del av dem, men samma sak med mina vänner på den här sidan. jag skulle inte kunna kasta något på dem heller. varför kan inte bara världen hålla sams? jag suckade och parerade när en docka kastade något mot mig.
"Avada Kedavra" sa jag och dockan dog och jag suckade. jag skulle kunna kasta den på komando, jag skulle kunna kasta den mitt i natten till och med. jag hade blivit tränad sedan jag var liten och ändå tror jag inte att jag skulle kunna göra det. jag såg på medaljongen som pappa hade jätt mig. varför kan du inte vara som en vanlig pappa? tänkte jag. Draco kastade iväg en förbannelse mot dockan och den brann upp och han såg glatt på mig, men slutade le när han såg att jag var ledsen
"Cara vad är fel?" frågade han
"Jag tror inte jag kommer klara av det. jag kommer inte kunna gå ut i kriget. jag kommer inte kunna döda pappa och då kommer jag döda Harry. Jag klarar inte det här." sa jag och såg på mina vänner innan jag lämnade rummet. jag gick mot det fönstret på sjättevåningen som jag alltid brukade sitta i. jag såg ut över skolområdet och suckade.
"Jag hatar det här" sa jag argt och la huvudet trött mot fönstret

(Det är därför jag alltid skriver Voldemort, mycket enklare XD)

Jag såg hur Cara gick ut, och följde henne med blicken.
Draco, var påväg ut efter henne
- Vänta Draco låt mig prata med henne
Han såg på mig nickade men sa inget.
Jag gick ut till Cara och såg henne sitta där i fönstret.

- Du Cara, jag förstår dig, ja eller åtminståne kan jag föreställa mig hur d har det.
- Men någon av sidorna kommer att vinna antingen din far eller Harry.
- Så gör det bästa av situationen använd bara förbannelser på de du vill förbanna och använd förtrållningar på resten.
Du har ju vänner på båda sidorna och du vill väll inte skada någon?
Använd skyddsförtrållningar med det funkar ju alltid.
Och vinner din far så är ju det mesta bra för din del, du är ju hans dotter och du kommer ju först för honom.
Och skulle Harry vinna ja då, ska jag vara din försvarsadvokat om jag måste.
Sen tror jag de har fullt upp med att söka efter dödsätare som verkligen har gjort något istället för dig.
Jag mena jag skulle aldrig kunna döda t.ex. din far även om jag hatar honom och visserligen har han mer kraft än jag så det skulle inte kunna gå iaf.
Men jag skulle aldrig kunna göra det pga av att han är din far. Sa jag med ett leende och gav Cara en kram