prs rollspelare & wolfy

”Jag vet men det är inget,” log han smått och smekte hennes kind med sin handrygg innan han kramade om henne. Han behövde nog den här natten tillsammans mer än vad hon gjorde.

”Okej...” mumlade hon och lutade sig närmre honom. Hon smekte hans axel och bröstkorg med fingertopparna, ville nästan att han skulle bo med henne eller ja, hon med honom. Hon hade verkligen fallit för honom.

Han höll om henne under tystnad en lång stund, började efter en stund vagga henne fram och tillbaka i hopp om att hon så småningom skulle somna.

Till hans glädje tog det inte lång tid innan hon somnade, kände sig något otroligt trygg och älskad i hans famn så det var inte alls svårt att släppa garden.

Då hon somnat la han försiktigt ner henne i soffan. Han la en filt om henne innan han tyst smög sig därifrån in till köket, letade runt en stund tills han hittade en lapp och en penna. Han skrev bara ett kort meddelande där han bad om ursäkt, att han inte alls var den hon trodde att han var och att hon förtjänade bättre innan han lämnade huset och körde iväg.

Evelyn sov djupt genom hela natten och vaknade inte förrän tidigt morgonen efter. Hon såg sig förvirrat omkring efter Jax och rynkade på pannan. Hon orkade inte riktigt gå upp för att ta reda på vart han var så hon låg kvar i soffan ett tag till.

Jax packade upp sitt pick och pack för att lämna staden så fort han kunde, tänkte överlämna uppdraget till någon annan för han hade fått nog. Han kunde inte förmå sig att fortsätta trots att han ville av personliga anledningar.

Då tystnaden förutsatte i huset så reste sig Evelyn upp för att kolla var han kunde vara. Hon gick in till köket och rynkade på pannan då hon såg en lapp. Hon kände hur illamående hon blev när hon såg vad han skrivit. Hon skakade lite på huvudet och deog händerna genom håret. Hon tog upp sin mobil och ringde upp honom direkt, han kunde inte mena allvar.

Jax stängde av sin mobil och bytte sim-kort, han kunde inte tillåta någon som helst kontakt mellan dem längre. Någon vacker dag skulle han förklara allt för henne om hon skulle vara villig att lyssna.

Evelyn sjönk ner på golvet då hon inte kom fram. Hon la händerna för ansiktet och försökte att få in djupa andetag men lyckades inte med mer än små och hackiga. Hon visste inte vad hon hade gjort fel, kanske hade hon varit för på honom eller blivit sur över småsaker. Hon blundade hårt och försökte stoppa tårarna men lyckades inte.