PRS Lupple och Emma07

Zacharias log genast utav de där orden, några han aldrig tröttnade på. Hur länge de än var tillsammans eller hur många gånger de än sade det till varandra.
"Jag älskar dig med." log han, för att sen bara koncentrera sig på att lyssna. Och han uppskattade stort att Benjamin berättade mer precis vad han tyckte och tänkte, att han pratade ut ordenligt. Det var väl ändå något av det absolut viktigaste i ett förhållande, att man kunde prata med varandra?
"Kanske. Men det är en sida av dig som jag också älskar. Medans jag inte alltid tänker först utan tänker efter att jag pratat och hunnit säga för mycket, så är du den smartare utav oss som tänker mer. Jag förstår dig, men jag har inte det minsta emot att du är tystare iallafall." log han, tvivlade på att heller dem andra hade det. Han lade genast armarna omkring honom i en kram, lutade huvudet ner emot hans.
"Jag tror dem överlever det, dem är väl vana vid att jag beter mig ouppfostrat." viskade han retsamt, stannade förstås om Benjamin faktiskt ville det men lämnade också villigt ifall han ville det.

Benjamin log, smekte hans rygg sakta och nickade.
Skrattade lågt.
"Jag kanske är smartare så men tråkigare. " Sa han ärligt och sken upp ytterligare av hans ord.
" Så du gillar det?" Flinade han retsamt och skrattade lågt.
" Jag behöver så uppfostra dig bättre." Flinade han och smekte hans hår sakta och slöt ögonen.
Det var underbart att han på nått sätt fick göra valet men att göra valet var minst lika svårt som att inte göra det.
"Vi kan kompromissa?" Föreslog han.
"Vi behöver inte sova här men vi kan umgås med dem, typ ikväll kanske gå ut?" Sa han tyst och såg på honom.
Då fick ju ändå Zach tid med sin kompis och han kunde bara vara där och stirra på sin snygging till man.

"Jag älskar det." log han, väldigt glad över att han verkade på betydligt bättre humör nu och allting. Det var självklart en lättnad. Hans ord lockade fram ett hjärtligt skratt ifrån honom, det kunde nog sannerligen behövas - han hade väl inte direkt blivit väluppfostrad.
"Jag ser fram emot det." viskade han retsamt, Benjamin hade åtminstone alla möjligheter till utpressning vad gällde honom - han hade ju honom egentligen helt lindad kring lillfingret, minsta lilla vinkning så skulle Zach med största sannolikhet lyda. Han drog med händerna över hans rygg och log då han föreslog en kompromiss, som i Zachs öron lät perfekt.
"Det låter strålande, men på ett villkor i så fall." log han, tog en liten paus för att luta sig närmare och kyssa honom först.
"Ska vi gå ut så får du lova att iallafall dansa med mig någon gång där. Eller när vi är ensamma också, det är upp till dig." tillade han oskyldigt samtidigt som han låtit händerna vandra allt längre ner. Det sista var egentligen mest för att retas, även om han inte trodde det skulle bli särskilt svårt att få med sig honom på något sådant - men däremot ville han ju väldigt gärna få chansen att dansa med honom ute ifall de skulle iväg på något sådant.

Benjamin skrattade lågt och såg på honom.
"Gör du?" Viskade han med ett flin på läpparna. Han rös av hans händer och gick om än möjligt ännu närmare honom.
Lyssnade noggrant på det han sa. " Ett villkor?" Sa han frågande, men hann inte säga så mycket mer fören hans läppar var mot hans egna och han besvarade kyssen.
För att sedan lyssna på villkoret.
Händerna var allt längre ned och han fann det väldigt svårt att tänka på något annat än Zach.
Dansa? hmpf, inga problem.
Inte när hans händer var så distraherande.
"Mm, dansa. Vi kan dansa." Viskade han och pressade sina läppar mot hans.

"Såklart." flinade Zacharias, rös till av välbehag då Benjamin kysste honom. Besvarade den genast passionerat, förlorade sig för en kort stund helt i kyssen. I den härliga stunden och den fantastiska känslan av hans perfekta läppar emot sina.
Han lät sig svepas med också i form av att han inte stod emot frestelsen utan lät händerna slinka in under hans tröja, älskade känslan av hans varma hud under sina fingrar. Efter en stund tvingade han sig att samla sig lite igen, ville ju så mycket mer men de hade att göra.
"Vi borde kanske prata med dem och hitta nåt hotell." viskade han halvt motvilligt, men klockan hade ju gått och börjat bli mycket tack vare middagen och allt.

Benjamin hade ingen aning om hur lång tid som hade gått. Han var helt förlorad i Zach, hans händer. Han läppar, hela han.
När han väl avslutade det hela så såg Benjamin på honom med ganska besviken blick.
Han visste att han hade rätt, men ändå.
Det hade varit så perfekt.
Han drog med händerna utefter hans sidor och nickade.
"Prata med dem. " Mumlade han lite ansträngt och nickade.
"Hotell, vi tar bara nått." Viskade han och tvingade sig att släppa taget om sin älskling och backa ifrån honom.
Tog några djupa andetag och försökte samla sig.

Den där besvikna blicken gjorde det så mycket svårare att dra sig undan ifrån honom. Han ville så gärna stanna kvar och fortsätta. Han kunde inte låta bli att lätt kyssa hans läppar då han kände hans händer, för att än en gång dra sig undan sedan med en suck.
"Ja." höll han med, försökte dra djupa andetag för att lugna ner sig lite och försöka hålla tankarna på något annat än Benji. Vilket var hopplöst. Han ville ju inte ens tänka på nåt annat.
"Följer du med?" frågade han till sist, ville åtminstone ingenstans utan hans sällskap efter den här lilla stunden.

(om du vill så kan vi jättegärna snabbspola lite tills dem går ut sen?)

Samtalet hade gått bra, Zacharias kompis och sambo hade förstått- kanske lite väl bra vad det handlade om.
Eller ja vad de trodde det handlade om- ensamtid för det nygifta.
De hade gett förslag på bra ställen och de alla hade kommit överens om ett ställe där de skulle mötas.
Zacharias och Benjamin hade fått tag i ett bra hotell, ett mysigt hotell med ett riktigt trevligt rum.
Det var deras svit, och nog var det en svit men inte en svit som den i Frankrike men fortfarande en bra.
Samma stund som de kommit in i rummet hade Benjamin dragit med sig Zach in i duschen.
De kunde ju få gjort två saker på samma gång.
En stund senare klev Benjamin ur duschen, handduk lindad kring midjan och ställde sig framför spegeln för att rätta till sitt hår.
Det var läge att göra sig i ordning för att ta sig till ställe de skulle till.
"Älskling, vilka kläder skulle passa- tror du?" Frågade Benjamin som numera stod vid resväskan och studerade innehållet.
Nattklubb, vad hade man på sig där?

Zacharias hade nästan blivit lite generad över hur pass bra dem hade förstått, men å andra sidan så var det heller inget han skämdes för. De var ju nygifta, och Zach skulle iallafall påstå att han var mer kär i Benjamin nu än nånsin tidigare.
Väl på hotellet och inte minst inne i duschen blev han ännu mer övertygad om att dem gjort rätt. Det var betydligt bättre att vara själv med Benjamin, där han kände sig mer bekväm och hemma. Där de båda gjorde det.
Väl ute ur duschen hade han smitit ut till själva sovrummet där han lämnat sin väska, började dra på sig iallafall underkläder och även ett par finare jeans innan han riktade blicken till Benjamins väska istället.
"Den där blå tröjan kanske? Du är ursnygg i den." log han, nu var han visserligen snygg i allt men det fanns ju sämre och bättre kläder för att framhäva hans skönhet.

Benjamin såg på sin älskade man, när han bytte om. Han var verkligen gudomligt snygg.
Han blev för en stund helt fast i att stirra på sin älskling tills han tvingade sig att rikta sin uppmärksamhet till tröjan som Zach pratade om.
Han drog på sig den och flinade lite.
" Tycker du?" Flinade han och drog på sig underkläder och letade sedan efter några byxor.
Chinos skulle väl passa?
Han drog på sig ett par och studerade sig i spegeln, jo det funkade. Inte för uppklätt och inte heller för nedklätt.
Han steg fram till sin älskling och kysste honom mjukt.
Smekte honom över bröstkorgen och magen.
"Jag tycker att du är snyggast utan kläder. Jag menar kom igen." Viskade han och studerade hennes kropp.
"Men jag tänker att du borde nog ha kläder. Annars kommer alla bli så avundsjuka." Viskade han och kysste honom mjukt med ett litet flin på läpparna.