PRS Lupple och Emma07

Zacharias kramade lätt hans hand, märkte hur han verkade nervös och försökte le lite uppmuntrande emot honom i hopp om att verka lite peppande. Då mannen dök upp log han litet och hälsade tillbaks, presenterade utan vidare Benjamin som sin man - dels var det något han älskade att få göra och var stolt över, men också för att mannen antagligen behandlat dem illa just på grund av det så då borde han väl få höra det. Även om det kanske var tydligt.
"Vi serverades av en man, jag tror det stod Oliver på brickan, och jag tänkte att du kanske vore intresserad av att veta att han betedde sig rent dåligt gentemot oss. Till exempel inte vilja ge oss vad vi beställde utan dök upp med annat och ständigt med en otrevlig ton." han visste ärligt talat inte helt själv hur han skulle förklara, men hoppades på att det skulle duga.

Benjamin hade tänkt att stötta sin älskling, men han skötte det hela så otroligt bra och mannen verkade uppriktigt besvärad av att höra detta.
" Tack för att ni berättade. " Sa han och log svagt.
"Jag ber om ursäkt, jag ser att ni är redo att gå men jag skulle kunna låta er gå utan att betala och Benjamin log svagt.
"Maten var väldigt god, jag betalar gärna för den." Svarade han och mannen tackade.

Förutom den där besöket på restaurangen hade Zacharias fått en fantastisk tid i Paris. Det var vackert och han hade ju underbart sällskap - ändå var han ivrig då de flög därifrån. Men det av anledning av att han såg fram emot att få se mer av världen, och inte minst få träffa sin vän. Italien sades ju också vara väldigt vackert, så det var ett stort plus.
Då de väl var framme kändes det nästan konstigt att det var Zach som visade vägen istället för Benjamin. Visserligen behövde de inte ta sig mer än till utsidan flygplatsen, där Ardo hade lovat att vänta på dem. Zach var faktiskt lite spänd, eller nervös - dem hade ju inte setts på år, tänk om de inte alls trivdes i varandras sällskap längre? Fast han hade ju Benjamin där, så det kunde väl knappast bli så farligt.
Då de kom på utsidan, Zach med resväskan i ena handen och Benjamins hand i den andra, dröjde det inte särskilt länge förräns han fick syn på vännen längre bort bredvid en kille han antog var hans pojkvän. Och sambo förstås. Han hade aldrig fått chansen att träffa honom innan, men de två hade varit ihop ett bra tag och bodde ju nu med varandra.
"Där borta är dem." log han mot Benjamin med en nick emot de båda och började styra stegen ditåt. Ardo log genast stort och hälsade glatt på dem, medans den andre verkade lite blygare men ändå hälsade vänligt.
"Det var då verkligen inte igår. Gick resan bra? Och du måste vara den omtalade Benjamin va? Dig är väl den enda han nästan snackat om." flinade Ardo, han var ganska social av sig och pratade en hel del, men var också genomsnäll.

Benjamin var glad över att de åkte vidare, han var överlycklig över att Zach verkade så lycklig men nog var han nervös.
När planet väl landat så höll han nästan krampaktigt i Zach och drog väskan efter sig.
Han såg på personerna som Zach nickade åt och han följde efter även om benen verkade ha slutat att fungera.
De verkade trevliga båda två men den han misstänkte var Ardo var väldigt social, precis som Zach.
Hans hand flög upp mot Zachs rygg och höll hårt i hans kläder.
"Ardo?" Frågade han lugnt.
"Trevligt att träffas och ja jag är Benjamin." Log han och såg mot Zach.
Pratat om? Vad hade hans älskling sagt?
" Resan gick bra. " Fortsatte han och insåg att han mest stod och babblade vilket antagligen berodde på att han var så nervös.

Hans älskling verkade fortfarande väldigt nervös, men han lade armen mer omkring honom i ett försök att finnas där och stötta allt vad han kunde. Försöka få honom att förstå att det inte var någon fara. Då han påpekade att han pratat om honom och kände Benjamins blick misstänkte han att han nästan rodnade lite - tja, Benjamin betydde ju otroligt mycket för honom och särskilt innan bröllopet hade det varit nästan allt han pratat om.
"Ja, det är jag. Det är kul att få träffa dig till sist, och det var tråkigt att jag inte kunde komma till bröllopet - men vi hade fullt upp här." log Ardo glatt samtidigt som han började gå med dem emot bilen.
"Hur har det varit här då? Och förresten, tusen tack för att vi får vara hos er." sade Zach samtidigt som han följde med, de skulle få sova hos killarna.

Benjamin följde efter mot bilen och beslutade att han kunde hålla sig lite i bakgrunden, det var helt okej för honom.
Zach kunde umgås med sin vän och han kunde bara vara där. Han insåg att han inte hade något som var ens lite intressant att säga och undrade än en gång hur Zach som var så otroligt intressant hade kunnat falla för någon så tråkig som Benjamin själv.
Han lastade in väskorna i bagaget när de kom fram till bilen och klev in och satte sig vid sidan om Zach.
Tvingade sig att flytta handen från hans rygg och greppade tag om hans hand istället.

Zacharias trodde att det kunde bli riktigt trevligt att vara här i några dagar, ihop med Benjamin. Få introducera honom lite mer till hans egen bakgrund och tidigare vänskapskrets. Även om han verkade lite blyg, men han förstod honom - han skulle kanske ha reagerat likadant ifall rollerna varit ombytta. Eller ja, han kunde ha lätt att prata på - men kände han sig obekväm klarade han definitivt inte av det, och fick absolut inte sagt något vettigt iallafall.
Inne i bilen kramade han hårt Benjamins hand och såg kärleksfullt på honom, samtidigt som samtalet snabbt gick vidare i bilen - de hade ju ändå inte setts på år.
Då de väl kom fram till huset de levde i packade han ut väskorna ur bilen och blev snart visade till sitt rum, där han dröjde kvar lite med ursäkten att de skulle börja packa upp lite innan de skulle äta. Även om han nästan omedelbart smet fram till sin älskling istället.
"Nå, vad tycker du än så länge?" frågade han nyfiket.

Benjamin försökte, om och om igen att säga något i bilen. Försöka tillföra något till samtalet men gav tillslut upp då han insett att han inte hade något vettigt att säga.
Detta var en stund mellan gamla vänner.
Han satt med blicken vänd mot rutan och iakttog staden, omgivningen.
Med båda sina händer över, eller ja runt Zachs ena hand.
När bilen väl stannade så hjälpte han till med packningen upp till deras rum och såg sig omkring.
Det var ett väldigt trevligt hus, det borde han säga. Han försökte lägga detta på sitt minne.
Men hann inte tänka speciellt länge på att minnas det när Zach befann sig framför honom.
Han såg på honom, såg hans nyfikenhet och det var fantastisk och se.
" De är trevliga." Log han ärligt, ville inte komma här med massa saker som skulle kunna förstöra stämningen.
" Det är väldigt trevligt att träffa vänner till dig. Det ger mig några fler bitar i mitt Zias-pussel." Viskade han och gav honom en mjuk men lätt kyss på läpparna.

Zacharias var ju lite smått bekymrad över att Benjamin inte verkat så glad över att vara här - det var ju inte att han inte verkade glad heller, men ändå något. Men han blev lugnad nu iallafall vilket förstås var en lättnad - han ville att hans älskade man skulle trivas här också, det var ett måste för att Zach själv också skulle trivas.
"Jag är glad att du gillar dem." log han och skrattade till. Zias-pussel? Det var väldigt gulligt ändå. Han besvarade lika mjukt hans kyss, lät sin hand vila emot hans nacke för några sekunder då Ardo ropade nerifrån att det var mat. Vilket fick honom med ett lite vemodigt leende tvinga sig undan ifrån honom, och istället ta hans hand påväg nerför trappen, emot hallen som de fick gå igenom för att komma till köket.
Halvvägs ner knackade det på dörren och Ardo var framme och öppnade, Zach hörde först bara hur han pratade med någon utan det var när de kommit ner i hallen som han tydligt stelnade till då han fick syn på vem som stod på utsidan. Vad fan gjorde Brian där?
"Hej, jag hörde att ni kommit hit så jag tänkte jag skulle komma och säga hej." log Brian, Zachs ex - de båda hade varit ihop en period under gymnasiet, det hade varit Zachs första egentliga kärlek - han hade varit naiv och trott att det var allvarligt, men en tid senare fått reda på att han i princip legat runt med alla. Vilket Zach tagit hårt då, och ärligt talat knappt vågat fästa sig vid någon ordentligt sedan dess förräns Benjamin dykt upp och fått honom att falla helt. Han hade gjort slut, men inte sagt något direkt om varför eller att han blivit så sårad och Brian hade verkat tro att de iallafall skiljts åt som vänner. Vilket Zach då inte höll med om.
Ardo verkade dock ha uppfattat Zachs reaktion, och räddade situationen lite då Zach inte alls visste vad han skulle säga.
"Vi har lite fullt upp just nu." sade Ardo vänligt.

Benjamin rös av välbehag då hans hand vilade mot hans egna nacke.
Han bet sig lite i läppen, hörde sedan vännen ropa och han log mot Zacharias och följde efter honom ned. Höll hans hand mjukt men reagerade då han spände sig, när de kommit till hallen.
Benjamin vände sin blick mot killen utanför, helt oförstående på vem det var men förstod tillräckligt eftersom hans älskling verkade ta detta väldigt illa.
Benjamin la en beskyddande hand kring sin älsklings midja och log över att Ardo så snabbt verkade återfå någon slags kontroll.
Vilket fick Ardo att växa i Benjamins ögon, den där andre dock gillade han inte alls eftersom Zach inte uppskattade honom.