Skriva av sig-tråden

Såg harry potter och fången från azkaban igår med bombarda. Blev lite besviken faktiskt, dem har ju missat all underbar quidditch som är med i boken. Gryffindor vinner ju för attsingen pokalen!! Lite tråkigt att de har missat en så stor del, och det var mkt annat som också skillde sig från boken

Vännen, det här är en tråd för deprimerade och ledsna människor som vill skriva av sig, så det du just skrev var i helt fel tråd. Kolla tråd-namnen och klicka in på de som har det som du skriver med att göra.

Jag saknar min bästa killkompis. Har knappt pratat med honom på 8 månader. Inte nog med att jag saknar honom så tror jag att jag har blivit kär. I honom.

Varför har ni inte snackat på så lång tid? :c

Jag vet inte hur jag känner för mina vänner. Kan älska dom ena sekunden och hata dom den andra. Jag vet att jag skulle klara mig utan dom och jag känner att jag inte har hittat nån som för mig blir som jing och jang och dig vill jag träffa...

Vänner är alltid både bra och dåliga. Ingen klarar sig utan dem men ibland innebär de att strö salt i djupa sår. Om du känner att de gör något fel mot dig som du mår dåligt av måste du prata med dem. De kan aldrig rätta till sina misstag utan att veta om dem

Det är det som är saken, dom gjör nästan inga fel.
Det känns bara som jag inte passar in, som om jag har hittat mig själv men med det så har jag tappat det som jag var förr. Jag vet det låter helt skumt, men jag får väll leva med det...

Nu känner jag mig smått patetisk.

Det är skola imorgon, och jag har världens klump i magen över det. Jag var helt deppad förra veckan och hade samtal med en lärare i princip varje dag. Jag får sådana "ryck" ibland, men det brukar bara vara i någon dag. Men jag känner fortfarande den där deppigheten, den där tomma känslan jag inte riktigt kan beskriva. Jag vill inte till skolan, för jag kommer inte kunna jobba.
Vi håller på med ett stort SO projekt i skolan, och jag har knappt börjat skriva, och man ska ha hunnit lite mer än halvvägs tills imorgon.
Jag vet inte hur jag ska formulera mig när jag ska skriva, jag vet inte hur jag ska uttrycka min åsikt.

Sedan har vi ett bildprojekt som ska vara klart om ca 1½ vecka, jag har inte ens börjat! Jag har lite idéer på vad jag kan göra, men jag kommer aldrig klara av att skriva en bra motivering.

Jag har varit ensam hemma hela veckan, mamma och min låtsaspappa kommer hem idag. Jag har inte kunnat sova i mitt rum nu under helgen, jag sov i mammas säng. Och idag städade jag mitt rum, något som jag aldrig brukar göra, om jag inte blir totalt tvingad till det. Jag känner mig tom och trött på allt, och jag har gråtit helt utan anledningar nu under helgen.

Jag har egentligen ingenting att må dåligt över, men ändå så har jag de här känslorna hela tiden. Ibland kan jag trycka undan dem och må helt ok, men ibland, som nu, tar känslorna övertag och jag blir helt ur funktion.

Jag har gått igenom mycket, men jag har tagit mig ur det. Jag har bytt klass och börjat om med nya personer, och umgås med personer jag tycker är helt ok. Men ändå så vill jag bara lägga mig ner i fosterställning på marken och bara gråta.

Jag hatar hur några av mina vänner beter sig. Går på fyllefest och skryter om hur roligt det var efter. Hur mycket dom spydde och dom är stolta över det.

Ni äcklar mig. Speciellt du V jag kommer aldrig kunna vara din vän mer!

Jag sitter just nu framför Tvn och storlipar, och det är för personer som jag inte ens känner personligen har dött.
Varför?! Stefan liv, hela min stad är i sorg, så även jag. Bu kollar jag på ett program om den elfte september, och jag klarar inte det här seriöst. Det är så hemskt, den lilla killen som aldrig fick träffa sin pappa, mamman som aldrig tar av sig sitt halsband med en bild på sin son.
Och jag känner inte ens någon av dom personligen