Privat Emma07

Grace satt ute på balkongen en bra stund, innan hon gick och lade sig. Hon vaknade inte förrän en betjänt knackade på dörren, för att byta hennes lakan. Hon bytte snabbt om till en klänning och gick ner till slottets trädgård, som var enorm, men ofantligt vacker. Hon gick genom den och ut till bryggan. Hon ställde sig och höll ut armarna åt sidan. Hon slöt ögonen och andades in den salta luften, och såg sig själv på en båt mot Essos, med vinden i håret. Inte för att hon gillade båtar speciellt mycket, men det var ju det enda färdmedlet till Essos.

Jack återgick efter en stund till att sitta och läsa nu, det var en något äldre bok som hans mor fått honom till att läsa - hon älskade böcker och försökte föra över det på sina barn. Han gillade att läsa, även om han inte var lika förtjust i det som sin mor.

Grace stod på bryggan en stund, innan hon vände om och gick bort till stallet. Hon gick in till Brego och såg sig omkring, det var tomt. Hon började rykta honom, och pratade lågt på Dothraki. Hon berättade för honom om vad som hade hänt kvällen innan, och att hon nu hade två hemligheter på sina axlar.

Jack lade snart ihop boken och bestämde sig för att gå ned i stallet nu. Dels för att han gillade att vara där bland hästarna, och han kunde tänka bra där. Dessutom fick man också vara ifred, om man bortsåg ifrån hästarna då såklart. Men annars kunde det vara svårt att få vara ifred ifrån vakter och så. Så han gick ned dit nu, blev lite förvånad då han såg Grace stå där med sin häst. Men han blev ännu lite mer förvånad då han hörde henne prata, det var inte nåt språk som han kände igen (inte för att han kunde många, ett, men ändå). Han såg på henne nu
"Vad är det där för språk?", frågade han nyfiket nu.

Grace reagerade inte förrän det var för sent. Hon snurrade kraftigt om och tittade på Jack med vilda ögon. HUR kunde hon ha varit så dum?! Hon drog efter andan och kände hur pulsen ökade. Hon såg sig omkring i stallet efter någonting att ta tag i, för Jack hade antagligen med sig sitt svärd som tidigare. Hon såg inget, och backade några steg, tills hennes rygg mötte boxväggen.
"Ehrm, ett språk som jag och Brego har hittat på" ljög hon, men insåg när hon sa det vilken korkad lögn det var, vem utvecklade ett fullt fungerade språk till sin häst?

Jack såg på henne, märkte hur hon verkade bli stressad. Han kunde inte låta bli att tycka det hela verkade lite konstigt och trodde inte helt på att det var ett påhittat språk. Han rynkade pannan något.
"Det lät ganska utvecklat för ett påhittat språk", sade han vänligt sen, log till mot henne.
"Lugn, vad blir du så stressad för?", frågade han vänligt, märkte hur hon backade undan.

Grace andades fortare, och kände sig instängd. Hon var ju faktiskt bokstavligen instängd. Om hon skulle fly nu, så skulle hon antagligen hinna 50 meter innan någon av Jacks vakter skulle få tag på henne, och då skulle det skapa kaos. Samtidigt skulle det skapa kaos om hon berättade för Jack, men kanske inte lika mycket kaos. Hon hoppades på det, och tog ett djupt andetag.
"För det inte är ett påhittat språk" viskade hon, "det är Dothraki". Hon sa det så tyst hon kunde, som om det skulle få Jack att inte höra och sedan gå därifrån. Hon kände hur hennes huvud snurrade, och hon kunde nästan höra hennes hjärta dunka.

Jack såg på henne, lyssnade tyst nu innan han svarade.
"Varför kan du dothraki?", frågade han försiktigt och vänligt sedan, var nyfiken nu samtidigt som han inte ville pressa henne något då han märkte hur stressad hon verkade bli. Men samtidigt kunde han inte låta bli att undra mer på grund av det.

Grace andades tungt. Första delen var ute, så varför inte spilla den andra också? Hon tog ett djupt andetag.
"För att jag kommer från Essos, inte Westeros" sa hon och tittade ner i marken. Hon vågade inte ens möta Jacks blick. Hon spände kroppen och försökte ta lugna andetag. Hennes tankar gick bort till Robb och Talisa, som de hade kämpat de senaste tio åren med att hålla hennes hemlighet säker, och så är hon så dum att hon pratar dothraki mitt bland folket i King's Landing!

Jack såg på henne, rynkade pannan lite nu.
"Vänta va? Hur kan du vara det? Jag menar, lord och lady stark kommer ju ifrån norden?", frågade han oförstående nu, hängde inte med ordentligt med hur det kunde hänga ihop.