Jullan Bullan & Hufflepuffisen prs

Adam bjöd in henne i sin famn och höll om henne.
"Det är bara drömmar, det vet du. Det är inget att vara ledsen eller upprörd om. Vad handlade det om" frågade han och vaggade henne fram och tillbaka i sin famn.

” jag ser min brors död om och om igen” sa Meg tyst och pillade på hans hand.

Adam fortsatte att vagga henne och kysste henne på pannan.
"Det finns inget du kan göra åt saken, eller hur Meg? Du vet ju att det inte är så" sa han och tittade henne i ögonen.

” jag vet men jag kan fortfarande inte fatta att han är död” sa Meg tyst.

Adam nickade.
"Jag vet att det är skitsvårt att fatta, om man någonsin gör det. Det finns nog inget man kan göra åt det, bara låta det ta tid och leva under tiden" sa han mjukt till henne. Han ville verkligen att hon skulle må bra och inte älta hans död. Helst av allt ville Adam givetvis att hennes bror aldrig skulle ha dött men det fanns inget han kunde göra för att ändra på det.

Meg kysste honom.
” du är bäst” sa hon mot hans läppar.

Adam kysste henne tillbaka och drog fingrarna mot hennes hår.
"Du med" svarade han.

” du får mig alltid på bättre humör när jag är nere” sa Meg och såg på honom.

Adam log mot henne och kysste henne.
"Du får mig med på bättre humör. Vi kompletterar varandra bra" sa han med ett snett leende.

Meg besvarade hans kyss.
” det gör vi verkligen” sa hon och fnissade till.