Percy Jackson ÖPPET Rollspel

Eira nickade , killarna verkade trevliga men inte några som hon skulle hänga med för skojs skull. De verkade leta efter trubbel.
” Hur kommer det sig att ni vet om den här platsen?” frågade hon ” för mig var det en främling som gav mig en karta med oläslig text. Hon sa dock inte vad det var för plats” Eira visade kartan hon fått.

(Ska också sova)

Dylan såg på henne och lyssnade.
"Mamma fick reda på det via ett brev hon fick, hon vet inte ifrån vem", svarade han henne. Det hela hade egentligen varit ganska mystiskt, men dem hade tagit chansen.

theo lysnsar på dem och flinar och såg på dem
-Fick bara någon död kanin med ett meddlenade så fått snoka mitt själv fakitkst
sa han ärligt och gick vid dem lite och såg på allt, han log när dem plötsligt stod på annan palts.
-så mina 10 minuter vara duktig e väck
sa han kaxigt till Dylan på skoj nu och såg på allt och alla

Dylan skrattade till lite över det sista och såg sedan på honom.
"Seriöst fick du en död kanin? Det har du inte sagt", frågade han vännen, något roat med ett flin.

Theo såg mordiskt på sin vän.
-Har du läst något om Hild? hon upplivade sina krigare vid strider så kanske däför sen dödkanin e roligare än ett mystiskt brev
sa han envist och suckar
-sedan fick ahg chansen att skrämma sla på stymorsan och syrran
skrattar han fram och såg runt på omgnivngne

" Det var trevligt att prata er, men jag går nu," sa Eira och gick iväg från killarna. Hon ville utforska omgivningen själv.
Hade inte historia läraren nämnt något om att det fanns ett läger för speciella barn? Fast i och för sig vad det historialäraren som försökt döda henne också. Så hon kanske inte skulle lita på hans omdöme.
Plötsligt såg Eira ett välbekant ansikte- det var Kit från hennes gamla skola. De hade varit någorlunda bra vänner förut.

theo såg på tjejen och nickar
-detsamma.
sa han bara enkelt ohc såg snabbt efter henne när hon försvann iväg för att undersöka. Hans blick dogs nu till Dylan och suckar
-kom igen tempo svar Dylan jag har inte tid till vänta
retas han och boxar tivill sin vän på armen och såg runt, han visste säkert det kommer vara väldigt blandat med gudas barn men skulle bli intressant se vilka gudar det fanns oc hur många nordiska det ens fanns.

Kit märkte att någon titta på henne och hon vände på huvudet och såg Eira. Hon rynkade på pannan, hon hade inte sagt något om det här stället.
"Eira!" ropade hon och vinkade innan hon började gå till henne. "Jag visste inte att du brukade vara här."

" Kit!" sa hon till svar och sprang fram till Kit, " det brukar jag inte. Jag fick en karta från en främling." Det var väldigt osannolikt, insåg hon sedan men kit verkade inte tycka det var konstigt.
Eira sneglade på Kit, som hon för första gången undrade vad hon gjorde här.
" Hur exakt kom du hit?"

"Jag letade efter ved för Mike ville träna lite innan han skulle gå med scouterna när jag hörde ett skrik. När jag började gå dit man hörde skriket så såg jag ett monster som kolla på mig innan den försvann", svarade Kit och undrade vad den ville. "Sedan så klättrade jag upp till kullen och såg lägret så blev rätt så nyfiken."
Hon kollade på Eira och kom just på att hon måste vara en halvgud.
"Men du är ju också en halvgud!"