[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Tor skrattade till och kom fram till honom.
"Varför inte?" Loke log till svar, och strax efter att Tor sträckt ut handen kom Mjölner till hans hand, ut från smedjan. De hade förvarat den där, av någon anledning hade Tor bett honom att ha den där, och det förvånade honom att han ens litat på honom tillräckligt för att göra det. Han skulle inte förneka att de aldrig haft bra underlag för att inte lita på honom. Han drog sig inte för att bryta löften, om det behövdes. Han höjde på ett ögonbryn.
"Jag bara varnar dig. Om du har Mjölner tänker inte jag att slåss ärligt", sade han med ett leende.
"Jag förväntade mig inte mindre. Redo?" responderade hans bror på vilket Loke svarade genom att anfalla.
De var länge sedan de överhuvudtaget hade sparrat emot varandra, och det var faktiskt länge sedan Loke varit med i en riktig strid och inte bara någon liten, enkel vunnen småstrid. Men han njöt av utmaningen. Han slogs med alla medel - svärdet, nån gång kastade han iväg en av de dolkar han hade gömda i kläderna, och förstås använde han sig av magi. Han kunde transferera sig kring Tor, göra illusioner, göra sköldar utav energi.. Magin hade inga gränser, det enda som hade det var utövarens kraft, och Loke var kraftfull. De dansade kring varandra, relativt jämlika. Tor var skickligare med vapnen, medan Loke inte var lika skicklig men däremot hade han magin. Och Tor hade Mjölner - även om han inte hade samma magiska kraft som Tor, så hade han Mjölner.
Snart gick de isär från varandra, trötta i värmen, utan en egentlig vinnare.
"Har du inte tränat det senaste eller?" frågade Loke med ett flin. Hans bror var fortfarande skicklig, även om Loke inte skulle erkänna det, men även om det var en minimal skillnad märktes det att han inte tränat det senaste. Tor skrattade.
"Jag har saknat dig också", svarade Tor med ett skratt. Loke vände sig emot Eira igen.
"Är du redo?"

Eira betraktade brödernas kamp fascinerat, hon hade hela sitt liv varit omgiven av krigare. Krigare som tränade, som gjorde sig redo för strid och åka på resa. Skulle man ut på haven, på handelsresa krävdes det att man kunde konsten och de kunde alla de män hon varit omgiven utav.
Då Loke tilltalar henne ställer hon sig sakta upp.
"Solen står rakt på himmelen och det gassar. Vet inte hur det är med er men borde vi inte gå in och ta oss lite mat eller så innan den värsta solen gått över? Och prata?" hon avslutade det hela och tittade frågande på Loke. Kunde hon avslöja för Tor och om hon skulle göra det ville hon göra det då ingen annan hörde.
Han hade avslöjat sig för henne genom att Mjölner kom flygande i hans hand. Men hon visste inte vad han tyckte om det hela, kvinnor som utger sig för att vara män och nu brukar vapen med.

Ärligt talat hade Loke inte ens tänkt på värmen eller att det var matdags. Han log emot Eira, kastade en lugnande blick emot henne. Hon behövde inte vara orolig över att Tor skulle avslöja henne, då han absolut inte hade något emot kvinnor som klädde sig till män och använde vapen, tvärtom.
"Om du vill det så", sade han med ett litet leende. Han började gå emot huset, och Tor följde efter självinbjuden, visste att han förväntades följa med.

"Ja, jag har inte övernaturliga krafter precis." flinade Eira lätt till med en menande blinkning till dem båda. Dessutom var hon trött med värkande muskler, men det tänkte hon inte erkänna för någon av dem. Hon var ovan vid att röra sig just på detta sätt så det var inte konstigt egentligen.
De satte sig till bords och Eiras blöta skjorta satt som klistrad på henne.
"Jo, du Tor." sa hon slutligen och mötte hans blick med ett nervöst leende.
"Mitt namn är Eira, inte Eivin." sa hon nästan tyst som i en viskning och såg spänt på honom.

Tor verkade något förbryllad först.
"Vänta va? Ta det från början tack", sade Tor förvirrat. Loke kunde gott tänka sig att han var förvirrad över att mannen han trodde var en man, och även berömt, helt plötsligt var en kvinna.

Eira kastade en något nervös blick på Tor och sedan på Loke. Varför var detta jobbigare än att avslöja för Loke? Kanske för att Loke redan listat ut det och det var lika bra att erkänna. Nu visste hon inte riktigt var hon skulle fly och rädslan att bli avslöjad och satt inför rätta fanns där.
"Jag är en kvinna." sa hon och drog efter andan.
"Den korta versionen är den att jag letar efter min bror och det inte är säkert för kvinnor efter vägarna." avslutade hon det hela och väntade sedan på sin dom.

Tor nickade, tog in informationen.
"Modigt, många skulle inte ta den risken." han tog en kort paus innan han fortsatte. "Men jag tänker inte ange dig. Loke hade säkert en mening med att bjuda in dig i sitt hem. Så vad är er plan, och varför vill ni ha med mig?" frågade han.
Loke log - Tor kände honom väl, och var inte dum. Han hade listat ut att de ville något, annars hade de inte avslöjat henne.
"Vi reser till Miklagård för att leta upp hennes bror, och du följer med oss." Loke gav honom inte ens något val, men visste också att han inte behövde det. Tor var uttråkad i den lilla byn.

Eira log snett då hon inte visste vad hon skulle säga. Modig hade hon inte precis känt att hon skulle vara. Hon hade länge tänkt på det och det hade varit hennes sätt att fly. Då fadern dog hade hon inget kvar där att göra och hon ville söka efter brodern. Hon hade aldrig känt sig hel utan honom och hennes make ville hon helst bara strypa.
Dock var hon glad att han tog det bra och att han inte skulle avslöja henne.
"Tack." sa hon slutligen, till allt, hans ord och handlande.
Att Tor listat ut att de ville ha honom med förvånade inte henne precis.
"Om du vill förstås, det var där skeppet tappade bort honom, dit de skulle." förklarade hon.

"Vad som helst är bättre än att sitta fast här", sade Tor med ett leende.
En sak som faktiskt förvånat Loke var att Eira ännu inte frågat vad två gudar gjorde i Midgård. Kanske var hon blyg, kanske hade det rent av inte fallit henne in att fråga. Egentligen spelade det väl ingen roll heller.

"Sitter du fast här?" undrade hon med ett liter flin. Hon hade bara trott att de var här på visit för att det roade dem. Att det var tråkigt att bo i Asgård år ut och år in i evigheter. Här skedde det väl ändå mer? Folk dog och nya kom till liv och det hände saker hela tiden om än det vara var att skörda rovor.