HP-roll [PRS]

Trolldryckskonsten hade varit ovanligt lugn, kanske eftersom att vi hade den med Hufflepuffarna och de var otroligt tysta och försiktiga trots att Snape svepte runt oss alla och gav syrliga kommentarer vart eftersom, men när vi hade trängts ut ur den lilla hålan utbröt livliga disskusioner, bland annat ifrågasatte några Snapes metod att undervisa och en annan klagade högljutt om såret på knät där trolldrycken läckt in. Jag och alla andra i min årskurs gick tyst tillbaka till uppehållsrummet, där de flesta av oss förberedde sig för att åka hem i jul och bland dem hörde jag och Jade. Imorgon skulle vi gå upp tidigt och äta frukost och sedan hinna med tåget från Hogsmeade-stationen till Kings Cross.
Eller, det var i alla fall planen. Varje år hade planen att hinna äta frukost varit densamma, men tack var en viss person (*host* Jade *host) hade vi varit tvugna att kuta efter vagnarna. Dels för att hon sov så länge och dels för att en hungrig Jade är bokstavligt talat livsfarlig. När vi skulle åka hem det andra året hade hon nästan tagit ihjäl mig genom att välta en massa saker (bland annat).
Även om Jade var… well, så som Jade var, så betydde hon mycket för mig. Jag menar, hon var ju som en spegelbild, fast tjej och även om jag var arg eller sur på henne kunde jag inte vara det i mer än ett dygn. Okej, kanske inte bara ett dygn, som nu när det här hände med Amormentian och allt. Jag suckade och började slänga kläder och andra saker i kofferten och under den så kallade ’arbetsprocessen’ hann Jade sticka in huvudet i sovsalen och informera mig att vi sen skulle gå till Hogsmeade för att köpa julklappar. Att köpa julklappar i Hogsmeade var något vi gjort sedan tredje året, för trots att mamma och pappa och alla släktingar på mammas sida någon gång varit där byttes ju grejer ut, så de kunde aldrig lista ut vad vi köpt. När jag vikt den sista tröjan och satt in i kofferten stängde jag den och tog på mig en tjockjacka, innan jag gjorde Jade sällskap till den lilla byn nära slottet.

Draco kollade storögt på mig när jag uttryckt mig.
"Va? Hurdå?" Han flämtade.
Jag berättade min plan för honom utanför porten in till slottet och han lyssnade nyfiket och sken med ens upp som en sol.
"Okej jag trodde aldrig jag skulle säga det Vi, men du är ett geni! Jag måste ner till Hogsmeade på en gång!" Han sköt iväg som ett skott mot uppehållsrummet för att hämta det han behövde ha med sig och jag antog att det innebar att jag hade fått uppgiften att fixa resten.
En dag tidigare hade Daphne överhört Pansy på tjejernas toalett när hon ivrigt berättade för sina vänner om hur Draco bjudit hem henne över lovet och Pansy var säker på att det kunde leda från det ena till det andra. Detta hade sjävklart varit en lögn då Pansy endast tvistat Dracos ord när han egentligen försökte få henne att lämna honom ifred då han försökte koncentrera sig på sin Trolldrycksläxa. Men det visste självklart inte Daph och hon hade rusat ut från badrumsbåset för att finna Draco och slänga sitt missnöje i hans ansikte genom att berätta hur han skulle dra åt skogen. Draco hade aldrig vågat erkänna fullt ut att han varit kär i Daphne i tre år nu då han alltid varit en väldigt instängd person precis som jag själv.
Det var detta som slog mig. Han behövde erkänna detta för Daph framför ögonen på Pansy för att hon skulle sluta terrorisera honom och jag hade den perfekta planen.

Jag skyndade mig in i stora salen och mot Slytherinbordet där jag snart fick syn på Blaise, Theo och Pansy.
"Hej hej." Sa jag kort och slog mig ned framför dem.
"Hej Vi, var du här igår kväll när Filch fick halva tavelväggen nedriven av Peeves?!" Blaise skrattade.
"Det var kaos! Han jagade honom genom hela skolan!" Theo garvade när Pansy slog handen för munnen i en fnissattack.
"Nej jag missade det, seriöst?!" Jag kollade roat på dem.

Jag och Jade sprang ikapp till Hogsmeade. Byn såg ut som en såndär vy som fanns på mugglarjukort, med snötäckta tak, sättet som ljuset sken ut ur fönstren och som snöflingorna virvlade runt oss. Jade och jag köpte först presenter till släkten på bland annat Honeydukes och Zonko's och till alla våra kompisar i skolan blev det lite överallt, beroende på vem man köpte saker till. Precis när vi skulle dela på oss för att köpa presenter till varandra, drog hon i min arm och jag vände mig om.
"Jaden", mumlade Jade fundersamt och hennes blick hade fastnat på någon i närheten av oss. Jag kunde inte se vem, men jag antog att det var typ Malfoy med tanke på halsduken.
"Borde du inte köpa nåt till Violet och Andy, trots allt? Jag menar... även om mamma och pappa inte gillar dem..."
"Vaddå sadu?" utbrast jag förvånat. Jade hade inte varit den mest stöttande.
"Jag sa att du kanske borde köpa julklappar till VIOLET MALFOY och ANDY VAD-HAN-NU-HETER-I-EFTERNAMN-JAG-BRYR-MIG-INTE!" skrek hon i mitt öra.
"Jag hörde ju, men varför?" muttrade jag surt och knuffade undan henne.
"Jo men ni är väl kompisar ändå, och en gång köpte du en present till en hufflare du hade hjälpt på förvandlingskonsten en enda gång!"
Jag öppnade munnen för att skrika tillbaks, men sen insåg jag att Jade inte visste om kriget mellan oss. Jag vet inte om Andy var inblandad, men eftersom att han och Violet känt varandra så länge så hade han nog temat med dem istället.
Jag suckade och vände mig om för att strosa till Tomes &Scrolls, den gamla bokaffären, för att köpa något till Violet och efter att jag hade valt en bok som verkade någorlunda bra skyndade jag mig till Gladrags Trollkarlskläder för att köpa ett par strumpor som skrek när de stank för mycket åt Andy.
Efter det bokstavligen sprang jag till Dominic's Maestro Musikaffär för att köpa ett instrument åt Jade, för trots allt älskade hon musik.
När jag köpt allt hade jag bara en enda kasse (*host* osynlig krympningbesvärjelse *host*) mötte jag Jade vid Hog's Head. Jade hade fem otroligt stora kassar (när hon var på väg att fylla den sjätte hade jag faktiskt varit snäll och hjälpt henne) och vi gjorde sällskap med varann tillbaka till slottet.

Jag hade hunnit med mycket den dagen. Bland annat bjudit in halva årskursen till julklappsbyte i uppehållsrummet vilket folk blivit väldigt exalterade över. Nästan alla hade på direkten rusat ned till Hogsmeade för att in i det sista handla julklappar vilket jag redan gjort en halv månad tidigare. Jag föredrog att alltid vara i god tid när det gällde julklappar för då misstänkte aldrig någon vad de skulle få i julklapp när man var nere på shoppingrunda. Jag hade precis bytt om till en virkad grön jul kofta och jag stod vid min säng där jag hade buntat ihop alla julklappar.
De flesta skulle fira jul hemma så det bästa var att utbyta klappar nu dagen innan hemgång.
"Vilket stort paket!" Jag hörde Daphne pipa till med ett lyckorus när hon i smyg läst etiketten på ett större silvrigt paket som jag slagit in åt henne.
"Daph! Sluta tjuvkolla nu!" Fräste jag med ett flin och hon fnissade och strök händerna över sin tunika medan hon speglade sig. Jag hade för ett tag sedan köpt en julklapp till Jaden också, men det var innan vi började bråka så jag var nu osäker på om jag skulle ge honom den guldfärgade ringen. Det var ingen vanlig ring, utan man kunde skicka små meddelanden inuti den till varandra. Jag hade självklart den andra ringen liggandes i nattduksbordet.

Tio minuter senare skyndade vi oss ned till uppehållsrummet som redan var packat med elever, både de som ville vara med i julklappsbytet och några nyfikna yngre som bara vill se vad all uppståndelse handlade om. Jag lät mina inslagna julklappar sväva bakom mig och lägga sig framför mig på golvet där jag satte mig framför brasan. Det var alltid så fint pyntat i Slytherins uppehålls rum under juletider. Ett grön eldsken från spisen, en stor silverpyntad julgran stod i ena hörnet, girlanger hängde längs väggarna och det fanns till och med en mistel i taket.
Andy lunkade nedför trappan med famnen full av paket och höll nästan på att snubbla. Ett paket åkte ned i golvet och han plockade snabbt upp den.
"Jag hoppas inte det där var mitt paket Westhope!" Utropade Theo och de flesta började skratta.
"Synd!" Andy lade på sig en valp min när han gick mot mig och slog sig ned bredvid mig.
"Hej på dig snygging, är du ledig ikväll?" Sa Andy lågmält så bara jag hörde honom. Jag flinade och slog honom på armen till hans stora nöje.
"Om inte någon köpt en ny Gobbstensplatta till mig i år så svär jag på att jag konverterar till någon annan skola!" Spottade Theo ur sig.
"Åh äntligen! Snälla säg att ingen har köpt en åt honom!" Utbrast Pansy, jag fnissade och skakade på huvudet med de andra. Theo tittade surmulet runt på alla.

Snart var alla nere, till och med Draco som såg ut att kallsvettas av nervositet. Jag reste mig upp och harklade mig.
"Hej! Nu tror jag alla är här, så jag tänker börja med att dela ut mina julklappar. Kom ihåg, detta är för skojs skull så ingen är tillåten att ta illa upp om de inte får paket av de personer de själva köpt julklappar till!" Sa jag högt och jag plockade upp några klappar och gick runt.
"Här Theo! Det är ingen Gobbstensplatta men jag tror du kommer gilla den ändå!" jag sträckte ned ett avlångt paket till honom och han flinade nöjt. Det var ganska tyst där inne men på ett behagligt sätt då alla var nyfikna.
"Tack Vi." Jag fortsatte och delade ut mina klappar till Andy, Blaise, Daph, Astoria, Vince, Greg och Pansy som gav mig en oförstående blick när hon insåg att jag köpt något till henne.
"Vänta nu! Du har köpt till typ alla utom din egen bror? Betyder jag så mycket för dig?" Draco såg paff ut där han satt i ena fotöljen. Alla började skratta.
"Hush! Inte ta illa upp sa hon ju!" Skrattade Millicent Bullstrode. Dracos ögon smalnade mot mig och jag började fnissa hysteriskt.
"Ta det lugnt, du får din julklapp på julafton hemma!" Sa jag med en blinkning. Han höjde ögonbrynet.
"Okej, detsamma isåfall!" Han försökte låta snorkig när han gömde mitt paket bakom ryggen. Vilken mupp han var!

De andra började gå runt och dela ut sina paket en efter en när jag slagit mig ned vid Andy igen.
"Vi, denna är till dig och Andy." Sa Daphne med ett flin när hon gick sitt varv runt. Det blev knäpptyst i rummet.
"Till..."
"Oss?" Andy och jag talade förvirrat i munnen på varandra.
Hon nickade entusiastiskt när jag tog emot den. Eftersom ingen annan öppnat sina paket än så fick vi otåligt vänta.
Pansy delade ut paket till sina väninnor och sen gav hon Blaise, Theo och Draco varsitt paket. Draco nickade och harklade sig som tack.
"Din tur Draco." Sa jag ivrigt och han bet sig i läppen nervöst.
"Ta mig sist, jag har en speciell julklapp." Sa han och alla gav honom förvånade blickar.
Jag tog emot paket av Astoria, Theo, Greg, Blaise och när det var Andys tur att dela ut paket så gav han mig ett fyrkantigt tungt paket som jag direkt förstod att det var en bok och jag skulle precis lägga ned den bland de andra paketen och tacka när han tog tag i mitt ansikte och gav mig en långvarig kyss inför alla i rummet. Det var tyst en sekund. Bara en sekund, för sedan började självklart Theo tjuta till.
"WOooh! Andy går all in!" Daphne reste sig upp och pekade.
"DÄRFÖR fick ni ett gemensamt paket!" Sa hon exalterat. Nästan alla i rummet bussvisslade och klappade händerna. Jag kunde dock inte fokusera på något annat än Andys mjuka läppar och hans doft av mint och kanel. Jag fick tyvärr slita mina läppar från hans innan det började bli kaos i rummet och jag gav honom ett leende. Min blick trevade sedan bort till Draco som missnöjt satt bakåtlutad och såg på med ett ögonbryn höjt.

"Nu är det din tur Draco." Sa Pansy och såg förväntansfull ut. Draco smackade lite och snörvlade till varefter både han och jag slängde en diskret blick mot Daphne som deppigt kollade ned i golvet.
"Okej." Sa han och reste sig upp.
"Eftersom min syster är en otacksam liten apa så får hon ingen julklapp idag." Sa han och vi skrattade när han böjde sig ned efter den största julklappen han hade bredvid sig.
"Här Theo." Sa han och räckte över det stora paketet och Theo sken upp.
"DET ÄR EN GOBBSTENSPLATTA!" Utbrast han.
"Nej Nott, det är en toalettsits." Svarade Draco med allvarlig min som fick alla att bryta ut i applåder igen. Theos blick mörknade en sekund men han smekte nöjt sin present som han mycket väl visste var en Gobbstensplatta.
Han delade ut presenter till Blaise, Greg, Vince, Andy och Astoria varefter han gick fram till brasan där han hastigt schasade iväg mig och Andy från misteln.
Jag såg hur Pansys blcik var förfärad då hon inte fått någonting än och Draco mötte hennes blick i en sekund.
"Mitt sista paket är väldigt speciellt för mig. Det skulle ha varit ännu mer speciellt om inte Westhope snodde min idé och var tvungen att sluka min syster hel." Han pausade och kollade på Andy som höjde händerna i en fredsgest. Sedan vände han sig och kollade mot Daphne.
"Daph..." Hon kollade upp på honom chockat.
"Jag kunde inte komma på vad jag skulle ge dig i julklapp för jag är usel på att shoppa." Började han men blev avbruten av Theo.
"Åh nej kompis! Det är du inte!" Theo hade slitet av en bit papper från sitt stora paket för att få bekräftelse om vad det var och han totalt sken. Vi fnissade och skakade på huvudet.
"Tyst Nott!" Fräste Draco.

"Och eftersom jag inte kunde hitta något materiellt att ge dig så tänkte jag bara berätta för dig att jag varit dödligt förälskad i dig sedan den andra årskursen och jag har aldrig vågat öppna truten och berätta det." Sa han snabbt och såg ut att vara helt torr i munnen. Daphne satte sig med rak rygg och hade stora uppspärrade ögon.
Draco gav ifrån sig ett nervöst skratt.
"Jag skulle uppskatta om du inte lämnade mig själv under misteln Daph." Sa han bedjande och Daphnes ögon fylldes av tårar då hon sköt upp som ett skott från sin sittplats och kastade sig runt halsen på Draco varefter hon kysste honom. Alla skrek till av förtjusning och applåderade ännu högre än tidigare och jag kollade snabbt mot Pansy vars underläpp började skaka. Hennes ögon var blanka och hon vände sig till Blaise och verkade ursäkta sig för något varefter hon skyndade sig ut från uppehållsrummet. Jag kände en liten olustighet i magen när jag såg porten slås igen efter henne men jag kollade upp på min bror när han gav mig en snabb klapp på axeln.

När jag och Jade hade kommit tillbaka till uppehållsrummet hade några elever julpyntat. Det cirkulära, ljusblå rummet hade girlanger i silver och blått och brons, det var en mistel vid brasan och det var till och med en julgranoch dessutom hade Lilith samlat en grupp från vår årskurs (Anthony och Terry bland annat) och alla höll i en hög julklappar.
"Där kommer ni!" Strålade hon och klappade i händerna. "Sätt er och så ska vi ha julklappsutdelning!"
Jade tvekade inte en sekund innan hon satt sig och drog ner mig brevid sig.
"Jaden du kan väl börja?" Ropade Lilith, trots att det redan var knäpptyst.
"Åh, jaha… här, Lilith". Jag skickade min present till henne, vilket var lakritsstavar i nya smaker då jag visste att hon älskade dem. Lilith log och tog dem till sin hög presenter innan vi fortdatte så.

"Min då?" Gnällde Jade när vi bar upp våra presenter till sovsalarna.
"Din frå vänta till hemma", svarade jag och knuffade mig förbi henne och hon tapade samtidigt alla sina paket med en ljudlig duns i golvet. Jag himlade med ögonen åt hennes gnällande och skyndade mig från hennes onåd, men i ögonvrån såg jag hur Anthony snabbt var framme vid henne och hjälpte henne bära upp dem.

Eftersom det trots allt snart var jul så kände jag mig lite extra generös då jag skyndade mig upp i sovsalen och hämtade Jadens paket. Jag tänkte inte lämna det till honom personligen men en liten lapp inuti paketet noterade att den var från mig iallafall.
"Vi vart ska du någonstans?" Frågade Andy som var snabb upp på benen när jag skyndade mig genom uppehållsrummet.
"Jag kommer om en liten stund... Tjejgrejer." Ljög jag lite hektiskt och fortsatte. Han hade inte ifrågasatt det.
Jag gick en trappa upp för att försöka ta reda på vart Ravenclaws uppehållsrum låg men förgäves gick det inte som jag tänkt mig. Hade det inte varit för att en förstaårselev från elevhemmet hade skuttat fram bakom ett hörn innan jag hann vända och gå tillbaka, så hade jag nog spolat ner julklappen istället.
"Hej du..." Den blonda lilla flickan stannade till och kollade på mig med ett förvånat ansiktsuttryck utan att säga något.
"Kan du lämna det här paketet till Jaden Woodley? Han går femte årskursen i Ravenclaw." Sa jag snabbt och höll ut det lilla gröna paketet. Hon började med ens se misstänksam ut.
"Vem ska jag säga att det är ifrån?" Jag flinade åt hennes ord då jag visste vad hennes reaktion skulle bli.
"Violet Malfoy." Sa jag kort och förstaårseleven spärrade upp ögonen.
"Malfoy?" Hon lät lite skrämd nu och var snabb att ta emot presenten för att rusa runt ett hörn.
Det var mörkt i korridoren och jag insåg att det var lika bra att ta sig tillbaka till uppehållsrummet nu innan Filch skulle komma på någon idiotisk anledning till att straffa mig.
Ett par dova snyftningar hördes från avstånd och jag stannade till. Nej Violet, låt det vara, detta angår inte dig. Men ack, min nyfikna sida tog återigen över och jag trippade försiktigt ned en trappa igen och gick mot köket. Staven var i högsta hugg framför mig ifall någonting oväntat skulle dyka upp och snyftningarna blev klarare och klarare för varje steg jag tog. Jag skulle precis börja anta att ljudet kom ifrån Missnöjda Myrtle som svepte igenom skolans avlopp, när jag såg en ihop hukad skepnad sitta på golvet med huvudet begravt i knäna. Pansy.

Jag hade tagit fram Violets julklapp ur kassen och funderade på om jag verkligen skulle skicka den till henne eller inte, men mina tankar avbröts av att någon knackade mig på axeln.
"Vad!?" fräste jag och snodde runt och möttes av en förstaårselev med skrämda ögon. Jag kände igen henne som en av flickorna som inte hittat till Stora Salen. "Åh, förlåt. Trodde du var min syster." Tydligen hade jag åtminstone ett ganska mjukt tonfall, för hon sträckte på sig och log.
"Du är Jaden Woodley, eller hur?" frågade hon och jag nickade. "Åh, för här har du en present från Violet Malfoy." Innan jag ens hunnit fråga något mer hade hon lagt paketet i mina händer och försvunnit.
Jaha, då får jag väl skicka min present till henne då. Kanske med en ursäkt också, tänkte jag och fäste den tunga julklappen vid vår familjeugglas fot. Gregor/Hillary/Quentin hoade missnöjt men flaxade iväg. Jag suckade och placerade det lilla paketet bland de andra jag fått och precis när jag skulle sätta mig ner på sängen stack Michael in huvudet.
"Du Jaden, det är några Slytherinare som bråkar därute vid Myrtle's toalett!"
"Igen?" frågade jag förvirrat. "Är du säker på att de typ inte bara har en catfight?"
Ända sedan vi träffade varandra, jag och Michael, hade vi sagt 'catfight' till småbråk. Michael skakade bestämt på huvudet.
"Jag tror inte det, iallafall. Hon prefekten är typ skitförbannad på nån tror jag. Och Padma vill att du ska komma. "
Prefekten...
"Aha, hon det där bullsdogsfejset..."
Michael himlade med ögonen.
"Jamen du träffar henne oftare än jag gör när ni patrullerar i korridorerna och ändå vet jag vad hon heter. Det är ju tragiskt vilket guldfiskminne d-" Michael hann inte längre med sin predikan när jag kom på namnet.
"Parkinson! Pansy!"
"Tog dig tillräckligt lång tid", skrattade Michael. "Men i vilken ordning?"
Då skakade jag på huvudet och stämde in i Michaels skratt. Mitt namnminne var ju inte så dåligt egentligen, men nu hade det svikit mig.
"Kom nu då, Jaden", frustade han och vi småjoggade till Missnöjda Myrtles toalett till mitt missnöje. Michael viskskrek att vi kanske missade allt drama och action om vi slöade, för de duellerade tydligen för liv och död nu och till min förvåning stod inga Slytherinare där, bara Ravenclaware.
"STOPP! SLUTA!" tjöt Padma och viftade med armarna, men vågade inte gå mellan de två som duellerade i rädslan att själv bli träffad.
"DIN LILLA BITCH! GÖR NÅTT RÄTT FÖR EN GÅNGS SKULL!" vrålade Pansy(eller Parkinson, men jag antar att hon heter Pansy). "Diffindo!"
Personen mitt emot henne avvek besvärjelsen och den träffade en spegel. Hjärtat stannade i halsgropen när jag fick ögonkontakt med Pansys motståndare.
Varför hade hon hamnat i bråk igen? Veckan innan julafton dessutom, nu när alla skulle vara glada och generösa?

"Pansy?" Sa jag lågt och såg hur hon stelnade till varefter hon kollade upp med vått aniskte.
"Lämna mig ifred." Sa hon lågt,men kom igen? Jag var ju Violet Malfoy så det skulle vara minst troligt att jag skulle vända om och gå just nu. Istället satte jag mig på huk framför henne.*
"MEN FÖRSVINN!" Pansy var lyrisk av ilska och då, just i den stunden så slog det mig.
"Hej du,jag visste inte när jag parade ihop Draco och Daph att det skulle komma till dessa konsekvenser..." Sa jag under andan och Pansy stelnade till och kollade upp på mig brinnande ögon.
"Du? Det var du som parade ihop dem?" Jag nickade åt henne och hon ställde sig snabbt upp och jag var snabbt tvungen att rycka mig upp på benen jag med.
"DU ordnade den här kvällen så det här kunde ske!" Utropade hon och jag ryckte lite på axlarna med ett nätt leende.
"Ja, jag var ju tvungen att göra något innan du satte dina klor i min bror." Sa jag och krökte munnen. Pansy skrek ut av ilska när hon drog fram staven och jag svepte fram min lugnt.
"Petrificus Totalus!"
"Colloshoo!"
"Entomorphis!"
"Petrificus Totalus!" Jag skuttade av och an för att inte bli träffad av hennes ursinniga anfall och hon skrek tillslut ut det sista hon orkade.
"DIN LILLA BITCH! KAN DU INTE GÖRA NÅGOT RÄTT FÖR EN GÅNGS SKULL! DIFFINDO!"
"Protego!" Jag avväpnade snabbt trollformeln som studsade iväg och såg hur Pansy knäsvagt föll ner på golvet helt utmattad.
"VIOLET VAD ÄNDA IN I..." Jag frös till och vände mig om för att se en hop Ravenclaware som nyfiket tittade runt hörnet. Jaden stod längst fram med rynkad panna.
"Hush, lägg dig inte i." Sa jag lugnt till honom och han gav mig en förvirrad min och tog ett steg mot mig. Jag ignorerade det hela och gick istället fram till Pansy som låg och andades tyst på golvet och jag sträckte henne min hand.
"Hur mår du nu?" Frågade jag tyst och Pansy snörvlade till och stödde sig på armbågarna.
"Bättre..." Hon tog mitt grepp och jag drog upp henne på fötterna. Jaden kom fram uppenbart förvånad.
"Vad vill dudå?" snäppte Pansy.

Jag var tvungen att himla med ögonen.
"Trevligt att träffa dig med, Parkinson", hälsade jag. "Trots att du är prefekt är det strängt förbjudet att utöva någon sort av magi i korridorerna."
Pansy spärrade upp ögonen. Hon antog nog vart det här skulle leda.
"Jamen! Du kan ju inte bara-!" började hon och jag avbröt henne.
"Tyst med dig!" fräste jag. "Och trots att du varit hundra procent medveten om det gjorde ni det ändå. Varför inte göra det ute, eller undvika bråk?"
Violet insåg också vart det skulle leda och spärrade upp ögonen på samma sätt som Pansy gjort. Jag kunde inte hindra läpparna att krökas i ett hånfullt leende.
"Tjugo poäng från Slytherin", informerade jag dem.
"TJUGO!? Är du helt sjuk i huvudet!?" tjöt Pansy och sträckte hotfullt på sig.
Jag skakade på huvudet som en missnöjd lärare.
"Tjugo poäng, sa jag. Från båda. Ledsen Violet, men det finns faktiskt en väldigt tydlig regel om att någon sorts magiutövning i korridorerna är strängt förbjuden och ska straffas."
Med de orden som mina sista åt de två tjejerna vände jag mig om och strosade tillbaka mot hopen med mina kompisar. Jag tror jag hörde Pansy muttra varför jag inte sagt förlåt till henne. Michael log stort och vi high-fivade.
"Snyggt, bro! Såg du deras miner!?" ropade han.
"TYST!" väste Padma och armbågade min kompis i revbenen.
"Vadå?" utbrast han, minst lika högt, och masserade det smått ömma stället under bröstkorgen.
Padma himlade med ögonen.
"Är det värt att bli av med femtio poäng och skaffa kvarsittning till oss alla i ett år för att vara högljudd?" frågade hon. Michael skakade på huvudet. "Trodde väl inte det."
"Det finns en anledning till varför man är i Ravenclaw och då ska man vara smart, men det stämmer inte in på dig så man undrar ju vad Sorteringshatten tänkte med", sa jag och Michael blängde på mig.
"Äh, håll käften. Du borde väl inte säga så mycket", flinade han och jag armbågade honom på samma ställe som Padma.

Jag och Pansy stod frusna på plats och kokade av ilska efter Jadens påhopp och jag ångrade djupt att jag gett honom en julklapp. Han hade inte ens lagt ner en knuting på mig trots att det var jul.
"Vilken kackerlacka..." Väste jag när vi såg ravenclawhopen slingra sig runt hörnet under skratt.
"Och vart...tror ni att ni är påväg?" Snapes röst ljöd från hörnet där Jadens just försvunnit. Pansy frustade till av skadeglädje och jag slog handen för hennes mun medan jag själv skakade av tyst skratt.
"Vi var på möte hos Umbridge, sir." Ljög Jaden snabbt. Eftersom vi inte kunde se någonting så stod vi bra tysta och lyssnade på vad som försiggick på andra sidan väggen.
"Nå Mr. Woodley, hur kommer det sig att jag inte såg er inne på hennes kontor under de senaste trettio minuterna? Jag var precis där." Snape pratade i sin vanliga monotona röst.
"Jaden din idiot." Hörde jag någon av de andra eleverna väsa.
"50 poängs avddrag och det vankas straffkommendering för er alla. Befinn er på mitt kontor imorgonbitti klockan 5, kom inte sent." Sa han högt
"Karma." Viskade Pansy och jag gjorde en liten segerdans, hon verkade dessutom ha glömt bort vår tidigare konflikt.
"Men sir? Vi ska ju åka hem imorgon klockan 11!" En flickas röst pep.
"Då är det väl bäst att ni släpar era trångsynta skallar tillbaka till sovsalarna och packar klart redan ikväll? Ni ska transportera de andra elevernas packning hela förmiddagen. Se så, försvinn ur min åsyn!" Sa han strängt och vi hörde hur fotstegen från en massa människor försvann.
"Shit!" Viskade jag och drog med mig Pansy i snabb gångtakt mot hörnet på andra sidan och vi var precis en sekund från att runda det när:
"Malfoy och Parkinson, stanna omedelbart." Fan också Snape hade hunnit ikapp oss. Varför var vi så hämndlystna att vi var tvungna att stanna och tjuvlyssna. Vi stannade mitt i steget och gav varandra misstrogna blickar varefter vi vände oss mot läraren.
"Godkväll sir!" Sa Pansy med en löjligt flickaktig röst.
"Varför är ni uppe och svassar såhär dags?" Vi visste inte vad vi skulle svara på den frågan men jag improviserade.
"Vi letade efter dig sir." Sa jag snabbt och fördömde mig själv i huvudet för att jag sagt just det.
"Vad vill ni mig?" Snape höjde på ögonbrynet. Och där kom frågan jag omöjligt kunde ljuga mig igenom.
"Ehm..." Jag suckade.
"Jag tänkte väl det. 20 poängs avdrag och straffkommendering till er båda! Se till att befinna er på mitt kontor prick klockan 5 imorgonbitti, schas nu!" Han viftade iväg oss med en handgest.