Lebolia

Sry för dålig uppdatering. Håller för tillfället på med kapitel 6. Det händer inget spännande just nu, i not, men det kommer komma sedan, jag lovar! Hoppas ni fortfarande bevakar och läser denna berättelse =)

Klart jag fortfarande bevakar :-)

Klart vi bevakar!
Svårt att inte bevaka den här!

Okej, jag är hemskt ledsen för inaktiv uppdatering, men här kommer kapitlet (äntligen )

Kapitel 6.


Simon gäspade och sträckte på sig. Idag var det dagen då hans gammelmoster Abluna vann den där musiktävlingen. Han öppnade ögonen och väntade sig se affischerna på drakar och monster. Ett ögonblick undrade han var han befann sig när han såg ett helvitt rum och två andra pojkar som sov. Sedan kom han på var han var: i Lebolia, tillsammans med Ludvig, Oskar och tjejerna! Han hoppade upp ur sängen och slet av Ludvigs täcke. Han gnydde lite medan Simon gick fram till Oskar och kittlade honom under foten. Oskar fnissade svagt och öppnade ögonlocken.
’’Upp med er! Frukosten är här!’’ ropade han och tog fram en frukostbricka som låg på ett bord vid fönstret. ’’Kolla! Vi har fått ett bröd som ser jättegott ut!’’ Oskar reste sig sömnigt upp ur sängen och Ludvig satte sig upp och tog på sig sina svarta glasögon.
’’Vi äter den med tjejerna!’’ sa Oskar glatt: han hade tydligen piggat upp sig lite.
’’Visst!’’ sa Ludvig och gäspade. ’’Men det skulle passa bra med lite mer sömn.’’
’’Kom igen’’, sa Simon och skrattade. ’’Så trött är du väl inte?’’ Ludvig skakade på huvudet så de tog brödet och gick ut och knackade på hos tjejerna.
’’Hoho! Killarna anropar tjejerna! Vi vill äta frukost med er!’’ ropade Ludvig och bultade på dörren. Ingen öppnade. Simon satte sig på huk och lutade sig mot väggen. Efter ungefär tio minuter öppnade dem dörren. Då var de påklädda och färdiga. Man såg att Isabelle kämpat med frisyren: hon hade gjort det vågigt och satt det i en lång tofs på ryggen. Simon såg plötsligt en utstrålning från henne. I sitt huvud såg han sig själv och Isabelle i ett enskilt rum, ensamma. De stod nära, väldigt nära varandra. Han slog genast bort tanken. Det skulle ändå aldrig hända.
’’Ska vi äta frukost då?’’ frågade Oskar.
Philippa fnissade.
’’Den har vi redan ätit!’’
’’Men schysst!’’ utropade Simon. ’’Ska ni sticka till Träningscentret utan oss eller?’’
’’Ja, vi tänkte göra det’’, sa Cissi irriterat. ’’Gå in och ät er frukost så går vi upp utan er.’’
Ludvig och Oskar suckade och gick in till deras rum tillsammans med Simon. Tjejerna fortsatte sedan ensamma upp till Träningscentret.

Philippa, Cissi och Isabelle mötte två väldigt konstiga typer på vägen upp. Bland annat mötte de en kvinna som luktade konstigt med en tjock päls på sig. Inte då en sådan päls som rika människor har på sig, utan som ett skynke; ungefär som familjen Hedenhös i julkalendern hade. De mötte också en man med kritvit hud: klädd i svart frack med svarta solglasögon och en svart hatt.
’’Vad är det för dag idag?’’ frågade Philippa när de kommit ut ur hissen.
’’Torsdag den 10 december’’, svarade Isabelle henne. ’’Ånej!’’ sa hon sedan. ’’Jag kommer att missa Nobelfesten!’’
’’Nobelfesten?!’’ suckade Cissi och vände sig mot henne. ’’Allvarligt talat?’’
’’Vadå då? Är det fel eller? Jag har tittat på den sedan jag var fyra år. Klänningarna är så fina.’’
Cissi kvävde en fnissning och Isabelle blängde på henne. De kom fram till Träningscentret där en dam stod vid en disk. Man behövde tydligen betala för att få komma in.
’’Hej, vi skulle vilja komma in it’’, sa Cissi. Damen log.
’’Tyvärr’’, sa hon. ’’Men det är bara vissa speciella personer som får komma in gratis. Alla andra måste betala memo.’’ Cissi antog att memo var valutan i Lebolia så hon sa:
’’Men om vi inte vill betala då?’’
’’Då får ni nog gå härifrån’’, sa damen då. ’’Antingen så går ni eller så betalar ni.’’ Damen hade samma vänliga röst som förut; det lät som om hon pratade med en grupp olydiga fyraåringar.
’’Okej då’’, sa Cissi väldigt irriterat. ’’Om vi säger våra namn då, får vi se om vi kommer in.’’
’’Säg era namn’’, sa damen då.
’’Cissi Eldberga’’, sa Cissi. ’’Philippa Asserlund’’, sa hon sedan och pekade på Philippa, ’’och Isabelle Bäckstrand’’, sa hon samtidigt hon pekade på Isabelle.
Damen bleknade en aning. Det märktes att hon inte var beredd på detta.
’’Kom in, kom in’’, sa hon snabbt och nervöst. Cissi blängde på henne och de tre tjejerna gick in.
’’Ska det vara så svårt att släppa in folk?’’ muttrade Cissi och tog av sig de svarta vinterkängorna när hon såg en skylt: TA AV ER SKORNA.
De gick in, men de såg inte det som de trodde de skulle se. I deras huvuden trodde de att de att det skulle vara tyngdlyfter, och sådant, medan det egentligen var träning i bågskytte, magi, tyngdlyftning och brottning, spjutkastning och en hel del andra saker. Förbryllade bestämde de sig för att dela upp sig så de hann med många olika stationer. Cissi gick till stationen där man kunde lära sig brottning (vilket hon redan kunde), Isabelle gick till bågskyttet och Philippa till en station där man kunde lära sig om växter i Lebolia. Cissi överglänste alla i brottningen, vilket inte var så konstigt, för hon brottades med killarna varje rast. Isabelle var inte en höjdare på att skjuta med pil och båge, men tillräckligt bra för att få ett “bra gjort” av tränare inklusive ett uppskattande leende. Philippa hade lite svårare med växterna, hon blandade ofta ihop dem med en del växter i Sverige och Europa som hon var väldigt duktig i. Efter en halvtimme hade de gått igenom tre stationer. Ungefär då kom killarna upp till Träningscentret. De hade mindre problem med att komma in; de sa sina namn och kom in. De såg sig om, och sprang sedan mot Isabelle, Cissi och Philippa.
’’Vad har ni gjort här?’’ frågade Simon andfått och kollade på de andra.
’’Bågskytte, spjutkastning’’, svarade Isabelle. ’’Brottning och närstrid’’, sa hon sedan och pekade på Cissi, ’’och växter och språket.’’ Hon pekade sist av alla på Philippa.
’’Ni kan väl också ta två stationer var, helst någon de andra inte tagit. Vi går till baren under tiden’’, sa Philippa.
’’Okej’’, sa Ludvig. ’’Vi kommer när vi är färdiga!’’

Philippa, Isabelle och Cissi satt och drack varsin milkshake när Ludvig och Oskar kom fram till dem.
’’Magi funkade inte vidare’’, sa Oskar med en dyster min. ’’Elementet jord passar inte ihop med magi, det sa tränaren själv. Luft och vatten är bättre.’’
’’Du får se att det går bättre sedan’’, sa Philippa tröstande. Cissi sträckte ut armen för att ta sin choklaadmilkshake. Då kom Isabelle att tänka på en sak.
’’Hördudu, Cissi, hade du inte gips när du kom hit? Och du med Oskar?’’
’’Jo…’’ börjde Cissi. ’’Men ungefär samtidigt vi kommit hit gick jag och Oskar till sjukrummet. De kunde bota brutna ben på någon sekund!’’
’’Jaha, coolt’’, svarade Isabelle då. ’’Kommer inte Simon snart?’’
’’Han är på toa’’, svarade Ludvig. Precis då kom Simon bakom dem.
’’Tjena’’, sa han och satte sig på en barpall. ’’Jag såg en station där man kunde lära sig om Lebolias historia, och jag tänkte att vi kunde gå dit, alla tillsammans. Vad tycker ni?’’ De andra instämde, så de lämnade sina milkshakes och gick ut i Träningscentret igen, där de satte sig vid den tomma stationen där en farbror satt.
’’Ja, jag antar att ni vill lära er om Lebolias historia?’’
De nickade så han började.

Superbra!!!

Hur gamla är de egentligen?

Superbra!

HP_Maja: Tack! De är 12 år allihop.

PPP: Tack! =)

underbart skrivet!

Jättebra Lovisa! ♥

längtar tills nästa kapittel!