Jag som aldrig blir kär

Vad jäkla spännande det är! Meer!!!

tack så mycket här kommer mer

Luna

-Mark, vad ska vi göra? Viskade jag.

-Jag vet inte, sa han. Vi kan nog inte göra så mycket, jag har inte en enda aning om hur långt Daniel är villig att gå heller.

-Jag är rädd, viskade jag.

-Jag med, viskade han.

Det bultade på dörren och Daniel ställde sig med pistolen riktad mot dörren.

-Är någon där?skrek en polis på andra sidan.

Vi var tysta.

-Hallå?skrek polisen igen.

Mark började att titta runt och lutade sig bakåt mot några metallburkar så de började trilla och skramla. Daniel vände sig om.

-Vad håller du på med?! Skrek han.

-Daniel, detta är det bästa för oss allihop, såhär ska det inte vara, sa Mark när han reste mig upp så hansatt igen.

-Daniel, det är polisen. Vi kan höra er därnere och vi vill att ni kommer upp nu! Skrek polisen.

Daniel började hota polisen med att skjuta oss och tillslut så öppnades dörren upp och han började skjuta som en galning. Jag blundade för jag ville inte se om någon blev skadad av kulorna eller värre, dödad. Mark hade satt sig tätt intill mig, jag vet inte om han blundade också, jag vågade inte öppna ögonen för att kolla. Jag hörde bara ljudet av Daniels pistol som sköt iväg skott efter skott, jag kunde höra hur det träffade något på ovanvåningen gång på gång.

Plötsligt så hörde jag inte fler skott, bara klickande så jag tar mod till mig och öppnar mina ögon, då ser jag hur Daniel trycker på avtryckaren på sin pistol, slänger den på golvet och svär. Han sträcker sig efter ett annat vapen som låg på en gammal låda, det var inget jättefarligt tror jag, det var ett stort rör men så såg jag att det var hackigt, liksom små hack lite här och var och de bitarna var uppböjda och vassa. Han hade gjort ett vanligt rör till ett farligt vapen. Jag kände hur jag fick en rysning genom hela kroppen, jag kollade på Mark och han verkade lite förvånad som jag. Steg hördes ovanför trappan och poliserna tog de första stegen ner för trappan.

Spännande!

Awesome!

här kommer lite mer

-Daniel,vi vill att du lägger ner röret och låter dem gå, sa polisen.

Jag såg att det var polisen från sjukhuset, vad var det han hette nu igen? Anton, nej det var det inte men något liknande...Antonio, ja, Antonio.

-Gå iväg annars kommer jag att använda det! skrek Daniel.

-Du behöver inte skrika Daniel, vi kan höra dig. Släpp röret så kommer det gå mycket lättare både för dig och för oss, sa Antonio.

-Jag skriker om jag vill! Skrek han. Stick annars använder jag röret och då blir det inte roligt för någon.

-Om du ens tänker höja röret Daniel, så kommer du att bli skjuten av en av poliserna här vid mig. Jag kan inte hindra dem från att göra det för det är deras order, mina order är att försöka få dig att resonera oc h inte göra något mer fel, sa Antonio.

Jag och Mark satt och väntade, vi var helt tysta eftersom att vi inte ville komma emellan när Antonio försökte lugna Daniel, men det gick inte bra. Daniel tog två steg närmare oss när han pratade om att det inte skulle bli roligt för någon, jag undrar vad han tänker på egentligen. Mark såg lite fundersam ut, som om att han tänkte göra något som kanske kunde få Daniel att släppa röret. Antonio pratade med Daniel om att om han inte lade ner röret så skulle han bli skjuten, skulle de verkligen göra det? Eller det kanske bara är något som de säger. Mark har börjat att flytta sig ifrån mig, jag undrar vad han tänker göra och jag hoppas att det inte är något farligt.

-Daniel, lägg ner röret, sa Antonio.

-Aldrig! Skrek Daniel och höjde röret.

Plötsligt så föll han till golvet och fick röret i huvudet, jag såg Mark som låg ner och tänkte ’’när la han sig ner?’’.

Jag insåg att det var han som hade gjort att Daniel föll, han försökte resa sig upp igen men asade sig närmare mig istället. Daniel rullade runt så han låg på magen och satte sig på alla fyra och tog sig i huvudet samtidigt som han jämrade sig. Nu bryter helvetet lös tänkte jag för mig själv, Daniel kommer säkertligen göra något väldigt dumt nu, jag hoppas att han sitter ett tag till. Polisen skyndade sig ner för trappan med dragna pistoler för säkerhetens skull. Daniel kom snabbt upp på fötter igen och fick tag i sitt rör och började svinga det omkring sig, jag kröp ihop och blundade men jag hörde hur någon blev träffad men vågade inte öppna ögonen samtidigt som jag hoppades att det inte var Mark som blev träffad.

Jag kände ett hug i mitt ena ben och hur det blev blött på hela byxbenet och benet. Jag tvingade mig själv att öppna ögonen och såg hur det blödde på mitt ben, jag tittade upp på Daniel som stod med röret i händerna, det droppade blod från det och det var inte bara jag som blödde.

Jättebra! Men en sak jag regerade på var röret... Alltså det var ju en pistol han hade innan, helt plötsligt var det ett rör Daniel hade... Kanske råkade skriva fel? Men i vilket fall som var det bra!

skotten i hans pistol tog slut så han slängde bort den och röret låg där från början som han hade fixat innan

Men oh, så dum jag är! xD Hade helt glömt bort det

det är lugnt som jag brukar säga minnet är bra men kort

Awesome! *Har bara läst typ... lite men men* Awesome du skriver!