Hur är din familj?

Vet inte om det finns en liknande tråd, men jag hittade ingen när jag sökte, så jag kör på, haha!

Det hade varit roligt att veta hur din familj var - den skojiga, seriösa, kärleksfulla eller lite stökig?
Många syskon, ensambarn, yngst i skaran? What ever, hur är din familj?

Jag kan lugnt säga att min familj är fantastisk, men vi har våra brister. Jag och min pappa har en rätt rolig relation, då vi ständigt och jämt skojar och tjoar. Han har världens sämsta humor, men det är ändå alltid han som får mig att skratta. Vi kan skämta bort allt, och jag är alltid glad när vi är i farten.

Jag har två äldre bröder, som gör mig till yngsta barnet. Jag är en sladdis, och mellan mina bröder är det endast två år, vilket har gjort att jag alltid varit lite utanför när det gäller dom. Det senaste året har vi alla kommit närmare, och vi är också skojare, och vi är mer vänner än syskon. Min äldsta bror och jag delar ett gigantiskt intresse för filmer, musik och böcker. Vi är väldigt nära, och jag saknar honom när jag inte träffat honom på länge. Vi träffas inte så ofta då han jobbar från morgon till kväll, och de gånger han är ledig är han ofta borta med sin sambo och hans vänner, så när han kommer förbi är jag alltid lika hyper. Vi har alltid kontakt via sms, telefon och facebook när han jobbar, wich is great.

Min yngre storebror bor fortfarande hemma, och är så störande man kan bli, men vi är också väldigt skämtsamma av oss. Han kommer in på mitt rum och hoppar som en groda, ylar, kallar mig "mugglare" och är en sån person som inte tar så mycket ansvar. Förutom när det kommer till mig - då är han big brother, övervakar allt jag gör, och är det något jag inte får göra, så ser han till att jag inte gör det. Mina kompisar är livrädda för honom, dock vet jag inte varför, haha!

Min mamma och jag är lite väl lika, vilket gör att vi inte alltid kommer så bra överrens. När vi inte skriker på varandra har vi det grymt trevligt, och vi kan hitta på en massa roliga saker. Vi är sjukt lika till utseende också, då det inte är en enda människa som gått miste på våra band, och det låter oftast "whoa, din mamma va? Ni är grymt lika" , fast jag själv tycker att jag är mer lik min pappa
Vi brukar åka till mormor och morfars hus när de inte är hemma och bo över helgen, bara vi två, och mysa sönder, se på film, äta god mat, sitta och spela spel, ja. It's great.

Så i stora drag, så är min familj underbar, trots att det är bråk och stök sometimes

Haha min familj är tyvärr väldigt... delad. Men jag tycker om dom.. typ.

Mamma är sjuk och så, så jag bor inte med henne men jag tycker att vi har ganska bra kontakt ändå. Hon är världens snällaste och mjuuukaste haha så det är svårt att bråka med henne. Både min mamma och min pappa är mer som kompisar än föräldrar. Lite så typ.
Min mormor är som min mamma i princip. Bor med henne och så Hon är fett tjatig och måste alltid upprepa allt. Det är typ det värsta jag vet så vi är typ irriterade på varandra 60% av tiden. Men det är henne jag älskar mest ändå. LULULULLUUU
Har en bror annars som alltid finns där för mig, men han är 9 år äldre så det är ändå en viss distans där.

Eftersom att jag är halvsvensk/halvchilenare så har jag liksom.. en svensk familj, och en chilensk. Men jag känner mig som riktig outsider när jag går på födelsedagsfiranden och allt sånt på min svenska sida. För alla är äkta pursvennar där och jag ser inte svensk ut någonstans Så när det är folk där som jag inte känner så undrar dom typ vad jag gör där </3
Känner mig mer hemma hos min chilenska familj, men den har blivit rätt splittrad nu senaste åren. Alla är sura på varandra, och alla är för stolta för att säga något till den andra :p ahhh men that's life.

Tråkigt att höra om din mamma, men det var kul att ni har bra kontakt!

Jag vet inte hur det är att vara en outsider i din familj, men grejen är att det spelar egentligen ingen roll om du är halvchilenare, du är lika stor del av familjen ändå, fast det är ju inte alltid så lätt att känna sig hemma och veta vilken plats i familjen man har, wich sucks. Hoppas det blir bättre på din chilenska sida, det är aldrig kul med spända relationer i familjen!

Jag skulle beskriva min familj som... Annorlunda.
Jag kan ändå knappast beskriva hela min familj, i så fall får jag beskriva dem en efter en:
Min mamma (detta lär låta negativt, men det är sanningen) är självisk, hon är dubbelmoralisk, hon ljuger, hon tjatar som in i gud vet vad för ingenting, enligt henne gör hon aldrig fel, hon skulle nog passa i Slytherin, hon förvrider allt man säger emot en, hon har själv sagt att hon ogillar barn.
Min pappa är rättvis, kan vara jobbig som fan, han älskar att jävlas och skrämmas, han älskar barn, han har lång stubin, men när den väl tar slut exploderar han.
Min syrra är som en svagare verision av mamma, men hon hatar det. Hon har lärt sig att delvis erkänna sina fel, hon är dock självisk. Både hon och mamma är glada då någon tycker synd om dem.

Jag själv är lugn, lång stubin, exploderar när den tar slut, hatar mig själv då jag gjort något fel, hatar falska personer, hatar att såra folk, antingen fysiskt eller psykiskt.

Vi är helt enkelt annorlunda.

Mamma - Min mamma är min klippa. Jag och hon är väldigt nära även om hon har haft problem med alkohol har jag alltid älskat henne och hatat henne för det. Hon är en underbar kvinna med åsikter om allt. Vilket stör min pappa som tycker att ibland har hon ingen aning vad hon pratar om. Hon och jag är väldigt lika förutom när det gäller intressen då är jag mer lik pappa.

Pappa - Oh goooosh. Han är skit sträng och han har en väldigt hård personlighet. Han blir lätt arg. Han har problem med att kontrollera sin ilska, en gång slängde han ett glas vin på min dörr. Men det beror på den svåra uppfostran han fick av sina föräldrar. Han har bättrat sig och han är grym på gitarren och bas. Älskar honom även om vi bråkar skit mycket om olika saker. Vi kommer inte så värst överens. Men han är snäll människa som har offrat mycket för sin familj.

Mandana ''Mando'' - Min låtsas syster. Vi växte upp tillsammans för hennes pappa dog när hon var rätt så ung och hennes föräldrar var skilda. Hon är min kusin och hon har inte haft ett lätt liv. Hon är en f.d junkie (knarkare) och hon fick ingen stöd från släkten för alla sa att hon skulle ändå dö, hon var en skam för familjen. Ingen brydde sig om henne för dom val hon hade valt i sitt liv. Ingen förväntade sig något från henne men vår farmor och min pappa hjälpte henne och min pappa tog hand om henne och hennes bror (som nästan ses som min låtsas bror men vi har inte samma relation som jag har med Mando). Jag älskar henne sjukt mycket och hon är en förebild för alla. Hon är ett levande bevis på att alla kan bli friska från sina missbruk. Jag och Mando har en väldigt nära relation. Vi gör allting tillsammans och hon är världens finaste tjej som finns men folk har behandlat henne illa under hennes liv men som hon alltid säger: ''Håll huvudet uppe för varje dag är det en ny dag''

Sam, Arash och Milad är mina låtsas bröder som mobbar mig och alla är perfekta, perfekta PERFEKTA! Min mamma favoriserar Sam tror jag. Men Sam är den överbeskyddande. Arash den intelligenta som ska bli åklagare snart och alla är stolta och jämför mig med han. Milad är den musikaliska (som jag och min pappa) Han har börjat på sin musik karriär i England.

Min lilla syster Sara är en liten jobbig mupp som jag älskar grovt. Hon har vitiligo på sitt vänstra ögonbryn så den är lite vit.

JAG ÄLSKAR MIN FAMILJ ♥

JamesC.Vamp; det är en väldig skillnad, ja. Det låter lite som min mamma på vissa punkter, och speciellt på barn-punkten, med båda mina föräldrar. Ingen av dom ville ha barn, eller stadga sig alls, nu har dom varit tillsammans i 23 år, och har 3 barn.Känner sig grymt uppskattad ju., haha.

MelodyJoseph; ah. Det lät som en typisk familj, man älskar dom, men det är fortfarande svårt att tycka om alla, och handlingarna, och favoriserade barn, det suger. Jag är väl den alla hoppas på, medans min äldsta bror är den som lyckats, och yngre storebror - failure, han har ADD, vilket gör honom lite.. speciell, sen har han lite anger issues, men jag älskar honom ändå.

Haha ja! Nä, min familj ser mig inte annorlunda (tror jag), men hatar att se bilder:p alla sitter där: Svenska drömmen. Så sitter jag där och ser ut som ett adoptivbarn. Eller så antar folk att jag är typ en kompis till någon där haha :@

Min familj måste jag säga att den är ganska normal.
Den består av mig själv, min syster & mina härliga föräldrar.
Det finns inte mycket att säga egentligen. Vi stöttar varann, vi har bra ekonomi, vi är en helt vanlig familj.
Men jag måste säga att vi suger på att äta mål tillsammans. Frukost äter ingen tillsammans, och middag äter vi oftast tillsammans.

I really don't know what to say

Hotissue;Faktum är att trots att du är halvchilenare så är du också svensk. Du bor i sverige, du har en svensk förälder, everything. Hatar svenska drömmen- stereotypen, en familj utan nån spice, twist eller problem. En familj är inte perfekt, ingen familj är det.

Salem; vi äter inte heller frukost tillsammans, haha! Jag sover när mamma äter, min bror äter inte, då han kliver upp fem minuter innan han ska åka, och pappa äter typ stående på väg ut genom dörren

fannyy Håller med och jag känner mig lite som ''sjuklingen'' i familjen. I början hade jag en väldigt svår relation med min mamma efter att ha blivit diagnoserad med manodepressiv dvs jag är bipolär och jag hade cancer när jag var 6-7 år, anledningarna till att min mamma började dricka. Så folk säger ofta till mig att jag är familjens svarta får medan min bröder Sam och Arash är dom perfekta bröderna, den perfekta utbildningen och det finns inget fel med dom. Det är rätt frustrerande.

Men vi är en riktig familj känner jag. Alla familjer går igenom svåra tider och vi har alltid hållit ihop. Därför älskar jag min familj och skulle inte byta ut dom mot världens mest perfekta familj.