Narnia- Maktspel

Handling: Nya hot strömmar över narnia kan narnias kämpar stoppa Narnia från att dras in i evigt mörker??

Privatrollspel mellan Mig Velma Dinkley och Aphrodite

Mina karaktärer




Vanja en tjej på 160 cm med ljus hy , brunt hår och gröna ögon gick hemåt efter en vanlig tråkig dag i skolan hon var 15 år och gick i nian. Hon suckade skolan var nästan outhärdlig. Hon ville mycket hellre vara hemma och rita eller skriva det var hennes stora intressen. Hon såg snart sitt hus hon bodde som tur var i närheten av skolan. Hennes hus var ett rött tvåvåningshus och där bodde hon med sin familj och Farmor. Hennes familj bestod av hennes mamma Cassandra , hennes pappa Charlie och hennes 3 småsyskon. Hon gick in i huset och upp till sitt rum.

Hennes rum var ett ganska stort rum. På ena halvan av rummet fanns hennes säng och på andra sidan fanns hennes skrivbord som var ett skrivbord med 3 sidor. vid hennes skrivbord förvarade hon alla sina art relaterade grejer. Allt ifrån Akrylfärg till Markers. på sidan i mitten fanns hennes dator där hon satt och skrev. Hon startade den och satte på en spellista med låtar av Alexander Rybak hennes idol. Hon la ryggsäcken på sängen och satte sig på skrivbordsstolen. Hon tog sedan upp ett block och började rita och fantisera sig bort. Blocket hon ritade i var ett a3 block då hon jobbade på en rätt stor teckning. Hennes teckning skulle i slutändan föreställa en övergiven gård. Hon såg upp på en tavla den inspererade henne då den föreställde en medeltidsby. Hon log men hon blinkade rätt snapt då hon tyckte att hon såg att människor på bilden rörde sig.
" inbillar mig nog " mumlade hon.

----

Det var en vacker dag. Solen sken på himlen och det var bara några få moln synliga. På en balkong i Narnias slott satt en ung kvinna. Hennes blonda hår hängde längst med hennes rygg och ett par slingor hängde fram över axeln. Hon satt lätt böjd framåt, med en bok i sina händer. De amberfärgade ögonen rörde sig över sidorna, och fingrarna vände blad allt eftersom hon läste klart.

Plötsligt lyfte kvinnan på sitt huvud, och tittade in mot rummet som glasdörrarna på balkongen ledde till.
”Regina? Är du här?” hördes en mörkare mansröst. Kvinnan, som hette Regina, reste sig upp och slog igen boken. De bara fötterna rörde sig genom glasdörrarnas öppning och in i sovrummet som var hennes eget. Mitt i sovrummet, som var välmöblerat, stod en mörkbrun kentaur. Regina fick ett leende på sina läppar när hon såg honom.
”Zefoeus, du är tillbaka!” utbrast hon och sprang fram till sin livvakt, men såväl vän, och lade armarna runt honom. Zefoeus skrattade och lade sina armar runt henne som svar. När de bröt omfamningen mötte kentaurens bruna ögon Reginas amberfärgade.
”Jag förstod på Drottningen att Prinsessan hade tänkt bege sig på en promenad?” sa han och Regina nickade.
”Ja, jag vill höra allt som du hörde på mötet! Hur var det att träffa Aslan igen? Jag saknar honom så mycket!” sa hon och öppnade sin garderob. Hon drog fram ett bälte som hon satte runt midjan på den gröna klänningen hon bar. I det satte hon ett av svärden som stod lutade mot garderobsväggen.

När hon var färdig vände hon sig mot Zefoeus.
”Jag är redo” sa hon med ett leende och tillsammans gick de ner för trapporna i slottet. Regina öppnade den stora porten och de bara fötterna förde henne ut genom den. Solen träffade hennes ansikte och duon började gå från slottet, ner mot vattnet.
”Så, berätta allt” sa Regina med ett brett leende.

Människorna fortsatte röra sig Vanja försökte att inte titta på tavlan.
" Inbillar mig inbillar mig inbillar mig " mumlade Vanja envist. hon försökte att fortsätta titta i sin teckning medans hon skissade fram miljön. Hon fokuserade även på att lyssna på musiken. Plötsligt så kom vatten ut ur tavlan då det fanns en rätt stor dam på tavlan. Hon ryckte skrämt till och reste sig häftigt upp. Hon sträckte sig av någon orsak efter sin ryggsäck.

Någon minut senare så var det mesta i hennes rum under vatten. Hon tog ett djupt andetag då vattnet kom till hennes haka. Hon simmade snart i vattnet hon såg sig om i vattnet. Istället för konturerna av hennes möbler så var det mörkt under ytan. Hon simmade upp mot det hon trodde var ytan. Hon spottade ut lite vatten då hon kom upp ovanför ytan. Hon såg sig omkring hon var inte i sitt rum längre hon var i dammen vid byn på tavlan. Hon simmade mot land och steg upp ur vattnet. Hon hostade och såg sig chockat omkring hon svimmade av chocken. Inte undra på att hon svimmade då hon inte längre satt och ritade vid sitt skrivbord.


En korp flög i himlen och såg sig omkring. Han hade varit på semester. Han letade efter Prinsessan och Zefoeus.
" vart kan dom vara , borde titta i palatset men men det är roligt att flyga " sa korpen. Han såg snart någonting vid en dam nära en by han började flyga mot detta något. Han såg snart att det var en flicka hon verkade ha svimmat. Han landade vid henne och hoppade runt henne och undersökte henne. Hon hade på sig ett par Jeans ,en jeans tröja och en jeansjacka. I handen höll hon en ryggsäck. Hon var dygnsur.
" måste hämta ershöghet " sa korpen och började flyga igen. Han hette Raven.

Regina och Zefoeus vandrade sida vid sida, men deras samtal var inte som vanligt. Vanligvis brukade de bådas munnar gå i ett, skiftande och skrattade. Nu var det bara Zefoeus som talade, och Regina lyssnade. När han hade talat klart var Regina tyst en stund. Det enda som hördes var stegen av Zefoeus hovar som klapprade varje gång de rörde vid marken. Reginas ögon rörde sig långsamt omkring sig, och tog in naturen de gick i. De hade gått förbi det stora havet och gick nu vid en stig som ledde bort till en av de större byarna i Narnia.

”Det är inte ofta Aslan är orolig” sa Regina, och bröt därmed tystnaden. Zefoeus skakade på huvudet. Hans långa hår som satt uppsatt i en fläta följde med huvudrörelsen.
”Nej, det är det inte. Jag är säker på att dina föräldrar kommer tala med dig om det ikväll, så då får du låtsas som att du inte har hört det innan” sa han och tittade på Regina, som log.
”Jag lovar” sa hon och lade handen över hjärtat.

De båda fortsatte gå, och när de närmade sig staden drog Regina upp sin huva på sin mantel. Regina tyckte om att gå i byn, men uppmärksamheten en prinsessa fick var inte alltid uppskattad. Hon valde därför att ibland gå genom byn förklädd på ett eller annat sätt, mest för att kunna röra sig som en vanlig människa. Hon tyckte framför allt om dammen som låg vid byn, men man var tvungen att gå genom byn för att nå vattnet.

Byn var vaken, och framför allt livlig, när de båda korsade gränsen till den. Marknaden var öppen, så det var människor och andra kreatur överallt som letade efter ett bra fynd. Regina stannade till och tittade på ett vackert halsband, som tyvärr inte var ”kungligt nog” som hennes far skulle uttrycka det om hon kom tillbaka till slottet med det i sin ägo. Hennes föräldrar var ofta öppna för sin dotters lite annorlunda sätt att vara, men vissa saker höll de hårt på. Som hur kungligheter skulle klä sig vid vissa tillfällen.

Efter att ha tagit sig igenom sorlet och människorna i byn drog Regina handen genom håret och såg dammens början en bit bort. Hon började gå snabbare och Zefoeus skrattade till.
”Ser något du gillar?” sa han skämtsamt och Regina skrattade. Plötsligt stannade hon, och det gjorde Zefoeus också. Vid dammen låg det någon. Det tog inte många millisekunder för Regina att reagera. De bara fötterna förde hennes framåt i ett språng, och hon satte sig på knä framför kvinnan som låg på marken. Zefoeus tittade sig omkring och fick syn på sin vän, korpen Raven.
”Raven!” ropade han, för att få korpens uppmärksamhet. Regina skakade försiktigt på kvinnan.
”Hallå? Är du vaken?” frågade hon och kände på kvinnans hals om hon hade en puls.

Vanja hade puls och allt hon började vakna till men svimmade igen då hon såg Zefous.

Raven hörde Zefoeus och började flyga mot honom
" Jag sökte er tänkte medela er om den här avsimmade kvinnan " sa Raven då han lanade framför Zefoeus. Han såg mot kvinnan igen.
" Hon har inte vaknat ser jag " sa Raven. Han gick sedan nyfiket fram till hennes ryggsäck. Han var smått hungrig och ville även se vad det var i hennes ryggsäck. Han hoppades på något blänkade. Han gjorde som kråkorna samlade på fina saker till sitt hem.

Regina tittade på kvinnan och studerade hennes bruna hår som var blött och trassligt. Hon skulle precis resa sig när kvinnan öppnade ögonen. Tyvärr stängdes de lika snabbt igen, då hon svimmade ytterligare en gång. Regina tittade upp på Zefoeus.
”Vi tar henne till Eric, han kan hjälpa henne” sa hon och kentauren nickade och svängde med sin bruna svans. Han plockade upp kvinnan i sina armar, och vände sig till sin kråkvän.
”Tack, Raven” sa han och Regina nickade.

Regina plockade upp kvinnans ryggsäck och de gick bort till ett område utanför byn. Där fanns det några tält uppslagna, och Regina gick in i det stora röda som stod i mitten. I tältet, på en stol, satt en blond man med gröna ögon. Han var vältränad och hade en båge i handen. Han vände sig om när han hörde Regina, och log.
”Ers Majestät” sa han och lade sin högra knutna hand på sin vänstra axel.
”Inte när hon hör” sa Regina och nickade mot kvinnan som låg i Zefoeus armar. Eric reste sig upp och tittade på kvinnan.
”Vem är hon?” frågade han och Regina ryckte på axlarna.
”Jag vet inte, jag hittade henne vid sjön. Jag tror hon är en dotter av Eva” sa hon och Eric gestikulerade till Zefoeus att lägga henne i en säng. När det var gjort backade han ut ur tältet och ställde sig utanför.

Raven hade flygit efter och satte sig på en trädgren nära området och kollade området.

vanja vaknade till någon kvart senare. Hon hoppades på att allt var en konstig snabb mardröm men hon märkte ganska snart att hon inte var i sitt rum. Hon höll för pannan med handen då hon hade huvudverk. Hästmänniskan hon hade sett måste vara en inbildning.
"Mitt huvud " mummlade hon. Hästmänniskan måste vara inbildning folk kunde ju inte ha hälften hästkropp.

Regina slog sig ner på en av stolarna i tältet och Eric satte sig mittemot henne.
”Vad gör en dotter av Eva i Narnia?” frågade han och Regina lutade sig mot ryggstödet. Hennes ögon föll på den avsvimmade kvinnan innan de riktades mot Eric igen.
”Det är en riktigt bra fråga. Jag skulle gissa på att det finns en anledning som Aslan vet” sa hon och Eric nickade.
”Jag hörde att det hade varit ett möte precis, var ni med på det?” frågade han och Regina skakade på huvudet.
”Nej, men Zefoeus var. Han berättade en del för mig, även om jag inte ska veta det förrän ikväll när mina föräldrar berättar för mig” sa hon och flinade. Eric skrattade och skakade på huvudet.
”Befolkningen skojar inte när de säger att styret kommer se annorlunda ut när du sitter på tronen” sa han och Regina skulle precis svara honom när kvinnan vaknade till.

Regina reste sig snabbt från stolen och satte sig på knä intill sängen. Hennes amberfärgade ögon mötte kvinnans gröna.
”Hur mår du?” frågade hon och log lite mot kvinnan.
”Mitt namn är Regina” sa hon sedan och studerade kvinnans ansikte.

Vanja såg på Regina hon var glad över att normala människor var runt henne.
" Som att man har åkt runt i en karusell 10 varv mitt namn är Vanja" sa Vanja. Hon var ännu besviken på att hon inte var i sitt rum. Hon såg sin ryggsäck vid sängen och hoppades på att hennes block hade klarat sig även hennes pennor. Hennes ryggsäck var visserligen vattentät men hur vattentät den var visste hon inte.

Regina rynkade pannan. Hon visste inte vad en karusell var, men med tanke på sammanhanget så verkade det inte som någonting bra. Hon reste sig upp och satte sig på en stol istället, fortfarande med ögonen på kvinnan, som visade sig heta Vanja.
”Vad hände? Hur kom du hit?” frågade hon och lutade sig tillbaka i stolen. Regina var väldigt säker på att Vanja inte var från Narnia, dels på grund av ryggsäcken som såg annorlunda ut men också för att hon pratade om saker som Regina inte förstod.

Regina hade många fler frågor till Vanja, men valde att vänta med dem. Den brunhåriga kvinnan hade ju trots allt precis vaknat upp ur en medvetslöshet, hon behövde inte få en massa frågor slängda på sig det första som hände. Hon kunde få lov att andas lite först, även om Regina väldigt gärna ville veta allt, eftersom Vanja trots allt inte kom från Narnia, utan bokstavligt talat från en annan värld.

Det var konstigt att en dotter av Eva hade lyckats komma till Narnia, för det hade inte hänt på väldigt, väldigt länge. Det var spännande att det hade hänt, men Regina undrade smått varför. De gånger som döttrar av Eva eller söner av Adam hade kommit till Narnia hade det varit av en anledning. Regina var dock fast besluten att ta reda på varför.