prs wolfy & JustAFriend

Här är tråden wolfy!

Min mall:

Vem börjar?

18:onde December. Mitt under den värsta julstressen. Noah hade alltid älskat julen men stora folksamlingar var något han uppskattade betydligt mindre. Klaustrofobi och fullt shoppingcenter var inte den bästa kombon men men, vad hade han för alternativ? Julklappar var på listan men även någon form av överlevnadskit. Som nyinflyttad var det bara det viktigaste som skulle inhandlas till hemmet. I alla fall idag. Resten tog han någon dag då det var mindre folk. Då kunde han gå lugnt i sin egen takt. Han kikade ner på listan. Tvål. Toapapper. Sängkläder. Tandborste. Mat. Julklappar. Han började verkligen om från 0. Det ända han hade med sig var en madrass att sova på första tiden, innan sängen kommit. Trots att det troligtvis skulle bli tufft så var han ganska övertygad om att det var det här han behövde. Omstart. Nystart. Men julklapparna behövde inhandlas idag. Det var inte lång tid kvar nu.

Tvål. Vart hittar en sånt? Noah kliade sig på näsan och tittade upp. Ditåt kanske. Eller ditåt... Hmmm. Han bestämde sig för en riktning och började gå. Kläder. Smycken. Parfymer. Det verkade som att han var påväg åt rätt håll. På tal om parfymer så hade hans mamma önskat sig en sådan i julklapp. Han svängde in på avdelningen för att leta efter flaskan hon önskade sig. Det var trångt. Girlangerna som hängde i taket gjorde inte det hela bättre. Även om de möjligtvis var en bidragande faktor till stämningen så bidrog de till att butiken kändes ännu mindre. Noah avbröts i sina tankar. Han föll. Någon hade ramlat in i honom och det blev en dominoeffekt. Det gick för fort. En del hade säkert blivit arga men Naoh var inte en sån person. Verkligen inte. Istället vände han sig om för att hjälpa den andre upp.
"Gick det br...". Deras blickar möttes.

Alycia kliade sig i nacken. Hon hade två julklappar kvar att köpa, varav hon nu var på jakt efter en till sin bror. Efter en hel del funderande bestämde hon sig tillslut för ett skissblock, färgpennor och ett konsolspel. Älskade han inte henne för det här kunde han glömma bort att få fler presenter av henne i framtiden. När hon betalat för sig traskade hon iväg för att leta upp en affär som sålde parfymer. Hon hade ertappat Daniel, hennes pojkvän, flera gånger med att stå och dofta på en ny Ralph Lauren-parfym.
En man greppade plötsligt tag om hennes axel och presenterade ivrigt sin självbiografi för henne. Han tryckte boken i hennes famn och envisades med att hon skulle läsa ett par sidor. Alycia suckade och läste några rader innan hon vänligt men bestämt tackade för sig för att sedan skynda sig därifrån. Hon ville komma iväg så fort som möjligt från all stress.
Väl inne i parfymbutiken letade hon omedelbart upp rätt doft för att sedan börja gå mot kassorna. Det var väldigt lång kö och mycket folk, men det var ju inte att undra på med tanke på att hon var ute och julhandlade i sista minuten. Det var inte lätt att komma fram: folk sprang fram och tillbaka och trampade man inte någon på tårna var det någon som trampade en. Några armbågar fick hon också inkörda i midjan. Resulterade det inte i blåmärken hade hon tur. Plötsligt snubblade hon över någons fot. Hon stapplade framåt och knuffade till någon stackare som råkat stå i vägen innan hon föll omkull. Olyckligtvis nog landade hon på mage och all luft pressades ur henne.

”Förlåt mig, jag blev knuffad och.." Med rosiga kinder tittade hon upp mot personen som stod framför henne och tystnade. Det var något med de där gröna ögonen som fick henne att tystna tvärt. Det var en brunhårig grönögd och rätt så lång pojke som stod framför henne. Och något med honom var skrämmande bekant. Det var som om det plötsligt sa 'klick' i hennes huvud när pusselbitarna föll på plats. Hennes hjärta slog ett extra slag och en varm känsla spreds inom henne. "No.. Noah?" Hennes stora ögon gled osäkert över pojkens ansikte och hon förblev orörlig på golvet med parfymlådan liggandes bredvid sig, och med alla människor som irriterad skyndade förbi.

"Alycia?", det kunde det väl inte va, eller? Jo, Noah var säker. Det var hon. Sist han såg henne var på garageuppfarten till hans gamla hus. Minnen snabbspolades runt i hans huvud. De hade bakat sandkakor i sandlådan på hennes tomt. Byggt kojor i skogen. Startat en egen tidning. Tja, vad hade de inte gjort? Hans bästa vän. De hade varit oskiljaktiga. Fram tills flytten då. Den där jävla flytten, som förstörde allt. Allt. Tårarna. Han mindes tårarna. Återigen där på garageuppfarten. Han hade varit helt krossad. Alycia med för den delen. De hade liksom vart som en person. Det var liksom en del som hade saknats honom. Han hade inte varit hel utan henne. Under tidens gång så lagades det brustna hjärtat. Det växte aldrig riktigt igen. Det var mer lagat med typ gaffatejp och lim. Täckte över såret. En provisorisk lösning. Nåväl, Alycia. Hon såg typ likadan ut, fast äldre då. Hon var vacker. Och såg precis lika vänlig ut.
Noah sträckte ut sin ena hand för att hjälpa henne upp. Hon såg så liten ut där på golvet med alla förbipasserande stressade sista minuten shoppare. De tittade knappt vart de satte ner sina fötter.