PRS Yehet & Aphrodite

Här är tråden krambjörn

Ska vi köra med mall? Typ något sånthär:

Namn: Alice Lane
Ålder: 16
Årskurs: 6
Elevhem: Ravenclaw
Blodstatus: Mugglarfödd
Utseende: Långt, lockigt ljusbrunt hår, Amberfärgade ögon. Medellängd, vältränad.
Personlighet: Sarkastisk, men är trevlig om man lär känna henne.
Patronus: Varg
Gillar: Läsa, Quidditch, att simma och trollkarlsshack.
Ogillar: Att komma försent, när folk inte förstår hennes humor.
Bra på (ämnen) : Förvandlingskonst, trollformellära, astronomi
Sämre på (ämnen) : trolldryckskonst, trolldomshistoria
Övrigt: Är jagare i Ravenclaws Quidditchlag

Alice satt i sin säng, och bläddrade i en bok. Mer specifikt, så bläddrade hon i Hogwarts, en historia. Hon skulle precis slå ihop boken när hon hörde sin mamma ropa på henne.
”Alice! Vi åker om tio minuter” hördes mammans röst från nedanvåningen. Alice lade ner boken i sin öppna koffert som stod mitt i sovrummet. Det var dags för ytterligare ett år på Hogwarts, ytterligare ett år som Alice lämnade mugglarvärlden för att stiga in den fantastiska värld som var trollkarlsvärlden. Chocken som Alice hade fått när hon insåg att alla magiska ting som hon hade trott bara fanns i sagorna, faktiskt fanns på riktigt, hade varit enorm. Hennes föräldrar hade varit lika förvånade, men de hade fattat sig snabbt. De var numera stolta över sin häxa till dotter.

Alice ställde sig upp och stängde sin koffert. Hon drog den över golvet och ut till trappan. Där lyfte hon den och bar ner den för trappstegen och ut till bilen, där hennes föräldrar och identiska tvillingsyster väntade. Alice och hennes syster Sara var en exakt kopia av varandra, och de gillade dessutom att sätta upp håret och sminka sig likadant för att förvirra folk ännu mer. De båda hade nu sitt ljusbruna hår i en hög hästsvans. Eftersom de var just identiska tvillingsystrar, så hade häxgenen även gått till Sara, så hon gick också på Hogwarts. De hade tillochmed hamnat i samma elevhem.

Familjen satte sig i bilen och de åkte iväg. De kom fram till Kings Cross, och föräldrarna hjälpte de två systrarna att lasta av sina saker. När de kom fram till pelaren som skiljde plattform 9 och 10 åt, så stannade de och kramade om varandra; föräldrarna kunde ju inte följa med till plattform 9 ¾. Sara sprang först, och försvann genom tegelväggen. Alice tog sats, vinkade till sina föräldrar och sprang genom tegelväggen hon också.

Väl på plattformen gick systrarna tillsammans upp på tåget, men där skiljdes de åt. Sara gick bort till Prefektvagnen, och Alice gick för att leta efter en kupé. När brevet hade kommit att Sara blev Prefekt så had det varit fullständigt självklart, hon var en stjärnelev, både akademiskt och uppförandemässigt. Alice var en stjärnelev hon också, däremot enbart akademiskt. Uppförandemässigt var hon inget Prefektmaterial, precis.

Alice letade efter sina vänner, men kunde inte hitta dem. Hon suckade och öppnade den enda kupén hon kunde hitta som var tom. Hon lade upp kofferten på hatthyllan, tog sin bok och slängde sig på sätet och öppnade den.

Sandara går ner för den breda, fläckfria spiraltrappan bärandes på sin tunga koffert. Fadern förstår aldrig varför hon inte låter deras husalfer bära dem åt henne, och det är säkerligen att han inte vet. Både Sandara och hennes äldre bror, Linus, har varit förnedrat Malfoy släktet mer än en gång. Men de har alltid funnit deras förtroende. En vit lurvboll skuttar försiktigt bredvid henne. Låter sina små tassar föra henne ner mot porten där de möts av de bekanta ansiktena.

"Det var på tiden." muttrar Draco under sitt andetag, avbryter sina klagomål mot alfen bredvid honom.
"Ingen har bett dig att stanna här Draco, du har väl trots allt lärt dig att transportera på egen hand. Eller?" skjuter Linus tillbaka, flinandes över grimasen han får som svar.

Syskonen tar farväl av sin fader innan de ger sig av till den så bekanta perrongen. Draco dyker upp strax efteråt, tagit farväl av sina föräldrar i ensamhet. Trots deras nära uppväxt så skiljer sig ungdomarna ifrån varandra i varje kategori. Sandara har aldrig förstått sig på Dracos grymma ord och arrogans, Linus däremot är lite lättare att hantera, helt klart. Brodern är som en god blandning mellan de två kusinerna. Sandara är sin moders dotter trots allt.

De hjälper till att langa in sina kofferts innan de stiger in i tåget som ska föra dem till Sandaras absoluta favoritplats, Hogwarts. Med Cicci i sin famn säger hon adjö till sin bror som snokar runt efter sina vänner. Draco har redan försvunnit, vilket hon inte kan bry sig mindre om. Benen för henne till Prefekternas vagn, där hon sätter sig ner med de andra Slytherin prefekterna. Ingen ut av dem är henne särskilt nära, och säger därefter nej till att spela kort, vilket tillåter henne att sjunka ihop i sin ritblock. I ensamhet.

Alice läste en bra stund innan hon hörde hur dörren till kupén öppnades. Hon vred på huvudet, och hennes syster klev in i kupén och satte sig mittemot henne. Det var som att titta på sin spegelbild.
”Jag trodde du skulle hänga med prefekterna hela resan” sa Alice och Sara log.
”Nej, det brukar bli rätt tråkigt tillslut, de satt mest bara och spelade kort. Jag läser hellre” sa hon och nickade mot boken som Alice hade i sin hand. Alice höll upp den.
”Det var den jag pratade om häromveckan, jag är snart klar, så kan vi byta” sa hon när Sara öppnade sin koffert och tog ut sin egen bok. De båda systrarna begravde sig i sina respektive böcker, och efter en stund tittade Alice upp. Det var alltid intressant att betrakta sin syster göra saker, för då visste hon exakt hur det såg ut när hon själv gjorde något.

Efter en stund så kom meddelandet om att de snart skulle vara framme vid Hogwarts. Alice slog ihop sin bok och lade ner den i sin väska. Alice rättade till sin slips och hon noterade hur Sara pillade på sitt Prefektmärke som glänste på bröstet. De tog sina koffertar och gick ner för tåget när det stod stilla. De hoppade av och gick bort mot vagnarna som drogs av de osynliga trestralerna. Dock var de inte osynliga för Alice. Hon kastade en blick på de beniga hästliknande djuren innan hon följde efter sin syster upp i en vagn. Det visade sig att de hade hamnat i en vagn som en del av prefekterna verkade ha tagit tillsammans. Inte för att Alice brydde sig. Hon log mot dem, men sa ingenting. Vagnen började röra sig. Snart var hon hemma på riktigt.