Spies of Westeros!

LunaLovegood123
Akatsuki

Taliya stod längst bak vid väggen. Igentligen ville hon röra sig bland folket, inte missa denna stora möjlighet, men som oäkting var hon inte välkommen att stå nära, och eftersom hon inte jobbade som servitris gick det inte för sig alls. Sansa såg så liten ut i sin guldiga klänning, även fast hon än inte skulle vara drottning på ett tag var ansvaret alldeles för stort! Taliya anade något i ögonvrån. Alara kollade hånfullt mot henne med sitt bruna hår uppsatt som en riktig aldelsdam. Nåja, hon hade iallafall adelsblod i sina ådror, även fast hennes namn tydde på annat.

Regina stod längst fram bredvid sin fästman Renly Baratheon och såg hur Sansa gick arm i arm bredvid sin far Eddard Stark. Hon såg hur glad den yngre flickan såg ut över att få gifta sig med sin prins som en dag skulle bli kung över de sju riken. Det var dödstyst i salen tills prästen började tala. Regina var inte alls särskilt intresserad av att lyssna på att höra bröllopsparen säga orden utan vände sin blick mot Alara som hade sin blick åt ett annat håll. Regina följde hennes blick och såg att hon hade sin blick mot Taliya. Hon gav de båda en blick av avsmak innan hon vände sig om mot paren.

Alara stod bland resten av oäktingar, hennes blick föll på Taliya. Hon vände hånfullt bort blicken och såg bort på Sansa och Joffrey. Sansa verkade överlycklig, hon skulle bli drottning och få reagera vid prins Joffreys sida. Vilken dröm, stackars henne. Hon kommer inte hålla ut länge. Petyr Baelish rörde sig runt bland alla högrättade, han såg ut att småprata och liknade, men egentligen ville han bara få information, som skulle kunna användas emot någon. Regina Bolton eller Baratheon som hon snart skulle bli, stod allra längst fram med sin fästman Renly. Och såg med överlägsenhet på alla oäktingar.

Bröllopet blev bara tråkigare och tråkigare, något som sågs som årets, eller kanske decenniets höjdpunkt var för Talyia inte särskilt speciell, som lågättad oäkting så fick man aldrig vara med i det roliga! Talyia stod mest och tittade, och efter ett tag hade hon blivit ganska bra på det! Varenda sak som stack ut märkte hon. Annat också.
Efter några minuter av händelselöst stirrande märkte hon Alara och Reginas blickar! De tittade på varandra med blickar som dröp av avsky. Talyia log. Ända sedan Regina hade anlänt till Kings Landing hade hon betett sig överlägset, sett ned på alla andra, speciellt de hon faktiskt kunde behandla som avskum.
Talyia gick fram till Alara. Nästan ljudlöst viskade hon:
”Ska vi göra något åt den där lilla skitungen?”

När festen hade börjat satt hon och Renly rätt så nära bröllopsparet. Det förvånade henne inte när hennes fästman började prata med sina riddare. Regina log sitt charmiga leende när en av de hade vänt sin blick mot henne.
"Och ni måste vara Regina Bolton", sade en pojke som säkert var något år äldre än henne och tog hennes hand och kysste den.
Regina rodnade med flit och kom igen att det var Blomriddaren, Ser Loras Tyrell.
"Ja, ser. Och ni måste vara den välkände Loras Tyrell, om jag inte minns fel", svarade hon artigt och log.
Han log som svar innan han började lyssna på när de andra pratade.
Idiotiska riddare, tänkte hon och himlade med ögonen innan hon vände sin blick mot Talyia som viskade något i Alaras öra. Vad säger hon?

Alara fnös när hon hörde Talyias förslag.
" Sist jag kollade var du också en liten skitstövel," svarade Alara, det var en dold sarkasm i hennes röst. " Inte intresserad, jag jobbar ensam. Vill jag göra något åt Bolton jäntan så fixar jag det själv." Regina Bolton må vara en skitunge men Talyia är en lika stor själv. Vill hon bli av med Bolton så får hon fixa det själv.
Alara gick bort från Talyia, bort mot ett hörn där det stod några som såg ut att vara riddare men just nu verkade de mer fulla. De kanske kunde underhålla henne fram tills festen.

Ett leende smög sig på Talyias läppar. Alara var en idiot. Utan allierade klarade man sig inte ens sekund. Hennes ögon vände sig åter mot brudparet. Talyia var helt och hållet lojal till drottningen, men kronprinsen hade alltid varit ett helvete. Det ända som hindrade henne från att mörda honom var drottningens känslor för sin äldsta son. På gatorna sas det att Cersei hade ett hjärta av sten, eller till och med att hon inte hade ett hjärta alls, men Talyia visste de flesta av drottningens hemligheter, både för att drottningen berättade de för henne, och för att hon listat ut de själv.
Drottningen... Var stod hon? Oäktingens ögon for snabbt omkring för att hitta henne. Hon satt inte vid bordet, inte vid kungen... Där
Bakom en pelare skymtade några guldiga flätor från en invecklad frisyr. Trotts att drottningen började bli lite gammal var hon lika vacker som alltid. Hennes ögon såg mot Talyia, väntade. Talyia besvarade blicken med en nick och började röra sig bort mot utkanten av borggården.
”Ers nåd”, hälsade hon utan en nigning. Ibland var det bättre att va diskret.
”Har du gjort det jag önskade”, det var inte en fråga, Cersei visste att hon alltid gjorde det hon skulle.
”Självfallet ers nåd, dock så har jag inte fått tillfälle att höra något av vad de sagt, men jag har mina misstankar”
Drottningen stod och tittade en lång stund på bröllopsgästerna innan hon svarade.
”Så... Är de ute efter tronen?”
”Jag betvivlar att eran makes bror är det, men hans festmö är defenitivt inte den hon utger sig för att vara. Lita inte på nordbor, de är som de är. Endast lojala mot deras land, och hör bara på Starks ordspråk, Winter is coming, det handlar inte ens om de själva”
”Hm...” drottningen stod tyst en stund, ”Du kan återgå till att spionera på de, men som alltid, inte ett ord till min man”
Talyia böjde på huvudet i en lätt bugning och gick tillbaka till sin plats där bak. Hon log.

Regina följde Talyia med blicken när hon gick mot en pelare där Drottningen var gömd. De pratade lågt till varandra och hon försökte läsa deras läppar. Hon uppfattade några ord av det de sa.
"Ute efter tronen", sade Cersei.
"Hans fästmö.... utger...vara...lojala mot deras land...Winter is coming...", sade Talyia.
"Spionera på de...till min man..."
Talyia gjorde en lätt bugning innan hon gick tillbaka till sin plats och hade ett leende på läpparna. Regina vände sig hastigt om och dolde snabbt sin glädje. Den smutsiga horan hade berättat för drottningen exakt det hon ville att hon skulle berätta. De trodde att vi Boltons var lojala mot Starks men vi är egentligen bara lojala åt oss själva. Självklart skulle Cersei tro att hon spionerade och hjälpte Starks med att ta tronen ifrån dem. Men det var bra att Talyia skulle rikta all sin uppmärksamhet mot mig och Cerseis andra spioner, men de har inte alls koll åt att det finns en annan spion i det här slottet.
"Vad sitter du och funderar på?" frågade Renly och tog en klunk av sitt vin.
Regina rodnade med flit och fnittrade som en idiot. "Jag undrade vad våra framtida barn skulle heta. Om det blev en flicka skulle inte Rachel passa bra? Och blev det en pojke skulle inte Ryan bli bra? Eller tänk dig om det blir tvillingar!" Hon såg upphetsad ut och Renlys leende plötsligt börja bli stel.
"Varför namn på R?" undrade han nyfiket.
"Jo, både du och jag börjar på R, hade det inte varit kul om våra barn hetat så?"
"Jo... det hade det", sade hennes fästman och såg besvärlig ut.
Regina gav honom ett entusiastiskt leende och kände inom sig nöjd över att ha träffat en öm punkt. Det var inga nyheter enligt henne att Renly föredrog män, vilket var perfekt för hon ville inte alls ha samlag med honom och få hans barn i magen under 9 månader. Hon såg en skymt av Alara sitta på sin plats och iaktta henne och Talyia. Regina såg sin chans och ställde sig upp och såg Renlys förvånade min.
"Ursäkta, jag har något viktigt att berätta min väninna", förklarade hon för honom och log sitt naiva leende.
Han nickade som svar och hon försvann mot folkhopen.

Männen stirrade på Alara medans hon gick emot dem.
" Vem e du då?" frågade en av dem med sluddrig röst, japp, det var definitivt fulla.
" Alara," svarade hon, hon tänkte inte nämna sitt efternamn.
" Du ser ut att ha rikt blod. Varför står du inte längst fram med alla adliga?" sa en av dem, han såg ut att vara minst påverkad av dem alla och ögon såg misstänkt på Alara.
" Jag kanske inte är den jag utger mig för att vara." Hennes blick for runt, Talyia stod och pratade med drottningen, ganska avskilt. Drottningen ville väl inte att människor skulle se henne beblandas med sådana som Talyia. Bolton pratade med sin make men plötsligt mötte hon Alaras blick.
" Oh fuck," muttrade Alara när hon såg Regina Bolton närma sig henne.
" Huh?" " Min vän är påväg hit. Vi ses troligtvis på efterfesten."
Sedan försvann hon in i folkhopen bort mot utgången men plötsligt stod Bolton där och log hånfullt.
" Vad vill du? Du borde inte beblanda dig med sådana som mig. Det ger dig dåligt rykte men det har du ju redan men om jag vore du, hade inte velat dra mig ännu mer i skiten. Folk kan börja bli misstänkta, ett dödsfall kanske skylls på dig. Det skulle inte se bra ut varken för dig eller din make." Hon var smart nog för att förstå hinten men hon såg inte särskilt skrämd ut, tvärtom. Regina flinade, som hon hittat något i Alaras ord som kunde användas emot henne.

”Och den lilla värdelösa oäktingen lyckades återigen med sin obetydlighet smyga sig på någon” rösten från pelaren fick Alara och Lady Bolton att rycka till då Talyia tassade fram från skuggorna. Lady Bolton var snabb på med ett överlägset leende, men Alara blängde bara hårt på henne, hakan upplyft och med sitt svarta hår som omringade det kantiga ansiktet såg hon riktigt fientlig ut, även utan ansikstsutryck. Talyia log och förde handen upp i nacken för att känna om flätorna fortfarande satt i en knut, hennes vilda hår brukade inte vilja tämjas i någon frisyr, vilket gick väl på gatorn, men på slottet då man umgicks med drottningen gick det inte an.
Hon slängde iväg ett lekfullt leende mot det ända äkta barnet i sällskapet:
”Du borde dra ned på din falska glädje, jag tror inte någon som är ens lite uppmärksam kommer missa att genomskåda din ytliga fasad”