geting & wolfy prs

geting här har vi tråden

Namn:
Ålder:
Utseende:
Övrigt:

Namn: Walter Hill
Ålder: 18
Utseende:
Övrigt: Kommer från en fattig familj.

Namn: Adele Hoffman
Ålder: 17
Utseende: Mörkbrunt hår med ljusare brun nyans i längderna som når henne till bröstkorgen. Grönbruna ögon som omringas av långa och mörka ögonfransar. Liten näsa med svaga fräknar omkring näsroten. Smalt ansikte med tydliga käkben. Slank kropp och medellång.
Övrigt: Kommer från en rik familj.

—

Vill du börja?

Adele öppnade dörren till det lilla kaféet hon skulle träffa sina vänner på. Hon andades lättat ut över värmen som slog emot henne - det var skönt att slippa den bitande vinterkylan för en stund. Med armarna utsträckta gick hon fram till bordet och kramade skrattande om de som redan var samlade. Så tog hon av sig sin jacka, mössa och vantar för att sedan sätta sig ner på den lediga platsen i soffan. De kände henne så väl att de alltid höll just den här platsen reserverad för henne.
”Vem väntar vi på?” frågade hon då ingen verkade riktigt beredd på att gå för att beställa. Lucas förklarade att han bjudit en god vän till honom och att han skulle dyka upp vilken minut som helst.
”Det är väl okej?” Lucas såg lite osäker ut då han kilade på de tre flickorna i tur och ordning, som alla nickade som bekräftelse på att det bara var roligt att de var fler som samlades.

Det var en lugn och solig kväll i oktober. De gula löven prasslade i träden och fick Walter som vanligtvis var glad och energisk att känna sig ovanligt lugn. Han älskade hösten, den friska luften och de granna gula löven. Allt var så vackert på hösten, och dessutom var det perfekta vädret för att bara stanna hemma och göra ingenting; en av Walters favoritsysslor. Idag hade han i alla fall tagit sig ut ur huset. Hans pappa var full redan när Walter kom ner för att äta frukost. Han hade säkert inte ens sovit, utan suttit uppe vid tv:n och druckit för sig själv hela natten. Det var inte ovanligt. Han var arbetslös, och sov hela dagarna och satt uppe vid tv:n varje natt. Det var Walters mamma som skötte om allting i huset. Det var hon som jobbade, handlade, lagade mat och städade. Hon hade gett upp tjatandet på sin man, och lät honom nu göra vad han ville. Hon visste att dett inte skulle sluta väl om hon tjatade för mycket.
Walter steg in genom kafédörren och avbröt sina funderingar för att få tankarna glida tillbaka till nuet. Han stannade upp och spanade över borden för att hitta sin vän Lucas. Han satt och vinkade åt Walter från ett av borden i hörnet.
"Här!", hojtade han och pekade på den lediga platsen bredvid honom. Han buffade till Walter på axeln när han satte sig ner bredvid honom, och fortsatte med att presentera honom för alla de andra. "Det här är Walter, ja tyckte han behövde lite vänner så jag bjöd med honom idag"
"Käften", flinade Walter och Lucas skrattade. Walter granskade de tre flickorna som också satt vid samma bord och väntade på att någon av dem skulle säga någonting. Han var inte riktigt säker om han kände någon av dem från förut.

Medan de väntade på att Lucas vän skulle ansluta sig till sällskapet pratade de om allt mellan himmel och jord. Myskvällar som denna var något av det bästa hon visste. Kvalitetstid med några av de viktigaste i hennes liv. Då den lilla klockan överom dörren plingade till vändes åtta par blickar mot killen som anlänt. Lucas presenterade killen som Walter och skämtade med honom på ett väldigt broderligt vis. Det var ingen tvekan om att killarna var goda vänner. Då alla andra presenterat sig sträckte Adele ut handen mot honom för att hälsa. Hon log rart innan hon släppte taget om hans hand för att istället ta fram sin plånbok. Nu när alla var samlade var det äntligen dags för att beställa något att äta eller dricka. Eller varför inte båda två?
"Jag vill bjuda er alla," meddelade hon genast så ingen skulle få för sig att gräva fram pengar och plånböcker, "snälla?" Det krävdes inte mycket för att ha sina vänner övertalade.
"Dig också." Adele fäste sin blick på Walter.

Alla verkade riktigt snälla och vänskapliga, det var riktigt skönt att slippa ut ur huset nu och då. Ingen annan än Walter verkade förvånad över Adeles erbjudande att betala allas beställningar. Det var tydligen någonting som hände ofta, förstod han från de andra i alla fall.
"Det behövs inte, jag behöver inte beställa någonting", sa Walter artigt trots att magen kurrade. Han hade inte ens tagit pengar med sig, och han ville inte heller slösa någon annans.

”Jag insisterar.” Adele ville inte bjuda bara för att hon hade pengar, även om andra kanske uppfattade det som så, utan för att de var hennes vänner och hon ville göra något litet för att få andra på gott humör. Nu kände hon inte Walter men eftersom han var vän med Lucas så såg hon ingen anledning till att inte bjuda honom också. Väl framme vid disken tog hon fundersamt en titt på urvalet, bestämde sig för en kopp med varm choklad samt en bit chokladkaka.

Förlåt att det tog så länge att svara, har kännt mig väldigt oproduktiv hela veckan
_______________________________________
Walter gav till slut efter och bestämde sig för en kopp kaffe. Det tog en tid för alla att få sina beställningar, men ingen verkade ha särkilt brottom. Stämningen i bordet var väldigt lugn, antagligen påverkad av värmen och de lågmänta rösterna i kafeét. Det var någonting Walter var väldigt ovan med, men han gillade det. Stämningen hemma var alltid spänd, och hans egna vänner var oftast väldigt högljudda och uppspelta.
Walter satt mest och bara lyssnade på medan de andra pratade. Han visste inte riktigt vad han skulle säga eftersom han inte kände någon annan än Lucas från förut, och han satt och pratade på med en av tjejerna. Susanna hette hon, om han kom ihåg rätt. Han hade aldrig varit bra på att komma ihåg namn.