Night's Watch

Lucy satt gömd bakom en buske och kikade lite över busken och kollade om han skulle komma ut från baren. Dörren öppnades och två män klädd i svart kom ut och såg bistra ut. Hon väntade i 20 minuter tills han kom ut och såg väldigt berusad ut. Han tog några vingliga steg innan han ramla på marken. Lucy tog upp sin luva och ställde sig upp och gick mot mannen.
"Du ser inte ut att må särskilt bra. Har du någonstans att sova?" frågade hon och la sin arm runt hans midja så han inte skulle tappa balansen.
"Ja, i din säng", sade han sluddrande och log frånvarande.
Hon sa inget utan släpade in honom i skogen nära baren.

Tanya satt inne på krogen med ett stop öl mest för syns skull och såg runt, hon väntade på att mannen med största trohet hade somnat och hon ville ha koll på att ingen gick in igenom dörren på andra sidan gatan, som hon såg så perfekt genom krogens fönster. Hon hade sett honom gå in dit för ungefär två timmar sedan. Det svåraste var att veta att ingen gick in till honom - enda ingången för att komma till hans rum var densamma som till bordellen, så folk kom och gick. Det enda hon kunde gå på var de förstulna blickarna från männen - hon kunde lätt gissa sig till att de skulle besöka bordellen. Snart bestämde hon sig för att det var dags. Om han inte hade somnat kunde hon bara hoppas att han inte skulle fatta något och skrika. Hon reste sig från där hon satt och gick tyst mot andra sidan gatan, smet förstulet in och försökte få det att se ut som om hon var lika skuldmedveten som de som skulle till bordellen.

"Vart är vi på väg?" frågade han när de hade kommit långt in i skogen.
"Vi är snart i min stuga, bara några minuter till", sade Lucy med sin vänliga röst.
Efter att hon var säker på att ingen var i närheten så puttade hon utan någon förvarning ner mannen och drog fram sina dolkar. Hon sparkade mannen som dödat hennes "familj" på ryggen.
"Minns du den dagen då du mördare en kvinna, en man och två små pojkar i en liten by nära Winterfell?" frågade Lucy kyligt.
Han svarade inte utan försökte ställa sig upp men ramlade ner igen. Hon tog tag i hans arm och vred runt den hårt tills han börja stöna av smärta.
"Minns du det?" frågade hon en gång till och fortsatte att vrida den.
"Ja..." kved han fram och förlorade ett finger.
"Ska vi köra en lek? Ljuger du så har jag vunnit. Talar du sanning så har du vunnit", förklarade Lucy och log illvilligt.

Tanya gick förstulet in genom dörren, som om hon skulle till bordellen. Men när hon kom upp i gången dit smet hon i stället tyst in till mannens rum. Hon granskade genast rummet och fann mannen i sin säng, han verkade dock vara lite halvvaken och såg sömndrucket på henne. Hon gick tyst fram mot sängen, tyst samtidigt som hon hoppades att han inte skulle vakna till mer. Visserligen skulle han knappast bjuda på något motstånd, men han kunde skrika.
"Du verkar ha gått fel", sade han sedan och såg på henne.
"Säker?", svarade hon honom med en vänlig röst samtidigt som hon fortsatte att gå fram mot honom.

Lucy tog upp en lite lång och tunnpinne från marken och höll i den som om den vore en piska.
"Vem är du?" frågade hon och stirrade på mördaren som hade dödat hennes "familj".
"Dickon Fudge...", stammade han fram och fick ett slag av piskan på huvudet.
"Lögnare! Vad heter du?" frågade hon igen.
"Derek Snow, Lord Umbers oäkting", sade han darrande och hon visste att han inte ljög.
"Inte så tuff nu. Vet du varför jag gör det här, oäkting?" frågade Lucy. "TITTA PÅ MIG OÄKTING!"
Derek började kolla sakta upp och kollade osäkert på henne. Hans ögon var grå men mörkare än hennes och man såg en massa finnar och sår i hans ansikte. Den nonchalanta blicken som han hade för flera minuter sen var bortblåsta och utbyttes mot ett par smärtsamma ögon.
"Jag mörda din familj", viskade han.

Tanya fortsatte gå mot mannen som nu halvt satt sig upp.
"Vem är du?", frågade han samtidigt som han såg osäkert på henne. George Harris hette han om hon inte kom ihåg helt fel. Han var helt normalt av allt hon visste, och såg också så ut. Han hade flottigt halvlångt mörkbrunt hår, blöta, sömniga grå ögon och lång näsa, ganska fult ansikte ärligt talat. Hon log lite mot honom.
"Mitt namn skulle inte säga dig nånting. Men du kanske känner till Terry Gillen?", svarade hon honom. Terry Gillen var den man som betalat henne för mordet, med kravet att mannen skulle veta att det varit han som ordern kom ifrån innan han dog. Varför hade hon ingen aning om, inte heller varför mannen skulle dö, men hon brydde sig inte heller, hon fick så pass bra betalt för det så.

"Ja, vet du varför jag kom hit?" frågade Lucy och höll i piskan.
"Nej", svarade han darrande och fick piskan på magen och benen. "Ja!"
"Bra", sade hon och drog fram sin kniv snabbt och hoppade på honom. "Jag vill få min hämnd."
Hon drog vårdslöst hans tunga och skar den. Han skrek men inte lika högt som innan. Lucy tog tag i hans underarm och stoppade kniven där. Derek försökte komma upp om det inte vore för att hon slagit honom flera gånger i ansiktet.
"Undrar hur det känns att inte ha några ögon."
Hon drog fram sin andra kniv och stoppade in och ut kniven i ögat på honom. Lucy tog upp en flaska med gift som hon själv har bryggt och hällde det i hans mun. Derek svalde det tydligen och efter ett par sekunder så började han skrika högre en vad han gjort nyss. Hon drog ner hand byxor och skar hans mandom och stoppade in den i hand mun.
"Jag tror jag är klar med dig. Skulle vara roligt att skjuta pilar på din hals", sa hon och log kyligt.
Lucy drog upp honom så att han satte sig upp.
"Några sista ord? Vänta nu, du har ingen tunga", hånade hon honom och skar av hans hals.
"HALLÅ!"
Hon kollade upp och såg att hon nu var omringad.

Tanta såg på honom medan mannen spärrade upp ögonen.
"Han? Vad vill han mig?", sade han förvirrat. Hon ryckte på axlarna, fortfarande med uttryckslös min.
"Inte vet jag", svarade hon samtidigt som hon tog de tre sista stegen fram, drog snabbt fram en av dolkarna hon haft vid bältet och skar halsen av honom. Mannen, som fortfarande varit något nyvaken, bjöd inte på det minsta motstånd, han hann inte ens fatta vad som hände. Antagligen var han inte helt ovan vid att horor gick fel in till honom, så han trodde antagligen att det var något sådant. Så antagligen hade han inte fattat alls vad hon gjorde där förrän precis innan det var för sent. Just som hon hade gjort det hörde hon ett rop från andra sidan rummet och hon vände snabbt runt. Vid dörren, den samma som hon kommit in igenom, stod nu en man. Hon tyckte sig ha sett ansiktet förr, och snart kom hon på varför, han var en utav den lilla stadens vakter.