jag måste bara berätta trots mitt hjärta skriker

Jag vet att det kanske var onödigt att göra en ny tråd och jag vet att det kanske finns någon som detta inlägg passar bättre in men jag kan inte leta just nnu och jag vet inte varför jag skriver på mugglis men jag måste verkligen skriva detta nu.

Hej, jag måste bara berätta för dig. Om natten som imorgon var 4 hela månader sedan. 1/3 år. 2 Juni klockan 23.30.
Jag visste att något var på gång för kramen var inte varm och kyssen var inte riktig. Och du snackade inte direkt med mig trots du såg att mina ögon var rödgråtna och att du visste att jag inte hade sökt upp Axel bara för att jag ville vara med han. Du visste inte heller att under hela dagen innan hade jag haft ångest för den där jävla musikalen och under hela musikalen satt jag och grät och behövde hålla Miras hand. Du visste inte att jag satt utanför teatern i 1 h och väntade på dig men du kom aldrig för du hängde kvar med hon. Men när vi stod där vis ankdammen, du var helt säker på att jag också skulle börja fara hem samtidigt som du, och jag dröjde mig. Så när vi var vid ankdammen på samma ställe som vi firat alla hjärtans dag och våran halvårsdag och nu var vi där nästan 5 månader senare och du börjar snacka om hur du inte orkar med att jag mår dåligt. Om hur DU inte klarar av när jag inte är samma tjej som du blev kär i och hur du vet att jag försöker men att de inte går. Och när du säger att du gör slut och jag hoppar av min cykel och springer efter och tar tag i dig och ba skriker och du kollar på mig och säger "Jag klarar inte av att se dig såhär" och börjar åka iväg. Jag hoppar upp på min cykel och börjar också cykla men så ropar jag till dig "Du vet väl att ni ska komma hem på middag oss imorgon" på en röst så trasig att jag inte ens hör själv. Du vänder dig om och frågar vad jag sa och jag upprepar mig på en mycket mera stadig röst och börjar cykla. Men när jag ser att du inte ser nåmera vänder jag om och cyklar tillbaka till din bästa kompis vars axel jag gråtit på hela kvällen. Jag ringer till han och han springer ut i kalsonger och lyfter upp mig och kramar om mig. Sedan är allt lite oklart. Jag vet bara att jag var tvungen att gå tbx till ankdammen och vänta på att min syster skulle hämta mig med moppen. Undertiden jag sitter och väntar ringer jag till Becca. Hon svarar och jag gråter ännu mera. Syrran kommer och jag åker hem. När hon råka köra förbi din lägenhet skriker jag som om någon hade knivhuggit mig, för de var så det kändes. När vi är hemma går jag genom dörren och lägger mig på hallmattan och skriker. Jag klarade inte av att gå ett enda steg till. Pappa bär upp mig till gästrummet är där mamma har bäddat åt oss. Jag gråter så kraftigt att jag inte får någon luft och smärtan är den värsta jag någonsin har känt. Värre än när jag vurpa med cykeln och mycket mycket värre än när min älskade farfar dog. Jag får i mig starkaste dos sömnmedel jag får ta och mamma sätter på Madicken och jag somnar. Sedan vaknar jag upp igen 3 h senare och går ner till mitt rum och bestämmer mig för att spela Star Stable (??). Mamma kommer ner och då jag inte får vara själv vid det laget får jag i mig mera sömnmedel och somnar om till 9. När jag vaknar då inser jag att jag fått feber. En feber som inte släppte förrns sommarlovet. Rebecca kommer till mig och jag gråter. Flodvis. Gråter nonstop de första dagarna. Sedan är det skola. Slipper se dig. förrens du ditt jäcla sågspån kommer in i mitt klassrum. Jag blir genast yr och känner att jag kommer svimma. Så jag går ut och börjar hyperventilera och får världens panikångestattack. Jag ser ingenting, tappa synen men för ett ögonblick, mitt bland alla av min älskade tjejer i klassen, ser jag dig, rätt framför mig tills Ylva puttar iväg dig. Jag blir ivägkörd till BUP där jag sen får åka hem. Sen några dagar senare på Grässtrå, när du står och dansar med hon. Får min bästavän att sjukskriva sig för hon inte klarar av att se dig. När jag måste upp på scen och spela och gråter och hela bandet skriker peppande saker till mig och du instämmer. När du står där inför hela skolan och dansar och kramar och håller hand med hon 1 vecka efter vi gjorde slut. När det blev för mycket för mig. När jag faller ihop och pappa kommer med min hund. När jag får andas i påse. När mamma måste ställa in ett möte och en jobbarkompis måste skjutsa henne. När alla skolsköterskor gör allt för att hålla mig vid medvetandet och det enda jag gjorde var å skrika ditt namn. Och när du är kvar där och min hund inte ens vill se dig trots ni har vart bästisar i över ett års tid. När mina kompisar får tvingas höra sirener och se mig bli upplyft på en bår och åka iväg till sjukhuset. När de tror jag försökt och ta mitt liv. Men läkarna hjälpte mig med att få tillbaka andningen och barnläkaren berättade för mig att vissa killar inte tänker längre än 3 cm framåt i tiden. Sedan på kvällen ber jag dig träffa mig och vi snackar och då var det min tur att göra slut med dig, säga att nästa gång du gör slut med en tjej att göra det lite finare och att jag hoppas att du och din nya tjej kommer va lyckliga. Och se dig hålla tillbaka gråten och säga att du lidit idag för liksom du såg dålig ut när jag behövde andas i påse och åka med ambulans. Och när hela min klass backade och fortfarande backar mig och hatar dig. Så nu, trots det fortfarande gör ont och se dig, skriver jag det här och gråter dessa tårar för dig, idiotjävel.

Jag läste detta och jag måste bara säga att du är så sjukt stark som skrev detta, kramar till dig ♥

♥