[PRS] boknörd_ & LunaLovegood123

Percy Jackson / Harry Potter crossover-roll mellan LunaLovegood123 och boknörd_.
Bara vi skriver, men alla andra får läsa!♥

Min mall


LunaLovegood123s mall

Namn: Sophie Harper
Ålder: 15
Kön: Kvinna
Utseende: Ögonen ska egentligen vara svarta( mörka). och håret ska vara lite mer mörkt. Hon har inte alltid haft kort hår men klippte det efter att hon var trött på att alltid behöva reda ut tovar. Hon är 165 cm och avskyr det.
Gudomlig förälder/stuga: Stuga 20, Hekate
Familj: Pappa, Logan och sin faster Amelie
Bakgrund: Hon har blivit uppfostrad mest av sin faster eftersom hennes pappa bröt ihop när Hekate lämnade honom. På grund av det hatar Sophie henne. När hon fyllde elva fick hon Hogwarts brevet som förväntat, när hon kom dit blev hon sorterad i Slytherin. Hon visste inget om sin mamma.
Personlighet: Hon kan verka lite dryg innan man lär känna henne men det är för att hon inte gillar att kasta sig i nya vänskapsrelationer hela tiden, även om hon har lätt att få vänner. Hon kan vara en prankster ibland men det är väldigt sällan, mest bara när hon är tvungen vilket hon är ofta. Annars är hon mån om djur men knappt om människor. Hon har lite annan magi än alla andra, vilket hon ofta funderar över. Hon behöver inte sin trollstav för att använda sin magi. Hon litar inte på så många och man måste kämpa för att få hennes tillit. Resten rollas
Styrkor (högst fyra) : Hon är snabb med sin trollstavarm och kastar formler utan att tveka. Hon har lätt att lära känna andra och hon lär sig nya saker väldigt snabbt.
Svagheter (minst två) : Erkänna sina misstag, tänka innan hon reagerar. Hon älskar sin faster så hon är orlig att något ska hända henne eftersom hon är väldigt gammal(56)
Elevhem: Slytherin
Patronus: Vessla
Boggart: Mörker, inget ljus någonstans
Övrigt: Hon är perfekt även om hon inte alltid sköter sina plikter. Man kan säga att hon ibland är en bad girl och hon hänger ofta med fel personer. Hon är halvblod.

börjar du?

Visst! ♥

Solen sken - som vanligt alltså - när jag vaknade på morgonen. Klockan var runt sju - det betydde att jag hade gott om tid på mig innan någon annan vaknade.
Suckande satte jag mig upp i sängen med någorlunda fluffiga lakan och försökte undvika att bl utstirrad av Hippie-Zeus som stod i hörnet av stuga ett.
En staty som var tillägnad min pappa, men det kändes mer som en förolämpning än som en sak att beundra.
Tro mig; jag hade träffat min far.
Himlens härskare . Zeus - var en ganska lång och muskulös man, med pepparfärgat hår och skägg och svart kostym med vita ränder. Ögonen var skarpa och hade ungefär samma elektriskt blå färg som mina.
Gäspande sträckte jag på mig och gick upp ur sängen, drog borsten et par gånger genom håret och satte upp det i en slarvig hästsvans.
Jag bytte om från mina pyjamasshorts och min gamla Hello Kitty-tröja till en orange t-shirt med Halvblodslägrets logga. Jag fann ett par ljusa jeans som jag drog på mig, plockade med mig mitt svärd, Anemostróvilos - Virvelvind och gick ut.
Ett gäng satyrer och skogsnymfer befann sig vid jordgubbsodlingarna, men annars var lägret helt öde.
Jag nynnade nöjt på en random låt som dykt upp i huvudet när jag traskade till svärdfäktningsarenan.

Jag orkade inte fokusera på lektionen just nu, jag var tvungen att fråga Quinn en sak.
" Quinn," sa jag och petade på Quinn som satt i en av de fransklädda fåtöljerna och drack på sitt te. Hon höjde ett ögonbryn som sa mmm?
" Påminn mig varför jag valde det här ämnet nu igen?" hon skrattade så mycket så att teet sprutade ur munnen på henne.
" För att det är kul att höra Trewlawney flämta varje gång hon ser i dina teblad och säga. Du kommer dö en oförklarlig död pågrund av din mammas gener," sa hon och försökte låta drömmande som Trelawney. Jag skrattade högt vilket gjorde att många såg irriterat på oss. Fast samtidigt undrade jag vad hon menade med mammas gener, hon lät alltid så allvarlig varje gång hon sa det så hon kanske visste något jag inte vet.
" Ja eller hur? Hur skulle hon kunna veta vem min mamma är? Hon är bara en bluffmakerska," sa jag och kände hur någon knackade mig försiktigt på axeln.
" Ursäkta Sophie, rektorn bad mig att ge dig det här," sa John en sjundeårselev och gav mig en fint ihopvikt lapp
" Tack," sa jag och han lämnade rummet.
" Läs vad det står nu!" sa Quinn ivrigt. Jag veklade upp lappen.
Miss Harper du ska genast infinna dig på mitt kontor efter din lektion.
Hälsningar Rektorn
" Vad vill han?" frågade Quinn som läst bakom min axel. Jag ryckte bara på axlarna.
" Ingen aning."

När jag hackat på några halmdockor fick jag sällskap av Keiron, som betraktade mig.
Det var skönt att det var så tidigt, för hade Keiron kommit och alla andra vart där hade viskningarna kommit.
"Stora Profetian handlar om henne", "kommer slå in snart", "Keiron förbereder"... allt det där var sådant jag var van vid att höra, särskilt när Keiron var i närheten.
Och vad som skrämde mig var att han inte förnekade det, att han inte sa att det inte var mig profetian handlade om.
Ärligt, om den handlade om mig hade jag blivit en av Artemis jägare.
Jag hade redan varit med om ganska mycket sedan jag skulle fylla tio.
Jag hade bivit jagad av ett gäng empusor som försökte elda upp bilen jag och mamma satt i, jag hade varit nere i Daidalos labyrint och det var...
hemskt, minst sagt. Jag hade en väldigt seriös klaustrofobi efter det.
"Tänk på att svinga hela överkroppen när du anfaller". Keirons röst fick mig att hoppa till och kentauren skrattade. "Det är möte för alla stugledare i Stora huset klockan elva", informerade han mig sedan.
Jag blev förvirrad.
Möte? Stora huset?
Det kändes som om det var evigheter sedan vi senast hade det, och då hade vi bestämt att vi skulle förbjuda kapplöpningar.

Jag försökte jobba på flitigt under den tid som var kvar av lektionen, men rektorns lapp smög sig hela tiden in i mina tankar. Och när lektion var över var jag glad att få komma ut eftersom jag hade inte orkat fokuserat längre. Jag gick den snabbaste vägen jag visste till rektorns kontor. Jag gick förbi flera tavlor och rustningar, jag såg hur den fula statyn som föreställde en griffin stod framför mig. Sablar tänkte jag när jag kom fram, han skrev inte lösenordet men eftersom jag kände rektorn Dumbledore ganska väl så kunde jag ändå ana att det hade att göra med godis.
" Chokladgrodor?" Sa jag hoppfullt men statyn rörde sig inte. " pumpapastejer? Inte, Citronsorbe?" så fort jag yttrade ordet citronsorbe då vaknade statyn till liv och trappan började åka upp åt. Jag kunde inte låta bli att le lite roat, Dumbledore och hans sötsaker. Jag hoppade på ett av trappstegen och kände hur jag åkte uppåt. När jag stod framför dörren så tvekade jag lite, jag kunde höra röster bakom den. Var det ett privat samtal? Men tillsist tog nyfikenheten över och jag tryckte ner handtaget och klev in i mitt favorit kontor. Det var redan tre andra elever som satt där inne och Dumbledore stod bakom sitt skrivbord.
" Åh bra Miss Harper, slå dig ner," sa han och pekade på en tom stol. Jag satte mig brevid en tjej som såg ut att vara lika gammal som jag. Jag väntade spänt på vad Dumbledore skulle säga.

Klockan slog elva snabbare än jag väntat mig och ett muller hördes när ungefär tolv stugledare myllrade in i mötesrummet i det Stora huset.
Keiron hade pressat sin hästkropp i rullstolen så att alla skulle få plats och Mr D, också känd som Dionysos (han var min halvbror, vid gudarna!) satt och såg lika grinig ut som vanligt i sin skrikigt färgade Hawaii-skjorta.
"Var hälsade, kära skitungar", förkunnade han sedan. Han lät inte det minsta entusiastisk och sade order 'kära' som om det varit en tabu.
"Varför är vi här?" snäste ledaren för stuga tio, som såg irriterad ut och satt bakåtlutad i stolen.
"Om det har med profetian och Jade att göra svär jag vid gudarna att..." längre hann ledaren för Hefaistos stuga inte, för Mr D avbröt henne.
"Nej", flinade han, mycket nöjd med sig själv för att ha fått allas uppmärksamhet.
"Vi kommer få gäster. Från Storbritannien."

När Dumbledore såg att han hade allas uppmärksamhet så började han berätta.
" Vi har fått in meddelanden om mystiska störningar vid Long Island i USA," började han men blev avbruten av en kille. Han hade rufsigt brunt hår och ett par glasögon som gled på hans nästipp, han kunde var attraktiv om det inte vore för att han hela tiden darrade okontrollerat och hans näsa var rödflammig. Äckligt vände jag mig bort från honom och fokuserade på en av tavlan föreställande Hogwarts förra rektor, min faster brukade prata om honom ibland men det var sällan. Vi pratade helt enkelt inte då mycket om magi hemma, det låg i luften som en tänd stubin till någon nämnde det. Då blev pappa okontaktbar och försvann in i sin egen värld. Jag hatade honom för att han aldrig kunna ta hand om mig. Jag hade helt missat vad Dumbledore hade berättat, det var inte förens han nämnde mitt namn som jag kom ihåg var jag var.
" Hörde du vad Mr Johnson frågade precis?" sa han med allvarlig röst och de blå ögon såg rakt in i mina silversvarta. Jag suckade men sa så trevligt jag kunde.
" Nej, vill du var vänlig att upprepa?" jag hörde hur flickan och den andra pojken viskade bakom min rygg, vilket inte störde mig ett dugg. Jag var för van, många brukade säga att jag var alldeles för kraftfull för att vara sexton, det var bara Quinn som visste att jag kunde göra magi utan min stav. Hon hade lovat att inte berätta det för någon.
" Han undrade vad vi skulle göra där," svarade Dumbledore " Miss Lynd kan du upprepa?" tjejen som viskat bakom min rygg och som jag satt brevid började genast ivrigt berätta att vi skulle till ett läger som finns där, vi skulle arbeta under täckmantel och försöka ta reda vad som egentligen på gick där. Det lätt faktiskt väldigt intressant och jag var glad som fick den möjligheten.
" Bra, ni åker imorgon, så jag föreslår att ni börjar packa. Ni blir borta ett tag," sa han och vände sig bort för att visa att vårt samtal var över. Genast reste sig alla upp och alla skyndade sig ut. Den snuviga killen dök upp bakom mig.
" Hej, jag är Eric Johnson från Hufflepuff," sa han och sträckte ut sin hand, jag tog inte den utan sa bara enkelt.
" Sophie Harper från Slytherin," sen gick jag bort till fängelsehålan.

När Mr D sagt att vi skulle få gäster, från Storbritannien, utbröt ett sorl av mummel.
"Vadå, finns det ett läger där för halvblod med egyptiska föräldrar?" frågade Charles Beckendorf tillsist och spände blicken i Keiron.
Kentauren eller vad man nu skulle kalla Keiron när han var nedtryckt i en rullstol, log bara vänligt mot Hefaistos son vars stora händer byggde ihop något som såg ut som en liten mekanisk mini-drake.
Keiron sade inget, och Mr D smackade missnöjt med tungan åt hans tystnad.
"Nåväl, de har märkt... oroligheterna häromkring och sänder några elever... under täckmantel, var det väl?" Min halvbror - usch - vände sig mot Keiron, som nickade bekräftande och harklade sig. Uppenbarligen var Mr D's blick en signal på att han skulle ta över.
"Och när de väl kommer så ska vi låtsas som att allt är som vanligt."
En harkling hördes tvärs över bordet.
"Så vanligt som det kan bli", rättade Keiron och log.
"En av dem, minst en, är nämligen ett halvblod."

Quinn satt som vanligt i en av fåtöljer medans hon väntade på mig. När jag kom in, så såg hon spänt upp mig.
" Nå, vad vill han?" frågade hon ivrigt, jag suckar och lägger av min väska och slår mig ner bredvid henne.
" Jag och tre andra prefekter ska resa till Long Island för att ta reda på vad som finns där," sa jag uttråkat och sträckte mig efter en mugglartidning som Quinn fått på posten. Hennes mamma är en mugglare och vill att Quinn ska få reda vad som händer där hemma. Hennes pappa är en renblodig trollkarl, vilket innebär att hon är ett av de få halvblod som går i Slytherin.
" Jag lånar den här," sa jag och slog upp trött upp tidning men Quinn slog ut den ur min hand.
" Vilka mer än du ska åka?" frågade hon och såg nyfiket på mig. Jag suckade och la undan tidningen eftersom jag förstod att jag inte skulle få lösa den förens Quinn var klar med sitt förhör.
" Det var Eric Johnson, från Hufflepuff," började jag men blev avbruten av Quinn som rynkade på pannan.
" Eric, han är väl inte så attraktiv eller?"
" Nej, han såg väldigt sjuk ut, sedan var det en tjej från Ravenclaw och en kille från Gryffindor. De verkade vara ett par, åh och glömde jag att säga. Vi åker imorgon," sa jag och genast hoppade Quinn upp och började stirra som en galning.
" Imorgon? Men du måste vi ju packa," sa hon stressat och drog med mig till våran sovsal och började rota i min koffert. Jag lät henne hållas.
" Jag stoppar ner alla din t-shortsen och shorts/byxor," sa hon och jag smålog lite. Hon älskade att fixa och ordna.
" Vad är det här?" frågade hon och drog fram en svart sommarklänning med några konstiga symboler på. Det var även några små stjärnor längst kanten som fick den att gnistra.
" Pappa säger att mamma lämnade den åt mig," sa jag, det var delvis lögn. Jag hade helt plötsligt haft den i sängen bredvid mig ner jag var tre. Perfekt storlek och den har alltid passat även nu när jag är sexton.
" Den är väldigt vacker, den åker i," sa Quinn och jag suckade men hjälpte ändå henne att packa klart.