Londons demoner

Hej! Här är en roman jag skriver på hoppas ni gillar den. Den finns även på wattpad på mitt konto: HoshikoPendragon

Handling:
Jack Darwin och hans anhängare har varit de demoner som har haft kontroll över London i flera år. I flera år har demonerna ägt London.
Men för 3 år sen svek en demon Darwin, och avslöjade demonernas svaghetet - järn. Darwin blev fångad och transporterad i en järnbur. Han förs sedan till ett fängelse.

Men killen som ger honom mat varje dag är inne på samma spår som honom. Han vill nämligen också förstöra London - och mörda sin herre.
En förhandling uppstår mellan dessa män. London är nu i fara, i denna stund.
*


Hans vackra hår ligger över axlarna. Kroppen är fylld av massa sår och skador. Ögonen är svarta, fyllda av vrede. De är svarta och glänser av ilska, för att blivit fången. Han känner försiktigt på gallret av buren. Järnet bränner hans slanka händer. Mannen skriker.
Hur ska han över huvud taget kunna sova, och äta i buren när järnet brönner sönder honom?
Han rös, när han tänkte på vad de skulle göra med honom.
Jack suckade och försökte tänka på nåt annat. Hatet brände inombords.
*
- Hallå?
Jack reste sig upp. Han gnuggade sig i ögonen, och han reste sig upp. Han satt inte i järn-buren utan på ett halmgolv som var betydligt skönare.

- Ja?, svarade Jack.
Han såg sen en smal kille sitta utanför gallret. Han hade rött hår, väldigt ljust som påminde om en orange färg. Det var kammat åt ena sidan. Ögonen var gröna, och väldigt pålitliga kändes det som.
Hans hud var blek och i hans hud fanns inte minsta tecken på akne eller finnar.
Hans klädsel var enkel, han hade en vit skjorta knäppt till halsen, utom en knapp som hade hoppat över. Han hade ingen slips. Han hade även en kappa på sig i en kappa i ett smutsgrönt tyg.
Jack såg på honom, betraktade honom. Jack hatade människor.
Jack fräste och vände sig om. Det var fortfarande en människa.

- Vad heter du?
- Jack.
- Okej, Jack..Jack.

Jack såg tyket på honom. Vad ville han? Han vågade inte riktigt erkänna för sig själv, att han var rädd att han skulle bli inkastad i järn-buren.
- Jack, du är den demonen som är ledaren, som adelsmännen har pratat om?

Jack tänkte på sin tid som ledare. Han hade all makt över hela London, och kom ihåg de fantastiska saker de gjorde mot människorna. De hade kunnat utrota hela världen. Om det inte varit för adelsmännen, som kom på att järn kunde skada demoner.
Eller rättare sagt – det var en förädare som visste om järnet. Han visste inte var han var nu.
- Ja.
- Aha, säger han svagt. Jag har mat åt dig.
Jack får en tallrik mat. En oxfilé, potatis och en mängd sallad. Jack ser intensivt på maten, hur mycket han vill bara sluka den.
Den rödhåriga killen ser på honom.
- Jag stal maten för din skull.
- För mig?, säger han förvånat.
Men han tänker inte klaga ett dugg. Han har aldrig ätit sån här mat på evigheter. Killen öppnar matluckan och lägger in tallriken, samt en flaska vin och bestick.

- Ja. Jag vill förhandla med dig…. Jag har några frågor också.
Jack ser intresserat på honom och börjat äta maten. Det smakar ljuvligt.
- Prata på.
- Som du kanske ser är jag en enkel tjänare. Jag tjänar en adelsman vid namn Lucas Watson. Har du hört talas om honom?
Jack slutar äta maten och ser på tjänaren. Han visste inget om honom, förutom att han hade varit med och fångat honom. Han hatade honom.
- Ja.
- Jaha. Du gillar honom inte va?
- Nej.
- Inte jag heller. Det är därför jag har ett förslag. Jag kan släppa dig lös, och tillsammans kan vi förstöra hela London med dina demoner och folket som plågat oss i åratal. Vad tycker du?
- Javisst, svarade Jack med ett brett leende.
- Men på ett villkor: vi mördar Lucas Watson.
- Inga problem, sa Jack och tuggade i sig den sista biten av ox-filén.
Han såg mot den rödhåriga killen när han började gå ut, och hans kappa fladdrade.
- Vänta! Ropade han.
- Ja?, svarade killen och gick in igen.
- Vad heter du?
- Mike.