[PRS LunaLovegood123 och Piggelino] HP roll(marodörtid)

Här är tråden Piggelino
Tror det är bra om du bevakar den.

Rollspel mellan LunaLovegood123 och Piggelino
Vem som vill få läsa, men BARA vi skriver.

Beskrivning
Alla vet om de fyra stora marodörerna, men ingen visste om att det fanns två till. Hjärnorna bakom alla upptåg. Det är deras berättelse om deras femte år på Hogwarts

Mall
Namn:
Född:
Patronus:
Animagus:
Utseende:
Gillar:
Ogillar:
Elevhem:
Kurser/Ämnen:
Bra på [3-6 saker]:
Dålig på [3-5 saker]:
Familj:
Blodsstatus:
Bakgrund:
Personlighet:
Relationsstatus/Förälskelse:
Sexuell Läggning( frivilligt) :
Marodörnamn:
Övrigt:

Min mall
Namn: Leia Elizabeth Carter
Född: 1960 15 maj
Patronus: En varg
Animagus: En räv
Utseende: Rödbrunt mellan lockigt hår, går ungefär ner för axlarna. Har det ofta uppsatt i häst svans med två slingor hängandes framför ansiktet. Smaragdgröna ögon, det brukar glittra lite gåtfullt. Hon är ganska smal och väl tränad. Hon väger väldigt lite (49 kg).
Hårfärg ansiktsform, mun ögon osv
Gillar: Att spela quidditch, pranka folk och att äta choklad
Ogillar: Dryga personer och folk som tror att hon är svag bara för att hon är en tjej.
Elevhem: Gryffindor
Kurser/Ämnen: Forntida runskrift, skötsel och våd av magiska djur och mugglarstudier
Bra på [3-6 saker]: Försvar mot svarkonster, muntra upp folk och att stå för sina åsikter.
Dålig på [3-5 saker]: Ta kritik, bli ifrågasatt, arbeta under press och trolldryckskonst.
Familj: Har en lillasyster som heter Novali Carter, hon är sju år. Hennes föräldrar är båda snälla och änglar enligt hennes kompisar. Mamma Carla är häxa och pappa Magnus är en mugglare.
Blodsstatus: Halvblod
Bakgrund: Hon föddes en regnig dag, hon kom för tidigt så föräldrarna var inte beredda, så hon föddes hemma. Hon har uppfostrats av sina föräldrar, hennes mamma har lärt henne om magi. Hon har gått på en vanlig mugglarskola, för föräldrarna ville att hon skulle få en så stor utbildning så möjligt. När hon var sju så dog hennes bästa kompis och blev allt mer isolerad. Hon pratade inte med någon på flera månader.
Personlighet: Hon kan verka ganska blyg och tillbakadragen innan man lär känna henne. Då skämtar hon och skrattar hur mycket som helst. Hon är ganska kaxiga och säger sina åsikter även om det ger henne problem. Hon blir oftast pressad med all quidditchträning och med alla läxor och prov. Hon är den duktigaste eleven i hela årskursen efter Lily Evans. Resten rollas
Relationsstatus/Förälskelse: Remus Lupin
Marodörnamn: Rävöga
Övrigt: Spelar jagare i quidditchlaget

Komihåg jagform och dåtid, preteritum.

Mall
Namn: Avory Youngleaf
Född: 1960 29 Februari vilket hon alltid blivit retad för
Patronus: Fågelfenix eftar att hennes egen försvunnit under en snöstorm när hon var 10
Animagus: Vit tiger
Utseende: Relativt kort ( 159 cm ) ganska blek med midjelångt lust hår, nästan vitt som hon alltid har flätat i två flätor. Nötbruna ögon som om man inte är van ser väligt skumt ut i kontrast med hennes vita hår.
Gillar: Mörkret och Natten, ensamhet och äventyr
Ogillar: Orättvisa, långsamhet och quiditch
Elevhem: Griffindor
Kurser/Ämnen: Mugglarstudier, Trollforlmellära, Försvar mot svartkonster, förvandlingskost och talmagi
Bra på [3-6 saker]: Att klättra, springa och att komma på ideer
Dålig på [3-5 saker]: Att vänta och ha tålamod, ha sympati och hålla sig lugn
Familj: Hon är ensambanr till sina två mugglarfödda föräldrar som båda trots det gått på Hogwarts där de träffades.
Blodsstatus: Mugglarfödd
Bakgrund: Hennes föräldrar har aldrig tagit hand om henne så väl och i och med bristen på syskon har hon vant sig vid ensamhet och att klara sig själv. När hon var yngre var det ända hon gjorde att springa runt i skogen på jakt efter sjön som hon alltid drömde om men som aldrig fanns.
Personlighet: Hon har alltid varit väldigt tillbakadragen och sluten när det gäller att visa känslor och undviker därför gärna känslomässiga stunder och framstår för de som inte känner henne som väldigt hård och kall. Hon är ganska vildsint och livlig av sig och är extremt otålig och rastlös av sig. Ibland kan det vara riktigt jobbigt att vara vän med henne.
Relationsstatus/Förälskelse: Sirius Black
Sexuell Läggning( frivilligt) : Bi
Marodörnamn: Vitrand
Övrigt: -

Jag stod på perrongen och kramade min föräldrar.
" Lycka till rävöga," jag ryckte till när de använde mitt smeknamn.
" Inte åka," sa min lillasyster Novali och höll om mina ben. Jag skrattade lätt och lyfte upp henne.
" Men Nova, jag måste åka och vi ses snart, jag lovar att skicka brev till dig." sa jag och gav henne en puss. Sen ställde jag ner henne på marken och vände mig mot mamma och pappa igen.
" Sköt dig nu," sa mamma och log
" Hejdå, älskar er!" ropade jag och gick på tåget. jag släpade kofferten efter mig och började leta efter en ledig kupe'. Jag hittade direkt James, Sirius, Peter, Avory och Remus. Mitt hjärta slog ett extra slag när han tittade upp mot mig.
" Hej räven!"sa han och log sitt gulliga leende.
" Hej månen," sa jag och flinade. Jag satte mig brevid honom och han la sin arm om mig. Jag ville bara sitta där för evigt med Remus arm om mig.
" Hhm, turturduvor?" sa Sirius med rösten fylld av skratt.
" Du ska inte säga något Tass, du myser precis lika mycket med Avory som jag gör med Leia," säger Remus, vi började skratta när vi såg hur Sirius och Avory började rodna. James måste ha märkt att det blivit lite stelt för han frågade.
" Några nya bra pranks planerade Leia och Avory?"

" Ja, att ge bläckfisken i sjön en extra irriterande måltid i form av Mr Månis," muttrade jag och blängde anklagande på Remus. Alla skrattade högt, Remus något mer retsamt än de andra. Sirius log varmt mot mig och snuddade lätt vid hans hand som svar. Det var alltid lika jobbigt när de andra kommenterade vårat förhållande. Jag sneglade på Leia och Remus och önskade att jag kunde klara att vara lika öppen med Sirius. Jag visste att han inte gillade min låga profil i mitt förhållande och många gånger hade hela vår lilla grupp riskerat att gå under på grund av mina och Sirius bråk. Jag skakade symboliskt på mig som för att skaka av mig de dystra tankarna och reste mig istället upp och gick bort till fönstret.

Avory verkade fundera över något, jag undrade vad. Äsch det är hennes tanker och jag tänkte inte spionera på henne. Jag tittade på henne och Sirius, det är så söta ihop. Om de bara vågade satsa mer. Ibland trodde jag att James och Peter kände sig utanför. James är kär i Lily, men Lily är inte kär i honom. Vi har tappat räkning på hur många gånger han har bjudit ut henne. Jag visste inte om Peter är kär i någon, men jag har sett honom kolla på Samantha Kelly, som tillhörde Hufflepuff.
" Det var en bra plan rand, men jag tror inte bläckfisken skulle överleva att få Remus fötter i sin mun," sa James och dukade från boken som Remus slängde på honom. Plötsligt gled dörren upp och ett välbekant rött huvud tittade in.
" Tjena Lils, vill du följa med till nästa Hogsmede utflykt?", frågade James och vi andra suckade ljudligt.
" Nej Potter," sa hon" kom Severus vi sticker härifrån." Severus tittade fram bakom Lily, jag såg hur James och Sirius hade dragit sin trollstavar.
" Stopp!" skrek jag och hoppade framför Severus. Jag kände hur förbannelserna slog i mitt bröst och jag föll ihop i en liten hög.

" Leia!" jag sprang fram till den lealösa kroppe på golvet. " Vad gjorde du!?" Jag reste mig upp och spände blicken i Severus. " Vad har hon gjort dig Snorgärsen!?"
Jag kände en hand på min axel.
" Lugn Avory, hon är bara tillfällit förlamad, inte nu, du vet att jag gärna skulle spöa snorgräsen men inte nu, för ditt eget bästa, du vet att du har ett häftigt humör och..."
" Bara?!" skrek jag och avbröt Sirius viskande försök att lugna mig. Jag höjde min trollstav och ljusblixten han nätt och jämt flyga genom luften och träffa severus innan James kastade sig mot mig. Luften gick ur mig när jag slog i väggen med james armar runt mig.
" Är ni dumma eller!?" hörde jag Evans skrika
" Din kära Slytherin vän kan du kalla dum Evans!!!?" röt jag och slet mig fri från James. Jag kastade en blick på Severus som blödde från tinningen men ägnade min uppmärksamhet åt Leia. Försiktigt satte jag trollstaven mot hennes panna och mummlade snabbt en besvärjelse som hon själv lärt mig.

Jag slog upp ögonen och såg mig omkring, allt var suddigt. Mitt medvetande lyckades komma tillbaka till verkligen. Jag såg på alla och då kom mina minnen tillbaka. Hur jag hade kastat mig mellan förbannelserna.
" Varför kastade ni förbannelserna på Snape?" frågade jag, de andra ser chockat på mig. " Han gjorde inget."
" Mår du riktigt bra Leia?" frågade Avory förvirrat. Jag såg surt på henne och hon ryggar tillbaka.
" Jag mår prima och Snape stick härifrån!" sa jag och rusade ut ur kupen med tårarna rinnandes.
" Leia vänta!" ropade en röst bakom mig
" Låt mig vara Lily," skrek jag och fortsatte att springa mellan vagnarna.
" Leia stanna vi måste prata!" ropade Lily och jag saktade ner.
" Vad vill du mig Lily?" hon ryckte till när hon hörde min hårda röst.
" Jag ville bara sig tack för att du försvarade Severus," sa hon och log. Jag tittade på henne för att se om hon skojade.
" Förvänta dig att det kommer hända igen," sa jag och gick tillbaka till kupen. Hon tittade på mig och jag tog fram mina rävsinnen. Jag kunde svära på att hon viskade
" Jag är ledsen för allt dumt jag sagt om dig. Du är en bra person."

Jag stirrade efter Leia som rusade iväg med Lily efter sig.
" Avory..."
Jag undvek de andras blickar han precis se Leia komma tillbaka innan värmen spred sig i min kropp och jag skiftade form. ögonblicket senare tog jag ett språng ut genom det öppna fönstret. Vinden slet i min päls och så fort mina tassar slog i maken började jag springa, rakt in i den mörka skogen.
( förlåt för kort... )

Vi tittade på Avory när hon förvandlade sig. Vi såg när hon hoppade ut genom fönstret. Jag gjorde mig redo att följa efter när Remus la sin hand på min axel.
" Låt henne vara hon kommer komma tillbaka i tid till festmåltiden. Hon skulle aldrig missa en festmåltid." Sa han lugnt. Men plötsligt har Sirius förvandlat sig och i kupén stod plötsligt en stor svart hund. Han hoppade ut genom fönstret och sprang efter Avory. Då dök en genialisk plan upp i mitt huvud.
" Jag har en idé till bästa pranket," sa jag och James, Remus och Peter spricker upp i stora leenden.
" Berätta du heliga gudinna," sa James med dyrkande röst. Vi andra skrattade ljudligt.
" Det har med en gräshoppa och en hund att göra," de andra verkade förstå vad jag planerat för de ler stort.
" Du menar skrämma Trewlaney med grymmen?" frågade Remus glatt.
" Det mina vänner är exakt vad jag menar."

De våta löven flög runt mina tassar när jag kastade mig fram genom skogen. För ett kort ögonblick slöt jag ögonen av skam innan jag i lagom tid att väja undan ett träd öppnade ögonen igen. Jag hade alltid varit emot att James och Sirius gett sig på Severus och andra, och nu hade jag själv gett mig på honom. Jag önskade att ja inte hade sådana hemska humörsvängningar... Att jag någon gång kunde lära mig att behärska mitt humör... Jag var omöjlig att vara vän med... Kanske skulle jag lämna de andra så att de slapp problem? Kanske var alla trubbel vi hamnat i, i grund och botten mitt fel? Plötsligt blev jag medveten om att någon följde efter mig och när jag saktade in kände jag den välbekanta doften av en stor svart hund några kilometer bakom mig.
" Snälla Sirius, låt mig gå..." I hans öron skulle det bara låta som vemodiga morrningar men jag visste att han skulle förstå. Nästa sekund prasslade det till bakom mig. Jag vände mig långsamt om och såg den stora hunden oroligt se på mig.
" Förlåt Sirius..." morrade jag tyst. Jag tog spjärn med baktassara och hoppade upp i närmaste träd. Jag kastade en sista blick på Sirius som tvekande och olyckligt såg mellan mig och bort mot väst där tåget ångade framåt.
Han fick något bestämt i blicken.
" jag vet att du kommer tillbaka Avy, du skulle aldrig lämna oss. Ta din tid..." Skällde han dystert. Han vände sig om och innan han sprang tillbaka mot de andra vände han på huvudet.
" Jag älskar dig"
Stum och stel satt jag kvar i trädet och stirrade tom framför mig på den plats där Sirius försvunnit.