Mugglarportalen - Forum - Kreativitet - Att veta ~ berättelsen om lova

Användare	Inlägg
Elinaey Elev	+2 Hej! Detta är en typ berättelse som jag kom på igår kväll, Namn:att veta ~ berättelsen om lova Rating: det kan förekomma visas lite läskiga scener men det beror på vad man klarar. Inte värre än harry potter men typ PG11 Färdig: nej och garanterar inte att den blir men ska verkligen försöka Kapitel hittills: 3 Språk:svenska Skriven nutid/dåtid OBS kan vara svår att förstå ibland var inte rädd att fråga ifall du undrar något! Jaja här kommer typ prologen/kapitel ett ska göra längre kapitel senare Prolog: Har du nånsin hört talas om déjá vu? Du vet, när man tror att man upplever något igen. Man känner igen sig fastän att man aldrig varit med om det innan. Det har nog de flesta varit med om. Men inte såhär inte på detta sättet. Nej, jag vet inte om någon har det... Kapitel ett Spoiler: Tryck här för att visa! Kapittel två Spoiler: Tryck här för att visa! Kapitel tre(OBS innehåller blod) Spoiler: Tryck här för att visa! Kapitel fyra Spoiler: Tryck här för att visa! 27 okt, 2014 09:55 Detta inlägg ändrades senast 2014-11-16 kl. 20:40 Antal ändringar: 12
Growl Elev	+1 Åh det var verkligen asbra! Kändes så nytt på något vis. Har faktiskt inte läst någon liknande berättelse. Har inget emot om den skulle likna någon eller så, men den kommer alltid vara lite nyskapande och det gillar jag. Älskar när man ser syner och sånt om vad som ska hända, är så ballt! Hoppas nästa kapitel kommer snart! PS. Vad betyder: "PG11"? 27 okt, 2014 12:44
Lily Mihami Elev	+1 Jättebra! Bevakar~ "Join the Dark Side, we have Light" -Wait, what? 27 okt, 2014 14:29
Lova223 Elev	+1 Bra! 29 okt, 2014 09:11
Elinaey Elev	Tack så jättemycket! Det betyder typ ("föräldrar godkännande 11 år tror jag) Här kommer kapitel två! (Fins också i första inlägget) Kapitel två Det var där igen jag ville inte se, om det jag sett förut och anade var sant. För om jag kunde se skymtar om vad som skulle hända, så skulle... Nej det gick inte. Jag ser en lång kö av bilar framme vid Ica. Bussen tutar. Mina ögon ser som vanligt igen och jag kollar försiktigt på Sarah. Hade hon märkt något. Nej hon satt fortfarande och pratade om Rickard, hennes mammas pojkvän. "Och igår , så skulle vi fika och då hade han köpt en chokladtårta där han friade!" Sade Sarah. Jag var oförmögen att prata, för det jag just såg gjorde min värld till ett kaos. utanför ica stod det fullt av bilar. Längs fram stod en röd Saab som hade blivit påkörd av en svart Audi. Eller tvärt om kanske? Det spelade ingen roll för det bevisade att jag inte inbillat mig. Efter ungefär en halvtimmas kö hade vi kommit till stationen, och springande över övergångsstället för att hinna till skolan mötte vi Ida. Hon hade åkt med sin mamma så hon var där lite innan oss. Vi gick upp för trapporna och lade in våra väskor i skåpen. Tillsammans med blossande kinder öppnade vi dörren till klassrummet och Anita kollade argt på oss. "Och vad har ni gjort, så att ni blev tjugo minuter sena?!" Sade hon argt. "Det var en (flås flås) bilolycka så bussen hann inte" lyckades jag få fram mellan andetagen. Anitas ansiktsuttryck blev aningen mildare. Vi satte oss på våra platser och började med det som resterande av klassen gjorde. Jag kom till en särskilt svår fråga om tyngd, då plötsligt det jag fruktat kom. Jag var förvånad för jag såg ingen Persson som jag kände. Men jag visste att jag var i matsalen. Plötsligt förstår jag. Det är mig den här synen handlar om. Jag faller bakåt och tallriken slås i bitar bredvid mig. Jag kommer tillbaka till klassrummet och känner hur det gör ont i ryggen. Jag kom på mig själv med att ligga på golvet. Min stol hade vällt. Andréa som sitter bredvid mig hjälpte mig upp. "Hur gick det?" Frågade hon oroligt. "Bra, tack för hjälpen" svarar jag. Men jag kan inte fokusera . Vad är det som händer med mig? Tänker jag förtvivlat i ren panik. 29 okt, 2014 19:45
Lily Mihami Elev	Fantastiskt!! Längtar eefter nästa du skriver jättefint! "Join the Dark Side, we have Light" -Wait, what? 30 okt, 2014 02:12
PotterHead2014 Elev	Bra! The Five Fandoms 30 okt, 2014 19:22
Elinaey Elev	Nytt kapitel! Kort men händelserikt! Tack så jätte mycket för kommentarerna fortsätt gärna kommentera blir sjukt peppad att skriva mer iallafall, här är...... Kapitel tre(OBS innehåller blod) Kvart i tio var lektionen i fysik slut och Ida gick bredvid Sarah ut ur klassrummet. Jag gick tätt efter. "När börjar vi?" Frågade Ida. Sarah svarade att vi börjar om en halvtimme. Vi gick ner till kapprummet och satte oss i en av de röda sofforna. Kapprummet är en stor sal med konstväggar, och med svarta eller röda soffor. Det finns bord stolar och några sittpuffar. Sedan finns det en kafeteria där de säljer mackor och Loka. "Hörde ni att Lukas har skaffat hund?" Frågar ida medans hon pillar på sitt silvriga armband. De är så jäkla töntiga. Eller nej. Det är jag som är galen. Det här är ju bara konstigt. Jag vet att om jag bara nyper mig i armen så kommer jag vakna och så går jag till skolan och allt är som vanligt. Som vanligt. Helt normalt. Rasten går fort, och vi måste springa till våran lektion i engelska. Det är Harley som är ansvarig och han är typ den bästa läraren! Han är egentligen vikarie men vi har honom denna lektionen för den är kort och våran vanliga lärare är upptagen. "Good morning Sweden!" Skriker han med konstgjord entuasiasm. "Today are we going to talk with the persen next to you about your holiday! Then, you can go! Förstår alla?" Säger han med ett skratt. Ing berättar detaljerat, så efter en kvart (med tjugo minuter kvar) så går vi och äter. Det är pyttipanna och jag öser på med rödbetor. "Ska vi sitta här?" Säger jag mest som ett konstaterande och hänger min väska. Jag tar med tallriken och ska hämta dricka. Det här har hänt förut. Jag känner igen mig. Jag förknippar det med att vara förvirrad av någon anledning. Det kallas déjá vu tror jag. Då kommer jag på det. Engelska lektionen gjorde mig helt dåsig. Jag vänder mig förtvivlar om men fasnar i mitt ena skosnöre. Jag faller bakåt och får mat överallt. Rödbetorna hamnar mitt på magen och det blir en stor röd fläck. Killgänget närmast mig skrattar. Jag är nära att börja gråta. Inte för att jag blir ledsen utan för att det faktist stämmer.. Ida kommer fram och hjälper mig städa undan. Vi går och sätter oss hos Sarah men jag kan inte äta. Jag måste berätta. Det här går inte. Ska jag försöka framana det? Tänker jag. Jag koncentrerar mig på tallriken och ser hur det mörknar. Jag ser i ögonvrån hur något stort kommer bakom mig. Jag springer ur vägen och hoppar upp en kant. Jag ser mig om. Jag är på en järnvägsstation. På stationen står ett tåg. Sh*t blir jag nästan överkörd?! Tänker jag. Tåget åker vidare. Det vänder sig i magen. På rälsen ligger en livlös kropp täckt av blod. Den skakar svagt, men jag tror det är från tåget som rör sig. Jag kollar bort men nyfikenheten tar över. Jag kollar tillbaka. Jag är i chock. Några män igår fram till kroppen och en polisbil kör in på stationen. Jag hör ingenting. Jag bara står. Någon kommer bli överkörd någon gång snart, och jag kan ingenting göra. Poliserna bör upp kroppen som är helt vit. Då ser jag det. Det vänder sig i magen. Man kan inte se vem det är men personen har ett silvrigt armband. Det måste vara... Nej det är... Jag vaknar till liv igen och allt är som vanligt. Jag har helt glömt vurpan förut. Detta är helt annorlunda. Jag ångrar djupt att jag försökte. Men samtidigt känner jag ångest. Ida... 1 nov, 2014 22:10
Lily Mihami Elev	Helt fantastiskt, som vanligt! Nej, va!:O Vad hemskt att veta att sin vän snart ska dö och inte kunna göra nåt åt det! Helt spänd, hoppas det kommer mer snart! "Join the Dark Side, we have Light" -Wait, what? 5 nov, 2014 20:10
Growl Elev	Åh, hade helt glömt att trycka på bevaka, inte konstigt att jag inte fick något mejl om att du fortsatt skriva. ._. Riktigt bra i vilket fall, hoppas du fortsätter skriver snart Elinaey!.) 16 nov, 2014 19:18

Spoiler:
Tryck här för att visa!

Spoiler:
Tryck här för att visa!Det var där igen jag ville inte se, om det jag sett förut och anade var sant. För om jag kunde se skymtar om vad som skulle hända, så skulle... Nej det gick inte. Jag ser en lång kö av bilar framme vid Ica. Bussen tutar. Mina ögon ser som vanligt igen och jag kollar försiktigt på Sarah. Hade hon märkt något. Nej hon satt fortfarande och pratade om Rickard, hennes mammas pojkvän. "Och igår , så skulle vi fika och då hade han köpt en chokladtårta där han friade!" Sade Sarah. Jag var oförmögen att prata, för det jag just såg gjorde min värld till ett kaos. utanför ica stod det fullt av bilar. Längs fram stod en röd Saab som hade blivit påkörd av en svart Audi. Eller tvärt om kanske? Det spelade ingen roll för det bevisade att jag inte inbillat mig. Efter ungefär en halvtimmas kö hade vi kommit till stationen, och springande över övergångsstället för att hinna till skolan mötte vi Ida. Hon hade åkt med sin mamma så hon var där lite innan oss. Vi gick upp för trapporna och lade in våra väskor i skåpen. Tillsammans med blossande kinder öppnade vi dörren till klassrummet och Anita kollade argt på oss. "Och vad har ni gjort, så att ni blev tjugo minuter sena?!" Sade hon argt. "Det var en (flås flås) bilolycka så bussen hann inte" lyckades jag få fram mellan andetagen. Anitas ansiktsuttryck blev aningen mildare. Vi satte oss på våra platser och började med det som resterande av klassen gjorde. Jag kom till en särskilt svår fråga om tyngd, då plötsligt det jag fruktat kom. Jag var förvånad för jag såg ingen Persson som jag kände. Men jag visste att jag var i matsalen. Plötsligt förstår jag. Det är mig den här synen handlar om. Jag faller bakåt och tallriken slås i bitar bredvid mig. Jag kommer tillbaka till klassrummet och känner hur det gör ont i ryggen. Jag kom på mig själv med att ligga på golvet. Min stol hade vällt. Andréa som sitter bredvid mig hjälpte mig upp. "Hur gick det?" Frågade hon oroligt. "Bra, tack för hjälpen" svarar jag. Men jag kan inte fokusera . Vad är det som händer med mig? Tänker jag förtvivlat i ren panik.

Spoiler:
Tryck här för att visa!Kvart i tio var lektionen i fysik slut och Ida gick bredvid Sarah ut ur klassrummet. Jag gick tätt efter. "När börjar vi?" Frågade Ida. Sarah svarade att vi börjar om en halvtimme. Vi gick ner till kapprummet och satte oss i en av de röda sofforna. Kapprummet är en stor sal med konstväggar, och med svarta eller röda soffor. Det finns bord stolar och några sittpuffar. Sedan finns det en kafeteria där de säljer mackor och Loka. "Hörde ni att Lukas har skaffat hund?" Frågar ida medans hon pillar på sitt silvriga armband. De är så jäkla töntiga. Eller nej. Det är jag som är galen. Det här är ju bara konstigt. Jag vet att om jag bara nyper mig i armen så kommer jag vakna och så går jag till skolan och allt är som vanligt. Som vanligt. Helt normalt. Rasten går fort, och vi måste springa till våran lektion i engelska. Det är Harley som är ansvarig och han är typ den bästa läraren! Han är egentligen vikarie men vi har honom denna lektionen för den är kort och våran vanliga lärare är upptagen. "Good morning Sweden!" Skriker han med konstgjord entuasiasm. "Today are we going to talk with the persen next to you about your holiday! Then, you can go! Förstår alla?" Säger han med ett skratt. Ing berättar detaljerat, så efter en kvart (med tjugo minuter kvar) så går vi och äter. Det är pyttipanna och jag öser på med rödbetor. "Ska vi sitta här?" Säger jag mest som ett konstaterande och hänger min väska. Jag tar med tallriken och ska hämta dricka. Det här har hänt förut. Jag känner igen mig. Jag förknippar det med att vara förvirrad av någon anledning. Det kallas déjá vu tror jag. Då kommer jag på det. Engelska lektionen gjorde mig helt dåsig. Jag vänder mig förtvivlar om men fasnar i mitt ena skosnöre. Jag faller bakåt och får mat överallt. Rödbetorna hamnar mitt på magen och det blir en stor röd fläck. Killgänget närmast mig skrattar. Jag är nära att börja gråta. Inte för att jag blir ledsen utan för att det faktist stämmer.. Ida kommer fram och hjälper mig städa undan. Vi går och sätter oss hos Sarah men jag kan inte äta. Jag måste berätta. Det här går inte. Ska jag försöka framana det? Tänker jag. Jag koncentrerar mig på tallriken och ser hur det mörknar. Jag ser i ögonvrån hur något stort kommer bakom mig. Jag springer ur vägen och hoppar upp en kant. Jag ser mig om. Jag är på en järnvägsstation. På stationen står ett tåg. Sh*t blir jag nästan överkörd?! Tänker jag. Tåget åker vidare. Det vänder sig i magen. På rälsen ligger en livlös kropp täckt av blod. Den skakar svagt, men jag tror det är från tåget som rör sig. Jag kollar bort men nyfikenheten tar över. Jag kollar tillbaka. Jag är i chock. Några män igår fram till kroppen och en polisbil kör in på stationen. Jag hör ingenting. Jag bara står. Någon kommer bli överkördnågon gång snart, och jag kan ingenting göra. Poliserna bör upp kroppen som är helt vit. Då ser jag det. Det vänder sig i magen. Man kan inte se vem det är men personen har ett silvrigt armband. Det måste vara... Nej det är... Jag vaknar till liv igen och allt är som vanligt. Jag har helt glömt vurpan förut. Detta är helt annorlunda.Jag ångrar djupt att jag försökte. Men samtidigt känner jag ångest. Ida...

Spoiler:
Tryck här för att visa! Varför? Hur? Frågorna snurrar i huvudet och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kallsvettas över hela kroppen och skakar. "Hur är det? Du ser inte ut att må särskilt bra!" Utbrister Ida. Jag kan inte tänka. Om hon bara visste. "Kom, så går vi till lärarrummet" säger Sarah oroligt. Jag drar henne till mig och viskar. "Håll Ida borta från tågstationen, lova det" säger jag. Sarah kollar oroligt på mig men nickar. Jag känner hur jag faller och Ida fångar mig. Senare vaknar jag upp inne hos skolsköterskan, och pappa står bredvid mig. "Du har lite lågt blodtryck, lilla vännen, så det är nog bäst om du går hem och äter lite och sover en stund." Säger hon. Hem. Imorse hade jag ingen aning. Ida. Jag känner tårarna pressa bakom ögonlocken. Jag blundar för att de inte ska se. Hoppas Sarah håller det hon sa. Hon måste. Fast... Jag var ju med i synen, jag var ju där! då måste ju jag vara där när det händer. Jag måste hålla mig borta! Jag måste... Jag minns inget mer. Jag vaknar i soffan och är ensam. Pappa har lämnat en lapp och ett glas med vatten. Jag undrar varför jag ligger här. Jag sätter mig upp och kollar på klockan. Hon är tio i ett. Varför är jag inte i skolan? Plötsligt minns jag. Jag önskar att jag inte satt mig upp eftersom det vinglar till när jag tänker på det. Nu när jag är ensam kan jag inte undgå. Jag snyftar svagt. Vad är det som händer? Vad är det för fel på mig! Tårarna rinner och jag gråter högt. Det här kan inte vara sant. Det går inte. Vad ska jag göra nu? Och värst va allt är att ingen kommer tro mig... Om jag inte bevisar det... Och jag vågar inte ta risken. Nej inte igen. Aldrig mer efter jag såg Ida förut i polisens famn. Jag bestämmer mig för att sätta på en film. Jag väljer mellan twilight och spiderwick. Efter tio minuter sitter jag med en skål popcorn i famnen. Samma ord lyder i huvudet hela tiden." Låtsas som om ingenting har hänt, låtsas som att ingenting har hänt" på något sätt tror jag att det hjälper. Att intala mig själv att allt bara är på låtsas. Fasten jag vet att det inte kan bli mer på riktigt. Jag väcks ur mina tankar. Jag hör hur ett fönster eller något krossas och hur ett dörrhandtag trycks ned. "Ta allt ni tycker är värt" viskar en mörk kvinnoröst. Shit! Tänker jag och blundar. Jag låtsas sova. Plötsligt känner jag hur någon andas över mig. Jag vill inte, men jag öppnar ögonen. Hon drar fram något ur bakfickan. Det blänker i det svaga ljuset från teven.