Mina Noveller

Jag har skrivit några noveller som jag tänkte lägga ut

Här är den första

Katternas Hämnd
Jag och min mamma skulle åka till en djurbutik för att jag skulle få en katt. Jag hade fyllt 12 år två dar tidigare.
Jag var jättespänd för det här var mitt första husdjur men också glad. En egen katt.

- Nu är vi framme, sa mamma.
- Okej mamma, sa jag.
När vi kom in i butiken så träffade vi Christian och Lukas.
- Hej killar, sa jag.
- Hej Julia, sa killarna.
- Vad gör ni här, frågade jag?
- Vi handlar en katt till Lukas flickvän, sa Christian.
- Hon kommer bli glad det tror jag, sa jag.
- Vad gör du här, frågade killarna?
- Jag ska köpa en katt, sa jag.
- Okej men jag kan betala om du vill, sa Christian.
- Du ska inte slösa dina pengar på mig, sa Jag.
- Men du är så söt att jag vill slösa pengar på dig, sa Christian.
- Hejdå Julia, sa Lukas.
- Hejdå killar, sa Jag.
Vi köpte min katt och åkte hem. Jag kom till skolan dagen efter och jag och Jossan började prata om min katt.
- Jag är jättelycklig, sa jag.
- Det ska du vara det var en fin katt du köpte en svart vitt katt, sa Christian.
- Du skrämde oss, sa Jag.
- Förlåt jag skulle fråga Jossan en grej om hon ville bli ihop med Lukas, sa Christian.
- Men Lukas har en flickvän, sa jag.
- Men hon gjorde slut igår när Lukas kom med katten hon blev sur på Lukas jättesur, sa Christian.
- Jag trodde hon skulle bli glad, sa Jag.
- Det trodde vi med, sa Christian.
- Men då kan jag ta katten, sa Josefine.
- Det var tänkt så, sa Christian.
- Bra sej till Lukas att Jossan vill bli ihop med honom, sa Jag.
- Okej hejdå, sa Christian.
Inne på lektionen. Vi har matte. Mitt favoritämne.
- Christian och Julia kan ni stanna kvar när lektionen är slut? Frågade Magnus.
- Visst, sa vi i mun på varandra.
- Nu är lektionen slut, sa Magnus.
- Okej vi kan börja jag vill tala om matten ni är jätteduktiga så jag och Bitte vill att ni får en svårare mattebok, sa Magnus.
- Okej, sa vi i mun på varandra.

- Ni kan gå på rast nu, sa Magnus.
Jag kläde på mig och sprang till Jossan och vi började prata om Lukas.
- Han är söt och snygg, sa jag.
- Ja det är han, sa Jossan.
- Jag är snygg och söt jag vet det, sa Lukas.
- Sluta skrämmas hela tiden först Christian och nu du, sa jag.
- Förlåt det var inte meningen att skrämmas, sa Lukas.
- Var är Christian? Frågade jag.
- Vet inte trodde han var med dig, sa Lukas.
- Han gick till fotbollsplanen, sa Jossan.
- Gjorde han! jag trodde han skulle leta efter Lukas, sa jag.
- Det trodde jag också, sa Jossan.
- Vi går till fotbollsplanen då, sa jag.
Så vi gick till fotbollsplanen och Christian satt och pratade med Maja som är elak mot mig.
- Christian kan du komma? Frågade jag.
- Visst jag kommer, sa Christian och gav Maja en puss på munnen.
- Är du ihop med Maja? Frågade jag.
- Jag är ihop med Maja hon är söt, sa Christian.
Jag började gråta och Jossan försökte trösta mig och gav Christian kalla blickar.
- Christian hur kan du såra Julia, sa Lukas.
- Jag är ledsen du är sötare en Maja, sa Christian.
- Jag vill inte se dig något mer, sa jag.
Sen gick jag där ifrån. Lukas och Jossan följde efter mig.
- Julia hur är det? Frågade Lukas.
- Jag mår pyton, sa jag till Lukas.
- Du är sur på Christian? Frågade Lukas.
- Ja jag är sur på Christian han vet att jag och Maja är ovänner, sa jag.
- Ja han vet det men han måste ha något fel på hjärnan, sa Lukas till mig.
- Jag vill byta plats i klassrummet, sa jag.
- Jag ska gå och prata med Christian, sa Lukas.
- Okej vi är kvar är när du kommer tillbaka, sa Josefine.
Lukas gick iväg för att prata med Christian.
- Christian hur kan du såra Julia så? Frågade Lukas.
- Jag vet inte men nu är jag ihop med Maja så låt oss vara ifred, sa Christian.
- Du har förändras du är inte den Christian jag kände, sa Lukas.
Lukas gick tillbaka till mig och Jossan.
- Lukas vad sa Christian? Frågade jag.
- Han sa att vi skulle låta han och Maja vara ifred, sa Lukas.
- Julia förlåt att jag sårade dig, sa Christian.
- Vad du skräms gör aldrig om det, sa jag.
- Julia vill du bli ihop med mig? Frågade Christian.
- Men du är ihop med Maja, sa jag.
- Jag gjorde slut med Maja, sa Christian.
- Då vill jag bli ihop med dig, sa jag.
34 år senare.
Jag hade gift mig med Christian och Josefine hade gift sig med Lukas. Jag fick 3 barn och Josefine fick 4 barn.
Men när vi dog så tog katterna över världen.

Jättebra!
Det var super.

Novell nummer 2

Saras kärlekshistoria
Sara vaknade och tänkte på att hon skulle börja ny skola idag.
Hon klädde på sig och gick ner och åt frukost med mamma, lillasyster Rosa och storasyster Maja.
- God morgon Sara, sade mamma.
- God morgon mamma, sade Sara.
- Sara, ska det bli kul att börja ny skola, frågade mamma?
- Ja, mamma, sade Sara. Mamma, jag går nu.
- Okej, lycka till i skolan, sade mamma.
Men Sara hörde inte det för hon hade redan gått.

Framme vid skolan gick Sara in på skolgården och alla kollade på henne och viskade till kompisen.
Sara gick till det klassrummet som hon skulle vara i. Hela klassen var där.
- Tyst i klassen! Låt mig presentera Sara Lind. Hon är ny i stan och jag vill att alla ska respektera henne som alla andra, sade fröken.
- Sara, du kan sitta bredvid Christian och Ture, sade fröken.
- Okej fröken, sade Sara.
Flera tjejer suckade.
- Tja, snygging. Vill du vara med på fotboll, frågade Christian?
- Visst, om jag får, frågade Sara?
- Ja, det får du baby, sade Christian.
- Tack, sade Sara.
- Nu är det rast, sade fröken.

Sara gick till fotbollsplan. Där väntade killarna.
- Ska vi börja, sade Christian.
- Visst, men jag kan bara vara med en kvart. Sen så ska jag var med tjejerna sade Sara.
- Va! Men jag trodde du skulle vara med oss hela
Rasten, sade Christian.
- Det var planen innan tjejerna frågade, sade Sara.
- Visst, gå du gå. Vi vill inte att du skulle vara med, sade Ture.
- Va! sade Sara och Christian.
- Ture, skärp dig. Sara är ny. Vi måste ge henne en chans, sade Christian.
- Okej Christian, sade Ture.
- Sara. Ture menade inte det. Sara! Var är du Sara, ropade Christian.
- Var är Sara, frågade Christian?
- Vet inte, sade killarna och skakade på huvudet.
- Dumma killar, elaka, taskiga killar, tänkte Sara.
- Hej Sara. Du ser deppig ut, sade Viktoria.
- Ja, jag är deppig. Killarna är elaka, sade Sara.
- Vilka killar Sara, frågade Vickan?
- Ture och Christian.

- Va! Christian, han gör aldrig något dumt. Det måste vara första gången, sade Vickan till tjejerna.
- Ja, sade tjejerna.
- Rasten är slut tjejer, sade Sara.

Inne i klassrummet försöker Christian prata med mig.
- Sara, Ture menade inte det han sade, sade Christian.
- Så han menade inte att vara elak, taskig och dum, frågade Sara?
- Okej, han menade det men var inte sur på mig, sade Christian.
- Vill du vara med på fotboll på rasten, frågade Christian?
- Nej, jag ska vara med tjejerna. De är snällare än er killar, sade Sara.
- Sara, ska jag berätta en hemlighet för dig, frågade Christian?
- Ja, sade Sara.
- Jag gillar dig Sara, sade Christian och rodnar.
- Jag gillar dig också Christian, sade Sara och rodnar.
- Christian och Sara, inget småprat under lektionen, sade fröken.
- Okej fröken, sade Sara och Christian i mun på varandra.
- Rast nu, sade fröken.

- Christian, vill du vara med mig och tjejerna på bluff, frågade Sara?
- Visst, sade Christian.
- Sara, får jag fråga en sak, frågade Christian?
- Visst, sade Sara.
- Sara, vill du bli ihop med mig, frågade Christian?
- Ja, det vill jag, sade Sara glatt.
- Christian, får jag berätta för tjejerna, frågade Sara?
- Ja det får du älskling, sade Christian.
- Tjejer! Vet ni! ropar Sara.
- Nej vad, frågade tjejerna?
- Christian frågade chans på mig och jag svarade ja, sade Sara.
- Åh! Vad kul för dig, sade tjejerna.
- Jag vet, sade Sara.
- Får Christian vara med på bluff, frågade Sara?
- Visst, sade tjejerna.

- Ska vi börja nu, sade Christian.
- Ja, vi ska börja nu, sade tjejerna.
- Christian är, sade Sara och tjejerna nickade.
- Christian räkna till tio, sade Sara.
- Visst jag är, sade Christian.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10, räknade Christian.
- Åh nej! Vi hinner inte leka bluff. Rasten var slut för en kvart sen, sade Sara.


Alla sprang till klassrummet och försökte smyga in.
- Ni är sena. Förklara er, sade fröken.
- Vi glömde bort tiden, sade Sara.
- Visst, ni kan gå alla och sätta er men jag vill prata med er två efter lektionen sade fröken och tittade strängt på Sara och Christian.
- Okej, sade Sara och Christian.
- Christian, har vi gjort något dumt, frågade Sara?
- Jag tror inte det älskling, sade Christian.
- Sara, jag ska vara med på fotboll på rasten. Vill du vara med, frågade Christian?
- Nej, jag vill inte vara med, sade Sara.
- Rast nu, sade fröken.
- Jag börjar med Christian, sade fröken.
- Sara, du kan vänta utanför, sade fröken.

Tio minuter senare kommer Christian ut och ser glad ut.
- Sara kan komma in, sade fröken.
- Sara, vad pratade du och Christian om på lektionen, frågade fröken?
- Eh! En hemlighet, sade Sara.
- Sara berätta den, sade fröken.
- Nej, sade Sara.
- Jo, sade fröken.
- Jag måste gå nu. Christian väntar på mig, sade Sara.
- Christian, kan vänta fem minuter till, sade fröken.
- Nej det kan han inte. Jag måste gå nu mamma vill att jag kommer hem om fem minuter, sade Sara.
- Okej gå du, sade fröken.
- Ja! Jag lurade fröken Christian, sade Sara.
- Vad bra älskling, sade Christian.
- Ska vi gå nu Sara, frågade Christian?
- Ja, sade Sara.

Christian och Sara gick hem till Sara.
- Åh! Vad fint rum du har, sade Christian.
- Tack Christian, sade Sara.
- Jag gör bara min plikt, sade Christian.
- Mamma kommer hem om en timme, sade Sara.
- Sara kan jag sova över hos er, frågade Christian?
- Visst kan du det sade Sara.
- Tack du räddade mig sade Christian.
- Va! Räddade dig från vad, frågade Sara?
- Kan inte berätta. Hemligt, sade Christian.
- Jo snälla, berätta, sade Sara.
- Okej jag berättar men du får inte säga det till nån. Lova det, sade Christian.
- Okej, jag lovar. Nu får du berätta, sade Sara.
- Jo min mamma dog igår och jag bor hos två främlingar, skratta inte, sade Christian.
- Kan du inte bo hos oss, frågade Sara?
- Ja det kan jag, sade Christian.
Sen flyttade Christian ihop med Sara.

Mega bra novell.

Novell nummer 3

Liket återvänder till världen
Mitt inne i skogen låg ett övergivet hotell. Min kompis och jag var ute plockade svamp. Det kom rök ur skorstenen. Vi blev nyfikna, smög fram till fönstret och kikade in. Plötsligt kände jag en hand på min axel.

Jag flämtade till av rädsla och vände mig om. Bakom mig stod en tonårskille som tittade på oss med nyfiken blick.
- Vad gör ni så här långt inne i skogen, frågade kille?
- Vi plockar svamp, sa jag.
- Vågar ni gå in i det övergivna hotellet, frågade killen?
- Ja vi vågar gå in, sa min kompis Bella.
Så vi gick in i hotellet med killen. Han kollade på oss och vi kollade tillbaka på honom.
- Vad heter ni, frågade killen?
- Jag heter Anna, sa jag.
- Jag heter Bella, sa Bella.
- Vad heter du, frågade vi killen?
- Jag heter Lukas, sa killen.
- Anna, du är jättesöt, sa Lukas.
- Tack, sa jag och kollade på Bella.
- Du är söt, sa jag.
- Tack, sa Lukas.
- Har du någon flickvän, Lukas, frågade jag?
- Nej det har jag inte, sa Lukas.
- Okej, sa vi.

Vi gick längre in i hotellet och det blev mörkare ju längre in vi kom.
Plötsligt hörde vi ett hemskt skrik. Vi stelnade till av rädsla och bara kollade på varandra. Lukas darrade och jag skakade av rädsla men Bella kollade på oss med en lugnande blick.
- Bella, kan vi vända om nu, sa jag.
- Nej Anna, vill du att Lukas ska tro att du är en fegis, frågade Bella?
- Bella, sluta bråka med Anna nu och kom, sa Lukas.
- Vi kommer, sa vi.
När jag kom fram till Lukas så ville han fråga en sak.
- Anna vill du bli ihop med mig? Men vi kan bara träffas på kvällen, sa Lukas.
- Ja, jag vill bli ihop med dig. Men varför kan vi bara träffas på kvällen, frågade jag?
- Det är så att jag är ett lik, sa Lukas.
- Är du ett lik? sa jag skakigt.
- Ja, jag är ett lik, sa Lukas.
Jag och Bella sprang ut ur hotellet och sprang hem.
Sen dess så har jag inte träffar Lukas men jag hör hur han ropar Anna var är du Anna var är du på kvällarna. Gå aldrig i skogen på kvällen. Det är ett råd.

Jätteawsome!

Jag har förlorat allt
15 år tidigare.
Tove sitter och vaggar mig och Katsa i sin famn medan dom väntar på att James födds. Helt plötsligt öppnas dörren och ut kommer min och Katsas pappa med James i famnen.
-Här är erat nya syskon, sa Pappa.
- Vad heter han? Frågade Jag.
- Han heter James, sa Pappa.
- Men jag har tråkiga nyheter, sa Pappa.
- Vad för tråkiga nyheter? Frågade Tove.
- Mimmi är död, sa Pappa.
- Nej, skrek Jag och Katsa.

Nutiden.
Jag vaknade alldeles kallsvettig och darrig. Jag hade drömt en mardröm igen om mammas död. Det är en dröm som har upprepats dom senaste 15 åren. Helt plötsligt öppnas dörren och där står James.
-James vad vill du? Frågade Jag.
- Du skrek igen, sa James.
- Förlåt om jag väckte dig, sa Jag.
- Vad är det som du drömmer om? Frågade James.
- Mammas död, sa Jag.
- Flamma det hände för 15 år sen, sa James.
- Jag vet, sa Jag.
- Okej jag går och lägger mig igen och snälla skrik inte, sa James.
- Okej god natt James, sa Jag.
- God natt Flamma, sa James.
Jag försökte att somna om men det gick inte för drömmen innan mammas död var ännu värre. Jag gick upp för att dricka vatten. Helt plötsligt hör jag en dörr öppnas och där står Daisy.
-Daisy vet du vad klockan är? Frågade Jag.
- Ja jag vet det, sa Daisy.
- Men vad gör du här? Frågade Jag.
- Jag har tråkiga nyheter, sa Daisy.
Jag rös för jag förstod att någon hade dött.
-Vad för tråkiga nyheter? Frågade Jag.
- Tove har dött, sa Daisy.
- Hur dog hon? Frågade Jag.
- Det är det som är det konstiga, sa Daisy.
- Vad var konstigt ? frågade Jag.
- Tove var helt tom på blod, sa Daisy.
- Du menar som att någon har sugit ut allt blod? Frågade Jag.
- Ja, sa Daisy.
- Men det finns inga vampyrer i Kleopatra, sa Jag.
- Nej det finns det inte, sa Daisy.
- Låt mig och mina syskon att kolla upp det här och sen får du veta vad som händer, sa Jag till Daisy.
- Okej, sa Daisy.
- Hejdå Daisy, sa Jag.
- Hejdå Flamma, sa Daisy.
Jag sprang upp till övervåningen och in på vårat kontor och satt på daton.
Jag sökte på vampyrer i Kleopatra och jag hittade något som fångade mitt intresse. Det var en gammal historia om Kleopatra och det stod att alla vampyrer härstammar från Kleopatra. Jag förstod att det bara kan betyda en sak att vampyrerna kommer att komma tillbaka för att ta tillbaka Kleopatra från oss. Jag skyndade in till Katsa för att berätta vad jag hade läst.
-Katsa vakna, sa Jag.
- Mhhm, sa Katsa trött.
- Det är viktigt jätteviktigt, sa Jag.
- Jag är vaken, sa Katsa.
- Jag tror att vampyrerna är på väg tillbaka för att ta tillbaka Kleopatra, sa Jag.
- Varför skulle dom vara det? Frågade Katsa.
- För Daisy var här för att berätta att Tove var död och någon har tomt henne på blod, sa Jag.
- Du skämtar, sa Katsa.
- Nej jag skämtar inte, Skrek Jag.
- Du behöver inte skrika jag är inte döv, sa Katsa.
- Förlåt men det kändes inte som du tog det på allvar, sa Jag.
- Jag tar allt på allvar, sa Katsa.
- Okej, sa Jag.
- Okej vart fick du reda på allt det här? Frågade Katsa.
- På internet, sa Jag.
- Okej, sa Katsa.
- Vad ska vi göra? Frågade Jag.
- Jag vet inte, sa Katsa.
- Vi måste berätta för James, sa Jag.
- Du får berätta för jag och James har bråkat igen, sa Katsa.
- Ni bråkar ju hela tiden kan ni inte sluta bråka i en minut? Frågade Jag.
- Jo men jag och James kommer inte så bra överens, sa Katsa.
- Okej jag går och pratar med James, sa Jag och gick.
Jag vände mig om och gick ut ur Katsas rum och gick mot James rum. Jag öppnade dörren och James låg i sin och sov.
-James vakna, sa Jag.
- Jag är vaken, sa James och satt sig upp.
- Vad bra ,sa Jag.
- Vad är det som har hänt nu då? Frågade James.
- Tove är död och någon har tomt henne på blod, sa Jag.
- det är ett skämt hoppas jag, sa James.
- Det är inget skämt, sa Jag.
- Är du allvarlig? Frågade James.
- Ja jag är allvarlig, sa Jag.
- Okej, sa James.
- Jag måste gå för jag måste ta reda på mera om Kleopatras historia, sa Jag.
- Okej, sa James.
Jag sprang ut hur James rum och sprang hela vägen till vårat kontor. Men när jag kommer in i vårat kontor så sitter någon på stolen till datorn.
-Vem är du? Frågade Jag.
- Jag är Nova, sa personen som satt på stolen.
- Hur kom du inne här? Frågade Jag.
-Genom fönstret, sa Nova.
- Men det är för högt mellan marken och fönstret, sa Jag.
- Jag vet men jag flög in, sa Nova.
- Typ som en vampyr? Frågade Jag.
- Ja som en vampyr för jag är en vampyr, sa Nova.
- Du är här för att ta tillbaka Kleopatra eller hur? Frågade Jag.
- Ja , sa Nova.
- Men Kleopatra tillhör oss människor, sa Jag.
- Jag vet och det är det bästa för jag kommer göra allt för att få tillbaka Kleopatra, sa Nova och reste sig upp från stolen.
- Du kommer inte lyckas för du är ensam och vi är många fler, sa Jag.
- Jag har min syster Sally, sa Nova.
Helt plötsligt kom någon in flygande genom fönstret och landade brevid Nova.
-Det här är Sally, sa Nova.
Helt plötsligt slogs dörren upp och in kom Katsa och James.
-Så söt ska din lillebrorsa hjälpa till, sa Sally.
- Du ska hålla käften, sa James.
- Ska ni stoppa oss? Frågade Nova.
- Ja, sa Jag.
- Lycka till för ni kommer att misslyckas och vi får tillbaka Kleopatra, sa Nova.
- Vi kommer ta död på er, sa James.
Jag såg att Nova gjorde sig redo att anfalla James men James var också redo att slå till om det skulle behövas.
-Du rör inte James din hagga, sa Katsa.
- Du och resten av din familj kommer att ruttna i helvetet, skrek Sally.
- Inte om vi dödar er, sa Katsa.
Helt plötsligt ser jag att Sally kastar sig mot Katsa och biter henne i halsen. James kastar sig fram mot Nova och sticker pålen rakt igenom hjärtat på henne och jag står där helt häpnad över vad som händer. Jag ser hur James sakta rör sig fram mot Sally och då vänder sig Sally om och hoppar på James. Jag kastar mig fram mot Sally och lyckas sticka pålen i Sallys hjärta. Jag springer fram mot Katsa som ligger och vrider sig i plågor.
-Katsa snälla säg något, sa Jag.
- Flamma du måste inse Katsa kommer dö, sa James.
- Nej säg inte så, skriker Jag åt James.
- Flamma det bästa du kan göra mot Katsa är att döda henne så att hon slipper lida, sa James.
- Men hon kan överleva om vi skickar efter Tingeling, sa Jag.
- Ja men hon kommer bli en vampyr, sa James.
- Så vi måste döda henne? Frågade Jag.
- Ja , sa James.
Jag kände att det här inte kunde bli värre. Jag grät så mycket och James försökte allt för att trösta mig men jag insåg att det var jag som var tvungen att döda katsa.
-James jag vill döda Katsa, sa Jag.
- Om du vill det så gör det då, sa James.
- Katsa jag är så ledsen, sa Jag och stack pålen rakt igenom hjärtat.
Jag såg när Katsa tog sitt sista andetag och då började jag gråta. James la armen om mig och jag lutade mig mot James. Jag insåg att det nu bara var jag och James kvar i hela våran släkt.
-James, sa jag.
- Ja Flamma, sa James.
- Du vet väl att vi kommer behöva ordna en begravning åt Katsa, sa Jag.
- Ja det vet jag, sa James.
- Jag vill ordna den med dig, sa Jag.
- Okej vi ordnar begravningen tillsammans, sa James.
Jag ringde Ruben för att berätta att Katsa var död och när Ruben fick reda på det blev han förkrossad men när jag berättade att jag var tvungen att döda Katsa för det var ända sättet för annars så skulle hon bli vampyr och Ruben för stod det.
Jag la på och kollade på James som ringde begravningsbyrån för att boka ett möte på onsdag.
-Så nu har jag bokat ett möte på onsdag, sa James.
- Bra, sa Jag.
Helt plötsligt så ringer det på dörren och jag kollar på James med förvånad blick och sen så går jag och öppnar. Där står Tristan och han ser helt förstörd ut.
-Tristan vad har hänt? Frågade Jag.
- Melissa och Melinda anföll mig, sa Tristan.
- Men det kan inte vara sant, sa Jag.
- Jo det är sant, sa Tristan.
- Okej du får berätta allting från början, sa Jag.
- Okej jag fick höra av Ruben att Katsa var död så att jag tänkte att jag skulle komma hit för att se så att allt var bra med dig och James och när jag var ett kvarter bort så kom Melinda och Melissa fram från en gränd och anföll mig, sa Tristan.
- Jag ska be James ringa till Melissa och Melinda, sa Jag.
- Okej tack kan jag komma in? Frågade Tristan.
- Ja visst kom in, sa Jag.
James kom ut till hallen där jag och Tristan stod och jag berättade att Melinda och Melissa hade anfallit Tristan. Jag berättade också att James skulle ringa dom och prata med dom och det lovade James att göra. James gick för att ringa Melinda och Melissa och jag tog med Tristan till toaletten för att rengöra såren. Helt plötsligt hör jag James skrika mitt namn och jag skriker tillbaka att jag är inne på toaletten och rengör Tristans sår. Jag hör hur James kommer upp för trapporna och sen så står han utan för toaletten.
-Jag fick tag på Melindas mamma och hon sa att dom var ute, sa James.
- Men då har vi dom, sa jag.
- Nej för vi har inga bevis på att det var dom, sa James.
- Jo det har vi, sa Jag.
- Vad har vi för bevis då? Frågade James.
- Vi har Tristans ord, sa Jag.
- Men då kommer det stå ord mot ord, sa James.
- Men jag tänkte att vi kan gå tillbaka till brottsplatsen och då kan vi hitta bevis, sa Jag.
- Men det är för mörkt för det, sa James.
- Du vill inte att vi ska sätta dit Melinda och Melissa, skrek Jag.
- Jo det vill jag, skrek James.
- Nej för du gillar Melinda, skrek Jag.
- Ja det gör jag men Tristan är viktigare för att han är din kille, skrek James.
- Du ljuger, skrek Jag.
- Så du säger att jag ljuger, sa James.
- Ja du ljuger så att det står härliga till om det, skrek Jag.
- Sluta båda två, skrek Tristan.
Både jag och James tystnade.
-Ni får sluta skrika på varandra, sa Tristan.
- Men det är inte mitt fel att James är dum i huvudet, sa Jag.
- Jag trodde du älskade mig som din lillebror men nu in ser jag hur fel jag hade, sa James sårat.
- Jag älskar dig men du gillar Melinda och jag tål inte henne, sa Jag.
- Men jag gillade inte Tristan i början och jag stod ut med det för din skull, sa James.
- Men det är inte samma sak, sa Jag.
- Inte? Frågade James.
- Nej det är inte samma sak för att du tålde Tristan jag tål inte Melinda, sa Jag.
- Du säger att det är jag som är dum i huvudet, sa James.
- Säger du att jag är dum i huvudet? Frågar Jag.
- Ja det säger jag, sa James.
- Hur kan du säga så, skrek Jag.
- Du kallade mig dum i huvudet först, skrek James.
- Men du är det, skrek Jag.
- Nej, skrek James.
Jag känner ett hat mot James som jag aldrig har känt förut för vi har aldrig bråkat såhär. Jag kollade på Tristan som stod och pratade med James och jag insåg att jag hade varit jättebarnslig och ångrade mig.
-James, sa Jag.
- Vad vill du? Frågade James.
- Jag är jätteledsen för det jag sa, sa Jag.
- Och, sa James.
-Jag hoppades att du kunde förlåta mig, sa Jag.
- Varför skulle jag förlåta dig? Frågade James.
- För att jag ber om ursäkt och jag verkligen ångrar mig, sa Jag.
- Jag kommer inte förlåta dig så lätt för du kallade mig dum i huvudet, sa James.
- Men jag är jätteledsen för att jag sa så för du är inte dum huvudet, sa Jag.
- Menar du det? Frågade James.
- Ja jag menar det, sa Jag.
- Okej jag förlåter dig, sa James.
Jag sprang fram till James och kastade mig om halsen på honom. Jag var glad att James förlät mig för jag vet inte vad jag hade gjort om inte James hade förlåtit mig.
-Flamma du för lova mig att vi inte ska något sånt här komma i mellan oss, sa James.
- Jag lovar, sa Jag.
Jag vände mig om och kollade på Tristan men han var inte där.
-James var är Tristan? Frågade Jag.
- Jag ve, sa James.
- James, skrek Jag.
James avslutade aldrig meningen för Tristan hade stuckit en kniv genom James och James föll mot golvet. Jag kastade mig mot våran telefon på väggen och lyckades slå Tingelings nummer.
-Hej det är Tingeling, sa Tingeling.
- Tingeling du måste hjälpa mig, skrek jag i luren.
- Flamma vad har hänt? Frågade Tingeling.
- Tristan har blivit galen han högg en kniv genom James, sa jag.
- Jag är på väg, sa Tingeling och la på.
Jag kollade på Tristan som stod böjd över James.
-Låt James vara, skrek Jag.
Tristan kollade upp och rakt på mig och då såg jag att hans ögon lyste av hämnd. Jag kunde inte se in i hans ögon för dom hade fått en läskig röd färg.
-Vad sa du? Frågade Tristan.
- Jag sa att du skulle låta James vara, sa Jag.
Jag hör hur dörren öppnas och in kommer Tingeling.
-Jag är här, sa Tingeling.
- Tristan har blivit galen, sa Jag.
- Okej jag förstår men vad var det som gjorde honom galen? Frågade Tingeling.
- Jag vet inte, sa Jag.
- Jag är inte galen, sa Tristan.
Tristan började närma sig oss och jag kände rädslan komma krypande och jag började baka och det gjorde Tingeling med.
-Tristan låt Flamma och Tingeling vara, sa James hest.
- Ska du stoppa mig eller? Frågade Tristan.
- Jag önskade jag kunde det men det kan jag inte utan du måste tänka på att Flamma är din tjej och du vill väl inte skada din tjej? Frågade James hest.
- Flamma älskar mig inte utan all hennes kärlek ligger hos dig för du är hennes brorsa, sa Tristan.
- Men jag älskar dig också Tristan, sa Jag.
- Nej det gör du inte du säger bara så för att du tror att det är vad jag vill höra, sa Tristan.
- Det är inte sant, sa Jag.
- Jo, sa Tristan.
Jag kollade på Tristan och sen på James som låg och vred sig i plågor och jag förstod att Tristan kände avundsjuka och jag förstod honom.
-Snälla, sa Jag.
- VAD, Röt Tristan.
- Låt mig rädda James, sa Jag.
- Varför skulle jag låta dig rädda honom? Frågade Tristan.
- För att han är min lillebrorsa, sa Jag.
- James ska dö precis som Katsa, sa Tristan.
- Nej, skrek Jag.
- Det hjälper inte att skrika för ingen kommer höra dig, sa Tristan.
Men han hade fel för då hör jag hur dörren slängs upp och inne kommer Elliot, Daisy och Miranda.
-Vad händer här? Frågade Elliot.
- Tristan har blivit galen, sa Jag.
- Jag är inte galen, sa Tristan.
- Du tänker ju mörda James, sa Jag.
- Men han ber ju om det, sa Tristan.
- Nej det gjorde han inte, sa Jag.
- Jo, sa Tristan.
- Tristan du är arristerad, sa Elliot.
- Bara om du kan ta mig, sa Tristan.
- Tristan låg ner kniven, sa Elliot.
- Glöm det, sa Tristan.
Tristan började närma sig Elliot med kniven i högsta hugg och Elliot var beredd. När Tristan högg med kniven mot Elliot så dukade Elliot och kniven fastnade i väggen. Elliot arristerade Tristan då svor Tristan så att det stod härliga till om det. Jag sprang fram mot James för att se hur det var med honom och Tingeling började ta hand om såret.
-James kommer klara sig eller hur? Frågade Jag.
- Ja han kommer att klara sig, sa Tingeling.
- Bra för jag vill inte förlora honom också, sa Jag.
- Det var tråkigt att Katsa dog, sa Tingeling.
- Jag vet, sa Jag.
Jag pratade med Miranda som var syster till Tristan och hon var ledsen för att Tristan hade skadat James.
-Miranda det var inte dit fel, sa Jag.
- Det känns som det efter som att Tristan är min storebror, sa Miranda.
- Men ingen av oss kunde veta att Tristan skulle göra så, sa Jag.
- Nej det har du rätt i, sa Miranda.
Jag kramade om Miranda och vi fixade mat som vi kunde äta medan Tingeling tog hand om James sår. Jag tänkte att Elliot skulle sätta Tristan på dårhus på grund utav hans beteende och jag tycker att han ska sitta på dårhus för det är där han hör hemma.
-Flamma jag måste prata med dig, sa Tingeling.
- Vad behöver du prata med mig om? Frågade Jag.
- Det är om James, sa Tingeling.
- Är allt bra med James? Frågade Jag.
-Jag tror att han inte kommer att överleva, sa Tingeling.
- Va du menar att jag kommer förlora James också? Frågade Jag.
- Jag tror att du kommer att förlora James men jag ska göra allt jag kan, sa Tingeling.
Jag började gråta och skyndade där ifrån och upp på mitt rum. Jag skulle förlora James också räckte det inte med att jag förlorade Katsa utan nu måste jag också förlora James. Miranda knackade på dörren och frågade om hon fick komma in och det fick hon.
-Flamma är allt bra? Frågade Miranda.
-Nej det är inte bra, sa Jag.
- Vad har hänt? Frågade Miranda.
- James kommer att dö, sa Jag gråtande.
- Flamma jag är så ledsen, sa Miranda.
- Miranda det är inte ditt fel, sa Jag.
- Jo det är mitt fel, sa Miranda.
Helt plötsligt börjar Miranda förändras och helt plötsligt står Tristan där.
-Tristan men tog inte Elliot dig? Frågade Jag förvånat.
- Han tog Miranda, sa Tristan.
- Vad är det som du vill? Frågade Jag.
- Jag vill döda hela din familj inklusive dig, sa Tristan.
- Snälla döda inte mig, sa Jag.
- Jag måste, sa Tristan.
Jag började baka mot dörren men Tristan stod ivägen.
-Låt mig gå, sa Jag.
-Okej jag låter dig gå med berätta inte för någon, sa Tristan strängt.
Jag öppnade dörren och sprang ner mot undervåningen där alla andra var. När jag såg Tingelings blick förstod jag att James var död.
-Flamma jag är ledsen, sa Tingeling.
- Det är inte ditt fel, sa Jag.
Två dagar gick.
Jag stod brevid kistan och såg ner den sänktes ner i hålet. Jag grät för jag insåg att jag aldrig skulle få skratt eller gråta med James igen för han var död.
Jag närmade mig kistan och kastade en hand med jord på kistlocket och sen min ros. Jag bakade och lät dom andra kasta jord och rosor på kistalocket. Tingeling kom fram till mig.
-Flamma jag är ledsen, sa Tingeling.
- Det är okej, sa Jag.
- Jag måste gå, sa Jag.
- Hejdå Flamma, sa Tingeling.
- Hejdå, sa Jag.
Jag vände mig om och gick men jag visste inte då att det här bara var början på något mycket stort. Mitt liv skulle förändras totalt.