Sjön, av Ithrenniel 9 år

När jag gick i trean (i grundskolan, inte nu i gymnasiet. herre gud det är 10 år sedan!) fick vi i uppgift att skriva små "noveller". På varje sida finns en vackert målad bild av mig. Med min lilla författarhjärna knåpade jag ihop följande (observera att min stavning var lite sådär på den tiden

Sjön
Av Ithrenniel (fast det står mitt riktiga namn)
år 9 född 1995
Jag håller på och åker konst åkning det tyker jag är kul. Min älsklings rätt är många olika saker. jag spelar cello och går i scoterna okså.

Det var en gång en by som låg nära en sjö. Över allt gick det rykten om att det bodde ett farligt sjöodjur i sjön. Ryktet hade aldrig bekräftats men i bland när det var oväder hörde man underliga saker som stönanden och jämranden
En dag i maj 1983 var det en flicka och en pojke vid namn Lisa och Lars som bestämde sig för att ro ut på vattnet det sa dom till sin mamma. Men ni är ju bara sju år ni kan väl inte ro? Jo sa Lars jag har övat med min kompis Olof. Okej då sa deras mamma ni får gå.
Lars och Lisa gick ut Lisa med matkorjen och Lars med filtarna i fall dom skulle vara borta över natten. Lisa gick i båten och Lars knöt upp båten så den kunde åka. Mamman och pappan vinkade adjö. När dom kommit en bit hörde dom ett mullrande och det blev vågor på det hittills stilla vattnet och så upphörde allting en gång. Då dök det upp en grön slemmig sak. Jag heter Sjönar och jag är ett snällt sjöodjur. Oj sa Lisa, vi har fått en ny vän! Coolt sa Lars, ett monster som vän. Dom sa hejdå till Sjönar som nu var deras vän.
När dom kom hem sa deras mamma: vad tidigt ni kommer hem. Ja sa Lisa, får vi ro ut i morgon också? Ja ni kan väl få det då. Tack mamma sa Lars.
Varje dag klochan sju-nio var dom hos sin nya kompis. I skolan berättade dom det många gånger men ingen ville tro dom.
Slut

Sjön hanlar om en flicka och en pojke som uppteker ett snelt sjöodjur i stelet för ett elakt som rykterna sejer.


Vad säger ni? Var jag en bra skribent som nioåring?

Haha, bra!
Du har talang!

Jajjamensan, det kunde man se redan då! Haha

Haha, gulligt!

Det är så kul att hitta saker man skrivit när man var yngre, kul att du delade med dig!

Jag älskar namnet Sjönar på ett sjöodjur!

Visst är det gulligt? :3 Jag älskar att titta i mina lådor med gamla saker, det är därför jag är noga med att aldrig slänga saker

Nej, slänga ska man inte göra i onödan! I alla fall inte sådana saker!

Haha, får mig att tänka på alla historier om drakar jag skrev.
Jag gillar hur de flesta barn berättar att X träffar Y och att X sedan bara säger hej då och går iväg.
Som Sjönar, han blev ju bara lämnad där helt ensam, oviss om han någonsin skulle träffa sina nya vänner igen. Inte ens ropa efter kunde han, de presenterade sig inte!


Seriöst:
Riktigt kul att du delade med dig.
Älskar att läsa saker barn skrivit, det flödar så av fantasi! Ingen logik krävs, bara ren fantasi.