Saknar titel. Så hitta på en själv. Det är en deckare.

Hej! Det var länge sen jag var inne. Ännu längre sen jag skrev en novell här. Men jag har som uppgift i skolan att skriva en deckarnovell. Skulle gärna ville ha lite respons. Snälla ge mig det. Enjoy.

Kapitel 1.

David var på väg hem från klubben, det var dimmigt och hans steg ekade ut i natten. Kvarteret var ödsligt och gråaktigt. Han var mycket väl medveten om hur många kidnappningar och mord det varit i området på den senaste tiden. Med några snabba men ändå osäkra steg började han gå snabbare. David började undra varför han ens gått till klubben. Vad hade han ändå att göra där? Han tvingade sig själv att svälja rädslan, men höll ändå samma tempo. David vek av vid en gränd och kastade en snabb blick bakom sig. Helt plötsligt kände han ett hårt slag i huvudet, i nästa sekund låg han på den fuktiga marken. Det hördes viskande röster och hans fötter och händer bands. Han fick en säck över huvudet och sen blev allt svart.

Morgonen därefter var det kaos på polisstationen. Mitt i natten hade de fått en alarm om att en ny person saknades. Och alla på stationen visste precis vad som hade hänt. En person till hade försvunnit, och man hade ingen aning om vem eller vilka som låg bakom det. Mannen hade varit i tjugoårs-åldern och hade senast setts lämna stans klubb. Hans flickvän hade blivit orolig och gått ut för att leta, men hon hade inte hittat honom. När han inte kom hem på flera timmar ringde hon polisen. Dessa kidnappningar hade pågått i nästan en hel månad och polischef Martins plus resten av poliskåren stod helt utan några ledtrådar. Spårlöst försvunna människor, till och med ett eller annat mord. Han förstod att det bara fanns ett alternativ kvar. Man hade redan försökt spåra personerna, det hade inte lyckats. Kidnapparna hade varit väldigt försiktiga med att lämna spår. Dessutom hade dem redan försökt leta efter vittnen. Ingen verkade ha sett något av dem, så personerna hade alltså varit ensamma och blivit angripna. Polisen hade provat mängder av saker, inget hade funkat. Vissa hade blivit misstänkta, men alla hade varit oskyldiga.
Någon knackade lätt på kontorsdörren. Knackningen väckte polischefen ur sina tankar. August Smith stack in huvudet.
”Vad vill du, Mr. Smith?” suckade polischefen.
”Jo, Sir, tidningsredaktionen är här och de undrar hur det går med fallen”, berättade Smith.
”Säg till dem att vi inte har kommit något längre på fallet, och be dem att inte komma hit förrän fallet är löst.”
”Okej, Sir”, Smith stack ut huvudet och försvann. Polischefen sneglade på telefonen. Han ville inte, men han var tvungen. Det var deras bästa chans, och chefen visste det mycket väl. Så han rullade över mot den i sin snurrstol och slog sakta in numret. Signalerna gick, men tillsist var det en hyfsat mörk röst som svarade.
”Chefen? Varför ringer du?”
”Marc! Jag menar Detektiv Collins, du behövs på plats omedelbart. Din semester får vara slut nu. Massa kidnappningar har skett, och vi står helt utan ledtrådar. Du är vår bästa detektiv, så jag hoppas att du ska kunna lösa fallet”, polischef Martins höll andan. Vad skulle han säga? Tystnaden som kom efter det var spänd, man kunde nästan känna hur han sög in informationen på andra sidan luren.
”Jag landar på flygplatsen i morgon bitti, då förväntar jag mig att ni står med så mycket information som möjligt”, rösten var skarp och snabb. Simpla instruktioner. Efter kom en lång signal, Martins förstod att han hade lagt på. Polischefen andades ut och lutade sig långsamt tillbaka med ett stort leende fastklistrat på ansiktet. I det ögonblicket kom Angelica instormande. Angelica var chefens assistent och var en väldigt ordentlig person.
”Vi har fått ett till larm, en kvinna runt trettio har varit försvunnen sen igår kväll!” babblade hon på.
”Ta det lugnt, Angelica. Vi behöver inte oroa oss lika mycket längre”, log han.
”Och vad är det som får dig på så bra humör om man får fråga?” Angelica tittade skeptiskt på honom.
”För att jag har fått Detektiv Collins… att komma hem i morgon!”
”Jag går och meddelar alla direkt”, ett litet leende spreds på hennes läppar. Men det försvann lika snabbt som det kommit, så hon stegade iväg och smällde lätt igen dörren efter sig.
Utanför kunde man höra hur någon applåderade. Fantastiskt hur en person kan ändra tillståndet på ett helt brott.

När polischefen skulle gå hem klockan nio på kvällen så släckte han lamporna, kollade så att datorerna var av, låste kontoret och stationen. Innan han började gå gjorde han ett glädjeskutt eftersom det inte var någon där som kunde se honom. Deras sista chans hade fungerat. Chansen att polisstationen inte skulle ses som ett totalt misslyckande var nästan inget alternativ längre. Collins hade löst många av deras jobbigaste fall, och nu räknade hela poliskåren med att han skulle klara fallet. Martins stegade hem med snabba steg, han fick dra åt jackan. Natten var kall, polischefen hade inte den minsta lust att bli förkyld nu. Efter att ha gått några minuter kände han att det var någon som iakttog eller till och med förföljde honom. När han vände sig om slog något honom i bakhuvudet. Handlöst föll han framåt och dunsade rakt ner på marken. Han blev slagen i bakhuvudet igen. Innan han svimmade kunde han förstå exakt vad som hände.
Kidnapparnas offer den här gånger var ingen mindre än polischef Martins.

Finns det en fortsättning?? Vill gärna se en

Ja det gör det