Edward

Skriv snälla om du läser!
Rating: klarar man hp klarar man detta
Färdiskriven: ja


Edward Collingwood stirrade nervöst på sitt armbandsur som satt säkert fast på hans smala handled. Tio långa minuter kvar, tänkte han, innan farmor och farfar kommer. Han tog ett ljupt andetag och satte sig på den välbeddade sängen som stod i det vänstra hörnet av hans lilla rum. Ja sängen, var det enda han hade i sitt ynkliga rum, förutom en skabbig matta som bara låg där och prydde rummet med sin fulhet och en smutsig spegel som ensamt hängde på den gråvita väggen. Han funderade på hur misslyckad han var, hur olik han var hela sin familj, alla hans nio bröder. Hela hans renblodiga familj hade, så mycket som han fick veta, hamnat i elevhemmet Gryffindor. Det var ju inte en tillfällighet att han fick namnet Edward, utan hans pappa valde det eftersom det betydde ”modig som ett lejon”. Man kan säga att han var allt utom, det hans namn betydde. Nej, till hans pappas stora besvikelse så var han faktiskt tvärt om, han var den av sina syskon som stod på kanten och skakandes tittade på när alla pojkar hoppade ner för en klippkant, rakt ner i havet. Han var den som aldrig vågade säga emot, utan gjorde som alla sa. Så olikt sina syskon och föräldrar. Han hade spenderat hälften av sitt liv nere på det lilla mugglarbiblioteket som inte låg så långt ifrån hans eget stora hus. Böckerna hade varit hans udanflykt från den pinsamma verkligheten där han var en liten ynkrygg, undanflykten från hans bröders eviga retandes. Ibland kunde han hittas i faktadelen, där han läste matte och lärde sig skriva. Ja, för ingen ansåg att var värdig nog att bli lärd. En ensam tår föll ner på hans rosiga kind, och han svalde den brännande klumpen som hade samlats i hans hals. Han tittade ner på sina strumpor där tårna stack ut. Det var nackdelen med att vara yngst av nio bröder. Han fick ärva nästan allt.

Sakta petade han upp sina fyrkantiga glasögon som än en gång hade åkt ner på hans långa nästipp. Med glasögonen på rätt plats samlade han det ynkliga mod han hade och andades ljupt. Han e sig upp och tittade i den smutsiga spegeln, och såg det han brukade se i spegeln. Han såg sin bruna kalufs som spretade olydigt åt olika håll, de blå ögonen bakom de fyrkantiga glasögonen.
Han tänkte att om han gick nu, skulle han hinna undan och slippa farmor och farfar. Kanske skulle han kunna komma tillbaka om en timme eller två när farmor och farfar åkt, då han slapp deras eländiga tjat om att han var ful eller att han behövde bada. Han hade ingen lust egentligen, att stå ut med dem. Så därför tog han den rangliga brandstegen som ledde ner till den fuktiga gräsmattan. dumt nog hade Edward sitt fönster precis bredvid den, så det var hans enkla väg ut. Han hade planerat att gå till mugglarbiblioteket, så när hans fötter nuddade den perfekt, gröna gräsmattan styrde han stegen mot biblioteket. Han såg det han brukade se på vägen dit, den gamla ladan, hagen med arga får, massor med hus och det stora trädet vid biblioteket. Den stora eken, var egentligen ihålig och ett oerhört bra gömställe, men eftersom Edward inte hade några vänner använde han det inte som ett gömställe för en rolig lek som kurragömma, utan ett gömställe när mugglarna i den lilla staden jagade honom. Han passerade trädet och gick in genom porten. Edward tyckte att det doftade underbart i biblioteket, alla de underbara gamla böckerna som stod på rad i bokhyllorna, boksidor var som en drog för honom.

Den snälle bibliotekarien var som en extramamma för Edward och varje dag hon såg honom gå in i biblioteket tipsade hon honom om en bok som hon tyckte passade honom. Hon betraktade honom gå in genom den stora träporten. Så fort han kommit inom hörhåll sa hon:
”Det här är en jättebra bok som jag tror kommer passa dig!” den unga kvinnan vid namn Ms. Hiet räckte fram en tjock bok över disken, och när Edward tog den så log hon hoppfullt.
”Moby Dick” läste Edward högt ”Tack” Ms.Heit blev glad, och hon frågade som vanligt hur det var med honom, innan han gick och satte sig på en av bibliotekets grå fåtöljer och började läsa boken av Herman Melville. Han blev slukad av boken direkt, och på drygt fyra timmar hade han läst alla de 534 sidorna.
”Tack Ms.Heit, den var jättebra!” sa Edward och lämnade den på disken.
”Jag är glad att du gillar den, det är en av mina favoriter” Ms.Heit ler en av sina vänligaste leenden mot den magra pojken som stod framför ögonen på henne.
”Jag måste gå hem nu” suckade Edward och vinkade tillbaka till den snälla bibliotekarien som satt bakom disken.

Du är jätteduktig på att skriva! ♥

Tack
SingWithIce

Som vanligt är du jätte-super-awsome på skrivandet!!!

Btw. Jag läser.


PS. Du måste ha en mall eftersom det är en berättelse

Nej, detta är en kort novell inte en ff

måste man inte ha mall ändå? För novellen med rating mm?

Tror nt det

du kanske borde skriva raring för säkerhetens skull???

Hahahhahahahahhahahahahahahaha xDD det där vad AWESOME! Jag vet det blev ett slarvfel men det blir så roligt xD.. Jag ska nog gå och skriva en raring nu :>

hahahahahhahahahahahahahahha!!! Gör det och tagga mig vad det än är XD