Mitt nya liv i Afrika

Jag hade tänkt skriva en såndär novell eller vad det nu kallas. Det är 12 kapitel tror jaaag... Hehehehe...

Det handlar om en tjej som måste flytta till Afrika med sina föräldrar osv osv. Jag skriver med 1 veckas mellanrum eller nått... hahah... Verkar inte så professionellt nu när jag skriver här... Jag är oprofessionell... Trolol...
Vad tycker ni? Cx

ErisedStone
Grymmen
Prutt

WHAT lade du ut ett kapitel på vårt roll??? O:

hahaha, jag skulle se hur det såg ut, tog en random tråd och skulle ta på förhandsgranska, men så tryckte jag på skicka av misstag Dx xD

xDDD

Avfärden till Afrika

Kapitel 1





Jag har alltid tyckt om Afrika men nu när jag har fått höra om att vi kanske ska flytta dit känns allting plötsligt helt fel.
- Jag hatar Afrika. Mumlar jag nästan ohörbart och tittar surt rakt fram. Jag och min familj sitter vid köksbordet i köket och mina mammor har just berättat att vi ska flytta till Afrika. Mamma har rött hår och blåa ögon, presis som jag och det räcker henne till revbenen. Hon har ett runt och blekt ansikte i motsats av mig. Jag har ett kantigt ansikte och är inte speciellt blek. Jag är ofta röd och brukar bli retad för det, men jag har lärt mig att inte ta illa upp. Jag älskar min mamma trots att hon ofta är arg på mig och tvingar mig att städa mitt rum och att äta ordentligt och till och med att flytta tillAfrika, men det är just så som mammor ska vara.

Jag har också en annan mamma. Min riktiga mamma har skilt sig från min pappa och blivit kär i min andra mamma och de har flyttat ihop. Det är svårt att förklara. Jag gillar henne nästan lika mycket som min biologiska mamma. Hon har brunt hår och kantiga ögonbryn, så att hon ser nästan lite arg ut, men egentligen är hon jätte snäll och tvingar mig nästan aldrig att göra något utan låter mig ligga i soffan och lata mig med min hund som heter Sille. Min ”plast mammas” stil är ganska unik. Hon har ofta på sig pösiga byxor och någon stor munkjacka. Inte precis som någon i hennes ålder brukar gå omkring i.

Mina mammor heter Irma och Elisa och min pappa heter Carl.


Min storebror är död och det har jag varit ganska ledsen på sista tiden trots att det redan har gått 5 år sedan han dog. Han heter David, eller kanske rättare sagt; han hette David.

Han dog i någon hjärnsjukdom, men jag minns inte vad den heter, fast jag tror att det var något på t. När jag tänker på honom känns det ibland som om han skulle sitta där uppe bland molnen och dingla med benen vid Guds sida och le mot mig precis som han gjorde när jag var 8 och han var 13, fast uppe bland molnen satt han inte då, tänker jag och ler lite åt bilden som jag fått upp i mitt huvud av honom och Gud som sitter och dinglar med benen, sida vid sida.



Nu är jag iallafall också 13 år med kantigt rött ansikte och rött hår till axlarna, som sagt. Jag bryr mig inte så mycket om mode och smink som många andra i klassen håller på med. Jag har 2 bästa vänner och några vänner till, men de är bara vänner, inte bästa vänner och de är inte jätte många heller.

Min ena bästa vän heter Lavender och min andra bästa vän heter Loke och själv heter jag Seija och kallas för Sesse. Seija Felicia Beckham är mitt hela namn.



Mamma jobbar på Nokia och har fått ”världens chans” och ska resa till Afrika för att bygga en ny fabrik under ett helt år i Johannesburg. Det är ju synd att jag inte kommer att se mina vänner på ett helt år, men jag får ju kanske nya vänner. Att börja i den nya skolan ska bli spännande, men säkert ganska jobbigt också. Skolan är engelsk och min engelska är inte världens bästa, så jag kommer att få gå extra lektioner där i engelska varje måndag efter skolan.

Vi har fått några bilder på vårt nya hus men jag vill inte se. Jag vill bli överraskad, och jag har hört att det är riktigt fint också.

Min andra mamma har försökt hitta något enkelt jobb i Afrika, men har inte riktigt hittat ännu, men jag är säker på att hon gör det nästan direkt då vi kommit fram. Pappa kommer att bli hemma i Kimito och Sille följer med och ska få bo i ett eget rum. Pappa ska förstås hälsa på i någon sväng också.



- Gå upp och packa nu. Säger Irma efter en stund tystnad och reser sig från bordet och skuffar stolen under bordet. Jag nickar sakta och reser mig upp med en tung suck och springer upp på mitt rum med Sille tassande efter mig.

Jag märkte inte flyttgubbarna som bär ut möbler före än nu.



Jag sätter mig på golvet med en duns framför min säng och trevar efter min resväska som ligger någonstans under min säng.

- Ha! Jag fick dig. Utbrister jag då jag till slut efter en stunds trevande med handen får tag i handtaget på min väska och drar den ut. Jag blåser bort lite damm från den och öppnar dragkedjan med ett ryck. Sille iaktar mig och det jag håller på med med en intresserad min. Det är tur att jag ska få ta med honom, tänker jag och klappar honom på ryggen. Han är en liten Jack Russel Terrier som är nästan helt vit, med bara lite brunt i ansiktet och en brun ring runt svansroten och jag fick honom på sommaren just före Mamma och pappa skilde sig för kanske 6 år sedan. Då var också min bror David vid liv.

Jag börjar vika ihop kläder och andra viktiga saker som till exempel hörlurar, datorn och några av mina hundra favorit böcker i resväskan.

Efter en stund är jag färdig och tar min telefon från fickan och knapprar snabbt in ett kort meddelande i gruppchatten med mina kompisar Lavender och Loke och berättar att vi ska flytta till Afrika. Vi bestämmer att vi ska ses en sista gång före vi åker iväg tidigt på morgonen imorgon.



Jag lägger undan min telefon och sneglar på klockan. Den är nästan tio och jag går för att borsta tänderna i badrummet och går sedan tillbaka till mitt sovrum och lägger mig i sängen och börjar läsa i boken framför mig som ligger upp och ned vänd på min dyna. Men jag är djupt insjunken i flytten och koncentrerar mig inte alls på texten i boken. Jag suckar och lägger boken åt sidan på nattbordet bredvid min säng och lägger mig på rygg med armarna bakom nacken och stirrar upp i taket med en tom blick. Jag brukar ligga och läsa i timmar på kvällarna, men tydligen inte idag.



*

Jag vaknar med ett ryck av samma gamla ljud av min väckarklocka, som jag vaknar till nästan varje morgon vid 7 tiden. Irriterat stänger jag av den och vänder och vrider på mig själv i sängen tills jag till slut bestämmer mig för att stiga upp och äta frukost

Irma och mamma sitter vid bordet med varsin kopp kaffe framför sig och ruffsiga hår med stora klumpar av ihoptrasslat hår. Det ser ganska lustigt ut, fast mitt hår ser säkert ungefär minst lika trassligt ut.

- Godmorgon. Säger jag med en gäspning och rufsar mig själv i håret. Jag lägger på vattenkokaren och börjar göra en kopp te åt mig och breder åt mig en smörgås och skär 2 skivor ost till. Jag sätter mig tungt ner i stolen och börjar tugga på smörgåsen tills vattenkokaren stänger av och jag reser mig sedan för att hälla upp te-vattnet i en kopp.

Jag dricker upp snabbt trots att det bränner i halsen och sen springer jag snabbt upp på mitt rum och klär på mig samma kläder som dagen innan. Jag orkar inte ta något från väskan som jag packat igår.

Jag rusar tillbaka ner i hallen och drar snabbt på mig skorna och rusar ut nedför trappen utan att tänka på att det är bitande is kallt utomhus den här tiden på året och att jag inte tog på mig någon jacka.

- Jackan Seija! Ropar mamma och slänger åt mig den röda jackan från balkongen.

- Tack. Säger jag och sticker in armarna innan jag börjar gå mot mötesplatsen med snabba steg. Jag är lite försenad.



Om några minuter kan jag skymta Lavenders grann gula jacka som synns på långt håll. Jag joggar sista biten.

- Hej. Säger Lavender och kramar om mig. Jag är inte direkt

kramig utan står bara stilla medan jag låter hennes stora och

kraftiga armar famna om mig. Jag märker inte att Loke står en

bit bort före han kommer traskande fram till oss.

-Tja. Säger han glatt och ler. Jag ler tillbaka och lirkar mig loss

ur Lavenders grepp.

-Hej. Säger jag glatt och ser från Lavender till Loke.


Vi går och äter hos Loke som vi hade bestämt och pratar och skrattar om lite alltmöjligt tills Irma ringer och säger att jag ska hem.

Jag skyndar mig hem och tar en snabb dusch och blir iallafall tvungen att öppna väskan och ta fram rena kläder.

- Är du klar snart, Seija? Ropar mamma från nedre våningen.

- Ja, snart! Ropar jag irriterat tillbaka och drar snabbt på mig kläderna och stänger den stora väskan innan jag rusar ner med väskan över axeln. Mamma står i dörr öppningen med Irma. Jag lägger ner väskan på golvet och tar på mig skorna och jackan innan vi går ned för trappen och sätter oss i taxin som väntar på oss och ska föra oss till Helsingfors flygplats.



Resan till Helsingfors är långtråkig och jag försöker roa mig med att räkna alla röda bilar med Irma som kommer förbi.

Det är nästan första gången som jag är i Helsinfors i hela mitt liv, jag har bara varit där med skolan en gång i Maj och när jag var 3.

Om ungefär 2 timmar kommer vi fram till flygplatsen och stiger av taxin. Vi checkar in och för väskorna på bandet och gör allt det där som man brukar göra före man stiger på ett plan, samt äter varsin glass. Vi måste vänta i kanske en timme eller två före vi får stiga på planet. Det pirrar i magen.

Enda gången som jag har åkt flygplan var när jag var 3 år och skulle åka till Amsterdam med mamma, pappa och David. Jag tänker på Lavender, Loke och alla andra vänner som jag inte ska se på hela året. Jag kommer att sakna alla så mycket. Tänker jag och knäpper fast säkerhetsbältet då lampan lyser rött. Jag drar ett djupt andetag och väntar på att planet ska lyfta.



Planet har lyft och det gjorde jätte ont i öronen av trycket och om några timmar kan jag se mitt nya hem under mig. Johannesburg.
_____________
Jojo00

Jättebra! I like it!

Thx x3

JÄTTEBRA! Bevakar!

Fast en sak som jag kollade: det går inga direktplan mellan EFHK (Helsingfors) till FAOR (Johannesburg)
Så dem måste ha mellanlandat någonstans.

Men det spelar ingen roll för denna berättelse var jättebra! Jättebra beskrivningar!!

Jag har åkt flyg typ 1 gång så vet inget om sånt xD Men taaack :3