Smörblomma

Titel: Smörblomma
Färdigskriven: Nope.
Kapitel: Jag har en prolog, hähä.
Genre: Drama.
Handling: Tove, den ynkligaste människan på jorden, får reda på en hemsk nyhet och bestämmer sig för att bo hos sin morbror under hela sommaren.
I sin desperation försöker hon hitta någon att prata med, samtidigt som hon grubblar på att försvinna ifrån allting.

Jag är inte så duktig på '' kärleksberättelser '', så därför vill jag träna upp mig. Jag har skrivit en tidigare, '' Drömmar och illusioner '', som handlade om två lesbiska tjejer.
Men, i alla fall, jag ger er en prolog som smakprov:

Prolog

Hans bruna hår var inte borstat. Det var i oordning, men det såg trots det bra ut. Bakom luggen blänkte ett par livliga bruna ögon; om hon skulle stå riktigt nära så skulle hon förmodligen kunna se sitt ansikte i hans gnistrande ögon. Plötsligt tittade han mot henne. Han såg lite undrande på henne, hans ögon sa något i stil med ’’ vill du mig något ? ’’ Hon tittade bort, hon avbröt deras ögonkontakt. Låtsades som om den aldrig hade varit där. Men, efter ett litet tag, vände hon blicken tillbaks till honom igen. Han log mot henne, och hon log tillbaka. Vinkade lite diskret, men när han inte vinkade tillbaka så fortsatte hon hänga upp tvätten på tvättlinan. Såklart, han tyckte väl att hon var en lustig filur som vinkade åt honom.

Bevakar helt klart! ^^

Ajm so bevakning diss

Kapitel 1


Vädret kunde inte bli bättre den där torsdagen i juni.

Solen sken över hela staden, inte ett moln syntes till på den klarblåa himlen.
Skolavslutningen hade ägt rum en vecka tidigare, och de glada skolbarnen tillbringade mycket tid på stranden.

Men, i ett oskyldigt rött hus med vita knutar, packade en förstörd flicka en väska.
Hon andades snabbt, det kändes som om hon skulle kräkas vilken minut som helst.
På hennes dörr knackade det, men flickan sa ingenting. Hon fortsatte slänga ner sina kläder i väskan, och letade upp sin mobiltelefon.
Mamman ropade:
- Tove! Lyssna nu!
Tove, som flickan hette, skrek:
- LÅT MIG VARA!
Mamman var tyst ett tag, men efter en kort minut sa hon:
- Han är jättetrevlig ska du veta!
- Jag hatar honom! vrålade Tove tillbaks.
Toves föräldrar hade skilt sig för bara ett år sedan, och hennes mamma tyckte plötsligt att det var okej att vara tillsammans med en ny kille.
Tove samtyckte, men när hon fick reda på att han skulle flytta in gick hon i taket.
Mamman ropade:
- Men om du bara lär känna honom så kommer ni komma överens!
Tove sparkade till sin säng, och sa med gråten i halsen:
- Jag sticker nu.
- Vart? undrade hennes mamma förfärat.
- Hem till morbror.
Det blev tyst, det enda som hördes var klockan som tickade.

Bara en dag senare satt Tove på ett tåg mot ett ställe hon inte ens kunde namnet på.
Hon brukade vara hos sin morbror när hon var liten, men det var längesedan hon varit där.
Om hennes väninnor skulle fått reda på vart hon skulle vara hela sommaren så skulle de säkerligen säga något i stil med:
- Men Tove, du är fjorton år, palla bo hos en släkting då liksom.
Tove nöp sig själv på handryggen.
Fan.

Hon hade lyckats hamna på ett väldigt gammalt tåg, där det fanns kupéer.
Som tur var hade hon en kupé för sig själv.
Tove suckade och lutade sig bakåt. Att åka tåg var riktigt tråkigt, särskilt när hon inte hade med sig en vän.
Hon tittade ideligen på klockan, men den verkade knappt röra på sig. När klockan var vid tvåtiden letade hon fram en bok som hon hade slängt ner i sin väska.
Boken var inte särskilt bra, den handlade mest om hur svårt det var att hitta mördaren. Trots det fortsatte hon läsa, mest för att få tiden att gå.
Men, efter ett tag somnade Tove, och boken föll till golvet.

goood!! Men du har stulit alla mina tummar idag :c

YEYE!!! Så himla braaa :3

Bäääst :'3
Vill veta vad som ska hända nu :o