Bröllopsklockor

Titel: Bröllopsklockor.
Rating: G.
Färdigskriven: Nänänänä.
Kapitel: Inga, haha.
Genre: Hm, drama.
Handling: Den sextonåriga Cassandra Rik flyttar in i ett mycket litet hus med sin familj och försöker tjäna pengar åt dem; hennes föräldrar får inte mycket i inkomst.
I skolan får hon dåligt rykte på grund av sin mycket buttra tvillingsyster, men det finns en som inte föraktar henne...

Jag vet att det finns många på mugglis som spelar Sims, och jag började när jag var nio år gammal. Då spelade jag Sims 2, och då skapade jag familjen '' Rik ''. Den här berättelsen är baserad på Simsfamiljet jag gjorde när jag var NIO år gammal (!) Därför har Cassandra världens sämsta efternamn, haha. Så att, ja, man får helt enkelt följa med Cassandra genom hennes tonårsliv tills hon blir gamling, haha. Så ja, ursäkta för alla kassa efternamn, men det beror som sagt på att jag gjorde familjerna när jag var nio år, och det känns dumt att byta namn.


LITE FAKTA OM MINA KARAKTÄRER:










NÅGRA ZEBRAUNGAR SOM KANSKE VILL LÄSA:

Isabelle Granger
Juliett Waterfall
Rasmus potter
Lovisa Granger

Haha, ursäkta för att jag bara taggade fyra st, men kom inte på fler, hehe.

Låter väldigt spännande!
BEHÖVER ETT KAPITEL!!!!

jag läser gärna detta!

Kör igång, han världens inspiration!

( Det finns en Johannes i den här berättelsen, precis som en i av mina andra, men det är inget jag kan göra något åt, Johannes heter Johannes. Dock hette han '' Johanes '' på Sims, på grund av att jag sög på att stava när jag var nio år. )


Kapitel 1


Ett hus.
Ett fult, äckligt hus. Jag såg mig omkring; egentligen fanns det inte mycket att titta på.
Det fanns inte ens tillräckligt med sovplatser åt alla.
Det besvärade mig och Stina mest.
Jag och Stina var lika till utseendet; kort svart hår, bruna ögon, röd topp och röda shorts.
Personlighetsmässigt var vi totala motsatser. Man skulle kunna kalla mig en ängel och Stina för en djävul. På våran förra skola slog hon ner en i mellanstadiet bara för att han påpekade att Stinas mascara hade spritt sig på hennes ögonlock.
Patetiskt.
Huset hade bara en våning, och endast tre rum. Min mamma Diana tyckte väldigt mycket om huset, mestadels för att badrummet var väldigt glänsande. Nästan lite för glänsande.
Min pappa, Tim, hade väl ingen egentlig åsikt. Han flyttade väl bara för att få en ny start; Stina hade ju förstört vårat rykte.
Dessutom hade pappa fått nytt jobb på ett väldigt känt företag. Nåja, det berodde bara på att hans farfars farfars far hade varit en känd vetenskapsman, men ändå. Vi skulle få in pengar; 125 kronor i dagslön.
Min mamma, Diana, hade fått jobb som städare. Endast femtio kronor per dag.
Men det var egentligen inget att klaga på.
Pengar är pengar.
Svarta som vita.

Stina klagade:
- Men mammaaa! Måste jag verkligen!?
Mamma suckade och lade sin hand på Stinas axel. Stina slet bort den, och mamma sa enkelt:
- Ja, vi har inte råd med en till säng. Du och Cassandra får dela.
Stina skrek något ohörbart, och rusade iväg. Mamma satte handen i pannan och mumlade:
- Vad har jag gjort för fel...?
Jag hade lust att gå fram till mamma, berätta för henne hur underbar hon var; men det gick inte, på grund av Johannes. Han sprang förbi i världens fart, och i handen höll han något likt en kasse. Han sprang tillbaka till mamma, och höll fram kassen. Hon frågade förskräckt:
- Varifrån har du fått den!?
- Grannarna, snett över gatan, sa Johannes och log snett.
Mammas ögon blev nästan tårfyllda av lycka. Hon tog upp matvarorna som låg i kassen; det fanns till och med bacon. Hon sa överlyckligt:
- Gud bevare dem...
Jag log med hela ansiktet, och Johannes log tillbaka. En fin pojke, egentligen, trots hans påhitt.

På kvällen tände mamma ljus i fönstren. Förut stöpte mamma ljus, men inte längre; pengarna räckte inte till längre. Jag tittade på ljusen, lite fascinerat. Mamma som stod och diskade för hand frågade mig:
- Är du nervös?
- Va? sa jag frånvarande.
- För din nya skola.
- Åh... Nej.
Det var egentligen en lögn.
Såklart jag var nervös.
Jag kanske skulle bli hatad.
Sjukt hatad.
På grund av en person.
Stina.
Pappa kom in i rummet, och frågade mig lite oroligt:
- Var är Stina?
- Jag tror hon är i..., sa jag men avbröt mig.
Det hördes ett högljutt skrik. Pappa suckade och mumlade:
- Edvin.
Folk pratar alltid om hur dumt det är när fattiga människor skaffar många barn.
Men mina föräldrar var absolut inte dumma.
De ville bara ha en familj.
Och Edvin var ett fint tillskott. Jag älskade honom av hela mitt hjärta, han var en ännu vackrare pojke än Johannes. Trots att han förorsakade hungerkris i min familj så älskade jag honom.
Han hade precis som mina föräldrar korpsvart hår, mörka ögon och rosiga kinder. En sån där pojke man bara vill krama om.

Vid tiotiden på kvällen bestämde jag mig för att gå till sängs. Johannes låg redan nerbäddad i sin '' säng ''. Han sov på en mycket gammal säng som var väldigt trasig, den skulle rasa ihop om pappa skulle lägga sig på den.
Själv fick jag lägga mig på en lite bättre säng. Dessvärre fick Stina sova i samma säng.
Hon såg förtvivlad ut vid tanken; vi hade aldrig sovit i samma säng förut.
Där vi bodde förut hade vi sovit på golvet, och enligt Stina var det något att föredra.
Trots det lade hon sig i sängen, och jag kröp motvilligt ner. Stina mumlade:
- Om du tar hela filten så ska du få med mig att göra...
Hon hötte med näven.
Jag sa lugnande:
- Du kan få hela filten om du vill.
Stina slet genast åt sig hela filten, och tog upp mer än halva sängen för sig själv.
Jag låg själv på kanten, utan filt. Jag frös, men brydde mig inte om det. Till skillnad ifrån Stina så var jag inte självisk.

Morgonen därpå var en väldigt jobbig morgon. Trots att Stina borde ha sovit skönt så hade hon svarta ringar runt ögonen. Det hade jag med, men ville ändå inte fixa det.
Stina däremot kletade på tjocka lager smink ( som hon hittat slängt i ett soprum ).
Johannes letade fram en påse med kakor och delade ut till varje familjemedlem. Min pappa såg stolt, men nervös ut. Mamma frågade:
- Du då, Tim, är du nervös?
- Äsch, sa pappa och åt upp en kaka.
Jag gäspade och frågade:
- När kommer skolbussen?
- Om tio minuter ungefär, sa mamma.
Vi hade en klocka på väggen som vi hade hittat på en loppis en gång för längesen, men den var hemskt ful, med en orange ram.

Tio minuter senare stod jag och Stina utanför vårat hus, i väntan på skolbussen.
Stina hade tvättat bort sitt smink, och hon besvarade min frågande min med:
- Sminket är för dåligt.
Jag sa medlidande:
- Trist.
Stina nickade, och suckade otåligt. Sen, i fjärran, kunde jag se en gul skolbuss komma farande.

Järtebra! Bevakar ofc.

Hur bra som helst Jag bevakar såklart ♥

Superduperultrafantastiskt bra! ♥ Ofc att jag bevakar ♥

SUPERBRA!!!!!!!'
MEEEEEER!!!!!!!!!!

MEGABRA!

Jättebra, gillar också Sims!
MER♥
Och bevakar såklart