Bakom skönheten finns ett odjur

Titel: Bakom skönheten finns ett odjur
Rating: G tror jag, men händer det något så varnar jag.
Språk: Svenska
Huvudroll: Angelina Murphy.
Handling: I en ort bor det folk av alla typer; vacker och fula, korta och långa, fattiga och rika... I ett tvåvåningshus bor Angelina med sin pappa och farmor. I skolan har hon inga vänner, men hon vill inte ha några heller för den delen. Hon trivs bäst ensam. Och, fastän det är strängt förbjudet för minderåriga, så studerar hon den mörka konsten om alkemi...

Jag fick idén när jag satt och spelade Sims 3 Övernaturligt. Jag har gått och tänkt på idén att tag nu, och funderat och tänkt. Och ja, nu har jag bestämt mig för att skriva den. Hoppas den uppskattas, och jag blir alltid glad av kommentarer med vad som är bra och vad som kan förbättras!



Vill Juliett Waterfall läsa?

Prolog


- Det är en pojke! ropade Chester glatt.
Sedan, när han granskat det nyfödda barnet insåg han att det inte alls var en pojke. Det var en flicka. Hon skrek och skrek, och Chester gav snabbt barnet till mamman. Men snart insåg han att mamman inte gjorde något. Hade hon svimmat? Chester sa oroligt:
- Molly...?
Hans fru svarade inte. Chester viskade med gråten i halsen:
- Är du död?
Molly svarade, med en väsande röst:
- Nej... Chester, lyssna på mig...
Chester gjorde inget annat än lyssnade. Han sätt på knä vid sängen, och lyssnade. Molly viskade:
- Hon ska heta Angelina...
- Angelina? viskade Chester tillbaka.
- Min dotter ska heta... Angelina...
Ett andetag, nej, mera en suck hördes, och Molly rörde sig inte mer.




Kapitel 1


Polisbilen stod utanför skolan. Första gången den stod där så trodde alla att det hade hänt något. Men efter några dagar insåg alla att det inte var så pass. Det viskades om att polismästaren i orten var pappa till Angelina. Den mycket vackra Angelina hade inte berättat det för någon. Inte för att hon talade med någon - det behövdes inte. Hon hade sitt privata sociala liv med sin familj. Föräldrarna till alla skolbarnen hade berättat om den stora tragedin för polismästaren sexton år tidigare.
- Hans fru dog under förlossningen, berättade alla föräldrar för nyfikna barn.
Det pratades fortfarande om polismästarens fru Molly - hon hade varit en glad och livlig kvinna med respekt till allt och alla. Hon var, precis som sin dotter, en väldigt vacker kvinna. Molly var en älskvärd person, en sådan man aldrig kunde hata.
Men, poff, så var hon död. Alla trodde att hon hade lyckans aura, men folket hade tydligen fel. Ja, och så stod polismästaren Chester där med sin nyfödda dotter! Folket i orten antog att anledningen till Mollys död var för att hon födde sin dotter hemma på eget bevåg.
- Det hade varit bättre om det skett på sjukhus, suckade alla föräldrar.
Men när Molly dog så förväntades det mycket av den unga Angelina. Varje dag väntade folket på att Angelina skulle börja visa en lika stor livslust och glädje som Molly. Men... Det hände aldrig. Angelina var en tystlåten och självständig flicka. När folk hälsade på henne så svarade hon knappt. Folket blev chockade över hur olik hon kunde bli sin mor till personligheten. Utseendet var direkt ärvt av modern; gyllenbruna lockar som fladdrade i vinden, rådjursögon och en spikrak näsa. Angelina var - enligt ortens folk - den vackraste som bodde i deras lilla ort. Men ingen kände henne, utom hennes farmor förstås. Den lite virriga Helga förstod Angelina mer än någon annan, sade hon i alla fall. Chester hade säkerligen också en bra relation till sin dotter, men:
- Aldrig en sådan bra relation som Helga har till Angelina, nejnej, sade folket.
Familjen Murphy gick ifrån en munter familj till den mest mystiska och lustigaste familj i orten. Vad skulle detta leda till?



Kapitel 2


Angelina satte sig i polisbilen och smällde igen dörren. Hennes pappa startade bilen och frågade:
- Har du haft en bra dag?
- Sådär, sa Angelina tonlöst och stirrade rakt fram.
Hon gav alltid mycket korta svar. Det var tyst ett tag. Angelina tittade ut genom fönsterrutan och kunde se hur alla träd och hus susade förbi. Det såg ut att bli regn, eftersom några enorma gråa moln kom allt närmre. Lite oväntat sa Chester:
- Vi måste hämta upp farmor.
Han sade alltid '' farmor '' trots att det var hans mor. Angelina fortsatte titta ut genom fönsterrutan och frågade tankspritt:
- Vart?
- Simhallen, sa Chester och gjorde en kraftig sväng med bilen.
- Varför är hon vid simhallen?
- Vattengympa.
Angelina flinade. Hon mumlade:
- Om farmor lyckades på vattengympan så äter jag upp min garderob.
- Va? grymtade Chester.
Angelina svarade inte. Hon suckade lite lätt och Chester hade stannat bilen. Nästan direkt kom Angelinas farmor; hon var annorlunda i mängden. Hennes gråa hår var vått, och hennes rultiga kropp lunkade fram. Hon hade på sig en chockrosa ryggsäck och sommarsandaler. Hon öppnade bildörren i baksätet, och sa glatt:
- ÅÅåh, vilken dag...!
- Gick det bra på vattengympan? frågade Angelina innan hon hann hejda sig.
- Ohja, jag var bäst av alla!
Angelina flinade, och hon kunde se Chester le lite. Angelinas farmor började genast berätta om dagen:
- Vi skulle berätta våra namn, och ohja, jag berättade om mitt namn. Jag sa klart och tydligt ' Audrey ' men nej, alla sa ' Oooodrajj ''. Sedan så hoppade vi upp och ner och sprang i vattnet, åååh, det var så fantastiskt...
Angelina slutade automatiskt lyssna. Det var inte värt att lyssna på Audrey, hon visste bättre.


( Chesters perspektiv )

Chester öppnade ytterdörren och klev in. Han suckade, och slog sig genast ner i sin soffa som han alltid hade för sig själv. Han satte på TV:en och frågade sin dotter:
- Vad ska du göra nu då?
Angelina ryckte på axlarna. Chester suckade ännu en gång, och Angelina hade smitit in till sitt rum. Hans mor, Audrey, sa förstående:
- Hon är i en känslig ålder.
- Låtsats inte om som om du inte vet, muttrade Chester.
Audrey slog sig ner i en fåtölj och frågade lättsamt:
- Vet vad?
- Men du märker väl, hon är ju inte normal!
- Inte så högt, Chester!
Chester sänkte rösten och nästan viskade:
- Hon är så olik sin mamma. Jag trodde verkligen att Angelina skulle bli som Molly, men... Hennes beteende gör mig galen!
Audrey sa:
- Hon håller på att bilda sitt framtida jag. Glöm inte att hon kanske är annorlunda om ett par år. Vi vet inte.
- Nej, precis, och det är bara så... Irriterande!
Audrey svarade inte. Istället reste hon sig upp och bytte ämne:
- Ska jag göra köttfärssås idag?
- Gör vad du vill! snäste Chester irriterat.
Audrey gick ut till köket, och började stöka bland kastruller och slevar. Chester reste sig upp och stängde av TV:n utan att ens ha skänkt den en blick. Han gick omkring i huset, och kände sig ganska nöjd och glad ändå. Han hade ett hus. Ett fint hus. Han hade dessutom ett bra jobb. Utan sitt jobb skulle han inte kunna ha huset... Chester älskade sitt hus mer än allt annat, med undantag ifrån sin familj. Angelina hade sitt sovrum vägg i vägg med Audreys. Egentligen hade Audreys rum ifrån början varit ett gästrum, men när Molly dog så klarade inte Chester av att bo ensam med sin dotter. Audreys rum bestod inte mer än av en enkelsäng, ett nattduksbord, två fönster och en byrå. Chester hade sitt sovrum på övervåningen. Han hade en billig säng som knakade hemskt, och folk tjatade på honom att köpa en ny. Men han behöll den, för Molly hade sagt att den hade charm. Det fanns två badrum i huset; ett på övervåningen och ett nedanför. Detta innebar att Chester hade ett eget badrum... Chester skakade plötsligt lite febrilt på huvudet. Ett eget badrum? Det är en sådan löjlig och patetisk tanke en unge har! Åååh, jag har ett eget badrum!
Trädgården var också fin. Det fanns tomatplantor och andra plantor lite varstans, och ett äppelträd, och under äppelträdet stod en gammal bänk. Det fanns även en gunga som satt fast i ett större ekträd, en mycket gammal trägunga. Chester rörde aldrig gungan, som om han var rädd att bli träffad av en förbannelse. Men Molly hade älskat gungan så mycket, så han kunde inte förmå sig att ta bort den eller överhuvudtaget röra den. Det var dock en likhet Angelina hade med sin mor - båda två älskade att gunga.



Kapitel 3


Angelina låg vaken i sin säng. Det var något, djupt nere i magen, som fick henne att bli sömnlös. Någonting sade henne att något pågick, något som hon inte riktigt visste om. Hon sköt bort en gyllenbrun lock som hamnat framför hennes ögon. Hon hörde plötsligt höga röster utifrån vardagsrummet som låg precis utanför hennes sovrum. Angelina tassade fram till dörren, och öppnade sin dörr lite. Hon hörde sin farmor Audrey säga kyligt:
- Du kan inte säga så...!
- Men du vet lika väl som jag att det är sant! ropviskade Chester.
- Du får inte glömma att Angelina inte är Mo...
- Jag vet vem min dotter är lika väl som du vet vem ditt barnbarn är!
Plötsligt tittade Chester rakt mot Angelinas dörr. Angelina stängde den genast och tassade snabbt fram till sängen och lade sig snabbt under täcket. Bara några sekunder senare öppnades henne dörr, och den stängdes nästan direkt. Angelina pustade ut, men någon natt med sömn blev det inte.

När Angelina anlände till skolan dagen därpå så undvek hon att titta någon i ögonen. Hon märkte hur alla tittade på henne när de trodde att hon inte märkte, och alla viskade bakom hennes rygg.
Första lektionen bestod av bara prat. Angelinas historielärare, Peter Smith, pratade med en överdriven inlevelse, vilket fick lektionerna att bli väldigt tråkiga. Trots det antecknade Angelina varenda ord som kom ur mr Smiths mun. Resten av klassen dreglade över sina anteckningsblock eller halvsov. Angelinas hand värkte efter allt antecknande, men hon fortsatte. Mr Smith sade, som om han spelade upp en teater:
- ... Och på sextonhundratalet förbjöds det helt för minderåriga att studera den mörka konsten om alkemi.
Angelina suckade. Visst, det fanns en till som lyssnade. Löjliga, fula, dumma, idiotiska Sophie, och hon hade handen i vädret. Mrs Smith avbröt sig och sa:
- Ja?
- Men om en minderårig skulle hålla på med alkemi... Ähum, vad skulle hända? frågade Sophie intresserat.
- Tja, man skulle skrivas in i polisens register, men man skulle förstås inte riktigt kunna dömmas. Antagligen skulle man åka in på ungdomsvård, eftersom man anses hjärntvättad om man studerar den mörka konsten om alkemi om man är minderårig. Men det värsta som kan hända är ju förstås att barnet förmyndare får ta straffet istället. Men förr i tiden så ansågs man vara inblandad i massor med övernaturliga saker om man höll på med alkemi överhuvudtaget.
Sophies hand var uppe i luften igen, och mr Smith nickade mot henne. Sophie frågade, sprickfärdig:
- Vad för övernaturliga saker?
- Man kanske ansågs vara en häxa, en vampyr, en varulv eller en älva.
Plötsligt räckte flera andra upp händerna. Tristan, en kille i klassen, frågade med en liten fnysning:
- En älva? Älvor är knappast farliga...
- Jodå. Älvor beskrevs som mycket vackra varelser, och tja... De var elaka och kunde utnyttja folk.
Nästan alla i klassen skrattade. Mr Smith fortsatte dock med sin lektion, helt oberört.







Tillfälligt nerlagd.

JÄTTEBRA♥